**Ibland är det riktigt tungt att försöka hjälpa alla hemlösa, vanvårdade och avlivningshotade djur. Därför tänkte jag bidra med en liten solskenshistoria som kanske får er på lite bättre humör!

**En dag fick jag ett mail från KKS. De hade fått in ett nödrop från en ung kille som var orolig för dina två kattjejer. Mamman ville absolut inte ha kvar katterna och sonen var orolig för att hon skulle avliva dem medan han var i skolan. Anledningen var att den ena katten kissade inne ibland (okastrerade var de förstås.) Sonen sa att han kunde erbjuda sitt studiebidrag för kastreringshjälp bara vi räddade hans katter (som han egentligen inte alls ville lämna ifrån sig förstås.)

Denna fantastiska kille tog saken i egna händer och arbetade snabbt. Jag åkte och hämtade katterna samma kväll. Sonen stod ute i regnet med dem i en transportbur, och eftersom jag hade kört fel och inte kunnat ringa hade han stått där i säkert en timma och väntat.

Han klappade dem hejdå och sedan bar det av.

Gosan & Lisa gjorde sig hemmastadda på min vindsvåning. Där fick de bo i flera månader. Ytan är rätt stor och ingen behöver den heller. Genom Djurens Rätt och Chickas Minnesfond fick vi på Livlinan hjälp med finansieringen av katternas kastrering och ID-märkning.

**
Gosan

**Lisa var den lite skyggare damen som fräste på allt och alla. En katt som själv bestämmer när hon vill bli klappad på. Efter kastreringen blev hon som en ny tjej och började hoppa upp i knäet och gosa för fulla muggar. Gosan var den naiva lilla kattjejen som aldrig tackade nej till gos och kel.

Lisa

En dag fick jag besök av en mor med sina två döttrar. De föll som furor för lilla Gosan. De kom från andra sidan stan och hade åkt kommunalt. Lillflickan hade med sig kattgodis i en burk som hon skämde bort Gosan med och lilla Gosan var sitt allra Gosigaste jag. Jag erbjöd mig att köra dem alla och Gosan hem så jag skulle få se hur hon skulle bo.

Idag bor Gosan i lägenheten med dessa tre tjejer. Hon sover i flickans säng (hon som hade kattmat med sig) och har sin egen kontorsstol att sova i. Hon älskar livet hos dem och de älskar henne.

Här ligger Gosan nedbäddad i sängen och myser.

Lisa fick en del intressenter men jag började inse att det skulle bli svårt. Vem vill ha en katt som fräser på allt, springer och gömmer sig och vägrar bli klappad på kommando? Hon var och är en väldigt speciell dam med speciella behov. Vem skulle kunna tillgodose dem och se till att hon mådde bra? I sitt första hem har hon förmodligen blivit tvångsgosad och som sonen berättade; jagad och dragen i svansen av småsyskonen, vilket verkligen satt sina spår.

Tidigare i år bestämde jag mig för att Lisa fick stanna hos mig. Hon är fortfarande rädd för min hund och fräser på allt som är främmande. Hon gillar inte att bli lyft men ibland kommer den där underbara katten fram som jag vet finns där inne, och det gör allting värt det.

När hon är hungrig smörar hon, jamar och stryker sig lite försiktigt mot benet, och när det verkligen kurrar i magen kan hon äta i samma rum som vovven. Hon har sin trygga vindsvåning hon känner sig hemma i och som hon kan springa upp på om det kommer gäster eller om hon blir rädd för något.

Lisa, den stundom trygga lilla kissen.

Slutet gott, allting gott!