Som jag skrev i ett annat inlägg, så tog jag ner en liten kisse ur ett träd i fredags. vill berätta lite mer här:

Kissen är en liten kattunge av de katterna på Röd i Strömstad, där jag sponsrar med kattmat och det hela är egentligen så fel, tanten är ju kattsamlare. Nåja,jag har ju haft ute annons på den lille, men förstås, så blev det urbackning nu i sista stund. Så när jag kom till X i fredags med min kattmatspåse och berättade, att köparen backade ur, så var tanten jätteledsen och sa, att lillkissen nog var död, tagen av en örn eller något. Den hade varit borta sedan torsdag förmiddag. Hon var ledsen och jag likaså. Nåväl, vi pratade lite och så skulle jag åka. Men tanken släppte inte mig, hur kan en 10-veckors kisseunge bara försvinna? Så genom ett trollslag, vässade jag öronen och fick höra ett ynkligt jamande en bit därifrån, vegetationen var hög, men någonstans…..

Så jag gick tillbaka, knackade på X:s dörr och sa att jag hörde en kissebebis jama ner mot cykelstigen. Hon följde med mig ut och lockade, När den lille kände igen rösten, så jamade den mer och mer. Så jag sa åt X att följa mig och fortsätta locka. Till slut så kom vi underfund med, att kissen var på andra sidan cykelstigen, uppför ett litet berg. Där stod två tallar, i den ena satt två kråkor och väntade….

JAg förstod med en gång och tittade upp i den andra tallen. jo då, där satt den lille högst upp(ca6-7m)  och skrek för allt den var värd. JAg sa till x att hämta en stege,men hon sa, att så lång stege hade hon inte, men jag sa, ingen fara, bara jag komer upp en bit, så kan jag klättra i tallen. Samtidigt så tittade jag på marken, helt ok, mjuk och klädd med mossa och gräs. Hon gick tillbaka, under tiden så lockade jag på lillkissen. Han klättrade ner en liten bit, men sedan så föll han handlöst. Tack och lov så bromsade kvistar upp fallet och han landade i den mjuka mossan. Så tanten fick gråtande av lycka tillbaka sin kattunge…..

Där hade den lille velan suttit sedan dagen innan! Han var så trött, benen darrade! Men han var oskadd! Tanten är ju 85 år och hörde inte den lille….Kråkorna satt som sagt bara och väntade ut den lille… Blir så lessen, jag räddade livet på den lilla kissen, men till vilken nytta då? Ni här inne vet hela historien…..