vilken liten charmör;)

åh men puttar för lille kissen

så där var ju Rödis med i början, var kelig en stund för att sedan urarta å klösas å bitas…. , han gick verkligen till angrepp mot oss i början och Rasmus, han fick ppiller han med  å mycket kärlek å mycket tålamod så han blev lugnare till sist. Men han kan fortfarande göra sånna bit tok grejer…

Jag la in tråden på lantdjur.ifokus och islandshästar.ifokus

Kanske fler sajter som kan slå ett slag för vår fine kattherre?

Har haft en katt tidigare som varit lite åt det hållet. Men det blev bättre med tiden. Han hade haft det jobbigt med olika hem, men lugnade ned sig när han fick landa ordentligt.

#3 Bra tänkt!

Håller tummarna att det löser sig för denne charmör.

#3

Det finns väl ganska många hästsajter på iFokus som kanske kan erbjuda en plats i ett stall?

#5 Jag såg det men hann inte gå igenom alla just då.

tack, har också annonserad på olika sajter. Tex Blocket:

Stallkatt söker ett hem

Lägger inte gärna mer ut trådar om katter på hästsajter, de har reagerad negativa tidigare. Vi ska på kattutställning i helgen. Vi ska ha infobord där och tar med bilder på våra katter. Hoppas jag hittar ett hem då. Det är så många katter som måste ut. Massvis med kattungar. Vi har nu typ 40 kattungar men det är otroligt svårt med nya hem. Så har det aldrig varit tidigare.

Han är fortfarande kvar. Inga problem med andra katter men jag måste ha honom i en bur. Han hoppade på mig en gång sedan han kom tillbaka. Letar överallt efter en möjlighet för honom att kunna vara stallkatt.

bor han i en stor bur då eller?

Är han undersökt av veterinär?

Vissa katter reagerar så för att de har ont eller är understimulerade, men man kan ju inte utsätta sig själv eller andra för en katt som gör på det viset. Jag är visserligen imponerad av ditt enastående tålamod och mod Alexej, men du måste vara rädd om dig, så att dina andra katter får ha dig kvar. Du gör ett fantastiskt arbete!

Stallkatt ok, men gör han utfall mot en bonde sådär är jag tämligen övertygad om att han inte blir gammal där. Sen känns det inte så roligt att omplacera en opålitlig katt, då det lätt ställer den som omplacerar i dålig dager. Även om man ärligt berättar hur katten bär sig åt, så är det nog inte många som inser att det är fullt så allvarliga anfall det handlar om.

Har något av följande medel provats på katten: Serene-um, Zylkéne, Feliway, Felifriend? Sen finns ju starkare receptbelagda Clomicalm (lugnande). Det är något man skule kunna prova innan man ger upp.

Annars är nog enda chansen att man hittar någon som er själva, som verkligen har vanan, tiden och tålamodet att ta sig an honom och förhoppningsvis få rätt påhonom över tid, men jag förstår att det inte är det lättaste att hitta då alla har så fullt redan.

I värsta fall får ni nog överväga att låta honom somna in :( Jag vet att du inte vill det, men när inte ens söta, tama kattungar går att finna hem till knappt (det är verkligen jättesvårt att hitta hem nu), så är det en ganska hopplös uppgift att hitta hem till en sådan katt. Du har ju trots allt gjort allt vad du har kunnat för honom och han har fått en andra chans (eller flera) och då lider han åtminstone inte mer och du behöver inte oroa dig för att han ska anfalla fler människor och som sedan kanske anklagar dig för att ha omplacerat en farlig katt (jag vet exakt hur sådant känns, människor kan vara så elaka och orättvisa).

Jag ber om ursäkt om jag gör dig upprörd, det är inte min mening. Men ibland måste man se realistiskt på det då situationen ser ut som den gör med så många katter och så få hem.

Håller såklart ändå tummarna att ett mirakel inträffar och att det löser sig för killen, men jag tror det blir svårt.

Har frågat en bonde hur de skulle reagera om en stallkatt gjorde ett sådant utfall mot dem. Han svarade att de först hade smällt till den med första bästa tillhygge för att få stopp på attacken. Sen hade de hämtat bössan och skjutit den

Ett tips, när min katt var liten (ingen hittekatt) så flög hon på och bet oss, vi började att fräsa åt henne varje gång hon gjorde så och hon slutade ganska snabbt med det. Hon har aldrig gjorst så sedan. Värt att pröva.

Har berättat tidigare om Mystery som var på djurskyddet. Hon var en katt som personalen var livrädda för och ville inte gå in till, så det fanns i tankarna att hon kanske skulle få somna in. Men en kollega till mig ville ta hand om en katt och fastnade just för henne. Hon vägrade lyssna på att hon var aggressiv och kom dit flera gånger så Mystery skulle vänja sig vid henne tills hon skulle få följa med hem. Efter lång tid så är idag denna katt en av de mest gosigaste katterna och det finns inget ont i henne. Man kan göra vad som helst med henne och på katthemmet trodde de knappt att det var samma katt.

Så jag tror att bara med rätt hem finns det en chans för alla katter att blomma ut. Det är just såna här katter som jag känner för speciellt och önskade att jag hade en massa pengar och plats för att kunna hjälpa.

Han är kastrerad, vaccinerad och id-märkt. Jag fick in honom för han hade slåss med alla katter där och de ville avliva honom. Men sedan märkte de att han är tam och kelig.

Först var han jättesnäll, jag kunde typ göra allt med honom, plockade en massa fästingar. Men efter en vecka eller nåt då började han att ibland bita och klösa. På riktigt. En dag hoppade han på mig bakifrån efter att vi hade kelat. Det blödde reellt och slutade i en blodförgiftning för jag dröjde för länge att gå till läkaren.

Ett jourhem tog honom men han betedde sig likadant där så jag fick hämta honom.

Han få p-piller och sitter nu i en bur. Han är förvånansvärd lugn och reagerar inte på andra katter, tittar bara lite nyfiken. Men han hoppade ändå en gång på min hand när jag städade så han får inte vara i närheten av barn.

Såg inte era inlägg över här.

Jag är säker att katten inte har lärt sig rangordningen som kattunge. Han borde ha lärt sig då att ge sig, framförallt för en människa. Hoppar han på mig nu skrika jag åt honom och visar att så gör man inte. Då lägger han sig och man ser tydlig att han skäms. Fast egentligen borde man ta honom då och "trycka ner" så som vuxna katter gör med kattungar. Men inte lätt med en 7,5 kilokatt…

Problemet är att han är så stor och snabb. Påhoppet kommer alltid totalt oförberedd. Samtidigt är han en jättefin och gullig katt. Han älskar när jag kelar med honom och sedan går han och lägger sig och spinner högt. I början fräste han mot alla katter nu är han helt lugn och tittar bara.

Han har bara hoppat en gång mot min hand de sista 2 veckor så bara det är ett framsteg.

Så jag ger inte upp honom. Det är en stor steg för honom att underordna sig och akceptera att andra finns.

Nångång kommer rätt hem…

#16 Det låter ju ändå som att han gör märkbara framsteg trots allt. Kan ju ha varit en katt som skilldes från sin mamma för tidigt och därför inte lärde sig att bli katt ordentligt med allt vad det innebär. Han behöver nog mycket tid. Kanske fungerar han bättre som ensamkatt?

#17 Jag är också ganska säker att Bamse växte upp utan mamma eller andra katter åtminstone under uppfostringstiden. Men helt klart hos människor. Skulle inte förvåna mig om det var en typisk kattunge som omplacerades alldeles för tidigt. Han har inte lärt sig att underordna sig.

Sedan kom hemlösheten, hans storlek och att han inte var kastrerad. En machokatt.

Så det är ingen ilsk katt utan han måste lära sig att han inte få hoppa på folk.

var det han som hade svårt att sköta lådan också+

Nej, han var rumsrent direkt.

Det var en annan men har har blivit otroligt bra nu med lådan. Var bara en gång när överkasten hade åkt ner då kissade han på den. helt nöjd. Men jag strö fortfarande kattmynta i hans låda.

Bamse flyttade idag till en häststall.

Han hade blivit jättebra mot katter, hundar och mig. Han envisade att ligga med på min kudde, kändes lite läskig iaf. En av kattungarna hade blivit kär i honom och ville hela tiden vara nära bamse och Bamse stod ut med det.

Nu ringde en trevlig tjej med hästar som ville ha en musjägare. Det blir perfekt. Där ser man, det finns ett hem för alla fast det kan dröja.

Men igår kom en ny katt, en liten hona. Livrädd. Blir aldrig mindre…

skönt att han fick ett hem i allfall, roligt att höra:)

Då rör det på sig iaf. Fast antalet inte minskar. Grattis Bamse.

så skönt att det löste sig…

grattis till dig Bamse och bra att kattmyntan funkade…..

#21 hoppas han får det bra i stallet och inte drar där ifrån.

Vill bara dela med mej om en katt som dök upp hemma hos mej för några år sen. Han var otroligt kelen, men full av skabb och okastrerad. Han kastrerades efter några veckor när ingen saknat honom, han visade sig mer och mer rastlös och att hålla honom instängd gick inte. Han släpptes lös bland mina katter men dök då på dom direkt. Han började även att nafsa och hugga efter mej, så jag skaffade ettt stödhem hos en dam i ett stort hus utan andra husdjur, eftersom jag trodde att de andra djuren var problemet.

Där blev han ännu värre. Damen vågade till slut inte sova med öppen sovrumsdörr, han attackerade henne om nätterna och högg henne helt oprovocerat i huvudet. Han hade ändå en stor innätat balkong, men det var inte nog.

Jag var ofta kattvakt åt denna katt och måste erkänna att även jag hade respekt för honom. När jag skulle gå ner för trappen till nedervåningen bet han aggressivt i benen om man inte hade en fjädervippa att distrahera honom med.

Jag hade lappar och annonser ute om ett hem till honom, men skrev att han inte skulle till barnfamilj, det kändes för riskabelt.

När stödhemmet skulle resa bort över påskehlgen, erbjöd sig en familj jag känner väl, att vara kattvakt åt denna katt. Jag skulle ha nekat i vanliga fall, i och med att det var en barnfamilj, men i och med att jag vet att alla i familjen är vana husdjur av alla de slag så kände jag att jag måste nappa på erbjudandet. Men det var nervöst - tänk om han skulle bita någon av de små barnen….

Det visade sig att denna katt stortrivdes i detta kaos till hem (som innekatt med rastgård). Här samsades han med ytterligare en hankatt samt tre barn, varav en endast tre år och det gick hur bra som helst. Han lekte med barnen tills han stupade av trötthet, när de blev sjuka låg han på deras bröst och tröstade och när de skaffade två hundar så blev han bästa kompis med dom.

Så fel jag hade när jag trodde att Rasmus-Nalle behövde ett lugnt hem. Det han behövde var ett hem i kaos, med barn i olika åldrar, lekkamrater till barnen, en kattkompis, kaninkompisar och två hundar.

Så otroligt fel man kan ha och jag skäms idag att jag felbedömde denna katt så. Men villken barnfamilj hade vågat chansa när jag berättade om hans "fel och bister" som egentligen var orsakade av min oförståelse? Jag skäms att jag tagit så fel, men är glad att allt löste sig till det bästa. Familjen älskar sin Rasmus-Nalle!!!!

326 Underbar berättelse. Låter precis som Bamse:)

Han kommer att få det jättebra där. Tjejen skulle ha honom inne de första veckorna sedan ska han gå på musjagd.