1. ja, flera stycken, på ett ungefär ca 35 stycken kan det vara

2. ja, det var också olika, några hittade man övergivna på öde platser, några tog man när man fick veta att de annars skulle avlivas, ett par stycken kom bara hem med mina egna katter och sedan stannat för gott…

3. Här kan jag berätta om de som stannade i min familj…

Lucky - hon skulle avlivas för hennes fd. ägare tröttnat på henne så jag ville rädda livet på henne och bad att kunna få henne, det fick jag och hon smälte direkt i min kattgäng som om de andra katterna kände på sig att hon behöver stanna…

Smulan - skulle skjutas av kommunen för hon levde sitt första levnadsår vilt i ett område med lösdrivande, förvildande katter. Hon var jätterädd för människor och det tog flera månader av tålamod och kärlek att få hennes förtroende och kärlek… hon idag tycker om människor och är riktig knäkatt men har fortfarande svårt för andra katter utöver de som finns i familjen.

Pinta - hittades på vintern mitt på vägen i ett skogsområde. När min granne bromsade för att inte köra på henne sprang hon direkt till bilen så jag utgår att hon var utkastad från någon bil… hon var då bara kattunge på max 4 månader gammal.

4. Jag har haft alltid hittekatter ihop med mina egna katter efter att jag kollat att de inte är sjuka… jag tycker att det är bra för dem att vara bland andra katter… de kan då umgås och skapa sig friska förhållande med andra djur…

5. Det beror på varje kattens personlighet… de flesta smälte faktiskt snabbt ihop med mina egna katter, men några var tyvärr för förstörda av dåliga erfarenheter och där tog det mycket längre tid, i några enskilda fall gick det absolut inte och jag märkte att de inte mår bra i kattgänget så då isolerades katten i mitt sovrum, där de fick bo tills jag hittat ett nytt tryggt hem åt dem… Alla bär ju i ryggsäcken olika erfarenheter från sitt tidigare liv så det är inte så konstigt att de ibland är lite annorlunda. Jag upplevde de flesta som tacksamma djur som längtade efter kärlek…

6. Nja, inte att man kan se dem här, men av egen erfarenhet vet jag att de finns här också… kanske 50 stycken som matas av olika människor och får skydd i deras vedbo osv… Jag vill inte kontakta kommunen för de har bara en lösning, dvs. skjuta katterna…

7. Jag tycker att situation är här ungefär likadan, bara att folk hittar på grymmare sätt att överge dem… förr lämnades katten i alla fall i samhället, nu körs den till öde platser och långt hemifrån för att kastas ut… ibland med ihoptejpade ben och mun… ja, grymheten har ökad tycker jag… tyvärr…

1* Ja flera st.

2* Måns kom till oss eftersom hans gamla matte avlidit.

Hans förra matte tog hand om honom som dumpad sommarkatt.

* Sara kom i en kartong. Det var i oktober, och kallt ute

Min grannes son hade hittat (den då 17 veckor gamla katten) i sitt uthus.Han har en gård intill en trafikerad turistväg.  Katten hade varit där i en vecka. Så det var tvunget hitta ägaren eller ett nytt hem. när ingen svarade på annonsen eller per telefon.

Kom han till oss med den.

Sara är förmodligen en dumpad sommarkatt.

* Bamse var en familjekatt tills familjen upplöstes och han blev lämnad när familjen flyttade. Min man som sett katten från bilen. anade att den blivit lämnad. Han tog den med sej hem, annars hade den frusit ihjäl (-25*)

* Cirri hade några ungdomar tagit när de flyttade ihop. Men kissen var som kattungar är klöser river bits och så. Ungdomarna tröttnade på kissen och lämnade den till andra. Cirri hade haft fyra hem, innan hon kom till oss.

* Totte kom smygande och slogs och bråkade med våra katter Från en höst till nästa höst. Han kom smygande in genom kattluckan och åt av kattmaten. jag satt och tittade på honom i flera kvällar. såefert mycket tålamod och många ostbitar. fick jag ta i honom. och nöär han var så tam att jag fick ha honom i knä så var han vår. Vi vet var han kommer ifrån men han hade säkert 30 katter den ägaren.

Vi kastrerade honom. och han var som vilken mjuk kisse som helst. samsades bra med de andra.

Men vi fick inte ha honom mer än 10 månader.

Han hade diabetes, med mycket dåliga värden och den var omedicinerbar. och han hade svåra anfall och fick somna in.

Jenna

Har du tagit hand om en hittekatt någon gång?

Jo det har allt blivit några hittekatter under årens lopp. Våra tidigare katter Tina, Sabina, Gustaf & Lill-Pelle samt Saga som vi har nu var/är alla hittekatter. Dessutom har jag placerat om flera hittisar. Och andra har vi tagit hand om som skulle avlivats annars.   

Om ja, hur kom den/de in i ditt liv?

Det har varit lite olika vägar. Tina gick utanför mitt jobb - ett ålderdomshem. Hon var född i buskarna där. Sabina och Gustaf var syskon och födda på Åstol. De skulle dränkas i havet. Lill-Pelle kom själv till oss i ett mycket dåligt skick. Min son Jonas hittade honom ute på vägen. Vi trodde inte han skulle klara sig, men vi lyckades rädda livet på honom. Saga köpte jag av en dam som tagit hand om henne sedan hon övergivits som kattunge.

Berätta lite om katten/katterna som var hittkatt? 

Tina var en svartvit katt tjej som var ca 4  måndar när jag lyckades fånga henne. Hon var väldigt rädd för andra människor när hon var ung. Med åren blev det bättre. Mycket bestämd katt som satte de andra katterna på plats. Sabina och Gustaf kom som sagt från Åstol. Tyvärr var de inte så krya. Gustaf hade svår mage och avled hastigt i en magblödning när han bara var 1 år - efter att ha varit inlagd på Djursjukhuset. Sabina fick juvercancer och blev inte heller så gamal - 4 år. Misstänker att det var iavel där på den lilla ön Åstol. Lill-Pelle var en riktigt fighter och mycket envis. Samtidigt jättebra mot de andra katterna. Han tog alltid hand om nya katter som kom och alla älskade Lill-Pelle. Han blev 12 år vilket veterinären tyckte var bra gjort eftersom han hade problem med hälsan hela livet. Saga som vi har nu kom också i ett ganska dåligt skick. Var gravid, maskangripen och hade öronskabb. Det blev hårdjobb för att få ordning på allt. Men med hjälp av skicklig veterinär jobbade Saga och jag oss igenom allt detta. Ungarna föddes, växte upp och kom till bra hem. Dottern Tessie har vi kvar. Saga fick bukt på sin magmask och är nu mamma till oss alla.

Har du haft icke hittekatter ihop med hittekatter?

Ja det har varit lite blandat. Som det är nu är det bara Saga som är hittekatt. Linus kom från lite trassliga förhållanden och var väldigt blyg och rädd första tiden. Han är dock ingen hittekatt i ordets rätta bemärkelse.

Har hittekatten varit annorlund jämför den/de andra katterna?

Hittekattena är oftast mera tacksamma. Lill-Pelle t.ex spann så fort man tittade på honom. Saga är en mycket mjuk och fin katt som fostrar oss alla. Tessie som är född hos oss är ganska kavat och bryr sig inte så mycket. Lite av en diva nästan. Hon är så trygg i sig själv den lilla sötnosen.

Ser du mycket hittekatter i området där du bor?

Jag har ju nyligen flyttat tillbaka från Nederländerna till Göteborg. Jag har ännu int sett några hittekatter fast det sak finnas många här i stan har jag hört. I Amsterdam däremot såg man nästan aldrig några hittekatter. Det bodde en kisse på gården men han hade skötsel från flera familjer inkl. oss. Han var den enda jag sett.

Har situationen med hittekatter förvärrats eller förbättrats genom åren enligt din uppfattning? 

Många säger att det bara blir värre och värre. Vet inte om det verkligen är så eller om problemet uppmärksammas mera och på så sätt kommer upp till ytan på ett annat sätt än det gjorde förr. När jag var barn var det ju väldigt vanligt att man såg stora horder av vildkatter som det alltid hette på den tiden. Både i stan och på landet. Då fanns det inte några katthem heller direkt. Ingen talade om det som ett problem, de bara fanns där. Men det ser man inte på samma sätt nu. Jag tror att det långsamt blir bättre fast det går inte tillräckligt snabbt.

Har du tagit hand om en hittekatt någon gång?

3 st i den rätta bemärkelsen hittekatt

Om ja, hur kom den/de in i ditt liv?

Nr 1 var när jag bodde hemma: Kisse. Han kom den första våren i huset och strök runt. Först sa vi när vi förstod att han var hemlös att han skulle avlivas eftersom vår egen katt inte kunde umgås med andra katter. Men när Kisse efter ett par månader satte allt på ett kort och på natten skulle hälsa på oss för första gången förstod vi hur trevlig han var och våran andra katt kunde mycket väl leva med Kisse. Dom blev aldrig riktiga vänner, Kisse var en stor slagkämpe och piskade grannkatterna men våran Tusse rörde han aldrig.

Nr 2 hittade jag på internet av en slump. Zazza hade flyttat in till en tjej med stort hjärta men utan möjlighet att ta hand om henne.

(Sedan har jag 2-3 DELVIS hittekatter: 2 st kattungar som skulle avlivas, och en katt som skulle in på katthem för att dom pga allergi inte kunde ta hand om honom.)

Riktiga nr 3 kom in för ett år sedan och nästlade sej in med klorna i mitt hjärta. Jag var akuthem till en kattmamma som bara fick en levande unge. När min Julia sedan hittades utan mamma i alltför tidig ålder så fick hon komma som sällskap till den lilla kattfamiljen. Hela familjen föll som en sten så hon fick stanna kvar när kattmamman och hennes kattunge fick åka till katthemmet och sedan till nya hem.

Berätta lite om katten/katterna som var hittkatt? 

Kisse var en otroligt mysig katt. Snäll, kelig, tålig. Riktiga drömkatten. Slagskämpe nr 1, men som sagt var så förstod han att han inte fick kröka ett hår på katten som var först i huset.Trots kastrering så vandrade han tidvis rätt mycket och kunde vara borta kortare eller längre perioder. Efter en massa år, 10 iaf så var han bara försvunnen en dag, vi vet aldrig vad det var som hände honom.

Zazza är en bestämd dam som har befälet över kattflocken även fast de två sist inkomna har svårt att rätta sej i ledet ibland. Hon är jättekelig, väldigt lyhörd för om matte är nedstämd och kommer kutandes om det behöver tröstas. Tyvärr så har inte Zazza lärt sej att hon alltid kommer att få mat så hon överäter och matfokuserar en hel del. Resultatet är att hon är rejält överviktig.

Julia, nyss fyllda ett helt år är en sammetsboll, otroligt kärvänlig, lekfull, charmar allt o alla. Trots att hon biter oss alltför ofta i sina ensamlekar så kan man inte annat än smälta när hon ger oss sin charmiga blickar. Och hon är bra kompis med en av de andra katterna som förut var utanför de andras gemenskap. Tror de är bra kompisar för att bägge är lekfulla medans de andra 3 är soffpotatisar.

Har du haft icke hittekatter ihop med hittekatter?

Förmodar att de andra 3 katterna faktiskt är "vanligt" införskaffade? Zazza hade jag ju först. Hon pratade en massa och redan från början sa jag att jag skulle ha två katter. Min skrala ekonomi då gjorde att jag nappade på min veterinärmottagnings erbjudande om att ta hand om friska katter som skulle avlivas. Så när de ringde fanns det  två, ett syskonpar. Men vem skulle jag välja? Det blev bägge. Denna trio blev en väldigt bra kombination. Det var hierarki (hur det nu stavas) men på ett humant sätt, den lägst rankade FICK jaga Zazza och det såg så kul ut när en liten misse jagade den stora ledaren. Sedan kom Bruno, drygt ett år, som jag tog hand om från en jobbarkompis. Allt gungade. Bruno kom inte alls överens med den andra 3. Jag trodde länge att det var psykfel på Bruno för han hade så udda beteenden för sej. Enligt uppgift så skulle han vara hälften norsk skogskatt men det hade jag förkastat redan från dag 1. Han hade inslag av annan ras. Och en dag läser jag om abessinier och blixten slår ner rejält. Det var precis som att läsa om Bruno. Sedan då Julia från att ha varit akutkatt blev våran och hon blev större så har harmonin kommit tillbaka igen. Ibland blixtrar Bruno till för han har verkligen humör. Det gäller att prata med honom och "fjäska". Nu när Bruno behöver leka så har han lilla Julia att tumla runt med. Bruno får smaka på sin egen medicin ibland då Julia vägrar att låta bli att bråka när Bruno anser att fajten är slut.

Har hittekatten varit annorlund jämfört den/de andra katterna? 

Katter är ju så speciella och olika. Kisse var otroligt tacksam och så himla snäll.

Jag kom just på att de är de övriga 3 som är mer speciella. Nr 2 o 3, syskonparet måste ha haft det jobbigt som kattungar. Nr 2 har sedan knappt ett års ålder valt att kissa lite här och där. jag har försökt att lösa problemet på olika sätt. Just nu efter sista flytten så har det gått mycket bättre. Hon är kelig när hon själv väljer att vara det. Tar jag fram kammen så kommer hon frivilligt. Hon älskar att bli kammad. Nr 3 är fortfarande väldigt rädd och tillbakadragen. Från början så märktes det tydligt att hon blivit jagad av händer för hon fick verkligen panik om man sträckte fram händerna. Idag är hon en kelgris om hon bara bestämmer sej för att kolla omgivningen och se över flyktvägarna. Vi har accepterat deras villkor i att det är dom som bestämmer när de vill.Kommer det främlingar så piper den sista iväg och är näst intill omöjlig att hitta. Idag är de 7 år. Bruno har jag ju redan berättat om hur speciell han är. Julia den sista är otroligt social, nyfiken. Eftersom hon var liten när hon hittades så tror jag att hon inte fått några "men". Zazza som sagt har matproblem: ät så mycket du kan.

Ser du mycket hittekatter i området där du bor?

Katterna runt oss ser alla välmående ut. Jag tror det är betydligt svårare att se de hemlösa än de med hem. Jag anar att det finns hemlösa men som sagt har jag inte sett några med egna ögon.

Har situationen med hittekatter förvärrats eller förbättrats genom åren enligt din uppfattning?

Jag tror att fler och fler människor uppmärksammar och vill hjälpa till med detta mastodontarbete. Men det behövs mer artiklar och inslag i massmedia. Eftersom jag har lite kontakt med katthem så vet jag att problemet är betydligt större än det jag ser med egna ögon. Med alla okastrerade katter som driver runt så växer ju antalet bara mer och mer.

1. Ja.

2. Kisse fanns i området en höst när det började bli kallt, efter lite lock och mat flyttade han in. Lillan hittades kring jul av en familj som tyvärr inte kunde ta hand om henne. De satte ut en annons som jag svarade på.

3. Kisse är en ganska bestämd herre här hemma, men mesig mot de flesta katter. Han kan både vara en riktig surpuppa och jättekelig, beroende på humör. Han är ett matvrak. Lillfröken är väldigt bra på att ignorera en då hon inte är intresserad, medan hon är jättekelig när hon väl vill vara det. I början var hon lite rädd för Kisse, men nu kan hon mopsa upp sig. På henne märks det att hon inte riktigt lärt sig vad vi människor menar när vi lockar på henne, försöker borsta henne och lite sånt.

4. Nej.

5. Skillnaden mellan hittekatterna och andra katter jag haft är inte jättestor. Men visst märks det i vissa situationer. Lillans sätt att åla sig i väg eller att stirra oförstående på en när man pratar med henne tror jag helt enkelt beror på att hon varit lite halvvild. Kisse skulle kanske vara matglad ändå, men nu tröstäter han och man kan ibland märka att han är orolig när det gäller maten. Han är även lite "mammig" på ett sätt som inte de andra katterna varit.

6. Lite svårt att avgöra. Visst händer det ibland att man stöter på en katt som inte verkar höra hemma nånstans, men de flesta jag träffat har nog hem.

7. Jag har inte bott här så länge att jag kan ge något direkt svar genom egna iakttagelser. Däremot kan jag ju säga att det skiljer sig endel mellan olika platser. Jag har t.ex bott på landet där det fanns hur många halvvilda katter som helst, medan man här träffar på nån enstaka. Säkert finns det fler här än man ser, de uppför sig också annorlunda.

1: Ja, men det är många år sedan och den kissen lever inte nu längre. Hon blev ca 15 år.

2. En kompis tog hand om hennne efter det att hon blivit misshandlad av ett gäng barn. Sedan tog jag och sambon hand om henne.

3. Vi kallade henne Doris och hon var blå-vit. När vi tog hand om henne var hon uppskattningsvis 6 månader gammal. Till en början var hon mycket skygg och ville inte bli hanterad alls. Men det gick så småningom över och hon blev en helt vanlig myskatt som gärna sov i knät mm. Dock var hon hela livet skygg för främmande.

4. Ja. Doris som vi kallade henne bodde tillsammans med våra siameser.

5. Ja skyggheten, men det hade ju en förklaring eftersom hon hade blivit illa behandlad innan.

6. Nej. För ca 10 år sedan var det mycket lösspringande katter i mitt bostadsområde, men det är mycket färre nu och de som jag ser verkar fina, välskötta och har säkert ett hem. Det har förekommit mycket information här och bostadsbolaget (kommunalt) har använt mig och min rastgård som exempel i informationen.

7. Just i mitt område har den förbättrats, men i landet i stort har den ju helt klart försämrats betydligt.

• Har du tagit hand om en hittekatt någon gång?
• Om ja, hur kom den/de in i ditt liv?
• Berätta lite om katten/katterna som var hittkatt? 
• Har du haft icke hittekatter ihop med hittekatter?
• Har hittekatten varit annorlund jämfört den/de andra katterna?
• Ser du mycket hittekatter i området där du bor?
• Har situationen med hittekatter förvärrats eller förbättrats genom

1. Ja, jag har tagit hand om ett flertal hittekatter.

2. Hittat dem på gator, parker och ute vid torpet i Roslagen

3. MiaPia, en liten mager, svanslös svartnos, hade gått omkring i parken på Kungsholmen nära min lägenhet, i ca två månader. *Alla* hade noterat det men ingen hade gjort något. Jag hade haft långsemester utomlands, kom hem sent på höstkanten, såg henne och tog in henne. Hon var dräktig och helt utsvulten.
Senare födde hon fem ungar varav fyra var svanslösa och tre var dödfödda. Den fjärde dog i mycket ung ålder. Den enda överlevande missen var min Mimmi, hon som blev 14 år och 9 månader. MiaPia fick ett mycket gott hem hos en granne och väninna och levde många goda år innan hon drabbades av cancer och fick somna in i 12-årsålders.

Kalle hittade jag vid torpet, skadad, svulten och i mycket dåligt skick. Han kurerades och fick komma hem till en kollega och god vän där han lever och mår än idag. Hans ålder är svårbedömbart men han kan ha varit ca 10 år när jag hittade honom.

Två skyggisar, Putte och Maya fångade vi in i SVT-parken i Stockholm. Maya var sjuk, hade en tumör vid sidan av magen men opererades och fick ca 6 goda månader hos en tredje väninna. Putte stannade kvar hos mig, jag gissar att han är ca 5 år idag.
Min svarta panter, ögonsten och mattegris.

Har hittat många fler, bl a två kattpojkar med sin mamma i en park på gärdet. Pojkarna fick namnen Isak och Charlie (Chaplin). Båda fick komma till Stockholms katthem, de var skyggisar men blev så småningom bokade och har åkt hem. Mamman placerades i ett akuthem men avlivades plötsligt av mannen i huset eftersom katthemmet inte ville ta emot en ovaccinerad katt (enligt hans version).

Jag ser ingen skillnad på hittekatter och andra katter. Eller, jo, möjligen att hittekatter är mer keliga och tacksamma att ta hand om. De glömmer aldrig att de fick komma in när de som bäst behövde det.

Nix, ser inte några hittekatter i mitt kvarter nuförtiden.
Varken i stan eller här ute vid torpet.

Vet inte om situationen har förvärrats eller om folk har blivit mer medvetna om den stora misären i hittekattvärlden. Jag hoppas på det senare!

/Pelusa

• Har du tagit hand om en hittekatt någon gång?
  Som aktiv vid Stockholms Katthem tar jag ständigt hand om hittekatter såklart.  Men jag har en väldigt aktiv "kattradar" och lyckas ofta stöta på små hemlösingar som då ofta får komma till katthemmet. Mina fen egna kissar är alla fd. hemlösingar som kommit till mej på olika vägar 

Om ja, hur kom den/de in i ditt liv?
Berätta lite om katten/katterna som var hittkatt? 

Luffar´n föddes av en hemlös mamma i grannens car-port.

Johnny har levt som hemlös i många år i Husby. När han fångades in var han i så dåligt skick att vetrinären rekommenderade avlivning, men han fick trots det en chans och efter mycket omvårdnad lever denne något luggslitne herre ett underbart liv.

Tingeling-utomhusfödd skyggis även hon ifrån Husby. Kom till mej som akuthemskatt och fick stanna kvar.

Smilla- dumpad i en katt-koloni i Fredhäll. Har troligen blivit misshandlad i sitt förra hem då hon var väldigt strykrädd när hon kom till mej.

Mina- kom till katthemmet med poliseskort efter att hon hittats vandrandes på en gata mitt inne i stan, full med skabb och fästingar (sommarkatt dumpad inne stan?
 

• Har du haft icke hittekatter ihop med hittekatter?
  Nej, har aldrig haft annat än hittekatter

• Har hittekatten varit annorlund jämfört den/de andra katterna?

• Min erfarenhet är att hittekatter är mycket mer tacksamma och tillgivna än andra katter.

• Ser du mycket hittekatter i området där du bor?
  Nej, inte precis här, men jag vet var dom finns i många andra områden.

• Har situationen med hittekatter förvärrats eller förbättrats genom åren enligt din uppfattning.

Jag tycker nog att det är oförändrat

1. Har du tagit hand om en hittekatt någon gång?
   Ja, två gånger.

2. Om ja, hur kom den/de in i ditt liv?
   Den första, Max, kom genom att vi blev tillfrågade av en kvinna i en kattjour om vi kunde ta hand om honom. Han bodde då hos en ensam mamma med en tre-åring som inte var snäll med katten. Tidigare hade han levt ett hårt uteliv och hittats när han åt brödsmulor under ett fågelbord. Han var i väldigt dåligt skick och hade bl.a. problem med njurarna. Vi gick på regelbundna kontroller hos veterinären och han åt specialkost men blev tyvärr inte bättre. När han dessutom drabbades av diabetes beslutade vi att avliva honom. Vi fick behålla honom i 3 år.
   Vår andra och nuvarande katt, Molly, hittades i skogen tillsammans med flera andra kattungar. En bekant till oss tog hand om ungarna, och födde upp dem. Vi hade då två marsvin som den familjen gärna ville ha och vi ville gärna ha en katt igen så det blev ett byte. Molly kom hem till oss när hon var ca tre månader.

3. Berätta lite om katten/katterna som var hittkatt?
   Max var väldigt tillgiven och ville alltid ligga i knäet eller stå och trampa oss på bröstet. I sängen sov han gärna uppe vid mitt ansikte. Han kunde inte jama. Han purrade och spann men jamade aldrig utan öppnade bara munnen men det kom inget ljud. Den enda gången jag hörde hans "röst" var en gång när jag råkade trampa på honom. Då skrek han högt. Är det någon som har någon teori om varför han inte jamade?
   Molly är otroligt lugn och fin i temperamentet men mer självständig än Max. Hon håller sig mer på sin kant och kommer aldrig och ligger i knäet. Men det kanske ändras när hon blir äldre, hon är ju bara knappt två år än. Och hon kan jama! Hon är väldigt pratsam av sig och har olika sorters jam beroende på vad hon vill. Vi var lite oroliga för hur hon skulle bli eftersom hon blev skild från sin mamma när hon var så ung (ca 6 veckor). Men alla 8 ungarna som togs om hand vid samma tillfälle har utvecklats otroligt fint.

4. Har du haft icke hittekatter ihop med hittekatter?
   Nej

5. Har hittekatten varit annorlund jämfört den/de andra katterna?
   Jag har haft andra katter tidigare och tycker nog att speciellt Max var mycket mer tillgiven än de andra.

6. Ser du mycket hittekatter i området där du bor?
   Nej.

7. Har situationen med hittekatter förvärrats eller förbättrats genom åren enligt din uppfattning?
   Jag tror att det har förbättrats, att folk har blivit mer medvetna om att inte låta okastrerade katter springa vind för våg t.ex. I alla fall i städerna.

Hittade nyligen en övergiven mamma och unge i en lada…matade dem några dagar innan jag fångade in dem och lämnade dem till Katthemmet Kompis i Nybro. Jag är stödhem till en liten kise som heter My och hon hade heller inget hem innan hon kom till sitt f.d stödhem, Även min katt Blixten hittades ensam och togs om hand av Katthemmet Kompis, där jag sedan hämtade honom.

1) Ja flera men just nu Floppen

2) Han kom till oss i början av maj, mager och hungrig. Vi gav honom mat och han kom nästan varje dag. Efter ca 1 månad såg han plötsligt mer eländig ut, kunde inte dricka ordentligt, hade ont i bröstkorgen och hade blivit skyggare. Eftersom vi hade anmält honom upphittad hos polisen, satt ut lappar mm och ingen hörde av sig så tog vi in honom.

3-4) Han bor ju hos oss nu och verkar trivas massor, han är väääldigt busig och ruskigt smart! Han har listat ut hur man öppnar myggnätsdörren och smet för nån dag sen men kom in direkt igen. Puh…..Går jättebra ihop med Musman och vovve. Vi växlade rum med missarna i en vecka innan vi lät dem träffas. Det frästes och västes lite i början men efter bara 2 dagar var rangningen klar och nu är dom dödspolare….

5) Han är helt klart påhittigare, smartare, hungrigare, fartigare och MER tillgiven än nån annan katt jag träffat! Han verkligt visar hur tacksam han är för att ha ett hem. Han leker jaga med min dotter…Hon gömmer sig bakom en dörr och lockar och då börjar han jaktgnälla och pipa och sen anfaller han och vild jakt utbryter… Han leker med vovves svans och hänger i den och hon bryr sig inte alls…

6) Det är jättemånga katter här utan hem…….man blir helt knäckt. Just nu matar vi 2 st som vi ska försöka få in men det finns såå många fler.

7) Svårt att säga, jag bor ju i ett område nära natur och sommarstugor så givetvis finns det ju fler här att lägga märke till. Jag vet inte om människors nonchalans mot katter har blivit värre eller om man börjar få upp ögonen först nu.

Det var mina svar….//tasstramp från Evangeline

• Har du tagit hand om en hittekatt någon gång? 
      Vet inte riktigt om man kan räkna honom till hittekatt, men pappa hittade en kattunge på en brädgård som var omringad av tre schäfrar som skällde på honom. Pappa tog hem honom, men det var ingen som saknade honom..  
• Om ja, hur kom den/de in i ditt liv? 
      Som ovanstående svar,
• **Berätta lite om katten/katterna som var hittkatt? 
  **    En väldigt personlig katt som alltid var busig och tillät allt! Han var hur snäll som helst! Hade honom under 16 underbara år! 
• Har du haft icke hittekatter ihop med hittekatter?
      Vi hade honom tillsammans med en hund, ingen annan katt. 
• **Ser du mycket hittekatter i området där du bor?
  **    Jag tror inte att den finns en enda! Alla katter jag sett vet jag har hem.
• Har situationen med hittekatter förvärrats eller förbättrats genom åren enligt din uppfattning?
      Jag tycker att det är lite både och. Jag tror att vi människor har blivit mer kärleksfulla mot våra egan katter, men många skulle aldrig kunna tänka sig att ta någon annans. Vet inte riktigt vad jag har fått det ifrån, men det känns lite så.

Aktiverar en gamal diskussion som jag hittat i våra gömmor!

//Lena

1. Ja jag har tagit hand om en hittekatt, Sverker

2.  Sverker kom in på katthemmet. DÅ hade han sökt upp människor som bodde i skogen och de kontaktade katthemmet och dit kom han in.

Mamma och pappa var övertygade att de inte skulle ha en katt! Jag hade visat de många det året men de hade inte fastnat för någon för de hade ju bestämt sig att ingen katt skulle komma in i våran lägenhet! Men när jag visade de Sverker så gick han rakt in i deras hjärta precis som i mitt. Vi åkte hem och de tänkte på saken. Sedan åkte vi till katthemmet och frågade ifall vi fick ha honom på prov över en helg och det gick bra. Vi bestämde att ta hem honom på prov följanbde helg och så blev det. Vi förberedde och fredgen då vi hade bestämt att vi skulel ha honom på prov kom och han trivdes med oss och vi med honom. Så han kom rakt in i våra hjärtan och är här för att stanna!

3. Sverker har snart bott här i ett år. Han är snäll, busig och kelig - en underbar katt att leva med! :)

4. Nej jag har inte haft icke hittekatter ihop med hittekatter. Sverker är den första och den enda vi har.

5. Enda katten och därför har jag ingen katt att jämföra med.

6. Nej i det området jag bor har jag inte sett en enda hittekatt ute.

7. Svår fråga. Ärligt talat, jag vet inte. Förr i tiden var det inte så många hittekatter eftersom man tog hand om katterna man hade. Om de födde kattungar så sköt man ihjäl de. Man kastrera de aldrig. Men däremot behandlades katterna inte lika bra i hemmen som de gör nu.

Nu är det fler hittekatter än förr. Eller så är det så att vi kattvänner uppmärksammar sånt. Men ärligt så tror jag att det har blivit mer hittekatter. Och fler hittekatter innebär en förrväring i mina ögon av hittekatternas situation.

Har du tagit hand om en hittekatt någon gång?

Ja..åtskilliga gånger då vi bodde i Örebro..några flyttade hem till oss innan vi ordnade hem för dom, vissa hade vi placerade i vår lokala hyresgästföreningslokal, vi hade många egna katter även på den tiden..

Om ja, hur kom den/de in i ditt liv?

De hittades i eller omkring det bostadsområde jag bodde i..

När vi bodde i Småland tog jag hand om Russ som blev dumpad när hans "ägare" flyttat..(ohhhh hon var så underbar!) Lilla Iris blev dumpad av en bil vid bondgården bredvis oss..lite ungkatt på ca 9-10 månader…

Berätta lite om katten/katterna som var hittkatt? 

Om jag här skulle berätta om varje katt..skulle det ta hela natten nästan på..har så otroligt mycket säga om varenda misse som kom i min väg…dom var så otroligt, så otroligt tacksamma…några kom att betyda något alldeles speciellt för mej…den värme jag fick tillbaka av missarna som omhändertogs är helt enkelt obeskrivlig..

Har du haft icke hittekatter ihop med hittekatter?

Ja..en gång..Alexander var en gråspräcklig hittis som kom i min väg en sommar..jag tog in honom, men med tiden visade det sig att vår Bamse och  han inte på några villkor gick ihop med varandra…därför flyttade fina Alexander ut till ett äldre par på landet

Har hittekatten varit annorlund jämfört den/de andra katterna?

Tess..var en av dom som var lite annorlunda..detta berodde på att hon var dräktig när hon kom in till oss..och med tiden hade hon behov att visa sin dominans över våra andra katter…Tess och jag kom varandra så nära att det nästan var märkligt..

Ser du mycket hittekatter i området där du bor?

Inte här i Linköping…men tanken slår mej alltid när jag möter en katt utan halsband, om den verkligen har ett hem..

Har situationen med hittekatter förvärrats eller förbättrats genom åren enligt din uppfattning?

Tyvärr kan jag inte säga att jag märkt någon förbättring rent allmänt..här i linköping är vi såpass nyinflyttade att man nog inte känner till hur det ligger till riktigt än…

Ja många gånger men det har varit i samband med antingen katthem eller Djurombudsmannen när de fick in krisfall.

Min älskade ängel Knodde lämnades ute i en kartong med sina två syskon endast några veckor gamla och det var i oktober 1990. De lämnades in till Stockholms katthem och syskonen gick inte att rädda. Knodden var mycket sjuk och pendlade mellan Bagarmossens djursjukhus och katthemmet.Han var 4 månader när jag såg honom första gången och då var han på väg till djursjukhuset igen. Efter några dagar ringde veterinären och sade att han var döende och det var bäst att avliva honom för han skulle ändå inte överleva. Då fick jag ta hem honom och jag låg två dygn på sängen med katten i halsgropen och såg till att han fick i sig vätska. Han piggnade sedan till och han blev den mest underbara och älskade kisse jag någonsin haft. När han var 15,5 år fick han en eller flera blodproppar så han var delvis okontaktbar och helt förlamad i bakdelen med mycket smärta. Det fanns inget att göra så han fick somna in och det var fruktansvärt jobbigt när jag förlorade honom.

Året efter tog vi lilla Smulan som säkert var en övergiven sommarkatt och hon hade gått ute under vintern/våren. Hon lämnades in till katthemmet och efter veterinärbesiktning och kastrering så tog vi hand om henne. En helt underbar kisse som vi fick ha hos oss i över 15 år och hon var närmare 17 år när hon fick somna in på grund av hennes sjukdomar.

Bobo var på väg in till djurens vänner och räddades i sista stund genom djurombudsmannen. Han var en typisk sommarkatt som kom till oss i november. Det första vi fick göra var att åka till Djurakuten. Han hade så mycket skabb att öronen såg ut som om de var inkletade med chokladkräm och han var så smutsig. Vi badade honom i medicinskt shampo och fram kom en kritvit kisse och vi behandlade öronen med droppar och kammade runt öronen med luskam vid varje behandling. Efter 14 dagar var vi till veterinären igen och då fanns inga levande djur kvar men örongångarna var helt igentäppta. Vi behandlade med revaxör och efter det så skulle öronen spolas igenom.När han då skulle sövas så blev det ID-märkning och kastrering samtidigt. Han hade också fått en halsinfektion så han skulle ha antibiotika i 14 dagar. Vi fick glädjen att ha honom i 12 år de sista åren hade han upprepade problem med urinstenar och infektioner. Han var också en sådan kisse som inte trivdes att vara inne och gick därför till grannarna och åt deras katters mat. När han skulle gå på lådan så skrek han så det gjorde ont i mig. Det fanns inget annat att göra än att låta honom somna in.

Caesar var inte hittekatt i egentlig mening utan han räddades från ett mycket omlämpligt hem där han konstant blivit misshandlad. Han var så nervös och käkarna malde fram och åter när man försökte klappa honom. Han var oerhört rädd för händer och speciellt för män. Det tog över 1 år innan husse fick klappa honom men sedan blev de bästa vänner. På grund av sin dåliga uppväxt hade han mycket problem med magen. Det togs också biopsi och då visade den att han hade början till en tumör. Veterinären sade att det inte fanns något att göra och ville avliva honom direkt. Det ville inte jag för kissen hade fortfarande livskvalitet. Samtidigt kunde jag förbereda mig på vad som måste ske och när det var dags så skulle jag hjälpa honom. Caesar fick allt svårare att behålla maten och han magrade av drastiskt och han drog sig unnan mer och mer. För 2,5 vecka sedan lät vi honom träffa sin forna vänner igen och nu lider han inte mer. 

Sessan 1 var en underbar sköldpadda som också var på väg till avlivning efter att den som tagit hand om henne tröttnat. Det var precis 2 veckor efter att Bobo kommit till oss och innan han var kastrerad. Istället för avlivning blev hon kastrerad och ID-märkt och vi hämtade henne. Hon blev mycket älskad men tyvärr blev hennes liv alldeles för kort ca 7 år. På grund av maximal otur blev hon offer för ett rovdjur och jag var förkrossad när jag misste henne.

Sessan 2 blev påkörd utanför vår veterinär på landet och de fixade hennes skador. De anmälde till polisen och frågade runt men ingen ville kännas vid henne. Då tog vi hand om denna underbara kisse som vi tyvärr inte heller fick behålla så länge. Vi fick åka med henne akut till veterinären när hon fick andningsproblem. Vi fick åka vidare till Strömsholm där de inte gav något hopp och vi kunde inte utsätta katten för mer vidrig behandling än hon redan fått. Vi lät henne få somna in och jag var så ledsen att hon inte hade visat tidigare att något var helt fel.

Till sist men absolut inte minst mina två skyggisar Mimmi och Mysan som är så underbara var och en på sitt sätt. De gör hela tiden framsteg och vi skyndar långsamt.

Alla hittekatterna utom de två skygga har inte isolerats utan fått ta hela hemmet i anspråk redan från början. Skyggisarna fick vara ifred de första veckorna men kunde själva bestämma hur de ville ha det. Har alltid känt speciellt för hittekatterna och de ger så otrolig mycket tillbaka. Kattungar däremot som växer upp i trygghet vet ju inte av något annat och de tar för sig på ett annat sätt. Det som jag ser som en stor skillnad är att man inte vet alla gånger vad för liv katterna levt. Har de haft en dålig start så är det inte konstigt att de kan drabbas av många sjukdomar. Alla katter kan ju drabbas av sjukdomar men som ägare kan man ju påverka en hel del t.ex rätt foder från början i livet. De flesta av mina hittekatter har varit mycket mera keliga och velat ha mera närkontakt och ligga i knät än trygga kattungar. Kan också bero på att vi alltid haft 2 kattungar samtidigt. De finner ju då trygghet tillsammans och leker på katters vis så det blir skillnad.

Här har jag inte sett några hittekatter utan det är folk som släpper ut sina katter vilket jag inte alls gillar.

Under de 17 år som jag varit engagerad inom djurskydd så har situation förvärrats mångdubbelt enligt min åsikt.

svar JA, både den jag har hemma som jag visste ägarn på som inte skötte henne(hon var ju inte ägarlös men såväl hemlös, utslängd mitt i stan för hon var "jobbig"), och två andra,, den ena blev kvar ett par månader, funkade bra med mina andra,, ena tog min dotter in i höstas, den hade gått på gården och skrikit flera kvällar i rad,utsvulten, hann inte ens titta på mina egna kissar, hon ville bara äta,, vi ringde polisen men den var inte efterlyst, lämnade mitt namn o nr, ingen som hört av sig, min granne som e aktiv innom DV tog in den för hon har mer plats, ringde djurensvänner , de omplacerade henne på två veckor tror jag, nu bor hon hoss några pensionärer i radhus,,,