Det finns en sjukdom-toxoplasmose, som kan smittar gravida. De borde överlåter kattlådan killen under tiden. Med allergier vet jag inte, båda mina barn har eller hade allergier/astma, fast jag tror inte att det beror på att vi hade många katter. Mina syskon och jag växte upp med katter i barnsängen och blev aldrig allegiska.

När jag väntade min son som nu är 10år snart, tömde jag kattlådorna precis som tidigare, (lite oförsiktigt kanske i tanke på varningar som gått ut ang, just detta.)..men ingen tog någon skada av det, min son fick närkontakt med katterna redan som nyfödd, han har inte några allergiska problem från katterna..tror att det i vissa fall kan vara en fördel att låta bäbisen få kontakt med djuren så fort som möjligt…men där ska jag inte tala i sak..utan kan bara utgå efter min egen erfarenhet..

Sidentass

Tack för era erfarenheter och tips! Någon mer som vill berätta?

När det gäller allergier har forskningen visat att det är precis tvärtom. Allergier motverkas om man får umgås med djur redan vid späd ålder. Om föräldrarna har svåra allergier bör man kanske vara lite på sin vakt. Annars finns det bättre och bättre mediciner och behandlingmetoder som gör att man blir av med allergierna.

Toxoplasmos kan smitta när man tömmer kattlådorna. Man bör därför vara extra försiktig med hygienen. Har för mig att man kan få i sig det via andningsvägarna - munskydd borde ju vara ett bra skydd samt extra noga handhygien.

//Lena

Men annars är det inget man bör tänka på?

#5 Nej jag kan inte komma på något. När jag var gravid, vilket var för hundra år sedan känns det som nu, låg katterna och höll mig sällskap när jag vilade ut efter jobbet. Det var så mysigt tyckte jag.

//Lena

Det enda som är någon fara med är just kattlådorna. Men jag gjorde rent mina lådor med. Eller okej, inte mina men missarnas när jag väntade barn. Dock köpte jag munskydd och hde faktiskt plasthandskar. engångs. Lite nojjig kanske. Men ja, bättre det än att ångra sig i efterskott.

Min ena misse kunde inte bo kvar när jag fick min första bebis. han var så svart sjuk att inte ens sambon kunde sitta bredvid mig i soffan utn att riskera en attack. Vi hoppades på att det skulle funka med bebisen. Om jag gav katten extra mycket uppmärksamhet och att han fick vara med. Men det fungerde inte. han klöste, rev och försökte upprepade gånger hugga bebisen. Så han vart omplacerad. Och då saknade brorsan han honom så mycket att han fick följa med efter honom.

Men med rätta missarna så ser jag inga problem alls.

Vad skönt att höra, ÅsaF! För i går fick jag höra att man måste göra sig av med katterna när man blir gravid…

Engla…det sista där låter väl inte riktigt klokt ändå….var det en ytterligare en familj Knas eller? Dåliga ursäkter för att man inte orkar/vill/skiter i att ta hand som sina djur finns det så det räcker och blir över. Jag är som det sägs i en tråd här tidigare, så oerhört irriterad på vuxna männiksor som som skiter i sitt ansvar över djuren de skaffat när det visar sig att det ska bli/blivit barn i familjen. Det är ett krasst och motbjudande sätt att agera mot de fyrbenta vännerna som ALDRIG bett om att få komma till just DIG eller DIN familj. Nu går jag igång igen och avslutar därför snabbt med att säga att graviditet inte utesluter katt. Låter hel-bängt!

Hälsningar Efvis

#8 Tyvärr går folk omkring och har dylika vanföreställningar fortfarande. Det är så himla trisst och har inte ett dugg att göra med verkligheten.

//Lena

Jag skulle också tro, att vanlig noggrann handhygien, som har räckt i alla år borde räcka nu med. Det gäller väl all smitta.  JAg blir så trött på alla pekpinnar om vad som är farligt hit och dit.Fick höra en bra tumregel för hur länge man skall tvätta händerna egentligen. Du skall hinna sjunga "Happy Birthday to You", hela visan tre gånger…….SÅ då förstår man, hur länge man egentligen ska tvätta händer för att undvika all smitta! OCh vem i Herrans namn tvättar händerna så länge? PRova själv!!!

dom flesta människor har redan blivit smittade av toxoplasmos tidigare i livet och är då imuna. Men för säkerhetens skull är det alltid bra att antingen låta någon annan tömma kattlådan eller ha handskar på sig.

/Miranda

#8: Tyvärr en vanlig föreställning när det rör sig om alla djur. Inte bara katter.
Har du djur och väntar bebis så blir man rätt full tjatad med att man för bebisens skull ska göra sig av med sina djur. Då det gäller just katter så används detta med lådan som en skrämsel taktik.
Många nyblivna föräldrar gråter men lyssnar och gör sig av med sina älskade djur. Bara för att komma på två år senare att de inte hade behövt det. Då blir de bittra.
Jag har ofta stött ihop med folk när jag gått omkring med mina djur och barnvagn som antingen ifrågasatt om jag verkligen älskar mina barn som behåller djuren och de som har lyssnat och gjort sig av med sina och frågar hur jag törs.

Jag törs för att jag vet att risken för att de blir allergiska minskar då de utsätts för de allergena medlem redan som bebisar. Jag vågar för att jag vet att de djur jag har kvar inte skadar mina barn och att jag vet att jag alltid måste ha koll. Oavsett. Så jag törs. Och det har fungerat i uppfostran av 4 egna och 1 bonusbarn. ;-)

Så är någon orolig, be dem kontakta mig. Jag har djupt ingående erfarenhet. Och har hört alla emot åsikter som finns. Från allergi, till vanskapt till att bebisarna blir slaktade. För visst är det så att illrar slaktar små bebisar. De sliter av dem halspulsådern och dricker deras blod.
Och katterna river ihjäl bebisen och om det inte lyckas så kväver de dem. Allt med vett och vilje.

OBS: Titta på bilden. Hur ska en sådan kunna döda en bebis? Vad har man för koll då som förälder?

Tack för era erfarenheter och åsikter! Skönt att höra vad ni har att säga. Jag fick höra det där igår och började stortjuta!  Men min sambo säger att vi aldrig skulle göra oss av med våra katter och det kändes ju skönt. Känner ni någon som tex har avlivat sin katt/katter för att de har blivit gravida?

Min kompis Sandra har en liten flicka på 7 månader och hon har både en hund och en katt, men så är hon ju så envis och övertygad om att barn blir friskare om de växer upp med djur från början. Hoppas verkligen att det är så.

§13 Milda makter! Har folk blivit förpassade till 1300-talet nuförtiden? I min generation finns inte många allergiker och vi är uppväxta med djur och ingen hade någonsin någon tanke på att det skulle vara farligt, och det var det ju inte heller. Jag tycker att det är ofattbart att moderna barnmorskor (eller vilka det nu är) håller på med sånt mumbo-jumbo för att skrämma upp blivande mammor. Faktum är att de jag känner som är allergiker i min generation och äldre är sådana som inte hade djur hemma när de var barn.

§14 Beträffande toxoplasmos så är det som Miranda skriver så att många, speciellt de som haft katt länge, redan är immuna mot det.  Fast det behöver du ju inte berätta för din sambo för det kan ju vara skönt att slippa göra rent kattlådan i nio månader. Så behåll du dina katter och strunta i dessa medeltida domedagsprofeter som uppenbarligen inte har en susning så kommer det att gå bra.

Jag hade i min enfald trott att det här mycket typiskt svenska beteendet hade klingat av. När jag födde min son 1981 då var det helt hysteriskt på det här området och jag kände mig som en rebell för att jag som vanligt gick min egen väg och behöll våra djur. Det tog inte sonen skada av på minsta sätt. I dagens läge finns det vetenskapligt bevisat att allergirisken minskar om man utsätter sig för ämnena redan i späd ålder (som Åsa skriver) samt att barn utvecklas på sociala palanet på ett helt annat sätt om de får växa upp med djur. Danskarna brukar skratta åt oss svenskar som världens mest allergiska och ömtåliga folkslag. Där och i många andra länder har men sedan länga fattat galoppen. Detsamma gäller Nederländerna.  

//Lena

Jag hade 2 schäfrar när jag blev gravid och konstigt nog var det aldrig nån sa nåt om att vi måste göra oss av med dem.  

Dopbild på Christer med sina kompisar…

Min lillebror född -89 fick barnastma när han var liten. Läkarens första fråga var bl.a har ni djur? Visst vi hade hund men aldrig skulle vi göra oss av med den på grund av att min lillebror "kanske" skulle utveckla allergi. Senare sa en annan läkare att barnastma ofta växer bort istället. Han har aldrig haft problem med djurallergi eller något. Visst kan han få besvär när han blir riktigt förkyld men det beror inte på djuren. Idag är det ju så att det är en fördel om barn växer upp med djur. Tror faktiskt inte att det var vanligt med allergi för i tiden när nästa alla ägnade sig åt någon slags djurskötsel.

#17 - Jag känner några som gjort sig av med sina katter direkt de blivit gravida, men behållit hundarna. Så det verkar vara skillnad från djur till djur. Jag fick ett riktigt dumt svar från ett par som jag frågade varför de gjorde så. De svarade "Men hundarna var så dyra, de kan vi inte göra oss av med." Är ett kattliv mindre värt bara för att de inte betalade så mycket? Nej, jag hoppas verkligen på en förändring och försöker göra min bit för att det ska ske.

#19 Ja det är det evigt återkommande problemet att gemene man har en sådan skral inställning till det som inte kostar något. Även när det rör sig om levande djur. När man hör sådant önskar man att varje katt kostade 5000 kronor.

Vill dock passa på att nämna att synen på det som är gratis varierar. I Nederländerna där jag bodde några år högaktade man det som var gratis. Det har med den inriktning av protestantiska kyrkan att göra - man ska vara sparsam och ta väl tillvara allt man får till skänks. Det gör att det inte råder samma slit och släng mentalitet som i vårt land. Sedan att man alltid haft ett fint förhållningsätt till sina husdjur gör ju inte saken sämre. Jag tycker Nederländerna är ett mer civilicerat land än Sverige. De har kommit längre med mycket.

//Lena