Så där är det ju alltid med kissar som varit blyga från början. En ny miljö och ett steg bakåt. Låt dom få lite tid på sig så kommer dom igen. Viktig är nog att man inte ger sig på dom och drar fram dom utan lockar med lek och godsaker. Blyga kissar litar bara på en person i taget och ny ska dom lära sig lita på en ny människa.

Det är inte helt ovanligt att katter regriderar när de byter hem. Det vill säga att de återgår till tidigare beteenden som att vara skygga om de varit det eller blir det tillfälligt innan de landat. Det är oftast det där med lukterna som ställer till det. Katter orienterar sig ju mycket med luktsinnet. Funderar på om det skulle kunna hjälpa med en filt eller något annat hemmifrån dig. Att de får något med välbekanta dofter till sig.

Stackars er så jobbigt. Jag skulle nog inte kunna hålla mej utan åka dit för att se hur det förhåller sej men det är jag det. Allt nytt ny miljö andra dofter nya människor kan säkert leda fram till det här avvaktande beteendet och att de gömmer sej nu.Lenas tips med en trygg filt eller liknande hemifrån skulle jag absolut prova.

Men dessa har ju aldrig varit skygga innan, de är ju födda här. Det har varit fullt ös framåt sen de började gå. De fick med sig en fleecefilt när de flyttade.

Jag kan bara berätta hur två av mina jourhemsbröder betedde sig - de hade varit keliga på katthemmet, men matvägrade och trivdes inte med de andra katterna så de fick komma till oss.

Första veckan fräste den ena som en riktig vilde, och den andra vågade nätt och jämt smyga sig tryckt ut med väggen för att… gömma sig under badkaret.

Men det släppte efter hand, eftersom vi visste att de hade varit klappbara väntade vi tills de hade "bott in sig", sedan tvingade vi oss helt enkelt på dem. Väääldigt sakta och försiktigt, men så fort vi kom åt att klappa dem var det som att de mindes att det var något trevligt, och blygheten släppte helt och hållet efter hand.

Nu är det ju så oerhört individuellt, och det vet du ju säkert, men själva flytten kan vara så pass omtumlande att de blir blyga ett tag.

#1 #2 Fast dessa två katter har ju inte direkt varit skygga då de är födda hos Ulrica.

Dock är det en ny miljö och man får absolut ge de båda gossarna lite tid att finna sin nya miljö.

Exempelvis gör min Rasmus (som är 10 år och världens tamaste katt) likadant när vi flyttar till stugan på sommaren. 1 dag under soffan får man räkna med. Sedan blir det full rulle när han väl inser att det inte är något farligt som hänt.

#0 Ge bröderna några dagar och se till att man lockar med räka och tonfisk

Tror det kommer sig!

Blir så rädd att de nya ägarna ska skynda fram för fort. En annan är ju van vid att man kanske inte ser röken av en katt på ett tag, det får ta den tid det tar. Men andra tänker inte riktigt likadant.

Jag har skickat ut dem att köpa fiskblock och koka, det var favoriten här hemma så hoppas jag att de kan mutas.

Jag har aldrig tidigare omplacerat katter som är födda hos mig, jag har enbart tagit emot vuxna katter som sen har flyttat vidare. Då är man mer beredd.

Det är först det senaste året jag även tagit hem dräktiga katter som fått föda kullen hos mig, och de är ju otroligt tama eftersom man hållt på med dem hela tiden.

#4 Nej då är det ju annorlunda naturligtvis. Om de inte varit skygga alls tidigare. Men jag har haft katter som blivit som skygga när de kom till mig fast de inte haft den bakgrunden. Vita Linus t.ex. Men det varade 2 dagar och sedan var det som bortblåst. Ibland kan det inträffa även fast de inte varit det tidigare. Men de brukar då komma igen snabbt. Dock en smula märkligt att båda reagerar på samma sätt. Ofta brukar det vara olika hur två kattungar reagerar. Kan det vara något som skrämt dem när de kom till familjen?

Bra att en filt med hemmadoften redan fanns på plats!

Jag tror inte någonting skrämt dem. Men de har inga andra djur så jag kan tänka mig att bröderna tyr sig ännu mer till varandra. För de andra katterna som flyttat nu har ju börjat med att bekanta sig med den andra katten/katterna i hushållet och sen gått vidare till människorna.

Ja, det blev inga filtar kvar här efter veckans flyttningar:)

Jättetacksam för att få lite svar, blev lite ställd av hela situationen och ville vara säker på att jag inte sagt till dem något dumt. Eller att mina katter helt plötsligt blivit galna.

Men min sista fråga där. Om det inte har blivit bättre på några dagar och jag märker att de börjar stressa på. Är det bättre eller sämre för katterna om jag hälsar på då och försöker hjälpa till?

Vill ju inte ställa till med någonting, men jag gör ju vad som krävs för att katterna ska trivas även om det innebär att sätta mig på tåget och åka en bit.

Jag har själv fått tillbaka en liten kille 2 ggr!

Första flytten var till en mamma med 3-årig son och äldre katthane. Där gick det inte alls med sonen. Han var livrädd! Fick gå dit en gång när hon trodde han smitit ut. Då låg han och gömde sig under en soffa.

Andra ggn gick det jättebra med familjens barn men inte med deras hankatt. Första veckan gick bra men sen slogs dom så tussarna rök

Han fick komma hem på julafton efter att ha legat gömd i en garderob hela dagen. Dom hade letat och ropat och trott han smitit ut och hörde av sig till mig på kvällen, han kom fram direkt när jag ropade på honom.

Det här är en lugn trygg liten kille och trodde aldrig det skulle bli så, jättesvårt att veta vem som passar var.

Jag skulle nog råda att avvakta åtminstone nån vecka. Kanske kan du åka och hälsa på för att se vad dom ev kan vara rädda för? Har dom fler katter? Hund, barn? Annat som stör som dom inte är vana vid?

Jag skulle ta med mig Feliway doftavgivare (och sprejen för att få effekten snabbare) och åka till familjen som har dem.

Klappa, prata, visa att det är tryggt, när de vågar komma ut gå runt med dem och visa saker och ting.

Börja med ett, 'tryggt rum' där de har lådan och mat och vatten och ett ställe där de kan gömma sig. Gå långsamt med dem in i resten av lägenheten efter att de känner sig trygga i det trygga rummet. Lek med dem.

I början bara du, men att familjen är med, senare både du och familjen och till slut försök få dem att leka enbart med familjen.

De kommer att förstå att det inte är farligt om de ser dig och om du visar runt, om du klappar och leker och är vänlig med andra människor. Och Feliway kommer att hjälpa till, säkert.

Åk dit du och försök lista ut vad som skrämmer.

Här hemma försöker jag vänja vid alla vardagliga saker som TV, musik, grannens ungar kommer och hälsar på osv.

Så en dag innan jul skulle jag städa och satte på radion, och alla katter flög åt alla håll!!!! Totalt panikslagna! Antar att det var pratet, musik är dom vana vid även på ganska hög volym.

Hoppas det löser sig!

Tusen tack för alla råd. Ska ta och ringa imorgon så jag får reda på lite mer.

Ge dem ett litet utrymme till att börja med och låt dem sedan få utforska det nya stället lite i sänder när de känner sig trygga.

#14 Jag frågade aldrig det utan jag tog för givet att det gjort så.

Nu när de pratade om soffan i vardagsrummet är jag ju inte lika säker. Lika bra att försöka bena ut det här med en gång.

Pratade med familjen om vikten av lugn och ro och idag kom samtalet jag väntar på.

De är framme, de är nyfikna, de vill kela och de börjar bete sig som vanligt.

Jag är otroligt glad nu.

#16 Så skönt att höra att de verkar blivit lugnare…vissa katter tar det som bekant lite extra tid för innan de känner sig trygga på ett nytt ställe…Förstår att du känner dej lättad nu:-)

#16 Men vad bra! Då har de börjat landa helt klart! Förstår att du är glad och lättad!

Ja, även om man själv vet och är van vid att det kan ta lite tid så är ju inte alla andra det. Man får ju inte stressa, men det är ju lätt sagt.

Men det betyder att jag har positiva rapporter från alla 6 katterna som flyttat det senaste. Alla har landat och verkar smälta in med sina nya mattar, hussar och katt-kompisar.

#19 Då kan du känna dig riktigt nöjd tycker jag! Du har helt enkelt gjort ett kanonbra jobb!

#20 Jag och mamma-katterna möjligtvis!

#21 Ja mammorna får vi inte glömma! :)

Så bra att katterna är framme och börjat gosa nu.

Som sagt, det brukar ta lite tid.

När Lucas kom hit låg han bakom soffan i 5 dagar, och jag tyckte det var hemskt fast jag visste att det kunde ta tid. Som tur var bestämde han sig redan efter 5 dagar att det var roligare med gos och lek.