Tänker också på henne, och tröstkramar i cyberrymden Maggan47

Sänder också mina varma hälsningar till Gunilla. Vi har ju kunnat följa det här på sidan hur hon stöttat sin goda vän i sjukdomen.

//Lena

Många kramar härifrån från både tvåbenta o fyrbenta!

Jag beklagar! 

Tänker på dig, Janne och hennes familj.

Neeej, inte redan. Stackars, stackar dig Gunilla. Det förklarar varför det varit så tyst om dig här. Sänder gigantiska cybertröstkramar från mig. Tänker på dig. /Vanessa

Många många kramar översänder jag till Gunilla….hälsa att vi tänker på Gunilla och känner med i den tunga och svåra sorgen…så oerhört ledsamt…

Sidentass

Sänder många kramar till dig Gunilla..

Känner så med dej Gunnilla. Jag vet vad ni går igenom just nu.

Tröstekramar från Jenna

Tänder ett ljus

Sänder många tankar till dig Gunnilla och mitt varmaste deltagande  i sorgen.

kramar   till dig  gunilla. .jag förstår  hur  du  känner   dig  nu,men vi är många som tänker  på   dig. nu är hon       nog                rengnbågslandet.jag beklagar    sorgen

Varma kramar till Gunilla.. Usch vad jag känner med dig..

Sänder mina tankar och ger en stor kram!!!! Vet hur det är att förlora någon i cancer. Alla mina kisar sänder en massa gosepussar och massa kelbuffar.

Kramar

Ååå käraste Gunilla!!
Kan inte med ord säga vad ledsen jag blir å dina vägnar. Kan inte förstå hur hemskt det måste vara. Skickar de varmaste cyberkramar och nosgos över nätet och hoppas att du känner allas omtanke härifrån hittekatter!

Jag har själv inte förstått ännu att min mor försvann i cancer förra hösten…det gick så fort…jag fattade aldrig att hon var döende…

Det är tur man har sina pälsklingar!!!

När du kan och orkar så är du varmt välkommen tillbaka!!
Vi förstår att du behöver egen tid just nu!!

KRAMAR!!!

Skickar mina allra varmaste kramar!

Vad tråkigt att höra.. det är aldrig lätt att förlora en människa som står än nära.
Mina tankar går till dig Gunilla och din väns familj.
Det finns inget mer smärtsamt än att förlora en person som står än nära. Döden är aldrig lätt att första, tyvärr är det oftast de personer som förtjänar livet mest som får lämna det för tidigt.
Många stora kramar till dig.

Nej, jag beklagar sorgen. Alltid svårt att mista någon :/
Tröstkramar till dig Gunilla!

Tänk så fort det gick, tröstkram härifrån med, hemskt att förlora en vänn.

Så sorgligt! Tänker på familjen som nu har förlorat en viktig person och du, Gunilla, har mist en kär väninna!

Det finns inga ord som räcker till!

/Pelusa

Kära Gunilla vad sorgligt för dig att mista din bästa vän! Många tröstekramar till dig! Ja det finns inga ord som räcker till !

Skickar en tröstekram från norr till dig,Gunilla.

Tack alla, det tog hårt, detta. Stackars Siw,nu är hennes plågor slut. Vi var tillsammans på söndagen, jag ringde henne och frågade om hon ville åka med till Nordby och handla lite och efter viss tvekan så sa hon ja. Hon var så dålig! Bara spydde, men hon ville med. Denna sista dag, som jag såg henne i livet, var ine människovärdig. hon hade spypåse med sig, som blev tvungen att använda inne i affären. Kunde inte ens stå ordentligt själv…Men hon ville med. På måndagen skulle jag hjälpa henne att städa lite hemma, men hon bad mig vänta till på tisdagen. Då frågade jag, hur hon hade mått senare på söndagen, då svarade hon, att på söndagen så hade hon mått väldigt dåligt och spytt hela dagen… Då tänkte jag, att det var något som inte stämde, jag var ju med henne, så det visste jag… Åkte ner till hennes mans arbetsplats och sökte honom, men han var inte inne just då, ville få honom att åka hem då jag förstod att hon var värre än vanligt. På tisdag morgon ringde jag, inget svar. ringde henns mans jobbmobil, avstängd. Ringde hans privatmobil, då svarade han, från Uddevalla sjukhus och talade om, att Siw gått bort kvart över sju  på morgonen.Att en människa kan brytas ner så snabbt! Vi firade ju midsommar ihop, hade jätekul, åt och drack av hjärtans lust. den sista veckan var inte människovärdig. Varje ord fick hon nästan krysta fram.hon gick väl ner ca 25 kg på två månader. hon fick inte ens chansen att montera ner sitt liv. Jag bad naturligtvis henns man att kontakta oss, närhelts han ville, han är ju gammal vän tillJanne och även till mig. Så nu väntar vi bara, att han skall höra av sig. Vill inte tränga mig på för tdigt. Nu är det ju fullt med praktiska saker som skall ordnas och alla tre barnen är hemma och tar tag i det praktiska. Hon skulle fyllt 53 den 29 oktober…..

Gunilla,lova att ni hör av er om inte han gör det när det gått en tid.Jag vet hur det är,precis i början ringer folk hela tiden men sen tror de att man vill vara ifred och det vill man oftast inte även om man inte alltid själv orkar ta kontakt.

För mig var det så att först,efter ett plötsligt dödsfall,tog det praktiska helt överhanden (jag var ensam om att ordna upp allt) så den riktiga sorgen kom ikapp lite senare och DÅ behövde jag mina vänner!

Har tänkt så mycket på er Gunilla..och gör det fortfarande..usch så hemskt jobbigt detta..att behöva se en så nära vän falla ihop så…..nu lider inte Siw längre..hon har det gott o fridfullt där hon är nu..översänder många kramar och starka, intensiva tankar till er alla i Siws närhet…vi översänder  också många, många tröstkramar till Siws sambo…

Sidentass

Som storAnette skriver. i början ringer många sen blir det tyst det är då hennes man behöver någon. och det är mycke praktiska saker som är jobbiga. När min man dog hade jag inget stöd från någon. Ingen som hjälpte till med något, och två barn att trösta. Det är två år sen till jul. Men han dog utan förvarning i hjärtinfarkt. Ramlade på gatan när han skulle köra och hjälpa sin mamma. och jag var inte där. Så jag bär på detta att jag inte var där, och en jobbig svärmor som skyller på mig för det! Min man blev 54. Så Siws man han behöver säkert både dig och Janne. Detta är ju svårt för er oxå. Du måste ju få sörja din bästa vän. Än en gång Kramar med mycke tröst!

//Karin

Det var hemskt tråkigt att höra, jag beklagar verkligen.  Att det kan gå så fort??

Agneta

Beklagar din sorg Gunilla, så mycket…

Helen

Tänker på dig. /Vanessa

KArin, vad du än gör, så ta inte på dig skuld! " Om om inte fanns, så hade F*n varit präst…" Miste själv min mamma när jag var 26, hon hängde sig på vinden och i tio år tog jag på mig skulden… Ända tills jag tog mig i kragen och begärde hennes journaler. I Siws fall, så är jag tacksam och glad, att jag ringde henne på söndagen och fick med mig henne och handlade… hon skulle följt med mig på fredag, men orkade inte. Ja, så oerhört snabbt det gick! från levnadsglad och förlåt, väldigt överviktig och stark till ett fullkomligt vrak på två månader….det är första gången jag sett denna sjukdom på så nära håll och jag kan inte tänka mig något värre och förnedrande….väninna känns så futtigt… Riktig KAMRAT är snarare närmare…Ja, jag skall nog smyga mig på en kontakt nästa vecka om inte Benny kommer själv.Förhoppningsvis så träffar jag kanske hennes yngsta dotter i morgon  när jag handlar… Janne är av den gamla konservativa typen, han drar sig nog, som folk här på landet gör. Vad vi vet, så vill de ha begravningen bakom låsta dörrar. Det är helt ok för mig, har lovat mig själv att aldrig gå på en begravning mer, inte ens min egen. Min mammas var min första och sista Nu är det min tur att läsa " Dont stand at my grave and weep……Tack alla ni här inne, så goa ni är! JAg tog en skogspromenad i tsidags och plockade svamp grät hela tiden. Men nu känns det bättre. Nu har hon det bra……

Styrkekramar från mig! Vilken toppenvän du verkar vara och så levnadsglad hon var in i det sista fast hon mådde så dåligt….

Ta hand om er!

Varma Styrkekramar från mig oxå……………………….

Måste ha varit jobbigt att din mamma hängde sig Gunilla! Om inte min svärmor var som hon är, hade jag säkert kännt mindre skuld. Men hon påminner mig jämt. Som du förstår tycker jag väldigt illa om henne!

Karin, min första man (min dotters pappa) tog livet av sig på min 30. födelsedag för jag hade lämnat honom. Gissa vad hans familj tycker om mig. Vi fick inte ens komma på begravningen!

Vad tråkigt Landfreak! Så jobbigt. att ni inte fick komma på begravningen ens! Fy sjutton!

Kram Gunilla..varma styrkerkramar till er andra här inne som gått igenom de svåra livödena jag tagit del av i denna tråd..slår mej en sak i skrivnade stund..tror att vi som har tunga stenar i bakfickan…får mycket tid till tanke..där känslor..och idéer får födas fram för att hjälpa dom som har det svårt..människor till utsatta herreslösa djur..

Sidentass

Ja, det var ledsamt framförallt för min dotter - hon var 6 år då. Men nu är det 18 år sedan. Men det med skuldkänslor, jag har funderat mycket över det. Men det funkar liksom inte. Det var hans beslut. Nu med Lena tråd om hennes svärfar. Självmord är rätt så feg och egoistisk när det finns anhöriga som lider under det.

Men som jag såg det med min mamma, när jag fick läsa journalen, så förstod jag, att för henne var det en natrulig väg att lämna detta liv.

Ja, det blir så dubbelt. En människa är själv ansvarig för sitt liv och sin död och därför blir det fel med skuldkänslor. Men det är inte så kul för anhöriga och då blir ett självmord eller dödshjälp lätt egoistisk och fel.

#21 Till dig..

Do not stand at my grave and weep,I am not there, I do not sleep.I am in a thousand winds that blow,I am the softly falling snow.I am the gentle showers of rain,I am the fields of ripening grain.I am in the morning hush,I am in the graceful rushOf beautiful birds in circling flight,I am the starshine of the night.I am in the flowers that bloom,I am in a quiet room.I am in the birds that sing,I am in each lovely thing.Do not stand at my grave and cry,I am not there. I do not die.

En dikt skriven av: Mary Elizabeth Frye (1904-2004)

Jag var på min arbetskamrats begravning och då berättade prästen historien om pendeluret som tyckte att det var så jobbigt med alla slag det måste slå år ut och år in. Tänk inte så långt utan ta ett slag itaget, ett ögonblick i sänder fick det till svar.   Sen sjöng vi blott en dag, ett ögonblick i sänder.Jag tänkte på hur väl det stämmer in för de som har fått veta att de inte har lång tid kvar att leva. En dag i taget ett ögonblick i sänder..

Det kan nog gälla för anhöriga och vänner efteråt också. Det är jobbigt men man får ta en dag i taget.

Härhar jag hittat  den på svenska

Stå ej och gråt vid min grav. Jag sover ej. Jag gav mig av. Jag är tusen vindar över sjön. Jag är silverglittret i snön Jag är solsken över mogen säd. Jag är stilla regn i höstens träd. När du vaknar i morgonens vila är jag tysta fåglar som ila i cirklande flykt över vatten. Jag är milda stjärnor om natten. Stå inte vid min grav och gråt. Stå ej och sörj vid min grav. Jag är ej död. Jag gav mig av