På söndagen den 4 januari när jag kom hem och skulle ge katterna mat såg jag att någonting var fel med Denise en av akutkatterna som bor hos mig hon är född i oktober 2008. Hon som brukar var pigg och glad och den första till matskålen kom aldrig. Jag väntade och väntade, men kom inte så jag gick och letade efter henne. Hon låg i en transportbur som jag har i hallen, huvudet hängde ner och hon såg lite slö ut. Hon blev lite gladare när jag klappade henne hon började spinna och sträckte på sig. Jag gick till köket och hämtade matskålen, men hon ville inte äta. Hon ställde sig upp och gick till köket och skulle dricka lite vatten. Jag följde efter henne hon försökte att dricka men det gick inte hon orkade inte. Det lät jättekonstigt som om hon inte kunde svälja och så somnade hon med huvudet hängande i vattenskålen. Jag lyfte bort henne och såg att hon hade bajsat på sig svansen och hela rumpan var full av avföring. Jag tog henne till badrummet och tvättade av henne, torkade henne och lät henne ligga i famnen. Jag tog tag i nackskinnet och det stannade kvar. Flera gånger försökte hon jama, men orkade inte det lät som om hon var rosslig i halsen och till slut somnade hon. Jag ringde till Hanna och till veterinären och beskrev Denises tillstånd och dom bad mig att åka in med henne.

Min kompis körde mig till veterinären vi var där strax innan 21 på kvällen. Jag pratade med sköterskan och dom bad mig att sitta ner och vänta och sa att jag skulle ringa på jourtelefonen om tillståndet förvärrades. Dom såg på en gång att hon var riktigt dålig. Ungefär vid halv elva på kvällen fick vi komma in till sköterskan och veterinären. Denise var helt uttorkad och i väldigt dålig skick och hennes kroppstemperatur var endast 34 grader. Hon låg inlindad i en filt i min famn och vid det ögonblicket visste jag att detta var sista gången jag skulle få hålla om henne. Lilla gumman vad jag tyckte synd om henne så liten och hjälplös hennes ögon såg väldigt trötta och ledsna ut. Denise blev inlagd på sjukhuset och dom skulle göra allt dom kunde för att rädda henne vi kom överens att veterinären skulle ringa mig om hennes tillstånd blev sämre eller om dom inte kan rädda henne. Jag gav dom både mitt hemnummer och mobilnummer och sa att dom får ringa mig vilken tid som helst på dygnet. Jag kan säga att den natten sov jag ingenting. Jag tittade på klockan, på mobilen och tänkte på Denise. Jag skickade sms till Hanna på kvällen att det inte är säkert att jag kommer till Husdjusmässan i Kista på måndagen allting beror på Denise och vilken tid jag ska hämta henne eller om jag ska hämta henne.

Kl.08.21 ringer min mobil jag var halvvaken. - Hej! Det här är Denises veterinär. Denise har legat i kuvös hela natten vi har gett henne värme, syrgas, diarré stoppande medel, sockerlösning allt det viktigaste behandling som man kan göra. Vi har inte kunnat ta blodprov på henne för att det inte går och tyvärr, hon har sådan diarré att allting rinner igenom och vi kan inte stoppa det. Vi har gjort allt vad vi kunnat, men hon blir inte bättre utan tvärtom och därför föreslår vi att vi måste ta bort henne. Jag kände hur tårarna rann och jag hade en stor klump i halsen. Jag sa - Har du direktnummer där jag kan nå dig jag måste bara ringa ett samtal först. Jag ringer till Hanna gråter under hela samtalet (det blev väldigt hackigt jag undrar om hon hörde någonting av det jag sa) Jag berättar hur det ligger till och att det inte går att göra någonting mera. Jag ringer till veterinären och gråter och frågar - Ska jag åka in och betala behandlingen eller kan ni skicka faktura? Hon sa - Vi skickar faktura, ta hand om dig och det här var det bästa för Denise hon skulle aldrig ha klarat sig för vi har verkligen gjort allt vi kunnat och när dom är så här små så klarar dom sig inte. Lägger på luren och känner mig matt i hela kroppen, gråter. Jag kommer på att egentligen skulle Denise flytta hem till nya ägarna idag det var bestämt och klart. Näe, usch vad hemskt jag gråter ännu mera. Paret som skulle köpa katten har två barn en dotter och en son. Dottern var kär i Denise och när dom var här på besök så satt Denise i dotterns famn i en halvtimme och tyckte att det var hur mysigt som helst. Näe, jag klarar inte av att ringa till köparen och berätta vad som har hänt (jag tänker att jag ska be Malin eller Hanna ringa) Efter några timmar beslutar jag mig för att jag inte vill vara ensam hemma utan vill vara med mina kattvänner från Akutgruppen så jag åker till mässan. När jag kommer dit så frågar Hanna mig om jag vill att hon ska ringa till köparna och berätta vad som har hänt. Jag svarar med en klump i halsen att det är nog bäst så. På mässan fick jag chansen att tänka på annat (även om jag självklart var ledsen och hade nära till gråt) men jag kände ändå att det var där jag ville vara.

En annan sak som jag var ledsen över var hur jag skulle berätta det här för min dotter. Denise var hennes favorit akutkattunge. Jag berättade lite försiktigt att Denise hade blivit jättesjuk och att läkarna gjorde allt dom kunde för att rädda henne, men lyckades inte utan nu sover Denise tillsammans med Dior, Jens, Jesper, Jenna, Simon och Elsa (alla kattungar som har bott här) Min 9-åriga dotter storgrät så att tårarna sprutade. Jag kramade om henne och tröstade henne och som alla säkert vet så har barn i den åldern väldigt mycket frågor och funderingar just det här kring döden. Hon hade frågor som var gjorde dom av hennes kropp? Varför dör alla kattungar? Vad var det för fel på henne? Är hon begravd? Och massor av fler frågor.

Allting har kostat Akutgruppen mycket pengar det var en söndag när jag åkte in med Denise så det var jouravgift och avgift för all behandling hon har fått. Så om du vill skänka en summa till hennes veterinärkostnader och till minnet av Denise så kan du göra det på Akutgruppens Pg.nr 26 63 86-2 Märk: Denise

En 9-årings tankar

 Stäng fönster Visa i nytt fönster (full storlek)

 Denise

 Stäng fönster Visa i nytt fönster (full storlek)