Denna text är kopierad från Expressens sidan 4 Debatt Fredagen den 13 Juli 2007

Inför obligatorisk märkning av katter Det är i dag lätt att utan påföljd göra sig av med sin katt. Det är en stor och allvarlig brist i vårt rättssamhälle. Våra lagar och förordningar bygger i grunden på en gemensam etisk värdegrund. Det är dags att ta problem med katter på allvar. Ägaransvaret måste tydliggöras! Det kan inte ske på frivillig väg, utan på motsvarande sätt som för hund behövs en lag på obligatorisk märkning och registrering av katter i Sverige. Det skriver i dag flera riksdagsledamöter från olika partier samt representanter för Djurskyddet Sverige.I Sverige lever uppskattningsvis mer än hundratusen katter som saknar en ägare och ett hem. Vissa har haft en ägare som har övergivit dem, andra har fötts ute av en hemlös och övergiven katthona. Dessa förvildade och övergivna katter utsätts otvivelaktigt för ett kraftigt och utdraget lidande och går ofta en plågsam död till mötes. Myten om att katter är halvvilda djur som klarar sig själva utomhus är lika föråldrad som seglivad. Det finns inga vilda katter i Sverige i dag - endast förvildade tamkatter som har reproducerat sig. Vår domesticerade katt klarar inte ett liv ute i så kallt klimat som i Norden, om den inte har kontinuerlig tillgång till föda, samt tillräckligt skydd för väder och vind. En katt som tvingas leva ute året om klarar inte att försörja sig på enbart jakt, särskilt inte vintertid. Ett exempel från en av de övergivna katter som obducerats vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, visar hur livet gestaltat sig; avmagrad, hudsönderfall, angripen av fluglarver, förlossning för omkring 48 timmar sedan, urinvägsinfektion, varbildning, njurinflammation, svältrelaterad leverdegeneration, problem med magsäcken, mjälteförändringar och andra långvarigt förlöpande sjukdomsförlopp. En hund som återfunnits i detta skick skulle ge stora rubriker i medierna, och leda till rättsliga följder för ägaren. Det är ett brott mot djurskyddslagen att medverka till att ett djur utsätts för ett sådant lidande. Varför ser vi då så annorlunda på katten? Varför tillåter vi oss att överge katten och utsätta den för ett svårt liv och ett så utdraget lidande?

En del av svaret finner man i myten att katten är ett halvvilt djur som klarar sig ute på egen hand. Tyvärr understöds myten av vissa politiker som uppenbarligen saknar såväl egna insikter som goda rådgivare. Det behövs kunskaper om kattens biologi, behov och beteende. För att nå långsiktiga resultat måste barn och ungdomar tränas i sin empatiska förmåga. Att kunna känna med andra levande varelser är avgörande för hur man senare kommer att behandla dessa varelser. En annan del av svaret på varför vi accepterar, eller väljer att blunda för, övergivna katters lidande är troligen kattens låga värde rent ekonomiskt.

En del av svaret finner man i myten att katten är ett halvvilt djur som klarar sig ute på egen hand.Tyvärr understöds myten av vissa politiker som uppenbarligen saknar såväl egna insikter som goda rådgivare. Det behövs kunskaper om kattens biologi, behov och beteende. För att nå långsiktiga resultat måste barn och ungdomar tränas i sin empatiska förmåga. Att kunna känna med andra levande varelser är avgörande för hur man senare kommer att behandla dessa varelser.En annan del av svaret på varför vi accepterar, eller väljer att blunda för, övergivna katters lidande är troligen kattens låga värde rent ekonomiskt.

I vår värld styr samma faktorer värdet på varor och tjänster, som värdet på djur, det vill säga då tillgången är större än efterfrågan dumpas priserna. Tillgången på katter är i dag mångfaldigt större än efterfrågan. Det beror självfallet på den stora mängd fertila katter som saknar ägare och hem, och som kontinuerligt fyller på populationerna av förvildade katter. Tyvärr fylls även populationerna på av de kattägare som inte tar ansvar för sin katt, utan överger den till ett liv i misär. Det här fortgår alltjämt i det land som utger sig för att ha en av världens mest långtgående djurskyddslag. Hur kan det vara möjligt?

Det strider mot djurskyddslagen att utsätta ett djur för lidande. Att överge sin katt till att försörja sig och skaffa skydd på egen hand är ett brott och ägaren kan ställas till rättsligt ansvar för att ha brustit i sin vård av katten. Förra året dömdes en enda person till dagsböter för att han bevisligen övergett sin katt, men detta är ett närmast unikt rättsfall. Det är i dag lätt att utan påföljd göra sig av med sin katt. Detta är en stor och allvarlig brist i vårt rättssamhälle. Våra lagar och förordningar bygger i grunden på en gemensam etisk värdegrund. Det är anmärkningsvärt att samhället accepterar att en djurart står utanför det skydd lagen annars ger.

Det är dags att ta detta problem på allvar. Ansvaret ska inte läggas på djurskyddsorganisationer och frivilliga, engagerade människor. Ägaransvaret måste tydliggöras! Frågan är om detta kan ske på frivillig väg eller om det är dags att överväga att på motsvarande sätt som för hund införa en lag om obligatorisk märkning och registrering av katt i Sverige! För att undanröja administrativa hinder för en lagstiftning i frågan, är Djurskyddet Sverige beredd att aktivt medverka för att få till stånd den databas som krävs för att hantera registrering av katt. Vi uppmanar regeringen att skyndsamt tillsätta en kattutredning som ska se på bland annat ägaransvar och obligatorisk märkning.

Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot (v), matte till syskonen Bagheera och Tiger,4. Solveig Hellquist, riksdagsledamot (fp) matte till persern Valle, 5. Helena Leander, riksdagsledamot (mp), saknar katt. Helén Pettersson, riksdagsledamot (s), har ingen katt. Marietta de Pourbaix-Lundin, riksdagsledamot (m), matte till huskatterna Lion, Puma och Panter. Ingrid Redbo, styrelseledamot Djurskyddet och matte till två siameskatter

Mojje & Busan & matte Eva gör vågen av lycka och hoppas på mer debatt som förhoppningsvis ger resultat i slutändan.