Är du säker på att länsstyrelsen i ditt område fungerar dåligt? Vad jag förstått så finns det både bättre och sämre.

Kattmamman brukar ju så småningom börja ta med kattungarna dit där det finns mat. Något annat sätt att få dem att stanna kvar känner jag inte till om de ska vara kvar ute.

Kattmammor flyttar ju runt ungarna. Det hör liksom till.

Vad som är viktigt är att dokumentera antalet ungar och deras utseende, så att alla ungarna kommer med in framöver. Fota dem gärna. Ibland har kattmammor sina ungar på mer än ett ställe, så det gäller att få koll på det totala antalet. Det är också bra om du kan börja socialisera ungarna redan nu, då har de bättre förutsättningar inför framtiden.

Men sedan blir det ju bökigt, för om du bara tar kattungarna så antar jag att det räknas som stöld av annans egendom. Samtidigt blir det kanske svårt för ägaren att bevisa att kattungarna är hens. Men att lämna andras katter till katthemmet är ju i sig inte ok. Kan du få ägaren med dig i detta? För självklart kan kattungarna inte bli kvar ute heller, risken att de dör i ung ålder är stor, och risken för att en kattkoloni bildas finns också.

Helst skulle man ju också vilja att länsstyrelsen kunde ålägga kattägaren att kastrera sin katt….

Det är inte lätt med den här typen av ärenden, och tyvärr är de allt för vanliga…

Men kan du få grannens tillåtelse att ta över kattungarna tror du?

#1: Tyvärr är länsstyrelsen i vårat län för avlivning av vilda katter.

Hon har redan flyttat ungarna 2 ggr, men alla gånger på olika ställen på våran tomt. Jag vet att det är 3 ungar. Det var 4 ungar, 1 unge hittade vi i dåligt skick (troligen uttorkad) när den var 6-7 veckor, den ungen tog vi in och gav välling, mat och vatten, och efter den piggat på sig omplacerade vi den till en person med erfarenhet av hittekatter och föräldralösa ungar.

Hur kan jag börja socialisera dem redan nu? Om jag kommer närmare än 7 meter så sticker dem snabbt som ögat. Däremot är dem helt okej att jag kollar på dem på avstånd, då kryper dem bara ihop och stirrar tillbaka.

Ja rent lagligt är det stöld, men grannen har inte uttryckligen sagt att kattmamman är hans katt, bara att han har endel katter som han matar, som vi inte får ta och inte får mata.
Däremot misstänker vi starkt att kattmamman är hans katt eftersom hon rör sig mycket emellan grannens och våran tomt.
Så jag är inte 100% säker på att det är hans katt, och om det är hans katt vet han inte ens om att hennes ungar är på våran mark, hur många ungar hon har eller hur ungarna ser ut. Hon var dräktig och sedan var hon inte dräktig, det är allt han vet, att någonstans finns hennes ungar, så om ungarna försvinner kan det lika gärna vara räven eller trafiken som tog dem, att jag fångat in dem är enligt mig inget han behöver veta.
Kattmamman är för övrigt i bra skick, fint hull och päls och verkar må bra, däremot är hon halvvild och går inte att komma nära.

Vad du kan prova är ju om du kan t ex sitta och läsa (tyst eller högt) så du är inom synhåll för kattfamiljen ( men utan att komma för nära). Att de vänjer sig vid att människor finns i närområdet men inte innebär någon fara. Vore ju bra om du kunde erbjuda mat, och så småningom lek. Många kattungar socialiseras ju bäst via mat, lek (tex tysta lekspön) och ibland "tvångsgos" men det är ju svårt så länge katterna är kvar ute. Vore bättre att få in dem så snart som möjligt. Grannen lär väl knappast sakna honan för en tid, låter det som?

När det gäller kattmamman kan man förmodligen inte utesluta att hon är en socialisersd katt i grund och botten? Kattmammor kan dock bli lite extra försiktiga och "arga" när de har ungar dtt skydda.

#3: Ungarna är inte rädd för röst, jag brukar säga hej när jag ser dem, och prata lite med dem, och dem bryr sig inte, och håller jag mig på avstånd kan jag gå runt och fixa och dona utan att dem bryr sig. Men nära kommer jag inte, vore ju dock bra om dem kunde koppla samman mig med tex mat.
Får väl sätta mig i en solstol och vakta maten emot främmande katter och hoppas ungarna vågar komma fram och äta då.

Mamman håller sig inte nära ungarna hela tiden utan rör sig runt ganska mycket, vi ser ungarna oftare än vi ser mamman, så hon är säkert hemma ett par svängar varje dag :/

Hon kanske är tam emot granne, men emot oss är hon "halvvild", vi kommer inte nära(kommer vi närmare än 15 meter drar hon direkt), men sitter hon tex i höga gräset kan hon välja att lägga sig platt och "gömma" sig tills vi passerat, så hon är inte livrädd för våran närvaro men vill inte ha närkontakt. Vi ser kattmamman året runt och hon är alltid lika rädd för närkontakt, men okej så länge vi håller avstånd. Hon verkar dock inte aggressiv när vi är nära ungarna. Så mamman är absolut van vid att ha människor runt sig och är inte helt vild, men vill bara inte ha oss nära.

Problemet är väl att kattmamman kan lära ungarna att vara vaksamma mot människor, eller att hon kan flytta ungarna om ni kommer så nära att hon blir stressad. Men mat är förmodligen en bra väg både till mammans och ungarnas hjärta, och hjälper dessutom till att hålla dem kvar i området, samt att man kan ställa fälla framöver där de är vana att matas. Men superbra att de blir vana vid att se och höra människor, och bra också om de kan börja förknippa människor med sådant som är positivt, tex mat, lek osv.

#6: Framsteg, idag har jag gett kattungarna lite blötmat 2 ggr, och suttit på en stol ca 5 meter ifrån för att ingen vuxen främmande katt ska komma dit och sno maten och skrämma ungarna.
På mindre än 1-2 minuter så kom 1-2 av ungarna snabbt fram och åt i lugn och ro medans jag satt där på stolen, jag pratade med dem lite och rörde mig för att de skulle vänja sig vid mig, och de verkade obekymrade om min närvaro bara jag höll avståndet. Förhoppningsvis kopplar de snabbt ihop mig med mat :)
Vattenskålen vi ställde ut igår verkar även har varit väldigt uppskattad i denna värme.

#7 Härligt! Bra jobbat! Fortsätt så, och när ungarna kopplat ihop dig med mat så småningom så tar du med typ ett lekspö med ett fleeceband på som de kan få jaga. Det brukar vara svårt att motstå för kattungar. Viktigt att använda tysta leksaker, och bara sådana som de inte kan trassla in sig i så länge de är skygga. Via leken kommer du att kunna få kattungarna att komma närmare dig, de får känna sig modiga och de blir av med energi och ev. stress.