Jag gör ett aktivt val att inte gräva ner mig i sådana här spekulationer. Jag gör mitt för att rucka på eländet istället. Så istället för att ligga och gråta över alla hemlösa katter tar jag in en katt i taget, ger den mat, tak, kärlek och omvårdnad. Jag skulle inte fungera om jag tänkte som du gör hela tiden. Det får mig bara deprimerad.

Jag gör mycket ska du veta jossan. Men jag kan inte göra allt! Vet du hur många hemlösa katter det finns där ute eller? Tror du jag kan rädda alla? Jag räddar en, men sen så dyker det upp en till! Men man kan inte hjälpa alla! Det är det som är jobbigt! Och jag vill inte som du tydligen gör blunda för allt som sker. Men jag försöker verkligen tänka positivt, men det är SVÅRT ibland.

Och jag tänker inte alls så hela tiden som du skriver, men det händer. Jag är stark ska du veta. Starkare än de flesta. Men ibland kan till och med den bästa av oss falla.

Nu läste du mitt inlägg med fel tonfall. Jag skrev att JAG inte kan tänka sådär, att JAG skulle ligga och gråta av förtvivlan om jag gjorde det och att JAG inte skulle fungera om jag tänkte sådär hela tiden, jag gör det i bland, men det skulle inte funka om jag gjorde det hela tiden. Och vet du? Jag vet hur många hemlösa katter det finns. Och nej, jag blundar inte.

Svårt att veta tonfall hörrudu via inlägg på nätet. Kul för dej då. Och jag har INTE skrivit att jag gör det HELA tiden. Men ibland gör JAG det. Och då blir JAG deppig.

Nej jag skrev att JAG inte kan göra det hela tiden. För då bryter jag ihop.

Apropå tonfall - läs igenom mina inlägg senaste veckan ;) Jag har tappat förmågan att skriva som folk.. =/ Det låter så bra när jag tänker det men sedan när jag läser det högt låter det värre än när jag tänkte det.. Ooops..

Ja ooooops…..

Jag sticker huvudet i sanden… typ.  Har vänner som läser eller ser på TV hur djur plågas och tar in varje detalj, nästan som om de frossar i det.  Själv mår jag fruktansvärt dåligt av att läsa sånt och skulle bli deprimerad av att se det. Var tvungen att byta kanal ibland när jag såg "Hitta hem" för att jag inte klarar av det.  Jag vet att det förekommer, vet hur grym människan är men jag orkar inte ta in detaljer.  Det är min skyddsmekanism för att ändå må bra. Jag gläds åt solskenshistorierna här och hoppar många trådar som verkar vara för tunga.  Skulle jag tänka på all skit här i världen så skulle jag bli knäpp.

Tycker nog att modell_flickans tonfall är värre i så fall.  Ibland kan man faktiskt utläsa av texten om man är spydig eller inte.

Jag tror att om man befinner sig i en sådan här "bransch" som hittekattshjälpare eller samarit på annat sätt, så måste man, som enskild människa, förstå att man inte kan göra allt, och att det därför bara är nedbrytande att försöka göra det. Visst är det bra att ventilera sin frustration, förhoppningsvis för att hitta bra lösningar, men även för att inse att vi är många som jobbar för samma sak, och att vi tillsammans gör vad vi kan för att hjälpa.

Det här har varit ett år där många fler har fått upp ögonen för bl.a problematiken med katter. Samhället i övrigt är verkligen på väg utför. Jag är ständigt frågande till hur en människa fungerar, som ger sig på andra, oberoende på om de är försvarslösa eller fullt kapabla att ta vara på sig själva. Det borde vara självklart att man inte behöver vara rädd eller beredd på att försvara sig mot parasiter av det ena eller andra slaget, men någonstans gick det fel i mänskligheten…

Nu ska vi inte påpeka tonfall inte. Det är omöjligt att avgöra ett tonfall på nätet i en tråd. Möjligtvis på youtube i en video men inte här inne.

Alla här inne bryr sig om alla hemlösa katter och gör så gott de kan, om man inte gjorde det var man knappast inne på hittekatter. Alla bryr sig på sitt sätt och inget sätt är bättre eller mer värd än någon annans. Alla här är individer, som sådana har man olika förutsättningar och man reagerar olika.
Men ingen mår bra av att alla missarna går ute, det är ju därför vi är på hittekatter.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Hur man sedan lever med vetskapen om alla hemlösa katter, misshandlade djur även andra än katter och livets hemskheter överlag, det är också otroligt individuellt.
Alla måste hitta sitt sätt att kunna leva med detta.

Mvh Åsa

Vi människor är grymma djur…men här på hittekatter finns det människor som får en att tro på framtiden å att alla människor är inte grymma varelser…

Jag jobbar nätter, å står ofta å tittar ut i mörka vinternatten,ibland gråter jag för alla hemlösa katter..Världen är grym..men vi måste för att överleva se ljusglimtarna i tillvaron..

Vi får hjälpas åt, alla efter sin förmåga att göra vår värld kattvänligare…Kram…

Jag vill verkligen inte vara eller låta spydig. Inte min mening. Ja människor på hittekatter får mej att tro igen. Jag låter så dramatisk idag. Men idag är en sån där dålig dag..ja ni vet..

Ingen fara Madde80, gillar dej ändå. :)

#10, #11 Håller med.

Ja, alla har vi bättre å sämre dagar…Ibland känns allt hopplöst, så är det bara..Kram på dig…

Det bästa är ju bara att fokusera på det positiva. Varje liten förändring i rätt riktning, varje räddat djur, och alla fantastika människor man möter som bryr sig och försöker förändra. Det är iallafall i det jag hämtar styrka. Och i att umgås med djur. Det är en fantastisk känsla att få följa tex ett vanvårdat djur tillbaka till hälsa och livsglädje. Att få se en kanin som suttit inlåst i en alldeles för liten bur som få komma ut i ett hägn fullt av färskt gräs och se dess glädejeskutt och hur de upptäcker att de kan gräva är bland det häftigaste som finns. Den känslan slår all sorgsenhet över hur världen ser ut och gör mig fast besluten om att jag tänker göra allt jag kan för att hjälpa djur!

 
Så varje gång du vill gråta eller bara ge upp så vänd känslan till ilska mot de som utsätter djuren för det här, och hitta nya vägar att göra någonting åt det! Använd dina känslor till något konstruktivt så tror jag att du kan uppskatta dem istället för att känna dig olycklig.

Bråttom, ska iväg, men jag såg var jag skrev tokigt nu!

Jag skulle inte fungera om jag tänkte som du gör hela tiden

skulle vara

Jag skulle inte fungera om jag hela tiden tänkte som du gör.

Så skulle det se ut! =)

Det händer mycket hemskt i världen. Det är fruktansvärt för så många såväl männiksor som djur. Många människor och djur mår dåligt och har inte hem eller mat. Eller så blir de svårt misshandlade. Och man blir berörd över det. Men man kan inte göra allt. Man kan inte hjälpa alla. Då kommer man att gå i väggen och bli helt nerbruten om man försöker uppnå det. Så jag anser att man ska glädjas åt det man gör och det man kan hjälpa till med. Alla har vi olika möjlighet att hjälpa till i världen. En del ställer upp och är fosterhem åt barn andra stödhem åt katter. Andra åker till fattiga länder och hjälper till. Andra engagerar sig politiskt för att försöka göra det bättre för de utsatta. Jag har varit aktiv inom Röda Korset och nu med hemlösa katter. Och min framtida plan när jag är färdigutbildad sjuksköterska är att åka till ett fattigt land och hjälpa till. I nuläget gläds jag åt de katter jag har tagit hand och som farit illa och som nu fått egna kärleksfulla hem. Och när de fått hem kan jag hjälpa nästa katt. För att jag ska må bra i allt elände i världen så gläds jag åt de männiksor och djur jag har hjälpt genom åren. För det finns inte en chans att en människa kan hjälpa alla. Men alla kan göra något. Utifrån vad varje enskild människa har möjlighet till och det kan variera också. Vissa perioder kan det hända saker som gör det tufft att räcka till till allt. Andra perioder är det mindre mycket och man kan då göra desto mer. Gäller att man inte glömmer se tillbaka på hur mycket man har gjort. Det är det som får mig att känna mig lycklig i en hemsk värld. När den magra katten som var skinn och ben och så slutkörd att katten inte orkade göra någoting, man blir varm i hjärtat och lycklig när den äntligen börjar bli rund, fin i pälsen, börjar orka tvätta sig själv, vara uppe och intresserad av att vara med. Och spinner så gott när man gosar med dem. Man ska glädjas åt det, och då känna att jag har räddat denna katt.

Kramar Melinda

Får jag berätta en liten historia, som jag läste någonstans, jag vet inte var?

 En liten pojke gick med sin far på stranden en dag efter en storm. Det låg fullt med sjöstjärnor uppspolade uppe på land och den lille pojken hade ett fasligt sjå med att slänga tillbaka dem i sjön. Till slut, så blev pappan irriterad och sa till:

-Snälla du, sluta med det där. De flesta är ju redan döda eller döende, det gör varken till eller ifrån att du kastar tillbaka dem i sjön.

- Det spelar ingen roll, pappa. En av alla kanske klarar sig och då har jag gjort en god gärning, eller hur? För hade jag inte slängt tillbaka just den, så hade den också dött…..

 Tänkvärt, eller hur?

Så fina och vältänkta ord av er. Tack.

Jag är en människa full av känslor har jag hört. Tänker mycket. Annars glad och lycklig för det mesta, önskar bara att alla kunde ha det bra. Djur som människor. Hatar dock orättvisor och empatilösa elaka typer.  

#14 Tack för den kramen. Den värmde. Kramar tillbaka.

#18 Tänkvärt Gunilla. Började plötsligt tänka på en händelse när jag var fem år gammal. Pappa och jag var ute och fiskade, eller ja han fiskade jag såg på. Han hade samlat alla fiskar i en stor spann. Det hade tagit honom flera timmar. Jag tog spannen och hällde ut alla fiskarna i vattnet igen. Vissa levde fortfarande och simmade hastigt iväg. Pappa vart inte så glad om jag säger så. Djurvän redan som liten flicka. ;) Ler åt minnet…

Även om det händer så mycket hemskt runt om i världen, så är det ju verkligen tur att varje människa alltid kan göra något. Ingen begär att någon ska kunna göra allt. Visst är det väldigt hemskt att det finns så många hemlösa katter, men det går att påverka på många olika sätt. (Inte sagt att alla ska kunna räddas av en och samma person.) Jag tror att det är bättre att fokusera på det man kan göra.

jag är  en ganska   glad  person , men när  djur  far illa kan jag må  väldigt  dåligt, men  trots  det  så  måste  man  vara glad  för det man  har   runt  omkring  sig    , för  vi har   så  mycket  som    vi   kan  vará  lyckliga  för. annars skulle   man  jämt  gå  omkring  och deppa, kruxet  är  detta att  man  måste  vara  glad  för  det   lilla    livet ger.och leva  här och nu