
Bara spånar lite
Surfade runt på blocket idag och kan inte låta bli att bli förfärad över hur många katter som är annonserade för omplacering "för att man är gravid eller just fått barn…"
Visst- katterna hamnar lite i smymundan den första tiden men när man landar igen så tar katten samma plats som förr. Dessutom (kan jag som är mamma till 2) säga att barnen har otroligt stor glädje av sina pälsbeklädda syskon. Visst är det körigt ibland när katterna råkat bli sjuka, lunchen bränt vid , brandlarmet tjuter och en av barnen kissat på sig och en katt rivit ner en kruka och allt detta SAMTIDIGT- MEN det är ändå värt det och jag skulle aldrig komma på tanken att lämna bort en enda av mina katter bara för att det känns lite jobbigt emellanåt.
Att ha hela sängen full med spinnande katter är supermysigt och det tycker mina barn oxå!!
Folk borde skaffa sig lite tålamod och inse att bara för att katten hamnat i skymundan NU så är det inte nödvändigtvis så det kommer vara för alltid. Allt är faser… katten behöver tid på sig att vänja sig vid ett litet skrutt oxå…med tiden finner alla sin plats.
Jag godtar INTE graviditet eller småbarn som en ursäkt för att göra sig av med katten!! Allergi tycker jag oxå folk skyller på lite väl lättvindigt… Det finns saker man kan göra. Om det är riktigt allvarligt så visst men "vi är lite allergiska typ tror vi så katten måste flytta" tycker jag är en dålig bortförklaring.

Amen.
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.
Gillar skarpt ditt uttryck "pälsbeklädda syskon" - annars brukar det heta "bara en katt"
Säger som martdat ovan; amen!
Dominus Vobiscum
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

#3 vad betyter det?
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.
Gud vare med Eder, eller gå med Gud
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Det var bra spånat.
Ditt inlägg skulla jag vilja ta till min kattblogg.
Jättebra info, till blivande föräldrar.
Jenna

Ta det du och sätt på din kattblogg. Inga problem. :)
visst är det bra skrivet tycker jag också, och så sant Maggan47

Ja, är det inte konstigt så många som plötsligt blir "allergiska". Det finns BRa mediciner. Jag har en som heter Ceteritzin och den är toppen. Just nu får jag ta 2 tabletter per dygn istället för en, men det är inte så konstigt med 6 katter i huset.
Visserligen ska ju Semlan och Lilleman omplaceras, men medicinen hjälper, så jag är bara lite snuvig när jag vaknar istället för att vara helt täppt. Det blir jag nämligen när björken börjar slå ut.
Ludde är allergisk mot pollen så när det är dags, får han inte gå ut, så detta året har han inte fått några sår. Jag själv undvek att gå ut just då så mycket som möjligt och det är synd, för det brukar vara fint väder i slutet av april - början på maj, åtminstone här nere i Skåne.
Nej, jag tror inte på att alla dessa människor har allergi. Det är bara något de tar till när de vill bli av med sina djur. Som hon som hade Lilleman och påstod att hon var allergisk. Nu har hon skaffat hund och då är hon inte allergisk. Visst vet jag att många som är allergiska mot katter, inte automatiskt är det mot hund också, men jag tror inte mycket på sådant. Åtminstone inte när de försöker bli av med en katt. De har väl i så fall vetat sedan tidigare att de är allergiska, eller hur?
Jag godtar inte heller barnafödande som skäl för att göra sig av med ett djur. Det är ju faktiskt så att barn behöver få växa upp med djur och dessutom har det visat sig i många fall att om man utsätter sig för det man är allergisk mot, så försvinner allergin efter tid. Barn som t ex bor på en bondgård med alla djur är sällan allergiska och det måste ju bero på att de utsätts för ämnena hela tiden. Såg detta som resultat av en undersökning för något år sedan.
Ginns det någon som har en bild på ett barn och en katt. så skulle jag vilja låna den som ilustration.
Kram Jenna
Bara så bra skrivet.

Jag har tusen bilder på barnen å katterna. Främst figaro som är så barnkär. Han är alltid där barnen är- sover alltid hos min treåriga dotter. LÅter henne bädda ner honom och mysa med honom. Han bara spinner och gör sig till. HAn sitter gärna bebisen oxå- trots att han nu drar tussar ur honom. HAn bara tittar kärleksfullt på sin lillhusse och spinner. När jag fått nog av att bevittna misshandeln av min katt lyfter jag upp figaro på katthyllan, men vips hoppar han ned igen och lägger sig på nytt framför den lille hårdhänte hussen och spinner så det susar…:)

Men vilken underbar katt!!

Men himmel så vackra foton
jag snodde det andra fotot.
Så go liten kan vara och så söt kisse.
Man blir ju så varm i hjärtat när man ser dem.
Kraaaaaaaaam Jenna

#9: Min mamma var allergisk mot katt men inte mot hund. Så visst kan man vara det. Själv är jag inte allergisk mor djur överlag, men klarar inte vuxna katter. Min mamma valde visserligen att inte skaffa katt och jag valde att ha stallkatter eftersom jag inte vill leva utan dem i alla fall. Lite av en kompromiss här. Men sedan har jag små katterna hemma nu som kom jättesjuka till mig. Och här går det åt enorma mängder allergimedicin och astmamedicin nu. Och det går ju, visst jag mår sämre fysiskt, men bättre psykiskt då jag vet att jag kan hjälpa. Skulle aldrig kunna göra mig av med mina djur på grund av allergi.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
ÅsaF: Om bara fler kunde leva med din inställning.. Den är inspirerande..
Snitch, jättevackra kort!!!
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Själv så har jag ingen bevisad allergi, men lite överkänslighet när det gäller hund. Så därför så är Zita inte inne så mycket. Men, å andra sidan, hon trivs inte inne så länge, efter en sovstund så är hon oftast väldigt hipen på att gå ut och vara ute i alla fall. JAg tätnar lite i luftrören och hostar. Men vad gör man? HAr hon varit ute och jobbat, så ska hon absolut få vara inne, åtminstone över natten. Zita är en jämthund. Väldigt lugn och snäll inne. Bryr sig inte om katterna alls, försöker flörta med Esther, men det resulterar i att hon får på moppe. Men för att hålla sig till saken, så är det väldigt enkelt att bara skylla på allergi, jag tror kanske på 10% av dem som skyller på det.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Vad underbart att höra någon förespråka så barn och djur (här katt) tillsammans och hur de har det ju hur mysigt som helst på dina bilder, härliga bilder

Jag håller med dig Snitch!
Din dotter och missen ser verkligen ut att trivas tillsammans, kattens ser ju ut att njuta för fullt :D

Alergier är underliga.. min vänninna har schäfervalpar och senast förra veckan fick hon tillbaka en valp efter två dagar pga alergi,,,,roliga är att köparna redan hade en hund,,,, men de var alergiska mot schäfrar sa de…..
Sajtvärd på kattpolisen i fokus.
Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

#22 Det är ju skrattretande! :/

Kan de inte vara ärliga i alla fall och erkänna att det inte var vad de hade tänkt sig, att de inte gick ihop med vovven eller vad nu det egentliga problemet var….man kan väl inte vara allergisk mot en specifik ras, heller!!!???
Jo, det kan man! Hade en kompis, som älskade schäfrar, men klarade inte av dem! De hade labrador, det funkade!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

Ha ha! OK…vad konstigt. =) Man lär sig något nytt varje dag!
Det är ju många som reagerar på bara långhåriga eller bara korthåriga katter och hundar. Men fick dom en sådan akut allergikänning torde dom väl ha känt det när dom besökte och tingade valpen kan man tycka.. Iofs är det väl bra att dom lämnade tillbaka, dom var ju knappast rätt ägare?

Det är väl svårt att uttala sig om huruvida de var schyssta ägare eller inte om det nu är så att de faktiskt ÄR allergiska…? Klart man antar att det ska gå bra med en hund till om man inte blivit allergisk mot den första?!
Det har du helt rätt i Ankah! Tänkte inte på det!

#25 Jaha, då har jag lärt mig nått nytt idag igen :) För det visste jag inte!

Jag är konstaterad pälsallergiker men tycks ha vaccinerat mig genom att ha katter. Visst är jag täppt i näsan men lite får man väl tåla och skulle aldrig göra mig av med mina katter.
Jättefina bilder på ditt barn och katt…………..
Här är mitt ena barnbarn med mitt senaste tillskott i familjen.

Kastrering är Aoch O i arbetet med att minska på de hemlösa katterna

Både jag och framförallt min man är överkänsliga mot katter. Min man tål inte alls riktiga bondkatter med sträv päls. Alla katter vi tagit in har vi alla reagerat på, framför allt de första dagarna. Sedan efter en två veckor eller så så har alla symtom försvunnit. SÅ det är den tiden det tar för våra kroppar att vänja sig vid den nya katten typ.. sedan är allt bra.
Men visst kan man vara väldigt allergisk mot en specifik ras. JAg tål inte alls springel spaniels,eller collies men shäfrar funkar jättebra…
Barn och katt är världens bästa kombination. Fast det gäller ju att ha ögonen med sig och då menar jag inte att jag är rädd för barnens skull utan tvärtom!

Anebit- gullig bild mysigt att se snälla barn handskas varligt med kattungar . Mina barn är oxå väldigt snälla mot kissarna, men dettar ju ett litet tag för dem att utveckla motoriken för att kunna klappa fint. Men min äldsta är jättefin mot katterna och det märks att hon vuxit upp med dem.
Tycker oxå folk ska vara ärliga istället för att skylla på allergier.
Och det konstiga är att det finns massor med allergiker som utstår pinor och piller och mediciner och vadsomhelst för att ha katten kvar. Vi har sagt att vi kommer göra allt i vår makt ifall vi blir tokallergiska för att lösa det. I vörtsa fall får man flytta till landet och göra utekatter av dem och dela av huset så det finns kattfria zoner - bara katterna stannar med oss!!