Jag vill berätta vad som hände mig för bara 2 veckor sedan när min mamma o jag var ute o körde på en landsväg i 80km/h.

Vi hade bilar framför oss o även bakom oss.

Då ser jag det…det jag länge fasat för att behöva se………jag kommer aldrig att glömma denna synen!!!…..ja då ser jag hur nått rullar runt under bilen framför mig…..jag ser att det är ett djur…

Magen knyter sig o jag inser att det är en kattunge!!!!!!!!!!!!!

Då tvärbromsar jag o mamma skriker: Vad är det?! vad är det?!!…
Jag ser hur kattungen springer runt på gatan o bilar far hit o dit……

Så ser det ut som den springer mot min bil men det är ju jag som kör mot den…
Jag får stopp på bilen o så ser jag den inte mer….har jag kört över den??????????????????????
Men så ser jag hur den springer ner för diket…..
Jag hoppar ut ur min bil o mamma skriker: sätt på varningsblinkers (satte på den)….du kan inte stå mitt i gatan fortsätter hon….men jag hör inte på längre……jag är nere i diket…jissses det var typ 2 meter ner till barrskog…grenar o annan skit.

Jag som inte hade strumpor på mig…bara sandaler….
Rev upp mig lite här o där….
Jag nästan ramlar in i skogen…jag ser ingenting det ligger bara grenar o döda barr o all skit som finns i en skog…..
Jag ropar…”kissemiss”…..”kissemiss”…så hör jag det….den jamar…den jamar.. (yes!)….jag kan inte se den men jag hör den…jag går längre in o försöker för glatta livet lokalisera vart jamandet kommer ifrån…………….
Så ser jag den!!!!
Jag ser den, ja, jag ser den o jag dyker ner o hugger tag i den….tänkte att locka på den är ingen ide…..tänk om den rusar iväg…..

Men jag fick tag på den o jag höll den hårt, hårt mot mig, tittar snabbt om jag ser nån mer kattunge o försöker lyssna…dödstyst inne i skogen…. o så kravlar jag upp till vägen igen där mamma står o är rädd att folk ska köra på oss….står lite dumt ju.
Mitt i vägen….på 80 sträcka….bilar körde om o hytte med näven…Skit i dom lixom.
In i bilen o mamma med…dörrarna stängs o då ger jag den till mamma……
Kattungen lever o den kryper in i mammas jacka.

Jag kör iväg till ett säkrare ställe att parkera på…….
Mamma säger ring till Kim (min systerdotter)…så då gjorde jag det…tack för att du finns Kim!!!!

Kim sa: Kom ni bara!.. så vi körde…det var några mil dit…..kändes som om jag körde o körde o körde…
Kattungen sa inte ett pip i mammas famn….(chockad)

Vi kom äntligen fram o så gick vi in till Kim.
Hon tittade på den o den blödde från munnen o nosen o ovanför ena ögat…även mellan 2 klor på ena baktassen.
Tror den är ca 6-7 veckor??

Hon gav den lilla ”överkörda” kattungen vatten o kokt torsk.
Den åt inget…..
Vi diskuterade lite vad vi skulle göra o kom fram till att ringa Falkenbergs katthem….!
Lotta svarade o hon sa: ”Kom nu…jag möter er på halva vägen”….(fatta hur lättad man blir för de orden!)
Sagt o gjort…blev så glad att hon kunde ta emot denna lilla kattunge. Tack,tack.tack!!

Mamma stannade kvar i Kims lägenhet o Kim o jag körde iväg med den lille….
Väl framme mötte vi Lotta o hennes man…dom skulle boka tid hos veterinär o så pratade vi lite…

Vi körde hem igen…
Stackars lilla kattunge…vad gjorde den där ute??
Det var bara skog o skog där…minst några km till närmsta samhälle….

Nåja, nu får kattungen det bra…hoppas bara den inte har inre blödningar!!!!!!!!!!!!
Den var mysgrå med tendenser till sköldpadd…så då är det väl en hona?

Men jag mår dåligt …..kan inte glömma synen…kan inte…..
Jag vill ha tag i den idioten som nog har slängt ut kattungen där…grrr….

Fick senare veta att kattungen fick namnet Skorpan o har fått en undersökning av veterinär.

Man tror inte den har några inre blödningar.

Ytliga skador vid öga,nos, mun o tass.

Skorpan fick sova i Lottas säng.  

Tack Lotta!

 Häromdagen fick jag nya bilder på Skorpan o idag mår hon bra o leker som en kattunge ska göra!

Det var väl en riktig solskenshistoria!?