Johanna… du inspirerar mig, helt klart! Du är så himla duktig med missarna jag är imponerad, helt klart! Så fin hon är Semlan!!!

Läste nån stans att när man börjar att klappa en katt så skall man göra som katterna gör när dom hälsar på varandra.

Dvs börja vid kinden och stryka bak mot kroppen. Vet inte om det är så men så gör jag alltid när jag hälsar på nya katter speciellt. Dom kan ju kanske tycka att det är otäckt när handen kommer ner ovanför huvudet och dom inte har riktig koll och aldrig titta en katt i ögonen   ( hur lätt är det)

Annars verkar det vara ett smart träningspass och Semlan kommer säkert snart att bli en kelig (och tjock katt med allt godiset)

Syns att söta kissen kommer från Östgötakatterna

Lycka till med dina pälsbollar

Nalle

Tänkte också på det. Jag närmar mig aldrig en skygg katt med utsträckta händer uppifrån, utan med lös knuten hand och nerifrån, ofta i samma höjd som golvet eller som här sängen. Sedan sträcker jag ut en finger och nuddar de nånstans nere på kroppen.

Annars tycker jag det med klickerträning ser väldigt intressant ut. Ska läsa mer om det för rutiner är viktig för en skygg katt och de lär sig snabbt det med belöningar.

Att få en riktigt skygg katt att äta en godis när man tittar på är inte helt lätt. Därför undrar jag om det går att praktisera detta innan katten är såpass tam att den äter obehindrat i sällskap av människa.

Semlan ser ganska avslappnad ut när hon ligger med tassarna invikta så där tror jag det kan göra goda framsteg med sådan träning.

Bra och informativ film!

Tack för tipsen! Jag är ju inte bara nybörjare på klickerträning, utan också med skyggisar och Semlan fungerar inte alls som Nalla.

#4 Förutsättningen för klickerträning är att man kan ge en positiv belöning som djuret är beredd att anstränga sig för. När det gäller katter är detta ofta godis. Man kan klickerträna på avstånd, om katten tycker det är okej att man slänger godis mot den 

Positiv förstärkning, ofta mha klicker, används ofta i djurparker för att öka välfärden hos de djur de håller. Skygga djur mår sämre än djur som är trygga i sin miljö och som klarar av den nödvändiga hantering som krävs när det lever med människr.

Jag har studerat de europeiska vildkatterna på Nordens Ark och första passet såg jag dem knappt för att de var så skygga. Efter en månad (när de hade tränats med positiv förstärkning för att bli mindre skygga) var det inga problem att få se iaf två av dem. En av dem låg mitt på gräset och visade upp sig. Något som var helt otänkbart bara en månad tidigare. Det här borde tillämpas på alla skygga katter som tas omhand.

Det här var mycket intressant! Med tanke på hur det fungerar med positiv förstärkning borde det vara en riktigt bra metod.

Nu har jag aldrig testat med klickerträning, men jag har införskaffat klicker iaf  så testa ska jag absolut göra.

När jag närmar mig skyggisarna så är det med hjälp av godis. Jag gör godisregn till en början :) och det kan de sällan motstå. När de blivit modigare så lägger jag godis en bit ifrån dem och låter dem nosa på mina händer, om de vågar!

Mamsen var så rädd för händer att hon bet och klöste efter dem, så med henne var det knuten hand och ovansidan av handen som gällde, hon gillade inte fingrarna.

Man fick passa på att smeka henne när hon kelade med tamisen här hemma, lägga handen mellan dem så hon till en början inte såg min hand.

Efter 2 år sökte hon själv kontakt och kel, men alltid med knuten hand, inga öppna händer. Hon gillade inte heller när man kom ovanifrån med handen utan hon ville se handen, gärna framför henne så hon själv valde att kela med handen. Hon strök sig gärna med kinderna mot handen och när hon valde själv så dreglade hon av njutning

Mina högtalare är trasiga så jag ser bara filmen. Det är faktiskt också intressant att se på filmen utan ljud men Sehvrin, kolla själv.

En hand är stor för en katt, lite som om en stor skygga kommer över oss. Sedan är katter väldigt rädda om sina öronen. Varje gång när du kommer åt hennes öron duckar hon. Samtidigt är det spännande att se hur snabbt hon ändå reagerar bättre och bättre på beröringen.

Väldigt lärorikt. Borde finnas fler liknande filmer.

Klickerträning är ett suveränt sätt att träna skygga djur och djur som man av någon anledning vill träna från lite håll.

Om man vill lära sig mer om klickerträning reommenderar jag böcker av Karen Pryor.

Har själv varit på "läger" och tränat alltifrån kycklingar till lamor med klicker och det är hur kul som helst:)

Har tränat min hund med klicker och det är ju samma princip för alla djur. Läste nånstans om att det "kommer bli en tjock katt med allt godis". Kan ju tilläggas att oftast använder man ju godis varje gång i början och när djuret förstår principen ger man varannan och sen mer sällan. Så förmodligen blir Semlan bara tillfälligt tjock i läroperioden ;)

#11

Det är ju lätt att undvika att katten (hunden eller vilket djur man nu tränar) blir tjock. Man kan använda maten som godis. På Nordens Ark tar de en del av dagsransonen mat när de tränar djuren och jag gör likadant.

#12

Sant. Det gjorde jag visserligen med min hund också, då jag ett tag tränade honom ganska så mycket. Blev en hel del godis till honom i början…

#13

Så kommer Lemmy bli en "klickad" katt? Är allt bra med honom?

#9 Tack för tipset om öronen, jag undviker i största mån att klappa dem nu. Jag kommer dock inte sluta klappa ovanfrån, på huvudet av den enkla anledningen att jag tyvärr blir osäker om jag försöker på annat sätt. I mina ögon är det bättre att bara en av oss (Semlan) är osäker än att båda är det.

#11 Fast man ska ju alltid ge belöning vid ett klick, däremot kan man ju ha längre mellan klicken ju mer man tränar och desto bättre det önskvärda beteendet sitter.

Semlan är redan en tjock katt tyvärr (men hon minskar i vikt, sakta, sakta ). Just vid klappträningen får hon sitt favoritgodis eftersom hon tycker att det är läskigt. Men jag delar det i ganska små bitar. Utöver träningen får hon inte så mycket godis, så jag är inte så orolig för att hon ska bli tjock.

#15

När jag tränade min hund med klicker så fick han godis varje gång först sen mer sällan. Det är ju positiv betingning som gör att själva klicket uppfattas som positivt av djuret efter en tid. Det blir som beröm istället för att säga "bra" exempelvis. Om det fungerar på katter vet jag inte, men hundar funkar det utmärkt på!

#14

Allt är bra med Lemmy! Just nu försöker jag få bukt med hans bitande i händer, men jag tror det kommer bli bättre när vi får hem hans "lillasyster". Leker med han dagarna i ända känns det som så det ska bli skönt när han får en kattkompis som kan byta av mig ;) Klickerträning tänkte jag testa på honom, men jag har inte börjat ännu!

#16 Klickern är till för att kunna markera det exakta tillfället när djuret gör rätt och ska alltid efterföljas av en belöning om man tränar enligt klickermetoden (Jag är nybörjare på den praktiska biten, men jag har läst ganska mycket innan jag började klickerträna ) Sedan behöver inte belöningen vara godis, men just på Semlan funkar godis bäst. Det viktiga är att belöningen är något djuret är redo att jobba för. iFokus har en sajt om klickerträning där det finns en del matnyttigt om metoden.

Jag kan passa på att uppdatera hur det går med Semlan: Jag får nu klappa henne längre stunder och hon spinner ibland. Hon är dock fortfarande osäker på mig, så minst en, kanske två veckor innan jag kan klappa henne obehindrat (när hon ligger ner), skulle jag gissa på 

#17

Jag har fått lära mig annat, men i vilket fall som helst så länge det fungerar spelar det ju inte så stor roll vilken metod man väljer kan jag tycka. Härligt att det fungerar bra med Semlan iallafall! :)

#17 bara nyfiken. Hur mycket har du försökt med en lång elementpensel? Det är det jag mest använder. För då kan man "krypa" upp med handen hela tiden. Och det är bättre att katten biter i penseln än i handen.

#19 Jag äger ingen elementpensel, men jag har använt fjädervippa och den kan jag utan problem hålla längst in på. Däremot så reagerade hon så fort hon märkte att det var bara handen och det var då jag bestämde mig för att ta upp klickerträningen igen. Så det är egentligen inte själva beröringen vi tränar på, utan att häder inte är farliga (för på nåt vis ser hon inte handen om jag håller i fjädervippan, så den använder jag bara för riktigt gos just nu, för Semlan tycker att det är ganska mysigt trots allt )

Med en fjädervippa kan man inte trycka till så som med en elementpensel. Men det är intressant hur man kan klappa de med en vippa/pensel trots en hand i närheten men inte med bara handen. Jag tog på mig handskar en gång och då reagerade katten inte alls lika rädd som på bara handen.