Jag skickar kramar till dig och hoppas på en bättring.

Känner så med dig .

Skickar massor av styrke- och tröstekramar till dig och lille Karsten.

Vet att det är svårt men ska du ändå inte åka dit?

Tråkigt men du kan nog inte mycket mera göra än att hoppas.

Tycker nog ändå att du skall försöka att vara med din kisse om du får. Vi vet alla som har eller haft en älskad vän hur fruktansvärt detta är.

På Wikipedias blogg finns ett par jättevackra inlägg dom sista dagarna om katten Semlan.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.505275

Man blir både ledsen men känner också förtröstan över att läsa om Semlan och om katternas väg till Skaparkatte.

Tröstkramar till dig

Nalle

Jag tror du skrev det här inlägget för att du är så fruktansvärt ledsen och behöver få uttrycka det. Känner med dig. Håller med Nalle och Gulliver: trots att det gör ont och känns svårt åk in till Karsten. Du kommer inte att ångra dig om/när han gått över Regnbågsbron. Då kan det vara ett fint minne och han behöver dig nu. De senaste åren har han ju förgyllt ditt liv och du hans. Inte ska han behöva sluta sina dagar utan sin älskade matte?

Har också läst wikipedias blogg - den är sorglig men vacker och speglar just hur speciella våra hittekissar är.

Lider med dig och förstår precis hur du känner dig för jag förlorade min lilla Mysan i december 09 och hon var bara 7 år. Hon hade också njursvikt och det gick väldigt fort. Det är oerhört svårt men jag fanns hos henne och hon fick somna in i min famn.

Hoppas att du kan ändra dig och vara hos honom för både hans och din skull.

Usch så jobbigt! Förstår hur du känner det. Med vissa katter får man dessutom starkare band också. Försök att samla mod och kraft så du kan hälsa på honom. Jag lovar man känner sig mycket bättre efteråt.

Ger dig många styrkekramar!

Jag förstår vilken förtvivlan du känner just nu när du tänker på din älskade Karsten. Jag hoppas trots allt du har styrka att besöka honom. Karsten behöver dig och det kommer säkert att kännas bra efteråt. Jag sänder dig många styrkekramar.

Det kanske låter hårt men jag tror det är bäst att du är där hos karsten. Både för karsten och DIG.

Jag vet folk som har ångrat sig enormt i efterhand då de har tagit beslutet att inte vara där.

Sänder dig och karsten många varma kramar. Hoppas att du kommer att finna styrkan att vara där att vinka av honom när han tar sitt första steg över regnbågsbron.

Ta mod till dig och åk in till din Karsten. En av mina katter fick somna in hos veterinären utan mig och jag har ångrat att jag inte var med honom till slutet ända sedan dess .

Att ta farväl av sin katt är det svåraste som finns, och det måste var och en göra utefter sin förmåga. Det är inte alla givet att klara att vara med på den sista resan för sin älskade misse, så som vi valde att göra med Semlan…

Och kisse själv klandrar ingen! Den vet redan i sitt inre om det är dags att tassa över Bron och möta SkaparKatten - och katten vet också så väl att dess kärleksfulla plats i mattes eller husses hjärta är Evig…

Ibland vill en katt faktiskt vara ensam och få dö ensam, när slutet kommer. Den går undan och gömmer sig för att få somna in, enkelt och lugnt. Katter är inte rädda för att dö, döden hör ihop med livet.

Allt det andra blir inte så viktigt för katten som skall gå - den hoppas bara att få vara smärtfri och få ro… Visst kan det vara gott i mattes eller husses famn. Men när SkaparKatten kallar, så måste man ändå gå!

Det är bara ett steg över i den andra värld, som våra levande katter - för ALLA katter kan vandra mellan världarna - besöker ibland, och där tar hälsningar med tillbaka till oss…

Följ ditt hjärta och klandra inte dig själv - du har gett en hemlös misse en underbar tid och han kommer alltid att minnas det!

Och som Semlans matte sa: "Vi ska inte bara sörja så tungt att vi mist en älskad katt, vi ska istället glädjas åt att ha fått haft henne!" - det är detsamma med Carsten: Gläds åt att ha fått haft honom!

Vem vet - ibland svänger SkaparKatten en Tass och det sker små Under också!!!

Många kramar Mew2

Fint sagt Mew2! Så sant så! Jag skulle också vilja gå så…att själv få gå undan o dö i frid utan någon som sitter o väntar ut en. Vet dock att jag inte kunde lämna min Simson ensam under den sista färden. Det är som du säger något man måste få besluta själv. Simson o jag hade tagit adjö under de sista veckorna så vi var klara men det gjorde fruktansvärt ont ändå. Min pojkvän som var med under sin katts avlivning tyckte det var för fruktansvärt o orkade inte vara med under sin andra katts avlivning. Båda katterna var mycket gamla o sjuka. Han rådde mig att inte vara med o jag förstod han men jag klarade inte av att lämna Simson. Den dagen Atos skall gå över får vi se hur det blir. Det vet jag inte idag men jag hoppas jag orkar vara med då också. Hoppas också innerligt att jag då får lika mycket stöd som när Simson gick över. Den dagen blev fin tack vare en underbar veterinär som hjälpt oss länge o stöttat oss i allt.

Det är ditt beslut Karsten o ditt enbart. Du gör själv det som är bäst för dig. Alla stöttar dig i det beslut du tar. Lycka till hur än du gör!

åh men hur går det??

Jag undrar också ….

Åhhh…så bra ändå att du skrev av dej..såhär tunga saker ska man inte behöva gå o bära själv, tårarna vill krypa fram här när jag läser vad du skriver…jag vet hur det känns att förlora en så högt älskad liten familjemedlem…Hur det än blr..hur det än går nu..så har du gjort allt vad du kan för din vän..missen är iallfall omhändertagen där han är nu..av personal som har som arbete att hjälpa till att fatta svåra beslut…jag tänker verkligen på dej..och översänder en stor och innerlig varm kram…

tack för alla fina ord och tankar

tänkte bara berätta att han har blivit lite bättre, njurarna iallafall. men han har lågt kaliumvärde (som tydligen påverkar hjärtat) som dom har jobbat med att få upp. dom ringde och berättade att han får åka hem ikväll, och så ska vi fortsätta med behandlingen hemma, eftersom han mår bäst av att vara hemma.

så det känns lite lättare men jag är bara rädd för att det ska vara bra i en vecka, sen vända och bli sämre.. har ju läst att det har gått dåligt för de flesta med njursvikt.. men men.. vi får väl se :(

Så glad jag blir att läsa att Karsten är bättre.

Kan berätta att min dotters ena katt hade en skrumpen njure och en uppblåst njure när hon gjorde ultraljud förra hösten så vetten sa att hon bara har en kvarts njure som funkar så där.

Men hon lever i allra högsta välmåga trots allt. Vetten påstod att hon inte har ont.

Hon äter bara Hills njurfoder och medicin mot högt blodtryck.

Det är en hittekatt från ett katthem så hon har haft det tufft, ålder nånstans mellan 5 - 7 år.

Även jag blir så glad att läsa att Karsten blivit bättre. Har undrat så hur det var med honom. Det måste kännas så skönt att han nu får komma hem.

ja underbart att få höra… Hoppas nu att det blir bra.

och skulle det värsta inträffa… Ta mod till dig och kanske en vän med dig och följ kisse den sista biten här på jorden.Du kommer att ångra dig annars…..

Hoppas det hjälper med medicin och k/d. Om inte annat får du försöka glädja dig över att Karsten i alla fall får några fina dagar med dig. Njut av honom så länge du kan. Ta inte ut bekymren i förskott (försök i alla fall låta bli). Att ta ut bekymmer i förskott är som att betala ränta. Och det räcker väl så väl med de bekymmer vi har idag utan att vi ska fundera på morgondagens också?

han verkar må så bra, nästan helt som vanligt. så jag kan inte annat än hoppas! sakta men säkert kanske hans värden blir bättre, iallafall okej. han verkar inte ha ont iaf..

han var ju en liten tjockis förut, och gick på hills diet foder, men åt kanske lite för mycket av den varje dag. nu får han äta omkring 50-55 om dagen och k/d för njurarna. han tycker om maten men vill ha mer, står och väntar och jamar vid matskålen hela tiden, haha :)

har ju läst några solskenshistorier om katter som har levt med dåliga njurar så jag hoppas att karsten är en av dom!

Vad GLAD jag blir av att läsa! Heja Karsten! Nu skall du visa oss vilken kämpe Du är! Kram o nosgos på er!

#21 Om det bara är njursvikt kan det finnas goda prognoser beroende på hur långt gånget det är. Hade själv en kisse med njursvikt som klarade sig ytterligare i 4 år med dietfoder (k/d). k/d är ett utmärkt foder för katter med njursvikt.

Jättebra att han gillar fodret och har matlust. Det är ett mycket gott foder. Det allra bästa är att dela upp fodermängden på flera små och täta mål. Det mår en katt med njursvikt allra bäst av. Var bara strikt så att du inte ger honom något annat foder än k/d. Om du vill ge honom lite extra god mat kan du köpa k/d mjukfoder.

Under den akuta delen behöver du inte begränsa honom. Njurkatter äter oftast dåligt och om de vill äta mer än angiven mängd är det helt okej så länge det är njurfodret de äter av. Så du behöver inte alls låta honom vänta på mer. Det är tvärtom bara bra om han gör det.

ja Arne har ju gått på  Jill´s K/D i fem år nu. OCh han är 11 år. MEn när det gäller mjukmat, så får han äta den mjukmat jag ger de andra. Jag har börjat ha i lite vatten i mjukmaten också. Kan ju inte servera mjukmat som inte Esther tål. OCh hills mjukmat k/d ville inte Arne ha….

Men vilka glada nyheter! Nu hejjar vi på Karsten..och håller tummar o tassar för att han ska fortsätta att bli piggare och piggare:-)

Ja just så.

Hejja Karsten hoppas att allt går bra nu och kram till lyckliga matte som fick hem pojken igen.

Nalle

k/d finns även som 'chunks' för de katter som kanske inte uppskattar den mer mousse liknande varianten som finns i burkarna.

Vad underbart att läsa att gick bra med Karsten. Tror att du har stora chanser med kissen så länge han äter sitt specialfoder. Utvecklingen har gått framåt så det finns ju flera foder för njurarna att välja mellan. Gillar de inte det ena så kanske det går bra med ett annat.

Lycka till med Karsten och att ni får många fler år tillsammans.

jo jag vet,, vi provade båda delarna. Nope sa Arne, fick ge det till Mee, lilla sopnedkastet som  vräker i sig allt….