Ur Falukuriren: Katastrof för katthemmet i Krylbo
Hej!
Texten nedan, som är hämtad från Pias blogg i Falukuriren, innehåller en del tänkvärt om katter, kattägare och katthem:
Katastrof för katthemmet i Krylbo
Skrivet av Pia Persson 28 juli 2008, 17:42
pia.persson@dt.se
Katthemmet i Krylbo har hamnat i akut ekonomisk kris och måste avvecklas. Bara pengar från kommunen kan rädda verksamheten som gått överstyr på grund av för många katter.
I källarlokarerna där Husdjursföreningen Fyra Tassar huserar sitter ett 50-tal katter och väntar på nya hem. Dessutom är fem honor med tillsammans 40 kattungar utplacerade i jourhem i väntan på att kunna säljas.
Det betyder att Fyra Tassar har ett hundratal katter och ungar i behov av nya hem. Naturligtvis alldeles för många både med hänsyn till möjligheterna att hitta trygga hem och katternas eget bästa.
En tragedi i dubbel bemärkelse. Både för eldsjälarna som driver verksamheten och för katterna som sitter i sina burar och väntar på ett nytt liv. Är de för många får de sitta för länge utan att komma därifrån!
Helt klart verkar katthemmet ha drivits mer med hjärtat än med hjärnan. Och frågan är vad Avesta kommun ska kunna göra i det akuta nödläget. Bidra med pengar eller avliva katterna?
Tyvärr behövs katthem och det borde vara varje kommuns skyldighet att bidra till ett mindre antal katthemsplatser. De platserna skulle sedan naturligtvis också utnyttjas vid sådana omhändertagande av djur som bekostas av polisen.
Men att plocka in varenda upphittad katt håller inte i längden någonstans. Det underlättar bara för den som vill bli av med sin katt, då ägaren vet att så fort någon annan hittar den så så tar katthemmet hand om den.
Verksamheten må vara hur behjärtansvärd som helst. Men de stora krafttagen måste sättas in på att att stoppa gratisutdelningen av kattungar och informera blivande kattägare om de regler som gäller.
Det kostar att ha katt, och den klarar sig inte själv. Försök pränta in det i huvudet på alla som funderar på att skaffa katt.
Då kanske fler tänker efter före och upptäcker att de inte alls är beredda på att ta hand om en lurvig fyrbent vän i tio-femton år framöver."
Texten kan också nås via
www.dt.se/blogg/piasblogg/article267719.ece
men man måste scrolla ned en bit för att hitta just denna text.
Mmm, bra skrivet. Frågan är väl om kommunen kommer att ställa upp och hjälpa till, eller vad som sker med katterna?
Hemskt är det!
Bra skrivet tycker jag också. Här belyses flera viktiga frågor.
Citerar några talande formuleringar från bloggen:
"Helt klart verkar katthemmet ha drivits mer med hjärtat än med hjärnan".
"…att plocka in varenda upphittad katt håller inte i längden någonstans. Det underlättar bara för den som vill bli av med sin katt, då ägaren vet att så fort någon annan hittar den så så tar katthemmet hand om den".
"de stora krafttagen måste sättas in på att att stoppa gratisutdelningen av kattungar och informera blivande kattägare om de regler som gäller".
Så sant som det är sagt - vi måste bli bättre på att jobba i rätt ände.
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
Tragiskt! Hoppas innehållet når politiker och allmänheten i Avesta.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
"Helt klart verkar katthemmet ha drivits mer med hjärtat än med hjärnan".
Oavsett om det är sant eller inte, så undrar jag vad Pia har för insyn i hur katthemmets har drivits?
Tycker att hennes blogg är ett bra initiativ, men iband så tycker jag att den damen är ute och cyklar…långt borta….
Här är ett annat intressant inlägg ifrån samma blogg. Det intressanta är ju att efter årskiftet ska väl tatueringen försvinna helt och hållet, och endast chip ska finnas kvar. Men det verkar inte framgå….
Katten kan vara märkt fast det inte syns
Skrivet av Pia Persson 30 juli 2008, 18:17 pia.persson@dt.se
Tänk på att katten kan vara ID-märkt fast det inte syns. Den kan vara chip-märkt i stället för tatuerad i örat. Det kan vara värt att påminna om så här på sommaren, när människor och djur är ute och rör på sig.
Förvissa dig om hur det ligger till innan du börjar mata en främmande katt i tron att den är omärkt och saknar ägare. Chip-märkning blir nämligen allt vanligare, även om jag rekommenderar fortsatt öronmärkning för utekatter.
Tatueringen i örat börjar bli ett begrepp och är det första de flesta som hittar en katt kollar idag. Är märkningen svårläst kan närmaste veterinär ofta hjälpa till att tyda den. Även Svenska Kennelklubben, som numera ansvarar även för kattegistret, försöker hjälpa till per telefon.
Kennelklubben har numera också ett öppet ägarregister på nätet. Där kan den som hittat en öronmärkt katt hitta ägaren med hjälp av bokstavs- och sifferkombinationen i örat. Här måste dock kattägaren först ha gett sin tillåtelse att stå med.
Chipmärkningen är svårare att kolla. Upphittaren måste då ta katten till polis, veterinär eller djurskyddsinspektör för att få chipet avläst. Men eftersom chip-märkning blir allt vanligare råder jag alla som hitter en katt på villovägar att kolla om katten är märkt på det sättet.
Börja heller inte bara mata en katt i tron att den är övergiven. Det kan få den att stanna kvar eller börja gå mellan hemmet och den nya "restaurangen". Och beteendet behöver inte betyda att katten har ett dåligt hem.
Tänk också på att de flesta kommuner tippar över ansvaret på dig, om du börjat mata en katt och sedan ringer djurskyddsinspektören för att få hjälp.
Självklart ska det inte hindra någon från att hjälpa ett nödställt djur. Men tänk långsiktigt och börja alltid med att försöka hitta ägaren.
Texten från Falukuriren innehåller mycket av samma tankar som framförs i texten som har rubriken "Vem ska omplacera" här på hittekatter.ifokus. Bra med sådana texter så att man får hjälp med argumenten när folk vill göra sig av med sin katt pga flytt mm.
Senast igår ringde mig en person som undrade om jag kunde ta hand om och omplacera hans katt eftersom han stod i begrepp om att flytta till lägenhet.
Nu talade vi en stund om att just den katten hade ju både hem och ägare och att det var ett ägaransvar att se till att katten har det bra.
Det budskap som förs fram i dessa texter måste spridas till fora där andra än de som redan är övertygade nås.
Så, låt oss skriva insändare till lokaltidningar över hela landet. Citat får man sprida bara man anger källan.
Jo, det är ju jag som har "skrivit"/publicerat den artikeln ;)
Jag undrar bara vad Pia har för insyn i Fyra Tassars verksamhet eftersom hon uttalar sig som hon gör.
Människan kläckte ur sig några mindre intelligenta uttalanden á la Insider om perser katter också….
Tycker som sagt att det är ett bra initiativ, men ibland så blir man lite, ja, mållös…..
Finns det inget man kan göra för att hjälpa dom ?