Intervju med en miljö- och hälsoskyddsinspektör
**
Intervju med en miljö- och hälsoskyddsinspektör
Inspektören NN arbetade vid intervjutillfället i en mellanstor svensk stad, och intervjun gjordes 2000-05-04. NN berättar om arbetet som djurskyddsinspektör och om sina privata upplevelser beträffande avlivning.
**Inspektören NN arbetade vid intervjutillfället i en mellanstor svensk stad, och intervjun gjordes 2000-05-04. NN berättar om arbetet som djurskyddsinspektör och om sina privata upplevelser beträffande avlivning.
Kommunen avlivar katter med gevär, och för detta har man polisens tillstånd. Det är inte alltid förutsättning finns för en lagenlig avlivning, utan de tjänstgörande personernas behov och eventuell tillgång på tvångsmedel får styra metoden. I bästa fall har man lyckats fånga katterna i fälla när de ska skjutas. NN har också skjutit lösa katter med salongsgevär på ca 10 meters håll i en ladugård. "Träffar man fel ser man dem aldrig mer." När två katter i en pappkartong var ohanterliga och inte kunde plockas upp, sköts de i lådan med två hagelskott på nära håll. Det blev väldigt blodigt. NN menar att det inte gick att anlita veterinär för det skulle ha kostat för mycket.
NN vittnar om ett tillfälle, då en handläggare på ett miljökontor köpt 17 hundar för att kunna avliva dem. Två djurskyddsinspektörer, en veterinär och en polis deltog i arbetet. De flesta hundarna kunde avlivas av veterinär eller med gevärsskott (salongsgevär) på nära håll, kopplade. Två eller tre av hundarna fanns i en hundgård och kunde ej infångas. De sköts av polisen med tjänstepistol på långt håll utan att stå stilla. Han beskriver att de flög åt alla håll, sprang runt och slutligen dog, alltmedan polisen avlossade 7-10 skott. Viktigast då var att avsluta ett utdraget djurskyddsärende när tillfälle gavs, och ingen ville riskera att det blev hundar kvar på platsen som man sedan inte skulle kunna få tag i.
NN har skjutit två av sina egna hundar hemma, båda gångerna i huvudet på nära håll med hagelgevär. Den ena var en omplaceringshund som han inte riktigt räknade som sin egen, och som var nervös och förstörde egendom. Det tyckte han inte var så svårt. Vid ett senare tillfälle sköt han en hund som han haft sedan den var liten. Han beskriver det hela som blodigt, ögonen trillar ut och huvudet sväller upp. Det var jobbigt att ta reda på kroppen, stoppa den i en säck och städa undan. Han anser att den relation man har till djuret är avgörande för hur svårt det är.
_Källa: Avlivning av sällskapsdjur, utförd avannan än veterinär - ett djurskyddsproblem?
_Anna Maria Erixson Inst. för husdjurens miljö och hälsa
Har en djurskyddsinspektör rätt att skjuta djuren? Det ska väl vara skyddsjägarna som gör det, efter vad jag har förstått. När denna intervju gjordes var det nog ganska slappt med sådant. Det är bättre idag, skulle jag tro. Åtminstone går det att komma åt på ett annat sätt.
Men jag avskyr att poliserna sköt med tjänstepistoler. De är ju inga jägare. Det finns så många människor som jagar, så det hade bara varit att se till så att skyddsjägarna kom, eller ringa Jägareförbundet.
Det gjorde jag, när Johan (äldsta barnbarnet, som ÄR jägare) hade skadeskjutit ett rådjur, och de kunde inte hitta det. Fick kontakt med Skånska Jägaresällskapet, där de hänvisade till en som har "eftersök" och han bodde dessutom i närheten, så han kom efter 20 minuter och han hade hunden med sig, såde gick ut och hittade djuret medetsamma. Kostade inget heller, bara han fick klövarna, som skulle använda i eftersökkurser. Sedan dess får han alla klövar av Johan. Både vildsvin, hjort och rådjur. Så jägarna ställer gärna upp vid de flesta tillfällen. Det är bara att se till att få kontakt med dem och det går lätt via nätet. Allt detta med mailande och ringande och tills de var tillbaka och hade hittat djuret, tog 1½ timma.
Fick hjälp också, när en hjort hade snott in sig i gammal taggtråd och inte kunde komma loss. Vem som helst får ju inte använda bedövningspilar, men genom dem, så fick vi tag på en som kom, bedövade djuret och hjälpte till att få loss taggtråden. Han hade ett sår på ena frambenet, så det tvättadevi och sprayde på sårplast, medan han sov och sedan vaknade han och stackiväg.
En miljöinspektör ska INTE göra sådant själv, då kan det bli alldeles för godtyckligt.
Fundera på att skicka länken till Victoria, och höra vad hon säger om det hela. Hon håller säkert med om att det är ett avskräckande exempel.
Men urk, vad är detta? Trodde inte att mycket kunde förvåna mig längre. Men nu lyckades de. Blir arg, chockad och väldigt, väldigt ledsen. Nu mår jag illa. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Men vad fanken är detta!! Usch och fy vad hemskt.
Skrämmande, är jag verkligen i Sverige? Landet med den bästa djurskyddslagen?
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Stackars djur! Det är bättre att slippa födas än att dödas, helt klart !
Starta ny diskussion