En suddig bild på området de levde/lever vid.

En kisse till som inte behöver frysa om örono tassar i vinter.

Härligt att ni fick in tjejen.

Jenna

Vad härligt det är att få höra detta!

2 - :) Ja det känns skönt att veta att hon ingen vinter ute behöver få genomleva.. "bara" titta på snöflingorna genom nåt fönster om hon vill sitta där.

Förresten. En hälsning till emjon glömde jag ta med i första inlägget, Kio vinkar lite extra mycket till dig

Toppenbra jobbat…så skönt att misse är räddad från den farliga miljön, och inne nu när den kyliga årstiden börjar att komma..

Vad härligt att ni fick in tjejen.

Åh vad lycklig jag blir att du nu fått in lilla Kio i tryggheten och värmen. Hon har ständigt funnits i mina tankar sedan vi började prata om dessa kissar. Självklart önskar jag att du hittar hem till Lady och Lufsen också så de får bli räddade.

Stor kram till dig Maria för din räddningsinsats och nu ser jag fram emot bilder på kissarna. Hoppas att allt går bra med Kio hos veterinären i morgon

Bra jobbat Kusten!  

Underbart att Kio är inne i tryggheten.   En eloge till dig för ditt arbete.

Tack :) Kio mår förhållandevis bra såhär några timmar efter sin kastrering och öronmärkning. Oron kommer lägga sig så småningom, men man har god lust att lära sig kattspråk så man kunde jama lite lugnande kommentarer till henne nu :)

Foton på fröken kommer när hon fått landa lite.

Majoo så länge!

Vad skönt att det gått bra så långt och jag har tänkt på lilla snuttan idag. Det är ju en omställning för Kio att först bli infångad och sedan kastrering och ID-märkning. När hon landat så kommer förhoppningsvis allt kännas bättre och nu är hon inne i värmen och tryggheten. Skulle precis skriva och fråga hur det gått och då hade du precis skrivit ditt inlägg. Två själar och samma tanke och jag ser fram emot att få se foton på henne.  

Kram till både dig och Kio

Hur mår lilla Kio idag och hur upplever hon att vara inne? Tar hon det med ro eller är hon orolig?

Berätta gärna lite om henne för jag är nyfiken.

Hej vännen, Kiohjärtat mår bra men hon äter inte ännu och är nog en hel del orolig. Jag blir också orolig fast jag vet med mig att det är fullt normalt att de inte äter med en gång.. När jag går in till henne försöker jag inte visa oron utan mumlar omkring och försöker prata lite tryggspråk. Köpte tonfisk idag och puttade in försiktigt till hennes gömställe. Hon kan välja mellan sina favoritsorter hon är van vid ute också. Vatten har hon druckit vilket är positivt. Veterinären och assistenterna på kliniken beskrev henne som en jättefin och mjuk katt som kommer komma fram fint så småningom. Hon fräste inget, men var väldigt rädd och det är ju förståeligt. De berömde henne så mycket.. Nu är hon i sin rottingkoja och handduken ligger lite över öppningen så hon har lagom utsikt ut på allt nytt hemskt. Lådan har hon inte använt ännu men det får komma när hon känner att det är dags.. den lilla flickan har nog nu med att förstå sig på innelivet.

Wilma, en riktigt trygg tamkatt, var inne hos Kio en vända förut och åt lite i skålen sen tassade hon ut igen efter en gäsp uppe i rottingfåtöljen. Hoppas hon lättare ska förstå då att det inte är farligt att vara där hon är. Hälsningar och varma kramar från oss

Senaste nytt, var inne och hon hade ätit, i alla fall en matsked!

Super Kusten!

En annan tam katt är nog alltid den bästa hjälpen för en rädd katt.

Stor kram till er alla!

Vad glad jag blir att höra att det går åt rätt håll. Wilma kan nog uträtta underverk genom sitt försiktiga sätt. 

Kram till dig och alla dina 4-benta

#14 Där ser man..framstegen börjar att visa sig..Klio kommer säkert att vara själaglad över att hon räddats när hon väl landat o vant sig vid den nya tillvaron..

Det blev en minnesvärd första advent i år. Idag kom den sista katten, den svartvita hanen Silas in och häromdagen fångades hans flickvän Lucia in, den grå honan. Hon blev kastrerad m.m i fredags och imorgon är det fästmannens tur. Han är nu sur som ett åskmoln men blir helt säkert mycket gladare när han återser sin Lucia. Hon läker fint och jag får klappa henne så det är en modig tjej.

Det var alltså de sista som fanns kvar vid vägkorsningen vilket känns otroligt skönt.

Får uppdatera med bilder nästa gång, på båda dessa och även de andra från samma plats :)

Nu blir jag alldeles tårögd av lycka att du lyckades få in Silas enligt planerna. Det är väl dessa kissar som vi pratade tidigare om som (Lady och Lufsen). Blir underbart när kissarna får träffas igen och nu under trygga förhållanden.

Kusten du får många kramar av mig för ditt idoga arbete att ha fått in alla kissarna som tidigare levde så otryggt.