Separationsångest
I kväll har jag och kattmamman separationsångest för två av kattungarna har fått ett hem. Har inte hört kattmamman skrika så som hon gjorde när jag stoppade in kattungarna i transportburen, sen gömde hon sig en lång stund. Hon förstod vad som skulle ske.
hon kallade säkert på ungarna.
Kände mig som en djävul mot henne. Men ett måste för att dom ska få det bra och bättre än vad mamman har. i kväll är en sorgens och glädjens kväll.
Debattia
Den skygga kattens hemsida!
Förstår känslan, du beskrev den så bra. Sorgens och glädjens kväll. Snart kommer du bara att känna glädje. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Det är så svårt när den dagen kommer när kattungarna är flyttklara….själv har jag fått intala mej flera gånger om att det är det bästa för missarna att få egna hem..där huset inte är lika fullt på katter som här..med tiden kommer säkert mamma-katt att vänja sig vid den nya situationen..och när du fått bekräftat hur fint småttingarna fått det säkert att kännas mycket, mycket bättre!
Det är alltid förenat med dubbla känslor den där dagen när hittekatte-ungarna ska flytta hemmifrån. Men som du säger är det en förutsättning för att de ska få ett bra liv. Skönt att goda hem har infunnit sig! :)
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
Starta ny diskussion