Att inte vildkatter skulle platsa på katthem tycker jag låter helknasigt! Vet flera katter på Katthemmet Kompis och fångades in vilda och har anpassat sig bra i katthemsmiljön. Vissa har dessutom fått ett eget hem! Fångade själv in en kattmamma och hennes unge i somras, och de bor nu på Katthemmet Kompis. Maritha har kunnat klappa mamman flera gånger, så det går framåt, och nej, omöjligt är det inte.

Bild på kattungen Pralina son vi fångade in i somras. Visst är hon vacker?

Pengla och Pralina: Två vilda kisar som nu bor på www.katthemmetkompis.se

De citat som du känner dig upprörd över handlar ju om varför TNR är en mer human metod än att ta förvildade katter till katthem. Jag tror verkligen inte det är menat som ett påhopp mot er eller något annat katthem. Jag måste säga att jag har en stark tro på att TNR är en bättre metod än att ta in dessa katter på katthem. Men då kommuner, fastighetsägare och andra som ofta är de som kan bestämma över dessa katters öden fortfarande är skeptiska och bara lämnar alternativ som avskjutning eller att katterna tas från platsen är ju er insats mkt värd då de iallfall ger ett fortsatt liv som alternativ. Men motsätter ni er även att TNR skulle vara åtgärden att föredra? Det är ju även en stor skillnad på en katt som en gång varit tam som förvildats, de hittar ju ganska ofta snabbt tillbaka och lider inte så av att tvingas vara nära människor. Men jag har vid några tillfällen träffat på katter som uppenbarligen mår fruktansvärt dåligt av att hållas instängda och då är det ju helt fantastiskt om man kan erbjuda dem ett liv utomhus under uppsikt men utan tvång att beblanda sig med människor. På Tigerharen har vi valt att ha katter som dessa som "stallkatter" och enbart utplacerat dem som det. Ibland leder det ju till att de utvecklar ett förtroende till människor och blir tama, ibland att de helt enkelt vill fortsätt leva på avstånd.

Även jag blir  lessen över den okunskap och de fördomar som finns kring skygga katter. Jag vägrar att använda ordet vild om en katt då det har en negativ klang för många. Vi har inga vildkatter i Sverige, däremot har vi katter som är skygga eftersom dom är utomhusfödda och inte haft någon kontakt med människor.

Att skygga katter inte skulle kunna trivas på ett katthem är bara rena rama dumheterna och enligt vår erfarenhet vid Stockholms Katthem så blir alla tama, och alla får ett hem, det tar olika lång tid bara.

Att vända dessa stackars oälskade kissar ryggen och döma ut dom, det kallar jag inhumant om något.

På Stockholms Katthem har  vi sedan en tid tillbaks gjort ett försök där våra skygga kissar få leva som i en koloni eftersom dom är vana vid det. Våra skyggisar bor alla  på en egen avdelning där alla burdörrar står öppna dygnet runt så att katteran kan röra sej  som dom vill. Det är oerhört spännande att se vilka konstellationer som bildas och vilka som hänger med vilka. Sedan vi införde detta har vi märkt att katterna är mycket gladare och tryggare. Dessutom är det uppenbart att katterna blir nyfikna och söker kontakt med oss tvåbeningar på ett helt annat sätt än när dom bodde i varsin bur. Den som påstår att skygga katter inte kan bli tama och inte kan trivas på ett katthem borde verkligen göra ett studiebesök på skyggisavdelningen vid Stockholms Katthem

"Att vända dessa stackars oälskade kissar ryggen och döma ut dom, det kallar jag inhumant om något."

Vända dem ryggen????????? GBGS katthjälp är den enda förening i Göteborgs och Lerums kommun som försöker jobba med TNR metoden. Jag har jobbat med TNR i USA och jag kan säga att det är den enda metod som riktigt tar tag i problemet med förvildade katter.

Vi har själv omplacerad förvildade katter men de flesta som har kommit in i de 3 år vi finns, finns fortfarande kvar. I Göteborgs stad och sina förstäder (t ex askim/meros camping) finns otroligt många forvildade katter och vi kan inte ta emot alla katter samtidigt. Göteborgs katthjälp har ett litet katthem där vi kan ha ca 15 katter samtigt. Vi får dagligen anmälningar från folk som matar förvildade katter vilket har sporat ut totalt. Samtidigt växer kölistan för varje dag som går. Kanske har ni möjlighet att ta emot flera tusen förvildade katter med en gång? Inte vi i alla fall.

Vi har valt att bekämpa fenomenet med förvildade katter med TNR metoden,  jag skickar dem som är intresserad gärna våran literatteraturstudie om TNR. Vi har även ansökt om medel för djurskyddsbefrämjande projekt hos Djurskyddsmyndigheten till att starta ett stort TNR projekt. En chefjurist kommer att göra studier inom de lagliga aspekter av TNR i sverige. Så säg för *** inte att vi vänder dem ryggen!!!!!!!!!

Bara på Meros Camping finns det nu mellan 50 - 60 hittekatter varav 40 av dem är starkt förvildade. 20 är tämligen tama och skulle gå att placera i hem. De andra 40 skulle det ta flera år att få ordning på. I Göteborg är alla katthem överfulla med långa väntelistor. Ett katthem tar överhuvud taget inte in flera katter. Om alla katter på Meros camping skulle tas in på katthem skulle det dröjja flera år innan några andra av Göteborgs hittekatter kunde få plats. Hur många förvildade katter är vi då uppe i? Det är då TNR kan komma in i bilden och vara ett alternativ. Det är inte en kritik mot det ni gör på Djurhjälpen Vanessa, bara ett annat sätt att se på saken. Om det rör sig om enstaka förvildade katter kan man klara av det, men inte när det rör sig om den storlekordning vi talar om här. Jag hänvisar även till artikeln "kalla siffror i hittekattsdebatten" där en matematisk övning kommer fram till den dystra sanningen att vi skulle behöva ytterligare 2000 katthem för att ge alla hittekatter tak över huvudet.

Allt arbete som görs för hittekatter är beundransvärt och bra. Framförallt det ni gör som ägnar er åt de lite svårare ärdendena med förvildade katter. Alla era erfarenheter är så värdefulla och viktiga i den här svåra situationen som vi befinner oss i. Mirandas erfarenheter av TNR är guld värd liksom Vanessas erfarenheter av att få förvildade katter tama.

//Lena

**

Jag avsåg inte att detta skulle vara en attack mot TNR, eller Göteborgs Katthjälp, för det ni gör är otroligt bra. Men blev ledsen av att läsa att jag är inhuman. Jag ser abslout TNR som en lösning, men det tar inte bort det faktum att man kan få skygga/vilda katter tama. Om jag får drömma, så kan man fånga in en koloni, kastrera och sedan släppa ut. För att sedan vart efter ta in dem. Det ena utsluter verkligen inte det andra.

**

En annan fråga man ska ställa sig är hur man får skygga katter tama.  Vi lägger ner en massa tid, kärlek och mutor till dem. Vi har ett öppet katthem, precis som Stockholm börjat med. Min man är en av proffsocialiserarna och han lär känna dessa katter. Sedan berättar han vad den och den katten gillar. Och så fortsätter alla andra. För oss har det nästan blivit som en vetenskap att arbeta med dessa kissar.

Vi har rensat två kolonier i sommar. Många av dem kommer att stanna här en längre tid, men det är tid som de är värda. I Stockholm räknas det finnas 30 000 hemlösa katter och även vår lista är lång.

Ber om ursäkt om det första inlägget kändes som en påhopp på ert arbete, för det var det verkligen inte. Det ni gör är guld värt.

Instämmer i det Vanessa säger, det ena utesluter inte det andra.

När jag skrev att det är inhumant att vända dessa stackars katten ryggen så menade jag inte att ifrågasätta TNR eller det Göteborgs Katthjälp gör. Jag var bara grinig i största allmänhet på alla de katthem som blundar för problemet och lämnar dessa katter åt sitt öde för att enbart ägna sej åt tama, lättplacerade katter. Som jag ser det är dom alltför många, för att inte tala om dom som avlivar skygga katter just på grund av sina fördomar

 Jag har uttalat det en tidigare diskusionen kring TNR att  personligen är jag tveksam, men inser att i en hopplös situation är detta det bästa vi kan göra. Tyvärr finns det inte resurser för att socialisera alla dessa tusentals katter. Skälet till att jag är tveksam beror främst på två saker, först och främst vårt klimat, även om man bygger små värmestugor i form av frigolitkartonger mm så är det svinkallt när det blir -20. Sedan beror det på i vilken miljö katterna befinner sej. Många kolonier bor i områden som definitivt inte är lämpade för en utekatt.

Min dröm är fortfarande att alla kommuner i landet ställer upp och bildar ett kattreservat, ett stort inhängnat område där det finns en lada eller liknande där katterna kan komma in och söka skydd mot kyla, regn och snö. Alla hemlösa katter fångas in kastreras, id-märks och släpps i reservatet där de dagligen får mat och friskt vatten samt veterinärvård om de behöver. Så min dröm är en utveckling, modifiering av TNR-metoden och först när vi har dessa kattreservat skulle jag känna mej helt tillfreds med att fånga,kastrera och släppa ut.

#7 & #8 Mycket bra förslag det där att man arbetar med kombinationer av TNR och att socialisera katterna.

Personligen talar jag mig varm för TNR då den är ett mycket humanare alternativ än vad som generellt görs i Sverige idag för dessa förvildade katter = ingenting alls eller avlivning. Men med det menar jag inte att det utmärkta arbete som ni bedriver på Djurhjälpen och Stockholms Katthem ska förkastas. Absolut inte!!! Det ultimata vore ju, som ni så klokt skriver, att korsbefrukta olika metoder. Använda TNR i det akuta skedet för att få stopp på förökningen i kattkolonin och sedan efter hand försöka socialisera katterna. Det är, som Vanessa skriver, en vetenskap i sig att finna metoder för hur man går tillväga för att få en förvildad katt tam. Tidigare trodde man att det var helt omöjligt. Det har ni nu genom ert hårda och metodiska arbete bevisat vara helt fel. (jipii!!!) Det är stort, mycket stort och jag är djupt imponerad.

Tyvärr ser det mycket värre ut på andra håll i landet när det gäller resurser i form av katthem. Stockholm har flera mycket väl fungerande katthem som ligger i täten vad gäller nytänkande och humant synsätt. I Göteborg har vi totalt fyra katthem, där ett bara avlivar katter (gasar ihjäl dem), ett är helt stängt för nya katter och ett jobbar med stöd från Djurhemsföreningen = 90 dagarsregeln. Kvar blir då Göteborgs Katthjälp. Därför behöver vi alternativa metoder här för att komma tillrätta med de växande kattkolonierna på bland annat Meros camping, som tyvärr inte är den enda kolonin.

Håller med dig Johnys Girl - det vore en dröm att inrätta kattreservat så som du beskriver i ditt inlägg #8. Absolut något att sträva efter och att ha som målsättning.

När det gäller TNR metoden vill jag bara tilllägga att den fungerar bra även i vårt klimat. Norge och Alaska har prövat metoden och är levande bevis för att så är fallet.

//Lena

Håller oxo med om att ett kattreservat lika den som Johnnys girl förordar vore en nåd att stilla bedja om. 

Finns det något som tyder på att kommunen kan tänkas vilja vara med och bygga upp något sådant framöver? Dvs förs det någon riktad lobbyverksamhet från katthemmens sida in i kommunpalatsen i Stockholm idag?

/Pelusa

Hej! Det här blir ett långt inlägg …………

"Min dröm är fortfarande att alla kommuner i landet ställer upp och bildar ett kattreservat, ett stort inhägnat område där det finns en lada eller liknande där katterna kan komma in och söka skydd mot kyla, regn och snö." Skriver johhnys girl. "Dream on" säger jag då. Vet inte hur politikerna i Stockholm ser på det men här i Göteborg är jag 100% säkert på att det inte kommer att hända inom de närmaste 1000 år.

Klistrar i några kommentarer av en av Västra Götalands länsveterinärer, vilket jag har diskuterad TNR metoden med:

"Jag är av den uppfattningen att katter som levt ute under längre tid och som sedan tas in till ett utrymme, ex ett katthem, utsätts för stress, lidande, i samband med att friheten begränsas, förs ihop med helt andra, okända katter. Vidare finns det virussjukdomar hos katt som kan vara svåra att upptäcka vid en hälsokontroll och som sedan kan sprida sig i ett kattbestånd, vilket i sin tur ger upphov till lidande. ………..

Att placera ut vilda katter efter genomgången hälsokontroll m.m. med tillsyn är också ett problem. Dels vill inte Naturvårdsverket få in nya djurarter i den svenska faunan, dels, som anges ovan, så påtar sig volontärerna ett stort tillsynsansvar. ……… Förvildade, hemlösa katter ska avlivas antingen av kommunjägare eller veterinär. Förvildade katter ska definitivt inte placeras på ett katthem."

Utredningssekreteraren (mp) för kommunstyrelsen i Göteborgs Stad svarade följande:

"Som jag ser det här kan man dela upp frågan i några delproblem:

• Katternas lidande
• Katternas skadeverkan på naturen
• Katternas störande effekt på människor och husdjur
• Ekonomiska konsekvenser

_Jag tycker inte att ditt förslag att först fånga in ett halvvilt djur med den stress det innebär, sedan operativa ingrepp vid kastrering och därefter ut till svälten i kylan låter speciellt hänsynsfullt mot djuren.

Huskatten är inget naturligt djur i den svenska faunan och utgör därför ett hot mot de naturligt förekommande djuren. Skall vi skydda våra vilda svenska djur så måste vi så gott vi kan begränsa förekomsten av inplanterade och förvildade främmande arter. För en Hasselmus är det inte någon tröst att katten som biter ihjäl den är kastrerad. Personligen tycker jag det är viktigare att värna dessa, ibland utrotningshotade, djurs liv även om de kanske inte alltid ser så gulliga ut som katter.

Vad det gäller vildkatternas störande effekt på människor och husdjur så kan precis som du säger problemen delvis minska om katten är kastrerad, men problemet är ju bara delvis löst för även en kastrerad vildkatt kan vara störande.

Kort sagt så blir detta dyrt, att fånga katter och kastrera dom. Väljer man fällor vilket är billigare så kommer säkert många katter att fångas flera gånger, de är ju inte immuna mot fällor bara för att de är kastrerade. Risk finns ju också att andra vilda djur fångas i fällorna (vilket är förbjudet) och att tamkatter fångas in och blir kastrerade. Väljer man att fånga djuren manuellt så blir kostnaden helt orimligt hög.

Sammanfattningsvis så anser jag att förslaget inte är bra och risken är stor att förfarandet kan klassas som djurplågeri, eftersom man påtar sig ett ansvar för djuret om man först fångar in det och sedan behandlar det. Det bästa är nog om vi koncentrerar krafterna på att förhindra att djuren förvildas i första läget det vinner både vi, naturen och katterna på."
_

Jag tycker att man absolut kan skilja mellan förvildade katter och skygga katter. Skygga katter har vi också gott om på katthemmet, det tar tid att vinna deras förtroende men det finns absolut människor som har förståelse för det och det går bra att hitta hem till dem, det tar bara tid, ibland upp till ett år.

Förvildade katter anser jag är de som blir helt hysterisk när människor kommer i deras närhet. De försöker hoppa genom stängda fönstren, hänger högt i stängslet och deras kroppsspråk visar tydligen att dem lider av att vara "instängda". Jag pratar om katter som har i så fall varit i katthemmet i flera månader. Jag tycker att man mycket väl kan säga att dessa katter är förvildade.

Sen står det inte på hemsidan att DET ÄR inhumant att hålla förvildade katter i katthem, men att vi ANSER ATT det är inhumant. Min personliga åsikt är att ett djur inte ska tvingas omgås med människor om den inte trivs med det.

Om vi nu säger att en förvildad katt tar upp en plats i katthemmet i ett år: istället kunde man ha omplacerad ungefär 8 sociala katter. Dessa 8 katter springer fortfarande ute och har förökad sig, deras avkomma blev inte socialiserade och kan bli förvildade om dem inte tas in……. Jag tycker att det är mer effektivt att i så fall ta hand om den förvildade katten enligt TNR metoden och ta in sociala katter i stället. TNR är till för att bryta reproduktionscykeln. Sen kan man börja jobba med att även ordna riktiga hem för förvildade katter. Det hjälper ingenting att ta in en och annan förvildad katt som tar upp plats medan de som springer ute förökar sig hela tiden.

Jag ser helst också att ALLA katter får ett hem men jag har märkt att det är en utopi, jag anser att det är mer effektiv att acceptera realiteten och jobba enligt den.

/Miranda

#11 Mycket bra formulerat Miranda:

"Jag ser helst också att ALLA katter får ett hem men jag har märkt att det är en utopi, jag anser att det är mer effektiv att acceptera realiteten och jobba enligt den."

Och den verkligheten gör sig i högsta grad påmind här i Göteborg med omnejd.

När det gäller moderaternas utredningssekrerterare och det uttalande denna gjort ;"Det bästa är nog om vi koncentrerar krafterna på att förhindra att djuren förvildas i första läget det vinner både vi, naturen och katterna på." kan man undra varför de inte stödjer lagförsklaget om ID-märkning och kastrering om de menar allvar med vad de skriver.

//Lena

Vad vi alla har gemensamt,är att arbeta för katternas bästa, vara deras ombud och  på alla sätt arbeta för  att varje individ har rätt till ett värdigt kattliv!

I den bistra verkligheten måste vi få ha drömmar om hur "den perfekta lösningen" skulle kunna se ut! Kattreservat, jag skulle tveklöst rösta ja för ett sådant projekt!Men i slutänden handlar det förstås alltid om var pengarna ska tas ifrån.

Vad som jag tycker är mycket viktigt i den här diskussionen, är att vi pratar om olika "grad" av skygghet hos katt.

Mycket bra skrivet av dig Miranda:

"Jag tycker att man absolut kan skilja mellan förvildade katter och skygga katter. Skygga katter har vi också gott om på katthemmet, det tar tid att vinna deras förtroende men det finns absolut människor som har förståelse för det och det går bra att hitta hem till dem, det tar bara tid, ibland upp till ett år.

Förvildade katter anser jag är de som blir helt hysterisk när människor kommer i deras närhet. De försöker hoppa genom stängda fönstren, hänger högt i stängslet och deras kroppsspråk visar tydligen att dem lider av att vara "instängda". Jag pratar om katter som har i så fall varit i katthemmet i flera månader. Jag tycker att man mycket väl kan säga att dessa katter är förvildade."

Skygga katter kan vara sådana som haft hem och tidigare sociala kontakter med människor, de har en grund att stå på och möjlighet att återfå förtroendet för människorna.

Förvildade katter, troligtvis själva födda av förvildad kattmamma…ja, där har vi en helt annan problematik!      Eftersom jag själv har erfarenhet av att ha tagit hand om en förvildad kattmamma med ungar, vet jag hur oerhört stressande det är för katten att vara instängd. Jag ville hela tiden tro att "det skulle vända"…men Trulsan Guldöga var en så oerhört rädd och aggressiv kisse. Eftersom kattungarna var så små när de kom till mig tillsammans med kattmamman, kunde dessa guldklimpar fostras till sociala missar av mig och de andra missarna.

Hade TNR-metoden kunnat vara räddningen för Trulsan Guldöga och andra förvildade katter i norr?

Vi bor i Norrbotten och vi har stränga vintrar här, med mycket snö och långa perioder med mycket kallt klimat. Tyvärr tvivlar jag på att TNR skulle kunna tillämpas här uppe. Katter som tvingas vara ute i sträng kyla löper risk för förfrysning av tassar och öron med inflammerade sår som följd. TNR i kombination med utfodring av katterna och värmestugor(som du skriver johnnys girl) vore i så fall alternativet för dessa breddgrader. Men då pratar vi om ett slags "Öppna Katthem" med allt vad det innebär i fråga om tillsyn och vård.

Man lär sig oerhört mycket genom att jobba med skygga och förvildade katter. Det är hela tiden en fråga om att läsa av kattens beteenden och reaktioner. Och att fösöka tala med misse på katters sätt. I Trulsans fall var det ett litet steg framåt, och sedan 5 steg bakåt, Varje gång det gick åt rätt håll kunde jag gldäjestrålande  rapportera t.ex "hon kröp upp i soffan och låg 1½ meter ifrån mig… Sedan blev det baklag och jag fick gråtande konstatera att han hade anfallit mig helt oprovocerat…

Tyvärr kunde Trulsan inte räddas. Jag gjorde allt som stod i min makt för att ge henne ett liv. Men hon gav upp… Hon ville inte, det hårda livet hon hade bakom sig hade satt så djupa spår i hennes lilla kattsjäl, hon kunde aldrig lita på människorna.

Berättelsen om Trulsan

Det är verkligen värdefullt att vi kan föra diskussioner här på Hittekatter i Fokus, och delge varandra våra erfarenheter, våra drömmar och våra bekymmer. Ibland är vi pessimistiska. ibland ser vi mer ljust på tillvaron.

Och har ni tänkt på att även en liten framgång och solskenshistoria får oss att och ta nya tag och orka ett tag till!

Cammo**katterna styr mitt liv…

Till Miranda!

Klart jag vet att kattreservaten är en dröm, men man måste få tillåta sej att ha visioner.Om man ger upp sin dröm utan att ens försöka uppnår man aldrig något.

Under tiden ser jag TNR som den enda metoden att få en minskning av antalet utomhusfödda katter, men jag är fortfarande av den åsikten att det inte är den ultimata lösningen, med tanke på klimatet och ofta miljön katterna befinner sej i. Om tillsyn och matning ska ske på volontärbasis är det dessutom betydligt mer lätthanterligt om katterna finns på samma plats.

Situationen i Stockholm är inte annorlunda jämfört med övriga delar av landet vad gäller kolonier.Vi har många kolonier runt om i stan, den största finns troligen i förorten Husby där det lever ett hundratal katter i husgrunderna och under balkongerna. Och precis som i Göteborg finns det föreningar här som väljer att strunta i eller avliva skygga katter vilket jag anser vara omoraliskt. Jag skulle aldrig kunna jobba för en sådan förening.

I mina mest svartsynta stunder tror jag aldrig att vi kommer att kunna uppnå någon förbättring för katterna eftersom vi käbblar sinsemellan om vad som är bäst och vem som gör rätt resp. fel.

Om vi ska kunna uppnå en förändring i synen på katten och kattens status måste "katthemsvärlden" enas och jobba tillsammans. Sålänge vi har katthem som tillämpar 90-dagars-regeln, slentrianmässig avlivning av skygga katter mm så är det tyvärr en utopi.

En egen avdelning för skyggisar på katthemmet låter spännande.Det skulle jag vilja jobba för hos oss.Sedan tycker jag att det tjatas mycket om att förvildade katter tar upp platser för sociala katter.Av de 15 vuxna katter jag har haft som jourkatter har jag haft en tamkatt och då hade jag problem då hon tyckte att mina egna katter skulle ligga under soffan.Det har aldrig varit några problem med de förvildade katterna.Detbehövs i stället mer information om hur det står till med katterna i Sverige, och hur viktigt det är att kastrera och ID.märka  katten.Det ultimata är att det inte ska bli fler  sociala katter som förvildas och omplacera katten kan kattägarna göra själva.Jag är för TNR om katterna kan leva tryggt där och få mat,vatten och värme, men jag anser att det inte ska vara för evigt utan att dessa katter också  ska tas in om det finns plats.Sedan  en förvildad katt som fortfarande är väldigt rädd och agressiv efter flera månader, det kanske inte beror på katten utan att människorna har gjort något som har varit fel för just den katten.

Johnnys girl skriver _"I mina mest svartsynta stunder tror jag aldrig att vi kommer att kunna uppnå någon förbättring för katterna eftersom vi käbblar sinsemellan om vad som är bäst och vem som gör rätt resp. fel."
_Jag tror också att det kanske aldrig kommer att lösa sig för katterna…….men det är inte för att vi käbblar sinsemellan, vi har ju alla för avsikt att hjälpa katterna och det är inte fel att ha olika åsikter! Jag tror att det kanske aldrig löser sig för att det alltid kommer att finnas folk som skiter i sitt ansvar och släpper ut okastrerade katter!

Majvi skriver "Sedan tycker jag att det tjatas mycket om att förvildade katter tar upp platser för sociala katter. Av de 15 vuxna katter jag har haft som jourkatter har jag haft en tamkatt och då hade jag problem då hon tyckte att mina egna katter skulle ligga under soffan. Det har aldrig varit några problem med de förvildade katterna".Det är ingen tjat, det är så att förvildade stannar i katthemmet mycket längre än sociala katter. Se mitt förra inlägg. Förstår inte riktigt vad din jämförelse att förvildade ligger under sängen hos dig som jourhem och inte de sociala har att göra med det.

_

"Sedan en förvildad katt som fortfarande är väldigt rädd och aggressiv efter flera månader, det kanske inte beror på katten utan att människorna har gjort något som har varit fel för just den katten."
Problemet är att en riktigt förvildade katt ALDRIG har haft kontakt med människor, inte att någon har gjort något fel.

_Problemet är att en riktigt förvildade katt ALDRIG har haft kontakt med människor, inte att någon har gjort något fel.

Sen är TNR inte för evigt. TNR är till att stabilisera populationen, sen kan man ta andra åtgärder. Om man är emot att skjuta katter (som vi alla är) är TNR , anser jag, det bästa alternativ till att i första hand stabilisera populationen. Det finns helt enkelt många gånger fler hemlösa katter än att de finns goda hem!

/Miranda

Jag måste verkligen be om ursäkt. Det var inte meningen att trampa på så många tår när jag skrev detta. 

Jag tror på TNR, speciellt om kissarna samlas ihop på reservat. För att låta dem vara ute och springa bland bilar och dumma människor gör deras liv inte bättre.

Det som gjorde mig ledsen var att det på hemsidan klankades ner på det humana att fånga in vilda katter. Att det är omöjligt att få dem tama, ordna hem. Istället borde bara TNR presenterats som ni känner det. Ingen av oss säger att TNR är fel. Tvärtom, jag tror de flesta stödjer det.

Så låt oss alla jobba vidare, som vi gör och hjälpa och stödja varandra. Vi behöver inte klanka ner på den andres sätt att arbeta.

Det som gjorde mig ledsen är att du påstår att Göteborgs Katthjälp säger att det ÄR omöjligt att få förvildade katter tama och att det ÄR omöjligt att hitta hem till dem. Detta står ingenstans på hemsidan.

"En del förvildade katter är födda ute och har aldrig blivit socialiserade av människor. De har ingen koppling till ett liv inomhus. Enligt vår åsikt är det inte humant att stoppa dessa katter i ett katthem." är vad det står.

Det är en åsikt, liksom du och alla andra har sina åsikter och de får man ha! Det är bara bra.

/Miranda

#14 Göteborgs problem är att vi är mer underdimensionerade vad gäller katthem än Stockholm. Som rikets andra stad har vi två katthem som tar emot katter - om man nu inte ska räkna in det djurhem som gasar ihjäl katterna och ej sysslar med omplaceringsverksamhet över huvud taget. I vissa delar av Norrland är det ändå värre, för där finns det inga katthem alls just nu. I Stockholm finns det i alla fall 10 fungerande katthem. Sedan är det naturligtvis otillräckligt med katthem ändå. Vi skulle som sagt behöva ytterligare 2000 katthem som vardera har plats för 50 katter……. Därför är goda råd dyra och alla bra metoder behöver praktiseras. Jag tycker det är jättebra att vi nu får till oss nya beprövade metoder från andra delar av världen. För hittekatternas skull har vi varken tid eller råd att låta bli.

//Lena

"_Därför är goda råd dyra och alla bra metoder behöver praktiseras.
…..
_Jag tycker det är jättebra att vi nu får till oss nya beprövade metoder från andra delar av världen. För hittekatternas skull har vi varken tid eller råd att låta bli"

Det är så sant så! En bra sammanfattning och en utmärkt slutkläm!!

/Pelusa

jag kan förtydliga från mitt förra inlägg att jourtamkatten jagade in mina egna då 15-åriga  tamkatter under soffan och ville bestämma allt. Jag kommer inte att ta in fler  vuxna tamkatter  men däremot  vuxna förvildade katter.Därför tycker jag inte i det här fallet att de förvildade katterna tar plats från tamkatter.

#21 Man kan naturligtvis se det där på olika sätt och ur olika synvinklar.

Det Göteborgs Katthjälp menade med att förvildade katter tar plats från andra katter är att de behöver så oerhört lång tid på sig i katthemmet/jourhemmet innan de kan placeras ut. Dessutom mår många av dessa katter dåligt av att vara instängda. Ni talar vi alltså om de riktigt förvildade som inte alls haft kontakt med människor tidigare. I sådan fall kan TNR vara en bättre metod. Om du tänker dig ett katthem som har 15 platser. Om dessa fylls med förvildade katter som kan behöva flera år på sig att bli socialiserade… vad gör vi då med alla andra katter som behöver plats på katthem under dessa år? Det är sådana frågor man måste ställa sig hur obehagliga de nu än är. Som det är idag i Göteborg skjuts de förvildade katterna av kommunen (eller jägare anlitade av kommunen).

//Lena