Vad härligt att dom får vara hos dej i tryggheten och vad skönt att dom successivt visar sina framsteg…dom är verkligen vackra båda missarna!

jättehärliga missar :D kul med framsteg

Va fina kissar Mojje vart kär "igen"

Och va bra att du ställer upp för dom skygga kissarna inte alltid så lätt men så otroligt givande …blir lika lycklig varje gång när det händer nya framsteg *L*

Tassar i massor från Mojje & våran skyggis Strawberrie och matte Eva förstås ;-)

Jättefina kattdamer! Härlig bild! Hope ser ut som hon säger "vad är det frågan om?" Det är inte alla katter som är linslusar.

Fint av dig att låta kissarna få komma till ro i sin egen takt. Det är den klart rätta metoden när det gäller skyggisar. Tiden gör susen helt enkelt ihop med en trygg miljö.

Tack för att du visar oss bilden! :)

//Lena

vad fina de är=)

Ja vilka snygga tjejer! Roligt att få se dom ;-) Och att de gjort stora framsteg, att komma upp och ligga i sängen, är ett stort steg :-)

Vad roligt att få se bilden, de har nästan samma krökning på svansarna där de sitter och tittar.

Jag känner igen din berättelse och har en liknande själv, nämligen två halvskygga katter som ~stödkatter. De är mor & son och blev infångade i kattfälla sommaren 2005.

Bland det bästa tycker jag är när man märker att de gör framsteg, stora som små, att de t.ex inte alltid springer och gömmer sig om vi får besök som de gjorde tidigare utan kommer fram efter ett tag. En klar skillnad i beteende märktes också efter kastreringen; sonen Svarte-Petter lugnade ner sig betydligt och sover nu precis som din Katharina i sängen varje natt. 

Jag önskar dig all lycka till med de fina missarna :)

#1 Jo här hemma är det för det mestadels lugnt som i graven så de har kunnat socialisera sig i sin egen takt tillsammans med det övriga fyrfota gänget.

#4 Just det som är bra att låta de ta sin egen tid och inte pressa dem. Negativt dock att det kanske är för lugnt att de inte vänjer sig så mkt vid andra röster mer än de vanliga ljuden. De är dock även en del ute på balkongen och billjud och skrik utifrån är inga problem. Har medvetet inte så mycket folk hemma just för deras skull utan går i s f iväg till andra i stället.

#6 Jo, för att folk ska förstå att jag fortfarande har de kvar brukar jag just få fota dem för att de ska se dem med egna ögon. Lisbeth som var med 2003 när de fångades in har aldrig sett dem därefter mer än just övermailade bilder, hehe så stor skillnad det är gentemot personer de vänjer sig vid.

#7 Härlig läsning som jämförelse, här har dock kastreringen på dem inte gjort någon inverkan dock, lika "bitchiga" som vanligt ;-).

Hur fina som helst! :)

Fina katter som du tar hand om. Vartenda steg som man kommer fram, känns som en stor gåva. Värt ofantligt mycket. Sköt om dig och dina kissar under ditt paraply. /Vanessa

#10, som du skriver  Tack

Jag känner igen Hope…Har jag sett henne på din och Lisbeths sida tro?

Vilka vackra katter och vilket jobb du lägger ner! Du är bäst!

#12 Yepp, båda sötnosarna ligger fortfarande kvar på KKS sida för beskådning.

#13 Tass för omtanken men tyvärr gör jag inte lika mycket för anmälda katter längre utan finns andra inom KKS (t ex Aaron, Lisbeth, Birgitta, Nathalie, Franca, Christina, Carina, Erika, Nora etc) som gör klart mer direkta insatser för de anmälda katterna. Själv sköter jag andra uppgifter, däribland att jag skriver ganska mycket på olika forum (info..) etc

Så det så, men tass för din rad "du är bäst", värmde :-)

Hope har en så speciell blick i ögonen. Jag vet inte vad det är, men det var därför jag kände igen just henne