Ja, det är tur att man inte vet vad morgondagen har bestämt för oss…Att mista nån nära är så svårt, å yngre, som ett barn måste vara fruktansvärt..

Sänder tröstkramar till alla som genomgår en svår sorg…Catfoot

Usch , ja inte kul när sånt händer…. MAn vet ju som sagt aldrig vad som väntar runt nästa krök

Det kanske inte handlar om hittekatter men vi är alla här för att stödja och ge en kram när det behövs. Det behöver du. Kram!!

Det är alltid svårt när någonting hemskt händer och det är alltid lättare när man kan dela det med någon. Det finns alltid någon här inne som finns till för oss. Vi speciellt här vet hur jobbigt det kan vara IRL och det är lättare att våga prata om jobbiga saker inför en sådan skara.

Och ja…ibland går det alldeles för fort att mista någon…önskar jag hade haft anhörigstöd under min mors sista tid så jag fattat vad som hände…då hade jag kanske agerat annorlunda…vet att jag skulle ha smugglat in öl och ölat med henne och haft en rolig stund etc…

Önskar också att jag vetat om/förstått hur illa det var med Simson och hur lite tid det var kvar…men måste tänka på allt bra vii hade…

…med tack för alla som var här som på HKiF och stöttade mig…

ja du är ju så gullig själv….

Vad sorligt för dina arbetskamrater.

Kommer aldrig att glömma att jag inte fick säga hejdå till min lillebror..Vi  (min bror, jag, min son och hans kusin) hade varit i Amsterdam på kryssning och hade jätte trevligt. Vi var på Göteborgs central och väntade på tåget till Stockholm och Malmö. Jag skulle gå på toan, när jag kom tillbaka hade min bror redan gått till sitt tåg till Malmö. Någon vecka efter resan så omkom han i en bilolycka..Ibland kan döden komma så plötsligt att man inte hinner säga farväl..

Livet är tufft, ibland kommer döden som en befrielse, ibland som en chock..Å aldrig ändå känns det aldrig bra när den kommer.Kram alla vänner..

Åhhhh…så sorligt…ja..det är så lätt hänt att man inte tar vara på nuet..att man inte tar hand om varandra i den mån man borde..en dag kan det vara för sent..man får alltid en riktig tankeställare när man läser rader som dina…

Översänder de varmaste kramar till alla som sörjer..som sörjer människor eller djur..

ja man ska inte skiljas som övänner för man vet inte när den andre inte finns mer,,, Har själv förlorat en vän för tre år sen som jag var arg på sissta gången vi pratade, kändes förjäkligt, jag var sur för han (fd missbrukare) satt o drack öl med sitt x, och när min dotter kom o sa att hon sett genom balkongen att han låg på golvet trodde jag att han var skitfull och gick inte dit för jag var sur o besviken, men egentligen var han då döende av en heroinöveros, polisen sa att han hittades två meter från där min dotter såg han så han levde då,, hadde jag bara gått dit,,, kommer aldrig förlåta mig själv,,,

#8

Inte kan du anklaga dig själv för det, visste du att han hade tagit en överdos? Var det du som tvingade honom ta droger?

#9 nä jag visste inte, jag trodde han bara var stupfull, men jag kan inte sluta tänka på att jag kanske kunnde räddat honom om jag gått dit,,,, han tog nog heroinet själv,,,  Nä jag pratade med polisen mycket o han , polisen, sa med att jag inte ska klandra mig, men visst hadde det kännts lite lättare om man inte skilts åt med den arga o besvikna känslan,,

Ja, det är lät att lägga skulden på sig själv när människor är i missbruk…

Jag hatade min bror, när han avled av sitt alkoholmissbruk..Ville ge han så med stryk för att han lämnade allt på mig..

Sen kom ångesten över att jag hatat han så när han låg där å var döende..Att jag kunde hata nån så mycket när han var bortom all hjälp..Att jag inte gjorde mer för att rädda honom ur missbruket..

Men idag har jag förlåtit mig själv, å insett att jag gjorde vad jag kunde, men myndigheterna ville inte lyssna på mitt rop på hjälp till honom..

Döden kom som en befrielse för oss alla, ser jag idag..

Kram ..