Jag har varit borta från iFokus en längre tid, men nu när jag är tillbaka igen ville jag dela med mig av hur det gått för Seven of Nine.

En del av er minns säkert att jag hittade fröken bakom mitt jobb (Bromma Zoomarknad) för ganska precis två år sedan. Hon var näst intill död av svält och uttorkning, men hade en otrolig livsglädje och styrka och blev fullt frisk.

Så fort hon var frisk nog att börja löpa så gjorde hon det fullständigt klart för oss att hon inte alls tänkte acceptera att bo med andra katter. Efter att ha letat länge (och stått ut med dagliga protestkiss i sängen) så tog en bekant hem henne, och i nästan ett år fick hon vara ensam prinsessa på ärten.

Tyvärr bestämde min bekant sig för att det inte passade med katt längre, och jag fick tillbaka Seven. Vid det laget hade jag behållt två ungar ur en hittekattskull, så det blev till att försöka ha dom tillsammans. Icke! sa Seven som blev stressad över situationen och återupptog sitt kissande i säng och soffa.

Men tillslut i höstas så fick jag napp på en annons. En pensionerad dam sökte nytt sällskap då hennes förra katt avlidit. Jag har sagt från början att det bästa för Seven vore att få komma till en pensionär som är hemma hela dagarna, och önskan gick i uppfyllelse!

När jag anlände med Seven till hennes nya hem så insåg jag direkt hur bra det skulle funka. Hon gick ur buren, inspekterade sin toalåda, såg sig omkring, sträckte på sig, och gick raka vägen fram till sin nya matte för att hälsa. Sen gick hon segervarv i den stora fina lägenheten, med svansen i ett darrande S medan hon strök sig grundligt mot allt. En snabb titt ut genom fönstren, en snabb bit mat ur matskålen, och sen tillbaka till damen. Mig verkade hon helt glömma bort.

Så fort jag åkt så hoppade Seven upp på fotöljen bredvid sin matte, och sedan dess har de tu varit oskiljaktiga. Jag saknar min snorkfröken, men kunde inte önskat henne ett bättre hem!