Väldigt bra fråga! Jag tycker att tre månader i väntrum är för länge. Hur känns det för en katt att bo i ett akuthem åtskilliga månader och sedan flytta till främmande människor? Själv har jag några katter som sedan ett år som det inte gick att omplacera när de kom till mig men dessa katter betraktar jag som mina nu för jag vill inte att de ska behöva flytta och börja om från början igen.

Som sagt bra fråga men jag känner mig kluven och har därför inget bra svar.

3 månader är lång tid men då är det väl bra att de kommer till ett "vanligt" hem och får vara med om vardagliga rutiner mm och kanske inte ha fullt så många katter kring sig som det ibland kan bli på ett katthem.

Samma sak att bo i ett akuthem och få en trygghet för att sen eventuellt ryckas iväg igen 

Finns ju en del katthem som har katter som har bott där i mer än 2-3år, är inte det då att betrakta ur katternas synvinkle som ett hem ?

Att bo länge i ett akuthem eller länge på ett katthem invaggar ju katten i en enorm trygghet att sen rycka undan "mattan" och förflyttas till ett nytt hem kanske inte är det allra bästa.

Nu skall man ju inte sätta för mycket mänskliga känslor på det hela för katterna har ju en otrolig fantastisk förmåga att att snabbt ställa om sig till nya miljöer

Men som sagt jag tycker frågan är intressant, och kan själv tycka att en katt som varit 6måndar på ett katthem och itne fått ett permanetn hem där måste man hitta en annan form av boende ev akuthem eller pensionärshem

Livet på ett katthem är ofta inte så hemskt. En del katter trivs utmärkt där. Alternativet är ofta att leva ensam i en 1: och matte är på jobbet i 8-10 timmar. För en katt räcker det ofta att ha en sovkoja för att kunna dra sig undan annars vill de gärna ha många kattkompisar och människor som kela med de.

En flytt är inte så hemskt för en katt som vi människor tror. Utekatter flyttar på sig hela tiden och klarar det med olika omgivningar. Och en katt brukar inte ha problem att fästa sig vid nya människor. Det är bara vi kattägare som gärna vill tror det att katten bara älskar oss och skulle mår jättedåligt av att flytta till andra människor.

Och en katt har inga tidsbegrepp utan lever i nuet. Trivs en katt på katthem gör den det oavsett om det är en månad eller 6 månader.

Bort med alla 3-månadsregler!

En katt lever i nuet på många sätt och vis men de kommer också ihåg saker.

Jag hade för länge sedan en katt som första gången han mötte min bror tyckte att min bror var för påträngande så det blev ordentligt blodvite på ett par fingrar.

Några år senare flyttade katten till mina föräldrar och han trivdes bra med dem men han gick aldrig in det rum som varit mitt om inte jag var där.

Så kom min bror på besök hos mina föräldrar och av någon anledning kom han att sova i fd mitt rum. Det kunde inte katten tåla utan han satte sig i min bror resväska och kissade!

Nog kommer katter ihåg och nog fäster de sig vid vissa människor men de går ju inte och oroar sig för hur det ska bli i morgon. Jag är helt övertygad om att de satsar en känslomässigt kapital när de bor hos någon som de tycker om och att de blir ledsna om de flyttas någon annanstans.

Men jag vet inte hur man ska lösa omplacering för hemlösa katter som bott in sig på ett ställe på bästa sätt. Flytta är ju bättre än att inte bli omhändertagen alls eller bli avlivad.

Om man hittar någon som vill ha katt är det då inte bättre att ta en katt som bor på ett katthem än att ta en som sedan länge bor i ett jourhem och på så sätt minimera antalet flyttningar.

Har samma erfarenheter som Alexej i denna fråga. Livet på ett Katthem är inte så hemskt som många tror. Åtminstone inte om man bor på ett hem med stora burar och möjlighet till att få komma ut och röra på sig. Det går inte att sätta en generell tidsgräns för vad som är ok längd på katthemsvistelse. Vissa katter trivs utmärkt på hemmet medans andra visar tydligt att livet är pest. Andra trivs i början men kroknar efter ett tag.  Man måste göra en bedömning från katt till katt helt enkelt. Avlivning är aldrig ett alternativ, man får helt enkelt anstränga sig för att hitta alternativa lösningar för dem som inte trivs eller aldrig kommer att omplaceras p.ga hög ålder eller någon lättare sjukdom. (med lätt sjukdom menar jag självfallet något som katten inte mår dåligt av men det kanske kräver livslång medicinering eller något liknande)

Att det skulle vara plågsamt för katten att omplaceras efter en längre tid på katthem eller i akuthem är en myt. De allra flesta är betydligt mer anpassningsbara än vi tror och de flesta trivs alldeles utmärkt i sina nya hem efter några dagar.
De katter som mår absolut sämst på katthemmen är "dödsbo-katter". De sörjer sin döda matte/husse och blir oftast väldigt deprimerade. Men med lite extra omsorg kommer även dessa kissar över sin sorg och jag har sett otaliga exempel på lessna, sörjande katter som blivt lyckliga i ett nytt hem där de  älskar sin nya matte/husse lika mycket som den förra.

Sist men inte minst: Ett akuthem är tänkt som en tillfällig lösning och alla akuthem vill inte behålla katten för alltid. Jag är pragmatiker när det gäller detta och man måste alltid ställa sig frågan; Vad är alternativet för dessa katter?

Blev en mycket bra diskussion med många bra synpunkter

Tror inte heller att katterna har svårt att ställa om sig till nya miljöer.

#5 Vad är alternativet för dessa katter ? en mycket bra fråga

Vad kan man göra för de katter som varit exempelvis 2-3år på katthemmen, hur kan man marknadsföra dem bättre?

En flyttar dem till akuthem vilket jag tycker är bra

Kan man göra någon form av pensionärshem adoption

Hur gör ni på katthemmen för att få nya hem till dessa katter?

Djurhjälpen har en väldigt bra alternativ.

Omvårdnadshem

Vad är Omvårdnadshem?På katthemmet har vi katter som kanske är skygga eller till åldern komna. Andra har mindre kroniska åkommor och behöver kanske ha medicin emellanåt. Utsikterna för dessa katter att få ett "vanligt" hem genom adoption är ofta små.

Vi söker därför nu familjer som kan tänka sig att bli s.k. "Omvårdnadshem". Det innebär att Du permanent tar emot en av dessa katter i Ditt hem.

**Du betalar ingen adoptionskostnad för katten, men det skrivs ett omvårdnadskontrakt.

**Du står för livets nödvändigheter som mat, sand, den årliga vaccinationen. Djurhjälpen står för kattens eventuella veterinär- och medicinkostnader och i de fall det behövs även för specialfoder.

Vissa av katterna bör ha utegångsmöjlighet medan andra fått "nog" av utelivet och finner sig bättre tillrätta i en lägenhet och innevistelse.

Kontakta oss så berättar vi mer hur Du kan förgylla livet för dessa katter, och även Ditt!

kontakt@djurhjalpen.nu Tel. 08-541 333 36

#6  Jag är volontär på Stockholms Katthem och de katterna som visar tecken på att inte må bra på hemmet får flytta till ett akuthem. Om akuthemmet av någon anledning inte vill fortsätta att ha katten kvar så får den byta akuthem. Dvs katten ska inte behöva flytta tillbaks till katthemmet igen. Att marknadsföra katterna år svårare. Ibland flashar vi upp en katt lite extra på hemsidan och det ger ofta resultat.
Katter som är gamla eller sjuka brukar vi "pensionera" i akuthem. Dvs vi tillfrågar  noga utvalda akuthem vi känner väl och litar på om de kan tänka sig att behålla katten hos sig permanent.
Normalt står katthemmet för  alla kostnader, även mat och sand, men i dessa fall tar akuthemmet ansvar för löpande kostnader, men katthemmet står för ev. veterinärvård och mediciner. Systemet har fungerat bra och många kissar har på så vis fått en bra sista tid i livet i ett hem där de blir ompysslade och älskade.

Även kattpensionärer behöver ett gott hem och det är bra att det går att ordna.

Jag tycker också detta är en mycket intressant tråd och roligt att läsa om olika erfarenheter. Katter är ju så otroligt olika i sin läggning och sedan beror det mycket på vad de bär med sig i bagaget.

Min Mimmi som var hemlös utekatt länge och kom till katthemmet och efter 6 månader var hon inte klappbarbar när vi adopterade henne. Katthemmet var inte rätt miljö för henne och hon var mycket rädd. Mimmi var inte van vid andra katter men ändå fann hon sig väl tillrätta. I dag 2 år senare så är hon inte vad jag kallar tam men hon lever ändå ett gott liv.

Sedan har vi lilla Mysan som var viltfödd och kom först till katthemmet och var efter 1 år fortfarande skygg och kom då till jourhem. Där befann hon sig i 1 år och 7 månader och pga tidsbrist gjorde hon inga framsteg alls. Då kom hon tillbaka till kattthemmet och vid den tidpunkten adopterade jag henne. Mysan däremot var väldigt förtjust i andra katter och det blev heller inte några problem med våra. Nu snart 1,5 år senare är hon fortfarande lite skygg men jag får klappa henne och hon gillar det och gör framsteg hela tiden.

Angelica som vistades 6 månader på katthemmet var inte heller hanterbar fräsig och livrädd och kom till oss som jourkatt för socialisering. Denna kisse skulle sedan tillbaka till katthemmet var det meningen. Denna underbara kisse kunde jag inte släppa ifrån mig så hon blev adopterad. Idag 1 år senare så visar hon på alla sätt och vis hur kelig hon är men hon är ändå inte redo med tilliten fullt ut. Hon vill väldigt gärna vara nära hela tiden men gillar inte beröring.

3 helt olika katter med samma otrygga start och ändå tror jag att de trivs med livet de lever nu.

Just när det gäller jourhem så beror det också mycket på hur katterna är och jag har också funderat mycket på detta. När vi tog våra jourkissar så sade jag att vi tillfälligt kunde hjälpa till. Kissarna var viltfödda och mycket rädda och gud vet vad de varit utsatta för. Det har tagit lång tid att vinna deras tillit och nu har vi snart haft dem 1 år. För mig har det inte varit rätt att flytta dem till ett annat jourhem men det är också jobbigt känslomässigt att ha katterna så länge i jour när man inte skall behålla dem.

Visst vet jag att det går att flytta katterna och de kan finna sig väl tillrätta men då vill jag också att det skall vara rätt hem som har förståelse för skyggisar. Så som jag lärt känna dessa två superkänsliga katter så är min fasa att det hamnar fel och får börja flytta runt. Hur skaffar man sig garantier mot det?

När det gäller tiden på katthem så måste man nog bedömma varje katt för sig och se vad som händer under tiden och agera efter det.

Mycket bra reflektioner och information

Låter ju jätte bra som Stockholms Katthem gör att sätta dem i akuthem

Djurhjälpen har ju ett superbra koncept med Omvårdnadshem

Men det verkar ju att det trots dessa alternativ svårt att fånga människors intresse för dessa lite mera svår placerade katter då en del katter ibland sitter mer än 2år  på katthemmen

/Gungan