Nu har Expressen lyckats skrämma slag på kattskeptiker - igen. Varför finns det aldrig någon jämförelse för hur giftiga människobett är? Barn på dagis biter av och till varandra, men inte blir det löpsedlar av det. Suck……

Samtidigt är kattbett farliga och inget man ska ignorera.

Det är bra att de går ut med att kattbett kan vara farliga. Det är långt ifrån alla som vet det.

Min mamma blev biten för inte så länge sedan. Dagen efter var hela handen uppsvullen och i närmast obrukbar. Antibiotika och stelkrampsspruta var det som gällde och nu är det väl nästan okej igen.

Ja sånt drabbar oss lite till mans när man hanterar katter såväl tama som skyggisar. Har fått ett par rejäla bett där fingrar och hand svullnat ordentligt. I det senaste fallet tog det i handleden och handen blev som en uppblåst gummihandske. Hade en outnyttjad Kåvepenin-kur i medicinskåpet och drog på med full dos direkt. Efter 3 dagar var svullnaden nere. Den gången behövde jag inte läkarvård. För 5 år sedan när jag fick ett bett i fingerleden fick jag dessutom fylla på med stelkramp. Det behövs ju inte fler såna sprutor utan skall räcka "livet ut" som doktorn sa;-)

Det jag tycker är lite trist när kvällstidningarna får en sådan här nyhet på bordet är att man blåser upp rubriker som kan få vilken katt-skeptisk människa att dra öronen åt sig. En del lyssnar mer på expressen än på experten.

Kattbett är inte att leka med - men som det står i artikeln längre ner, katter är som regel mer till glädje än till ondo. Hoppas alla hinner läsa så långt ner bara innan katten redan är avlivad.

Jojje (skådisen som blev biten) valde att ta bort katten när barnet föddes för att inget otrevligt skulle hända barnet… Ja så resonerar ju en del

Blir allt lite orolig för hur detta kommer att tas emot av läsarna, blir orolig för att katten slängs ut hux flux, eller att man låter avliva t.ex lekfulla kattungar som biter till mitt i leken…så man önskar att artikeln hade avslutats med goda råd på hur man ska gå till väga om något händer…nu har jag inte hunnit läst artikeln dock, men skall göra det under dagen..

Här finns ett färskt inlägg på Wikkibloggen om just kattbett http://metrobloggen.se/wikipedia/tank-vad-det-kan-ga-tokigt/

Del av texten:
Bakterien Pasteurella Multicoda, som finns i katters, hundars och många andra djurs munnar mycket vanlig. Den är lömsk. Men det betyder inte att vi behöver vara rädda för våra katter eller för att låta våra barn umgås med katter. (Man ska veta att människors munnar och bett innehåller ÄNNU FARLIGARE bakterier!) Faktum är att de flesta bit- och rivsår man kan få av sin katt är mycket ytliga och läker helt utan någon speciell behandling. Det betyder dock inte att man ska nonchalera dem. Alla småsår ska göras rent grundligt och hållas under uppsikt.

Folk borde veta att ett otvättat skrubbsår som du fått in jord eller grus i är precis lika farligt om jordbakterier fär fäste och orsakar blodförgiftning eller rosfeber. Men som vanligt är det medialt en balansgång till kattens nackdel.

Molly Baxter i tidningsartikeln leker glatt med sin älskade Roxy igen och ingen i familjen klandrar katten. Här är deras blogg http://skanemat.se/category/roxy/

#6

Bra, jag undrade när jag läste de tidigare inläggen om inte det var samma sak med hundbett och fick nu svar.

Min underbara pasifist till hankatt har bitit mig en gång och det var helt klart mitt fel.

Jag höll honom i famnen och två hundar kom springande mot oss, han blev naturligtvis jätterädd. Jag ville att han skulle lita på mig, men det var dumt inser jag nu. Han sa till mig på flera sätt innan han bet mig rejält i handen i köttet mellan tummen och pekfingret. Det gick hål men jag fick inga problem, antar att min stelkrampsprutafortfarande verkade. Men det var som sakt mitt fel att det hände. Det är det vi måste komma ihåg, och som jag förstår att ni ju håller med om.

Det är vårt fel om djuret anfaller oavsett om det är en brunbjörn i skogen eller det egna älskade "gosedjuret" (som jag brukar kalla min katt. Har dock börjat misstänka på senare tid att det nog är tvärt om, det är jag som är hans gosedjur )

Jag blev biten av en katt några år sedan. Åkte direkt till akuten, fick stelkrampsspruta och antibiotika. Ett pr dagar efter svullnade handen upp och jag ringde till vårdcentralen. Där sa de att jag skulle bara fortsätta äta medicinen som jag fått. Samma kväll åkte jag  till akuten, där de inte heller ville först ta emot mig, men ändrade sig sedan. Jag fick komma till läkaren som sa att man måste byta penicillin, det  som jag hade fått, hade ingen effekt på kattbett. Jag fick ett nytt recept och ett par piller med mig. Precis när jag skulle åka hem, kommer läkaren springande och säger att jag måste läggas in på lasarettet ett par dagar. Han hade talat med en kollega som var mer kunnig är de andra, den fjärde läkaren!.

Det var alltså läkarnas okunnighet som gjorde att det gick så långt! Hade jag fått rätt penicillin från början, hade jag aldrig behövt ligga på lasarettet.

Sedan finns det också andra mediciner, som inte riktigt går ihop med penicillin. Effekten blir dålig.

Det kan ju vara sådana saker som ligger bakom att man kan  bli riktigt sjuk av kattbett, men det talar tidningen inte om!

Man måste komma ihåg att även människan kan vara bärare av farliga bakterier och sjukdomar som man kan dö av!

Den pyttelilla fästingen har gett mig borelia 2 ggr, så jag är faktiskt räddare för fästingar än för katter……

#10 Kunde inte säga det bättre själv!

#6 Så bra att ni kontrat med ett inlägg i er blogg. Viktigt att det blir lite sans och balans i sådan här nyheter.

När man läst löpet den dagen kunde man tro att nu har det minsann upptäckts en ny bakterie som gör det livsfarligt att vara kattägare. Typisk kvällstidningsjournalistik! Dock inget bra för katterna.