TNR+underhåll skulle jag säga!

#1 Fast jag tänkte mest på hur man får ut budskapet till de som bor i området. Förändra de boendes syn på katthållning

jaha… ok.. sorry..

Tja, en sak jag gör är att skriva ut enkla informativa lappar och afficher från tex kattstatus.se eller liknande egengjorda lappar och sätter upp på anslagstavlor, vid soprum, tvättstugor, trappuppgångar etc. 😃

#3  Bra!  Har du märkt om det ger någon effekt?

Krav på kastrering, id-märkning och ägarregistrering!

#4

Det rör på sig här! Hos mig har det faktiskt börjat ge resultat efter några år! 🙂

Det är viktigt att jobba långsiktigt! Attityderna och åsikterna i allmänhet i min förening har jag märkt har ändrats endel sedan jag började "lobba"!

Fler är för kastrering än avlivning nu! Fler hemlösningar har fångats in till katthem istället för att de beställt avskjutningsservice från kommunen!

Inte alla grannar med katter ändrar åsikter hela vägen. Men nu är i alla fall alla utekatter jag känner till här kastrerade och två grannar till har försökt med koppelpromenader vid ett par tillfällen.

Tyvärr har en grannförening satt upp skyltar om att det är otillåtet att koppelrasta sina katter på innegårdarna.. Men å andra sidan är gårdarna omringade av skog så det kvittar för vår del egentligen! 😃

Det stora problemet i ett bostadsområde av Tenstas storlek är dels att det är stort som en mindre stad, dels att det är så många nationaliteter som bor där. Det är svårt att informera på ett 20-tal olika språk, vilket skulle behövas för att nå alla. Det är svårt att överbrygga kulturella skillnader. Hur svårt är det inte bara i ett område med en mer homogen befolkning, så ni kan ju tänka er hur svårt det blir i ett heterogent område. Dessutom vill inte fastighetsägarna erkänna att det öht finns en problematik med kattkolonier så vi får ingen som helst hjälp. En informationskampanj är dessvärre så dyr att vi inte har möjlighet att själva finansiera den. Det som återstår är alltså att agitera när man möter dem som bor i området.

Ett lagförslag var ju nu att alla utekatter ska idmärkas och kastreras. tyvärr gick det inte igenom.

Jag tror att det enda som hjälper i längden är lagstiftning om kastrering av lösgående katter och idmärkning av alla katter.

På det sättet kan man även spåra ev hemlösa katter antingen till en ägare eller iaf till en uppfödare som förhoppningsvis har lite koll på vem ägaren är.

#8 Man drog tillbaka hela det tänkta förslaget för att det skulle arbetas igenom för att bli bättre. Underlaget när det handlar om katter var minst sagt bristfälligt. Enligt de informationer jag fått så arbetas det på att förbättra förslaget så vi ska inte se slaget förlorat ännu.

Felet är att okasterade katter springer fritt. Skulle vara samma för hundar om folk hade sina okasterade hundar springande vind för våg. Kastrering id märkning öka katterna värde i samhället. Man skulle inte få släppa ut okasterade katter

#6  o #7  Det var precis det här jag ville få belyst. Egentligen spelar det väl inte så stor roll hur lagstiftningen ser ut. Det som borde ge bäst resultat är väl att påverka de som skaffar katt. Jag letade alltså bra och fungerande tips på hur man kan nå ut till alla dessa. Alla människor borde ha bättre kunskaper och på det sättet hjälpa till att sprida kunskap om katters behov

#12 Det är väl 'tiotusenkronorsfrågan' s.a.s. Hur får man folk att lyssna och agera efter den information de får så länge det finns folk som anser att en innergård i centrala Stockholm är mer givande och dessutom tryggt för en katt, än att den är innekatt och folk som på fullt allvar anser att man inte kan beröva en katt 'det finaste som finns' genom att kastrera den. I det senare fallet är det väl ungefär det grövsta förmänskligandet av en katt jag hört.

Lagstiftning om krav på kastrering och id-märkning enligt det lagförslag som var uppe senast innebar tyvärr en del risker så förslaget bör justeras och/eller svenskt djurskydd ändras innan jag skulle rösta på det. Det största problemet är tillämpning av lagen i praktiken. Frågan är vad människor tror händer med de katter som har oansvariga ägare som varken märkt eller kastreras av sin ägare eller de katter som ej har ägare och ej är märkta/kastrerade. Tillämpning av ett sådant förslag innebär att man troligtvis inte behöver stalla upp de katter lika länge som idag - de avlivas direkt. Den "skyldige" som inte märkt sitt djur straffas aldrig - man kan ju ej spåra ett omärkt djur. Dumpare kommer undan på samma sätt som idag. I det långa perspektivet blir det säkert färre omärkta okastrerade djur - till priset av fler liv. Jag är absolut inte emot lagkrav på idmärkning och kastrering men det är direkt livsfarligt att införa dessa regler utan att komplettera med regler och resurser som rör de redan hemlösa katterna och regler som rör vad som händer med alla ej idmärkta djur. Tror på informationskampanj er som gör det socialt betungande att ha okastrerade djur - att det blir lika oacceptabelt som barnaga, rattonykterhet osv. :) //Elsa Ps. Kom kanske lite bort från ämnet…sorry. :)

#14  Helt rätt! Måste finnas ett skydd för alla icke märkta katter, alla hemlösa, skygga, förvildade först och sen blir det utmärkt med krav på id-märkning. En lag om kastrering däremot hade jag välkomnat redan nu.

#14 Kanske man kan göra det obligatoriskt att märka och registrera kattungar innan de flyttar för att i någon mån komma till rätta med de problem du pekar på? Men som sagt, det viktigaste är att det blir socialt besvärligt att inte ha en kastrerad katt.

Jag har funderat lite på lösningar där veterinärer måste chipmärka alla katter som någon söker vård för. Till självkostnadspris (vilket är väldigt lågt typ 34 kr chippet eller ngt). Men samtidigt alltid svårt att dumpa genomförandet av lagar och regler på privata aktörer. Men det skulle ju snabbt leda till en uppgång i märkning…

#17 Kanske kan det bidra till att det blir allmänt vedertaget att det 'bara är så' man gör. Precis som att det är naturligt att man inte slår barn (eller djur).

Alla katter ska märkas och alla utekatter ska kastreras.

Tycker att dem ska märkas innan dem säljs :)

Det här finns det många trådar om.

Den här tråden handlar inte om lagar och reglers utformning, om hur katter ska märkas eller annat.

Den här tråden handlar om tips och idéer för hur man förebygger fler hemlösa katter genom att få "vanliga" människor att inse hur man ska hantera katter och varför? Alltså -  Hur får vi ut VÅRT budskap på bästa sätt?

Man når inte det målet genom att slå människor i huvudet med lagar och regler. Speciellt inte alla de som inte har katt. Men tänk om många som inte har katt skulle bli medvetna om läget. Ju fler med kunskap ju fler kattambassadörer

#7 katthemskatten

Om alla resonerade som du skulle det inte skett någon förändring någonstans någonsin!

Ingen kan göra allt! Men alla kan göra något! Istället för att bara avfärda något som fungerar bara för att det inte räcker till hela vägen hos alla i hela ditt område så börja där du är i ditt eget hus!

En liten bit i taget, och ju fler som gör sin lilla bit ju längre ut når vi!

Börja i ditt eget hus, på din egen gård, i ditt hörn av ditt kvarter o s v.

Börja på ditt eget språk, lägg sedan till det språk du eventuellt kan! Någon annan kanske kan ytterligare något språk, osv..

BÖRJA bara!!! 🌺 (istället för att predika och debattera med de redan frälsta)

("Den bästa träningen är den som blir av")

Att förändra samhällets syn i stort tar tid, det är inget som går på ett år eller två. Till viss del måste man förmodligen även vänta ur de äldre generationerna som inte kommer att ändra sin syn vad man än säger.

Med det sagt så måste man inse vilka enorma framsteg som har gjorts bara sedan jag var barn (för 20 år sedan). Då fanns inte kastrering på kartan i byn där jag bodde. Hade man utekatt som var hona så lät man henne på sin höjd äta p-piller. Glömde man eller inte brydde sig och det blev en kull så blev det och hittade man ingen som ville ha katterna (det var aldrig tal om att ta betalt) så avlivade man dem på mer eller mindre humana sätt. Jag vet att min morbror som var jägare ofta fick samtal från folk som behövde "bli av med" kattungar. Han var dock alldeles för blödig för sådana saker.

Idag bor jag i en nästan exakt likadan by och här finns inte en utekatt som inte är kastrerad. 80% av katterna är öronmärkta vad jag har sett och om de andra är chipmärkta eller inte vet jag inte. Det är väldigt sällsynt att det dyker upp lappar om kattungar i affären och när det ändå händer så är de oftast vaccinerade och avmaskade.

Jag säger inte att läget är perfekt, men vi måste inse hur långt vi har kommit genom att sprida informationen. Det går framåt även om man ibland tycker att det inte alls gör det.  

Det vi kan fortsätta att göra är att fortsätta sprida informationen. Prata med vänner och bekanta, fortsätt svara på olika forum trotts att samma fråga ställs tio tusen gånger. Försöka att hålla en trevlig och lätt ton. Det hjälper inte att skälla eller banna. fortsätta skriva bloggar och hemsidor. göra det enkelt att hitta bra information som är lätt att ta till sig.

#20 De svar du fått tyder väl på att vi är flera som faktiskt tror på att vi behöver en solid lagstiftning i ryggen. Hur många agade inte sina barn innan lagen om förbud kom? Trots att väl de allra flesta borde insett att det inte gagnade barnet att bli slaget. 

Vi kan stånga oss blodiga med informationskampanjer om vi inte får hjälp via lagstiftningen. Den kommer inte vara columbi ägg, men nog sjutton kommer det att hjälpa oss om det blir ett tvång att kastrera och id-märka lösgående katter. Nog förekommer det fortfarande att folk tar till nävarna för att 'uppfostra' men det är inte lika vanligt som det var för ca 40 år sedan. Min övertygelse är att detsamma på sikt kommer att ske om vi får en ordentlig lagstiftning.

#20. Känner inte att det finns någon motsättning mellan att få ut budskapet till vanliga kattägare och frågan om att samhället samtidigt går ut med budskapet genom att införa  lagar och regler. :)

Men kattambassadörer är en jättebra idé. Alla måste kunna ta upp frågan med djurägare som inte har kastrerat sina djur. Vänliga upplysningar (och frågor), för jag tror inte på att föreläsa för vuxna om vad de måste eller inte måste fatta för beslut - eller på att slå någon i huvudet med regler. Då sparkar de flesta bara bakut och blir oemottagliga för alla typ av info.

Att göra alla veterinärer skyldiga att märka alla katter som kommer in för vård för självkostnadspris tycker jag dock är ett direkt, praktiskt förslag som är ett smidigt sätt att snabbt få märkt stora kvantiteter av katter.

Sen har ju lagar en "normerande" effekt - varken de existerar eller ej. :) När jag suttit pass och vaktat kattfällor i div bostadsområden i Göteborg har massor med boende kommit fram och velat snacka om katter: och det visade sig att flera av dem TROR att "idag finns det lag på att katter ska vara id-märkta och kastrerade". Så man kan hoppas att själva diskussionen om ev regler har haft effekt i sig själv.

Sen tror jag verkligen inte att människor som har okastrerade/omärkta djur nödvändigtvis skiter i sina katter. Det handlar om livs-prioriteringar och myter om kastrering. Om rätt aktörer stödjer kastrering t e x fastighetsägare och bostadsbolag. Om de går ut och subventionerar kastrering av hyresgästernas djur (som man gjort i Backa i Göteborg) - på plats i området med hjälp av veterinärer- så kommer många fler att låta genomföra ingreppen på sina djur. (Personer om antagligen inte skulle tagit sin katt till vet i första taget.)

Så ett bra sätt att jobba förebyggande är att göra kastering så enkelt tillgängligt att det praktiska och/kostnaden inte längre är rimligt svepskäl. Gör det enkelt och billigt. Organisationer som Kastreringsbussen reser land och rike och gör nedslag och kastrerar djur. Vissa veterinärkliniker kan omlokalisera tillfälligt till ett bostadsområde om där finns många djur. I exemplet från Göteborg oraniserades detta av idella krafter och boende som påverkade fastighetsägaren. Så privatpersoner kan göra mycket. //Elsa

#24  Tack! Det är sådana här tips och idéer som jag sökte efter.

#25 Du kan läsa mer om det här: http://t.sr.se/1ePho1o Eller googla på 'husdjursdag i Backa' så kanske du får lite idé om upplägget. Området Backa Röd är ett multikulturellt hyreshusområde med ca 1500 hushåll. Genom att man även erbjöd hälsokontroll och vaccination av hundar kunde man nå även boende som ej var kattägare och informera om det sk TNR-projekt som bostadsbolaget genomfört för att komma tillrätta med alla hemlösa katter./Elsa