Visst lever vi tillsammans och gör ALLT ihop. Som stick-sömnad- och virknörd har jag en hel garderob fylld med tillbehör där gossarna stortrivs. Alla mina garner och tyger är numera mer eller mindre svart-vita. Suck……

Hade just avslutat ett par sockar till mitt lilla barnbarn. Stickintresset är störst hos Bill som gärna tar det jag håller på med och drar in det i sitt lilla hus och bara gosar. Nu såg han med lysten blick på hur jag fäste garnet. Jag log och lyckades få båda sockarna i ett kuvert. Utan en massa katthår.

Natti, natti, gossarna.

Vaknar av Bill som hostar, ulkar och tokar sig. Va e nu detta? Kollar kuvertet. Idiotiskt men min första tanke var att han svalt en socka, med Bill vet man aldrig. Bull svassar runt och gör mig halvtokig. Det jag känner det visar han.

Inget hjälper och Bills ögon är stooora svarta.Jag blir: Mammas lilla hjärta, öppna munnen, klös inte, fan ta dig, lugn o fin, ÖPPNA MUNNEN!

Ett-noll till Bill och natten går.

Ringer jobbet, veterinären och föser in den motvilliga patienten i kattburen.

Bull jamar övergivet när vi går. Jag morrar över hela situationen. Släpa en tung hostig hankatt, ut i kylan, bara för att han aldrig lär sig att: Äta torrfoder, dricka vatten och INGET ANNAT!!!! Okey då…. lite mer men…..

Motvillig skiträdd Bill får ngt lugnande och blir en "vanlig lugn katt". I hans hals sitter garn som veterinären inte vågar dra i. Jag kollar och inser att det är en liten stump garn från sockorna som jag stickat. Det lossas, allt går bra och jag travar hem med en ännu tyngre Bill.

Detta lilla knytte som jag fick väger idag något mer, 6,8 kg, med ett stort A från veterinären. Blir lite tårögd då när jag får beröm. (Innerst inne skulle jag önska lite lugnande på recept då Bill helt plötsligt e som en vanlig katt) (skämmigt eller ?).

Rusar till jobbet, hem och finner en HELT VANLIG BILL!!!!!

Jag blir så glad och glömmer tankarna på en slö, lat hankatt. Självklart vill jag ha dessa två, precis lika "kattiga" som de är. Det är ju mitt ansvar att se till att inget händer. Jag har numera spärrat garderobsdörren med tyg och garner. Nu fröjdas det vilt bland mina kläder .