Vad härligt att han orkade komma upp och hälsa på!! Skicka en kram till honom!

Å vad härligt att läsa! Skicka kram till honom från mig med!!

Ja, han skall iväg och jobba i morgon igen. Bästa medicinen.

Härligt att kunna ta fram gamla glada minnen så där, det hjälper en hel del.

Härligt!

Ja, eller när hon och jag baxade in en tvättmaskin i det lilla badrummet med snedtak på Ingeborgsröd där vi bodde förut. Våra gubbar kraxade att det går AAAAAALDRIIIIIG. Men vi lyckades! Har så många glada minnen med henne, som jag kan plocka fram

Att hålla minnena vid liv är att hedra de som lämnat oss. Då lämnar de inte oss.

Usch, tidigare i somras så dog min farbror, som jag kallade honom för han var gift med faster. Nu har faster dött, helt utan förvarning och begravs i övermorgon. Känns jobbigt, dels för att jag saknar dem, men också för att min kusin förlorat både föräldrarna på några månader. Förlåt att jag lånade tråden, Gunilla. /Vanessa

Vanessa, ingen fara! Brukar tyvärr vara så, att folk som älskar varandra följer varandra. Vilket vi även är rädda för här…Dessa två människor, ingen av dem vackra,utstrålade en sån kärlek sinsemellan, så det slog gnistor om dem….De gick aldrig förbi varandra utan en smekning, en puss eller ett nyp i häcken eller tutten.Det var så vackert att se dem ihop….

Så gott att kunna ta fram de goda minnena efteråt …som jag skrev på svenska huskatten ingår det också i sorgearbetet..tror nog att våra anhöriga o vänner som inte längre är med oss här  vill ha det så! En varm kram till Siws sambo…

en varm kram till er båda, och till Benny, Maggan47 som tycker det är så skönt att se att Benny vill komma ut, och prata, många isolerar sig med sin sorg

Det låter lovande att Benny kan minnas tillbaka och tänka på alla goda minnen han har av sin fru. Då har han kommit en bra bit påväg i sin sorgeprocess. Och som någon annan skrev, det är i våra minnen de död lever vidare och blir odödliga.

Vi genomgår ju det här själva just nu sedan svärfar avled i fredags kväll. Sorgen är en vandring som man måste genomföra, som att ta sig igenom en mörk och djup dalgång dit ljuset inte når. Men på krönet blir det ljusare igen, även om det aldrig riktigt blir detsamma.  

//Lena

Ja, Lena, vi två som mist kära vänner så nära inpå, får väl trösta varandra. Idag är det en vecka sedan jag talade med Siw för sista gången. Än så länge är det inte alla som vet, nin styvson tex har vi inte sagt något till, på Bennys begäran att inget skall basuneras ut. Han kommer nog att bli väldigt ledsen. Siw har ju liksom funnits även för honom hela hans liv. Så nu gäller det att ta fram de skojiga och ljusa sakerna…

Idag var jag på min fasters begravning. Det var väldigt, väldigt fint och bara med de närmaste släktingarna. Vi var 8 st. Alla ställde sig upp och pratade till henne.

Hennes man, min farbror hade inte jordfästs ännu då faster inte varit i form för hans jordfästning. Nu när min faster gick bort, så bestämdes det att de skulle dela urna. De som inte ens ville vara ifrån varandra mer en max en dag under 40 år. Nu får de alltid vila tillsammans och aldrig mer vara ifrån varandra. Det var så fint. /Vanessa

Åh, Vanessa, så vackert! Även döden kan vara vacker!