stress gör att de tappar mer päls än vanligt, och de kan även bita av päls om de är stressade o oroliga. har de varit länge på katthemmet? annars kan ju allt nytt vara en utlösande faktor.

e de bara tappad päls lr utslag?

Huden ser lite rosig ut, lite irriterad, men annars verkar det som att han bara har tappat pälsen.. stackarn, det ser ut som att han har kyckling ben där bak, alldeles kala…

Det slog mig också att han kanske är lite stressad, förhoppningsvis så växer det tillbaka om han får komma hem till mig och "känna sig hemma" ett tag

Vi har också en hane på katthemmet som hade gått ute länge. Han hade ingen päls på bakbenen. Veterinären kunde inte hitta någon förklaring. Nu efter 2 månader eller nåt börjar det växer lite fjun. Han var väldigt mager, kanske var det någon näringsbrist.

Det finns en åkomma som kallas slickdermatit och som är nevöst betingad. Katten börjar slicka sig, tappar hår och huden blir irriterad, den slickar ändå mera och sedan blir det som en ond cirkel. Beteendet kan utlösas av olika händelser som stressat den aktuella katten. T.ex. något som förändrat sig i dess närmiljö. Det kan vara allt möjligt. Behandlingen brukar vara cortisoninjektioner som bryter den onda cirkeln, samtidigt som man försöker komma fram till vad som orsakat stressen. Ibland blir det mer eller mindre kroniskt. Vissa katter är känsligare än andra och reagerar hårdare på stress.

Ibland kan liknande håravfall vara hormonellt betingat. Men då är inte huden irriterad eftersom håret fälls utan att det slickats bort. Vid dessa fall finns det hormonbehandling att tillgå.

Allergiska reaktioner kan även förekomma, men brukar inte uppträda på insidan av benen/ buken utan mera på huvud, örinspetsar och på ryggen. Fast ingen regel utan undantag. Det kan ta sin tid innan man kommer på exakt vad det är. En sorts uteslutningsmetod brukar användas.

//Lena

Hmm…jag undrar vad det kan vara, hoppas veterinären kan ge ett bra svar när han ska dit den här veckan… jag trodde också på stress först men nu när jag har funderat lite så var han ju den lugnaste mest stillsamma och rogivande kisse som fanns på det där katthemmet. Och hon som jobbade där hade aldrig sett några ovanor som att han skulle slicka bort pälsen eller så..

Jag hoppas jag får svar på vad det är och att han kommer må bra hos mig. Att hans vackra päls växer ut igen

#5 Du får studera honom lite i smyg, ibland slickar de sig utan att man kanske tänker på det. Hade en katt med slickdermatit och jag hade inte tänkt så mycket på det att han slickade sig som han gjorde. Det är inte alltid det märks utanpå att katten känner sig stressad. Förhoppningsvis är det något övergående som försvinner igen.

//Lena

Min kisse har tunnare hår på hasorna (heter det väl… typ knäna) eller som jag säger, hälarna… Först såg jag det på högran och tänkte att det var som det inte hade hunnit växa tillbaka efter att hon skadade hälsenan och fick opereras, men sen såg jag på andra också…   Men jag anar att det är som hon kutar rundor där hemma. Hon glidtacklar ju en massa, så det är inte så konstigt om hon har gnidit bort det kan jag tro…  En VÄLDIGT livlig kise….

Min Emil blev naken om magen och insidan av benen. Kämpade som en liten blå för att han skulle må så bra som möjligt. Stundtals mådde han ganska bra och håret växte ut, men besvären kom hela tiden tillbaka. Cortisonet hjälpte men frestar på i längden. Försökte med allehanda medel som bad i schampo för torr hud 1 gång i veckan vilket fungerade bra en längre tid. Vetrinären sa att det oftast är vakna och intelligenta katter som råkar ut för den här typen av problem.

Läste en bra bok om hudproblem hos katt och hund som fanns på biblioteket.

//Lena

#8 Oj hur mår Emil idag? Är han frisk nu? Verkade han må dåligt av det eller kunde han leva som vilken katt som helst utan besvär av det?Jag hoppas verkligen inte att du behövde avliva honom pga av det…

#9 Tyvärr finns inte Emil bland oss längre. Han vandrade över regnbågsbron våren 2001. Han fick även diabetes efter lång tid av cortisonbehandlingar. Tråkigt nog en biverkan till den sortens behandlingar. Hans tillstånd förvärrades sedan hans njursjuka kattkompis Lill-Pelle dog. Emil blev 9 år.

Cortisonbehandlingen var en förutsättning för att han skulle kunna leva ett bra liv. Försökte med allehanda medel förlänga perioderna mellan behandlingarna. Men sedan Lill-Pelle dog rasade han ihop och slickdermatiten förvärrades. Sedan kom diabetes också. Då blev det för mycket eftersom han inte svarade på behandlingen mor diabetes.

Bäst mådde Emil när våran vid ankomsten dräktiga hittekatt Saga hade kattungar. Då hade han fullt upp med att uppfostra kattungarna och var en underbara lekfarbror. Efter det började jag behanda honom med ett nytt schampoo som fungerade toppenbra ända tills det här tråkiga med Lill-Pelle hände.

För att avrunda en lång historia; vi försökte göra Emils liv så bra det gick och min bedömning är att han trivdes och mådde bra med de behandlingar han fick. Han samarbetade bra med mig när det skulle badas och åkas till veterinären. Han förstod att jag vill hans bästa. Emil var en underbar katt och jag gråter när jag tänker på att honom. Emil är den svartvita kissen på bilden.

//Lena

Ser bara ett röd kryss. Sorligt berättelse.

#10 Ja sorglig berättelse om Emil, men all heder åt dig/er som la ner så mycke tid och jobb och säkert pengar för medicinering för att han skulle må så bra under sin levnad som möjligt.

Jag håller tummarna för att min lille Kasper bara är stressad av att bo på katthem, eller har en allergisk reaktion som går över när han kommer till mig (bara 4 dagar kvar nu!!LÄNGTAR!!!)

Men jag ska vara mycke uppmärksam på hur mycke han slickar sig. Tack för att du berättade din historia, jag visste som sagt ingenting om att katter kunde tappa pälsen sådär…

Verkligen en sorglig berättelse…
Ser bara ett rött kryss jag med :/

#11 & #13 Fungerar bilden bättre nu?

#12 Det behöver inte alls bli så illa med Kasper som det blev med Emil. För det första behöver det inte vara just slickdermatit han har, sedan behöver det inte bli kroniskt heller som i Emils fall. Vi ska hoppas på det bästa!

//Lena

Nu kom den, fina som porslinskatter!

Ja nu kan jag också se bilden!!Emil var verkligen jättefin!

#14 Nä jag hoppas att det Kasper lider av inte är så illa som i Emils fall.

Jag uppdaterar så fort jag vet vad veterinären sa. Går allt som det ska så är det bara knappt 2 dagar kvar nu tills jag får hem sötisarna!!

Nu ser jag bilden jag med!
Vad söt han va Emil!

Veterinären har onstaterat att dt förmodligen bara är stress, han blev mobbad sista tiden på katthemmet och hon trodde att det var detta som påverkat att han tappat sin päls. Nu är han dock hemma hos mig äntligen och verkar trivs toppen! han tar för sig mycke mer och är en helt annan katt än den "försiktiga" Kasper som jag träffade första gången på katthemmet =) Nu hoppas jag på att även hans vackra päls snart växer tillbaka!!