Med mig och min sambo är han ett litet gosetroll som älskar mys och kärlek.

Gud så söt han är!!
Tyvärr har jag inget bra svar på din fråga, om ni ska ta hem fler gäster.. det får de mer erfarna här inne svara på :)

Min katt är en före detta hemlös katt, men han var aldrig skygg, men hade i början problem med gäster som kom. Det var bara jag och min familj han kunde lita på men med tiden så kunde han ligga kvar i sängen och låta gästerna komma och klappa honom, men han är ändå lite reserverad mot andra som han inte känner så väl men han kan ändå vara framme :)

#2 han tackar och spinner. ;)  Ja han är en riktig liten sötnos vår lille livsnjutare.

Hmm… Hur gammal var din katt när han kom till er?

Nitro kan ha råkat ut för ngt hemskt också, under sin tid som hemlös, en teori var att han hade blivit sparkad på av elaka människor, iom att han ofta i början fick panik av fötter och ibland gjorde utfall. :(  

Din katt kanske hade ett lite tryggare hemlösing liv.. eller så är han helt enkelt tryggare i sinnet?

jag har ett syskonpar som nu är 7 år som jag haft sedan de var 4 månader… vet inte vad som hänt dom men den ena är väldigt skygg för gäster… första tiden hos oss var hon vettskrämd om jag satte fram händerna… så det tyder jag som att de blivit jagade rätt mycket.. men med tiden så lärde jag mej att inte ta fram händerna förrän hon är framme hos mej…. hon är en stor kelgris som ibland aldrig får nog…..och då känns det tråkigt att folk som hälsar på här oftast inte ens ser henne….men hon lär sej vilka som kommer tillbaka och med fler besök ökar chansen att hon är framme….tror ändå hon mår rätt bra idag då hon själv bestämmer hur synlig hon ska vara… men drömmen för henne är när det bara är husets invånare hemma och det liggs i soffan så hon får komma och vrålgosa…

tror det är bra att folk kommer o hälsar på då och då…. och inga barn i början…..

hoppas det löser sej… låter som det skulle kunna vara ett bra minne hos kissen….

#4. det känns igen det du berättar, Mariann, speciellt det där med att det känns lite synd att folk inte får se henne.. det hade nog varit jätteskönt för dessa två människor om de hade fått uppleva honom som han är när det bara är jag och min sambo… men den dagen kanske kommer… det får ta så många år det vill.

…jo, hans minne verkar vara i toppskick.

Jag tror också på att vissa saker fastna i katternas minne.

det jag menade var att det är synd om min Lillan som gillar kel så mycket att hon ju nu går miste om det…..fast hon är så söt så folk borde få se henne mycket mer…. det är hon förresten som är här på vänster sida i mina inlägg….

Det behöver ej vara hittekatter som är olika skygga.

Av min dotters katter som hon köpte när de var 12 veckor……. så ligger honan under sängen jämt när hon har främmande……. dock ej när jag och min man är där…………. medan däremot hennes tvillingbror var hur social och kelen som helst och gick fram till vem som helst…….. ( han har tyvärr varit bortsprungen sedan december 2006)

Ja jag tror att katter kan vara långsinta, har sett det ibland på min Rasmus……

Hehe, tror också det… Min styvsons hankatt avskyr mig, sedan han blev kastrerad!

#9, haha, oj.   Är det BARA du som är avskydd? liksom, märker man att det är personligt?
ja, just det, Nitro blev ju även kastrerad vid tillfället som jag förstod. 

Jag vill ta tillfället i akt att påpeka att de två människorna från Akutgruppen, varav en tyvärr blev biten, är mycket kunniga, engagerade, med hjärtan på helt rätt ställe och vet vad de gör när de hanterar katter. 
Så att ingen tror att han blev illa behandlad… han var bara en osedvanligt attack-villig liten rädd fräsboll.

Japp, bara jag. Så fort jag kommer, så drar han….

#3 Han var två när han kom till oss och är nu tre..

Det är nog så att han haft en "mildare hemlöst liv".. han har varit utslängd i skogen och sedan sökt sig till hus och sedan kommit till katthemmet.

Nej stackars Nitro. Jag fattar inet att människor kan vara så grymma :/

#11. jisses… det sitter hårt alltså.

#12. nej.. folk är så himla fruktansvärda.. du vet.. man blir sjukt nedslagen ibland när man läser om hemska människor här på forumet… som han den hemska karln som skjuter oönskade kattungar och som vägrar kastrera katterna. USCH!! arg blir man.

 Tack och lov, måste jag säga, att det finns folk som du och jag och andra här på forumet som verkligen helhjärtat vill ge en trasig själ trygghet.  Ryggdunk till oss alla!

Tror att katten kan förknippa obehagliga upplevelser med dofter o röstlägen..o därför reagerar långsint mot te.x den människa som puttat in den i bur o farit iväg till vet…sen är det ju också olika från katt till katt..några finner säkert inte något större obehag av det, medan andra kan uppleva det väldigt  jobbigt med  exempelvis bur o vetbesök..

#14. Jo, du har nog rätt där.  Så fungerar ju vi människor också till viss del, iallafall somliga av oss.. jag har jättesvårt för vissa alldagliga ord, eller dofter eller matereal, för att de är så starkt anknutna till ett specifikt minne, osv.

 Åh, lilla Nitro, våran middagsgäst har precis lämnat lägenheten.
En supertrevlig lång och mysigt bullrig kille var det som spenderat några timma här, och Nitro var åter på sin plats under soffan och tryckte.  Jag var lite orolig och tänkte att den stackarn nog är i upplösningstillstånd vid det här laget, två besök på samma dag!

Men minuten efter att besöket hade lämnat lägenheten så tassar han fram och är inte i närheten så ängslig som han var tidigare idag! (till min stora lättnad) men det är nog rätt kört för de två trevliga människorna från akutgruppen, de kommer nog inte att få gosa med Nitro på väldigt många år.

Mina skyggisar beter sig lika ovälkomnande mot alla som hälsar på, gömmer sig så fort det bara går och dyker upp några minuter efter det att besökarna gått, så inget personligt mot sina infångare.  

Eller nu ljög jag lite, det hände något roligt nu i somras, trodde inte mina ögon. Syster och hennes man hälsade på en kväll och som vanligt när någon hälsar på första gången sa jag 'vi har många katter men det är bara en ni kommer att få se'. Men se katterna lurade mig, två av tre skyggisar fick de se! Har aldrig hänt!

Å andra sidan, är ingen av våra kissar speciellt sociala mot främlingar. Lilla ebbis förstås, hon är nyfiken och vill vara med… Men Arne och Esther går och gömmer sig, när folk kommer.

Min hona puma var en hemlös liten stackare som kom in i mitt hem för 3 år sen. det e först nu det senaste halvåret hon börjat bli riktigt social.. hon har alltid älskat min bror men inga andra.. nu idag hade jag besök av 2 barn o Puma brukar fly dem som pesten men hon låg lugnt kvar på akvariet o lät sig klappas o det har aldrig hänt innan..hon bet ena barnet lätt ihanden men det var mitt fel för jag sa inte att Puma inte vill bli upplyft o det försökte barnet att göra.. så långsint kan man nog säga att hon varit.

#18 åhh så vacker Puma är!!

Ja, de ät långsinta. En av de katter som jag lyckades få gosig och klappbar när han var på hemmet var helt underbar. Sedan flyttade han. Efter en tid där så åkte vi på besök, och han drog som en avlöning. Tror att han fick för sig att vi skulle kattnappa honom från paradiset som han hamnat i. Lät de två andra som var med vara i köket, och så hade jag ett personligt samtal med honom. Han blev positivare men höll sig på avstånd. För han minns fälla, klämburar och sådant. Ingen tvekan.

Min bror har en f.d. hemlösa kisse. Den vågar inte ens kliva över tröskeln. Men när min bror reste bort så stoppade jag Lucifer i en bur och tog hem honom. Han började hyperventilera, så vi tog tillbaka honom. Idag så klarar han inte ens av att höra min röst på telefonen, då gömmer han sig.

Min ena kisse, vars liv vi inte vet så mycket om blir livrädd när dörrklockan ringer. Då ligger hon gömd hela tiden, plus en extra timme för att vara på säkra sidan. Nu när jag vet att vi får besök så säger jag åt dem att bara kliva in, låser upp dörren. Det har visat sig vara bra, för då gömmer hon inte sig. Börjar med någon/några åt gången, men det verkar funka.

Mammas Love Tasslös reagerade dåligt på klockan också. Men nu när hon har hemtjänst som ringer på 2-3 gånger om dagen så har han vant sig, och lyfter knappt på ögonbrynen. De får till och med skaka av honom från sängen som de bäddar. Och han gillar deras besök.

Så visst, de är långsinta. Men det är naturliga reaktioner, som även gjorde att de överlevde som hemlösa. För de minns inte "Och så gick jag in i en fälla", utan mer att de blev trängda. Och så vidare. /Vanessa - som hälsar Navel välkommen hit också.

mina två killar har aldrig varit hemlösa men skygga är dom.
Det ghår superbra med mig jag får inte vara ifred en sekund för dom ska goooosa, min sambo är dom försiktiga med och när vi har gäster så springer dom och gömmer sig.
Toker kan komma fram och hälsa men inte kela så mycket, med min mamma går det bra men ingen annan.
Trötter blir modigare och modigare han smyger gärna fram men när han ser ansiktet på den som besöker oss eller om våran besökare tittar på honom blir han jätterädd.

*19 tack så mycket . =)