Bjussa på godsaker från din hand och försök att få klappa henne flera gånger om dagen så går det fortare med socialiseringen. Med skygga kattungar ska man gärna "tvångsgosa" lite varje dag men iom att hon är vuxen så ska du inte försöka plocka upp henne utan komma åt och klappa lite nu och då. Kattmammor är extremt överbeskyddande när dom har ungar så jag tycker det låter som du har kommit på god väg.

Tycker också det låter bra. Alla katter är olika och det finns inte en lösning som passar alla. Men att hon har slutad fräsa och du kan klappa henne när hon äter är fantastiskt.

Katter gillar rutiner. Jag har godistimme med mina skyggisar på kvällen. Då kommer de fram inte annars.

För dig är det nu tid som krävs. Sedan har jag upptäckt att många katter har dåligt självförtroende. På nåt sätt måste man berömma och uppmuntra dessa katter.

Tränar henne nu med transportburen. Låt det bli en sovkoja. Då blir det lättare att få henne till veterinären sedan.

Jag   tycker att det är bäst att katten kastreras så fort det går.Har man jobbat länge för att få en tryggare katt kommer den ändå gå bakåt i utvecklingen när den tas till veterinären.

Det låter som om du är på god väg med kattmamma nr 2. Fortsätt med godismutor  och klapp när du får så kommer hon att lossna snart.

En sak att tänka på är att vissa kattmammor, särskilt om de är lite osäkra på människor är fullt upptagna med att skydda och vaka över sina ungar. Fullt naturligt. De är upptagna med att vara mammor helt enkelt: När sedan ungarna flyttar kan de slappna av och då brukar de våga släppa fram "kelmonstret"  i stället.

JAG HAR HAFT MÅNGA SKYGGA KATTER O HAR DET FORTFARANDE  TID ÄR DET ENDA SOM GÄLLER,TVINGA DIG  ALDRIG  PÅ KATTEN

Tid är viktig men inte bara det. Annars sitter en skygg katt nästan lika skygg där efter ett år. Man måste jobba med en skygg katt. Man kan inte tvinga fram framsteg men det är viktigt att något händer hela tiden.

Tack för alla tips!

Naturligtvis tvingar jag mig inte på katten, men som Alexej skriver så har jag ändå känt att jag bör göra något för att hon ska förstå att jag inte är något hot mot henne. Jag brukar prata med henne och hålla fram handen och ibland har hon valt att nosa på den.

Jag har tänkt att skriva det här inlägget i flera dagar, så det är lite lustigt att hon dagen efter jag har skrivit gör ytterligare framsteg :) Idag fick jag nämligen sträcka fram handen och klia henne bakom örat. Hon spann inte, men det var ändå tydligt att hon tyckte om det :)

Ska se om jag kan muta henne med godsaker, och så blir det väl lite skillnad nu när kattungarna flyttar om (redan) två veckor…

Föresten sheserazade; Jag har sedan jag började använda Internet fått inlärt att meningar med enbart versaler är detsamma som att skrika, vilket är lite lustigt, för det innebär att det jag läser faktiskt skriks upp i huvudet på mig ;)

Jag har också haft det att när jag tex betämde mig för nåt då hände det innan jag hade gjort det. Tex flytta på en katt för det kändes inte rätt och då hände det plötsligt nåt som ändrade allt. Svårt att förklara.

Hon blir säkert snart jättebra men tränar det med transportburen. Då blir det lättare när det är dags för veterinären.

Lite avundsjuk, här har jag katter där det känns att det kommer att ta år innan jag kan klappa de.

och jag vill jämföra med att dra bort ett stort plåster. Antingen så drar man bort det snabbt och pinan är kort eller så lirkar man och det hela blir väldigt långdraget. OCh förknippa inte dig själv med otrevliga saker. Låt någon annan ta tag i det om du kan. Vet själv, då jag  somföre detta zoobutiksägare ofta fick in papgojor och kaniner och hamstar, som behövde vingpenneklippning, kloklippning och ävden tandklippning. Det var bättre att jag gjorde det än ägaren. OM du har möjlighet…….

#8 Ja just det - det där med transportträning är ju jättebra. De har ju "sitt rum" som de sover och är trygga i på natten. Jag kan ställa in tranportburen där, men frågan är om jag kan göra något mer för att locka in henne? Lägger jag in godsaker kommer ju garanterat kattungarna att stjäla det först :)

#9 Jag förstår inte riktigt liknelsen, för hur drar jag bort plåstret snabbt för en skygg katt? Du menar med tanke på kastreringen och att få det gjort?
Det där med att jag själv inte ska förknippa mig med otrevliga saker var också ett bra tips. Ska se om jag kan lösa det när det väl blir dags.

jag menar, att många gånger, så kan en snabb otrevlig händelse, som kanske en otrevlig förflyttning in i en transportbur inte vara så illa om det sker snabbt. det var liknelsen.Tänker på Dante och Divina här. Visst, det var väldigt otrevlig, men det gick fort och de var hur fina som helst efteråt trots att hanteringen in i burarna inte var vacker….

Sen förstod du mitt andra råd. OM du har en person som vill ställa upp som "strykpojke". det är guld värt, jag lovar.

Som många redan skrivigt så måste man ta sig tid o låta katten habiteras i sin takt. Har tre före detta skyggisar hemm som numera är fegisar o kelar härligt på tid o plats som de bestämmer. Tror det är viktigt att få dem att lita på att du inte är ett hot utan vill dem väl. Det kan ske på många sätt. Kontakt vid matning o godis är bra. Inte forcera om katten visar att den inte är bekväm. Även jobbiga situationer för katten kan ge förtroende. Ett jobbigt infångande för ett vet besök kan vändas till något positivt när katten får komma tbx till "sin" miljö.

#7 Tror katten har sinnen som vi inte har. Upplevt liknande med min senaste katt som jag var akuthem för, Elvan. Efter att jag nämde för ansvarig att jag önskar att han får stanna hos mig har jag fått börja klappa och inte hört ett fräs, magiskt! Han måste ha tjuvlyssnat eller nyttjat sinnen som vi inte har! Det här var i januari. Han gör fortsatt framsteg. När han ligger på ett tryggt ställe får jag t o m ge han en puss.

Skyggisar o fegisar kräver tid men kan habiteras med kärlek och tålamod!

Jag hoppas att hon kan komma till ro om hon får lite tid, bara hon inte blir för stressad av barnen - det är ju mycket fart i dem. Min dotter sa dock att hon fick klappa henne för någon dag sedan, men eftersom mammorna är i stort sett identiska, så är det svårt att veta.

Jag skulle nog inte överlåta en annan att fånga in min katt för jag känner den bäst. Katten förlåter mig nog;)

Jag fånger in mina med håv när det är dags för veterinären. Det går snabbt och smidigt men en frivillig promenad i transportburen är klart bäst. Jag har burar som sovplatser men är det dags för veterinären ligger ingen kvar där..

Stress är positiv också för katterna. Jag har mina skyggisar i sovrummet och mitt 2-årigt barnbarn hos mig 10 dagar varje månad. Katterna flyr när de bara se henne men samtidigt gör de stora framsteg. Det märks framförallt när hon har åkt hem igen. Det är också hon som klappade en ilsken katt när jag inte hann stoppa henne. Katten gjorde ingenting, vet inte om han blev chockad.

När jag skulle fånga in mina skyggisar inför flytt och vetbesök har jag använt mig av flera metoder beroende på utrymmet kissarna befinner sig i.

När min skyggis Mimmi skulle flyttas så ställde jag fram transportburen några veckor innan och lade varje dag in kattmynta som hon älskar. Efter några dagar började hon gå in och lägga sig att sova där då slutade jag lägga in kattmynta men hon fortsatte att ligga där. När dagen för flytten kom lade jag in kattmynta igen och Mimmi gick direkt in i buren och jag kunde stänga dörren. Täcket över buren och en handdduk som jag lade in hade jag sprayat med feliway.

Vid ett annat tillfälle gjorde jag en större bur av kompostgaller med öppen dörr som jag ställe in i rummet där kissarna var. Täckte över buren med en pläd ställde in en transportbur och började ge kissarna sin mat där.

När det var dags för infångning var de vana vid buren så jag lekte in dem och kunde stänga dörren och då var utrymmet begränsat. Sedan kunde jag krypa in och vips hoppade kissen in i transportburen. Även här feliway preparerade täcke och handuk som gör kisse mycket lugnare.

Ingen stress för kissarna alls och både resa och vetbesök gick hur bra som helst.

Hej!

På några av mina skyggisar har det hjälpt att leka. Den senaste stjärnan StorStina från Stigs Center var jag uppriktigt sagt rädd för i början 

då hon är så stor 5,3kg och oerhört kaxig.

Hon blev som förbytt efter ca 1 veckas lek. I början får man ha tålamod. Kan dröja länge innan liten tass vill fånga snöret eller vad man har. Får leka med små rörelser i början för att inte skrämma. Sedan är det ett alldeles utmärkt sätt att träna alltmer "yviga lekrörelser", ljud, och nya ytor samt vara nära . Stina är ändå en vuxen kisse, men kräver nu sina lekstunder varje dag och tar egna lekalternativ. Hon håller sig också i fin form av detta.

På en annan skyggis Socks som har ebarmligt dåligt självförtroende har också leken hjälpt. Hon får mycket beröm när vi leker och hon apporterar ochspinner högt hela tiden.

Tror man får ha lite magkänsla när det är dax att ta nästa steg, och inte forcera för mycket, men tror också att man måste ta initiativ till socialiseringen. Kanske kan ett tillfälligt baksteg bli till ett framsteg. Tror inte man behöver vara så rädd för att försöka.

Det kommer nog att bli bra. Du verkar klok ochförståndig.

Glad Påsk

Mvh Anette

PS Stina hade varit här ca 3 månader innan jag började leka. Började inte precis efter en vecka som förra inlägget kan tolkas som.

Ds