Oj, då måste de vara suveräna!

Hej Jenna!

Så härligt att få läsa om goda erfarenheter av vetrinärer. Missarna brukar ju inte tycka att det är speciellt trevligt med veterinärbesök, men när man blir så här ompysslad är det ju toppen.

Vi kattägare vill ju att veterinären ska vara personlig, att han/hon verkligen ska bry sig om just VÅR kisse när vi kommer och är oroliga! Men det är klart, för en veterinär är just vår kisse….en av många som passerat under dagens lopp. Att en veterinär även kan "ta hand om" matte eller husse är också en väldigt viktig egenskap. Att vi får förtroende för veterinären, att man kan fråga och att man vågar visa sin oro och få medkänsla i sin oro.

//Cammo**just nu en erfaren veterinärbesökare, med Minus och Linus som sjuklingar

Jag tycker detta är viktigt att veterinörerna och vårdarna brinner för sitt jobb, och tar hand om djuren på bästa sätt. Så detta är absolut inte ointressant för oss Jenna_Gun. Vissa veterinärer lämnar man redan när de öppnar munnen i princip, med andra är guld värda. Och dem ska man då värdera. Också skönt att höra att folk åker långväga bara för att få sina kissar omhändertagna. Det ger en massa hopp inför framtiden. /Vanessa

Intressant artikel i högsta grad! Själva är vi lyckligt lottade här i Göteborg där vi har en suvränt duktig veterinär som bara tar emot katter. Han är specialiserad på katt. Det är en väldigt skillnad mot när man går till en veterinär i största allmänhet. Han brukar oftast ställa rätt diagnos med en gång och vet vilka behandlingar som ska till.

//Lena

Säger som de andra det är alltid roligt att läsa om veterinärer som känner empati för djuren. Vi har också en veterinär som är guld värd och tack vare det är det alltid fullbokat så de kan inte ta akutfall.

Tack vare det så förlorade vi med största sannolikhet vår kisse i Juni 2006. Jag skall inte trötta er med detaljer men vi kunde inte komma till vår veterinär utan hänvisades till en annan djurklinik som hjälpte oss bra. Katten var tyvärr väldigt sjuk så de hänvisade oss vidare till Strömsholms djursjukhus och jag blev fullständigt chockad och hjärnan slutade att fungera. Har aldrig någonsin upplevt en sådan känslokall personal ända från receptionist djurskötare och veterinärer. Deras behandling av katten var fruktansvärd och katten måste ligga i syrgastält och de skulle ringa dagen efter. Då var det en annan veterinär som ringde upp och  redogjorde för vilken behandling katten måste gå igenom och det var inte alls säkert att katten skulle klara det. Eftersom hon också var helt utan empati ville hon direkt veta om behandlingen skulle fortsätta eller ej. Vi ville inte utsätta vår kisse för allt detta utan vi bestämde att hon skulle få somna in för gott.

Jag var fullständigt bedrövad av sorg och bara grät efter katten och sedan när hjärnan började fungera igen så blev jag fruktansvärt arg. Delvis på detta vidriga ställe men mest på mig själv att vi inte hämtade katten och åkte till Stockholm och ett annat djursjukhus.

En sak är säker att dit kommer vi aldrig någonsin att  åka igen.

#5 Usch vad trisst att de var så känslokalla på djursjukhuset. Även om det inte finns så mycket att göra är det viktigt att allt runt omrking det hela fungerar och känns bra. Annars gnager det runt i hjärnan efteråt och gör sorgen ändå värre. Verkar inte som de skulle jobba varken med människor eller djur…

//Lena

Tyvärr så upplevde inte jag någon känslomässig kontakt med veterinären på det om skrivna djursjukhuset. Vi har varit där flera ggr.

Vi åker till veterinärstationen i Sollefteå om vi behöver en veterinär.

De är så fina veterinärer  och personal där.

Jenna