Hej!

Idag fick jag svar från Helena Bouveng och nu har jag skickat henne ett nytt mail, där hon får veta precis vad jag vill att hon ska tänka på.

Om det går klistrar jag in det här, annars bifogar jag det som en pdf-fil

---------------------------------------------------------------------------

Hej igen och tack för ditt svar! Då har du säkert sett en del. Jag vet inte om det framgick så klart vad jag menade med de frivilliga organisationerna. Jag menade helt enkelt att

• Kommunerna ska stå för kostnaderna för minst ett djurhem
• Personalen ska vara från frivilligorganisationerna
• Minst EN smådjursveterinär ska finnas tillgänglig i kommunen och vara antälld av denna, för att minska kostnaderna för veterinärbesök, kastrering, vaccinationer m m för djurhemmet.
• I kommuner med stort hjälpbehov, som ex Stockholm, Göteborg och Malmö, ska antalet djurhem utökas, så att behovet täcks.
• De djurhem, som sköts av frivilligorganisationerna, ska ha full täckning för sina utgifter, alltså även löner, soc.avgifter m m,men de får även ta emot donationer. Gäller också de kommunala djurhemmen.
• MINST EN smådjursinspektör i varje kommun, i de större fler. Denna inspektör ska endast syssla med smådjur och slippa lantbruk och övriga miljöinspektioner.

  Djurpolis

• ska bildas med en övergripande organisation vid sidan av den vanliga polisen.
• denna sektion ska INTE belasta den övriga polisens budget.
• i varje län ska finnas MINST 5 djurpoliser, i vissa fall fler, som har kompetens att utreda brott mot djur.
• djuren ska betraktas som LEVANDE varelser i våra domstolar och inte bli betraktade som egendom.
• djuren ska betraktas som brottsoffer och därmed kunna få ersättning från Brottsofferfonden.
• högre böter och hårdare straff för djurplågeri.
• lag om märkning av ägda katter, men det får inte kosta mer än 100:-- för varje katt, eftersom många inte märker sina katter p g a den höga kostnaden. Detta gäller märkning med chips. Tatuering bör ingå i priset för kastrering, eller annan behandling där djuret måste sövas, så att inte sövningsker i onödan.
• kanske märkningen skulle utsträckas till att även gälla kaniner, som släpps lite hur som helst, eller helt enkelt rymmer. Det har också börjat bli ett problem på många orter.
• massiv information om att djur som varit tama INTE klarar sig själv, utan svälter ihjäl.
• information om att det är straffbart att dumpa ett djur, som det tyvärr gör alldeles för mycket idag.
• skyldighet att kontakta djurpolis, eller kanske ordningspolis, när ett djur försvinner eller upphittas. Alltför många gör inte det idag, efterom attityden är att det händer inget ändå. När jag har omplacerat en hittekatt, har jag alltid kontaktat polisen via mail och många gånger med ett foto på katten. Detta skulle gälla ALLA upphittade och försvunna djur.

Jag menar alltså att vi kan ta lärdom från Djurpolisen (Animal Planet), men med en mer enhetlig organisation och övergripande bestämmelser.   Finansieringen skulle kunna ske delvis, genom att den vanliga polisen slipper detta arbete och kommunerna TVINGAS till att ta sitt ansvar. Som det är idag,struntar tyvärr de flesta kommunerna i detta och jag tror inte att kommunpolitikerna är klara över vilket ansvar det faktiskt är, att vara lokal politiker.   Jag skulle gärna vilja veta vad du kan tänkas tycka om detta. Naturligtvis går det inte att genomföra direkt, men med ett par steg i taget skulle det nog fungera. Så jag emotser ett svar,när du hunnit tänka igenom det hela. Landskrona den 10 oktober 2007 Hälsningar Mettan Baltze     -------Originalmeddelande-------   Från: Helena Bouveng Datum: 2007-10-10 09:07:11 Till: Mettan B Ämne: Ang. Ang. Ditt uttalande om polisen och deras uppgift att handha djur  
Hej Mettan!
Tack för mail. Varför jag inte tycker att polisen ska hantera dessa frågor är först och främst att jag har svårt att se detta som polisens kärnverksamhet. Dessutom som du så riktigt påpekar finns det inget som säger att poliser skulle vara speciellt kompetenta att ta handom djur. än mindre än de djur som far illa. Vad polsien måste göra är naturligtvis det första steget att gå in ihus dör misstanke föreligger.

Vem som sedan ska ta hand om, placera om djuren har jag idag ingen bestämd lösning på. Vad jag skulle kunna tänka mig är det spår som du är inne på, frivilliga organisationer med ett genuint intresse och kunskap om hur djur fungerar. Det finns mycket bra exempel på detta men det finns också många delar av vårt land där sådana inte finns. Det tål att tänka på.

Kanske förstår jag mer än vad du tror då jag redan sen barnsben är uppväxt i stallet med både katter, hundar, getter, kor som naturliga medlemmar. Dessutom har jag varit med på en hel del veterinärbesök där magen har vänt sig av åsynen hur en del djur har behandlats.

Med Vänliga Hälsningar
Riksdagsledamot  M
Helena Bouveng
070-69 12 839
08-786 67 24