Gammal och krasslig
Sussan var hos veterinären idag. Hon har blivit så mager och andas dåligt igen. Förutom hjärtproblemet som konstaterades förra året tror de att det är antingen astma eller fel på sköldkörteln. Provsvar imorgon. De tror inte att hon har så långt kvar att leva och att hon kommer dö plötsligt i en hjärtattack. I 17 år har hon varit en av mina allra bästa vänner och att tänka på att hon inte kommer vara vara kvar längre gör så ont och tårarna bara rinner, särskilt som jag har varit ifrån henne så mycket sedan jag flyttade hemifrån. Men än så länge har hon en hel del livskraft kvar och trots att hon bara väger 2,5 kilo numer gör hon fortfarande sina små tjuvrusningar när hon ska in ibland. Jag ska vara hos henne så mycket jag kan i sommar. Älskade lilla gammelkisse. Har ingen fråga eller så. Ville bara ventilera lite känslor hos er som är snälla och förstår.
Kastrering är Aoch O i arbetet med att minska på de hemlösa katterna
Hon är vacker din Sussan!! Med en 17 år gammal katt så vet man förståndsmässigt att det kanske inte är långt kvar. Men hjärtat förstår inte logik.
Jag saknar och sörjer fortfarande min Simson som dog 17 år och en vecka. Han hade genomgått en njurstensoperation och tappat i vikt. Alla utom jag såg att han var på väg till regnbågens land. Jag ville inte se. Kunde inte se. Han hade hållit mig på fötter i så många år så jag var nog också livrädd över att klara mig ensam.
Beslutet om avlivning tog inte jag. Veterinären kände oss sedan en lång tid tillbaka och visste att jag inte skulle kunna ta ett sådant beslut. Han sa åt mig att Simson inte levde ett värdigt liv längre och att det bästa för honom var att få somna in. Benen vek sig på mig och jag rasade ihop under undersökningsbritsen.
Veten var med mig hela tiden och höll om mig. Han gjorde det hela överlevnadsmöjligt.
Först när jag fick hämta urnan kändes det bättre igen. Jag köpte veten blommor. Utan han hade det inte varit ett sådant fint minne.
Spendera mycket tid med Sussan och passa på att ta mycket kort. Det hjälper. Något jag saknar är att jag inte tog mer filmer med mobilen. De jag har är guld värda.
Hoppas ni får en skön och fin sommar tillsammans! Många kramar och massor med nosgos till dig och Sussan! Det är ni värda!
En blomma till dig! Tänker på dig!!
-> Kastrera och id-märk <- \>^..^< CatCrazyLady
Vilken vacker misse, jag blir själv ledsen av att läsa det här..man vill inte att sina kära vänner ska försvinna men de måste en dag, men hur som helst önskar jag dig en bra och mysig sommar med Sussan!
Hälsa henne från mig,
Kramar till er!
Tack för stödet, Ni är fina.
Jag vet hur jobbigt det är. Pysselytta blev också 17 år, det var inte mycket med henne det sista, hon hade åldersscker och var döv det sista året, men varje dag jag fick med henne var en gåva. Hoppas det går på det bästa sättet, när det kommer och nu är ju du beredd….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Det gör du så rätt i att du ventilerar hur du känner…vilken vacker misse du har..ja..bara tanken på att man en dag måste skiljas åt är så smärtsam…så länge missarna är friska o pigga så är det ju mycket lättare att kasta dom tankarna ifrån sig..
Jag hoppas du har en bra veterinär..och att han eller hon tar sig tid att lyssna på dina funderingar om din misses sjukdom och ålder..det betyder så mycket att man har förtroende för sin vet även på det psykologiska planet.
Håller tummarna för att provsvaren…
Sidentass
Det är ledsamt att veta att det snart är dags att avsluta livet.Här har vi mer erfarenhet av människors död men känslorna är desamma.Jag tror iaf att det är bra som någon skrev att ni får en bra sista tid och att du tar bilder att ha som minnen sedan.
Skillnaden när någon dör av ålder/sjukdom är ju att man hinner ta farväl.Hur jobbigt det än är så vet jag att det känns riktigt hemskt när döden kommer plötsligt och man inte är det minsta beredd.Ja beredd med förståndet alltså,känslorna kan man ju inte förbereda sig på utan man får se till att skapa goda minnen istället,dem kan man ta fram sedan när det känns tungt.
KRAM från Annette
vet så väl hur du känner, har ju min gammelperser Lucas som blir 20 år i sommar, har nedsatt njurfunktion på grund av ålder, har också rasat i vikt, men mår bra för övrigt, vet ju att det går fort utför, så man får ta en dag i sänder, och ta mycket kort, samt vara tillsammans så mycket det går. kram till dig och din vackra kisse
Maggan47
Ja, jag hade ju ingen kamera när jag hade Pyssa, så allt jag har är tre pappersbilder, som bekanta har tagit åt mig som jag senare scannat….
denna bild tog min svägerska ca 3 veckor innan hon dog.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Självklart ska du lätta på dina känslor. Då brukar det ändå kännas bättre, även om vi inte kan göra mer än att tänka på dig och söta Sussan. Njut av henne, ta bilder och ta vara på stunderna du kan träffa henne. Men tänk på att hon lever för dagen, så tro inte att hon misstyckt att du varit borta mycket. Utan istället njuter hon av dagarna du är där.
Jag vet hur hårt det är, ta vara på tiden. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Usch, det är hemskt när ens älskade katt blir sjuk, vi tänker på er. Mina älskade kattgubbar, en blev 21år gammal, han fick en propp för 3år, vi åkte med honom akut till närmsta djursjukhus, och kort därefter blev min 17åriga kattgubbsing sjuk (akut njursvikt och detta trots att han var på årliga seniorhälsokontroller) de båda har funnits vid min sida sedan jag var barn, då mina föräldar separerade och jag flyttade hem ifrån följde de med mig i flytten. Båda är borta och jag har inte hämtat mig än efter deras död, båda gubbarna var min älskade små ljuspunkter å saknaden efter dem är stor.
Ta vara på tiden
En dikt till tröst.
När sorgen kommer, som när natten skymmer
i vilda skogen, där en man går vill,
vem tror på ljuset, som i fjärran rymmer,
Och sken som skymta fram och flämta till?
På skämt de glimta och på skämt de flykta,
vem tar en lyktman för en man med lykta?
Nej, sörja sorgen ut, tills hjärnan domnar
i trötthetsdvala är den tröst vi fått
- det är som vandrarn, som går vill och somnar
på mossans mjuka dun och sover gott.
och när han vaknar ur den skumma drömmen,
ser morgonsolen in i skogens gömmen.
Skriven av Gustaf Fröding
Starta ny diskussion