MEn putt för denna stackars lilla flicka!!!!

Skönt att din son får hjälp av ett katthem med mammakatt och hennes ungar

Och vad underbart att de vill vara joruhem Skulle inte tro att någon ägare hittas.

Men så glad jag blir över att sonen din vill vara jourhem åt kissarna..så fin hon är..!

Man blir ju så glad att det dyker upp jourhem då och då för dessa missar som skänker en så stor glädje.

Tyvärr har det inte gått så bra att få tag på dem - sedan akutgruppen varit där och fällan ställts ut har mamma katt + ungar lyst med sin frånvaro:( Det enda man kan hoppas på är att de hittat hem eller att någon annan förbarmat sig över dem! Sonen och hans sambo letar varje kväll och ikväll ska de ta ficklampor och leta i ett buskigt område en längre bit bort för att se om de gömmer sig där. Rädslan är att mamma katt inte orkar längre och kanske ligger någonstans och då lär ju inte ungarna lämna henne. De har alla mask har jag fått veta, så de kan ju inte tillgodogöra sig någon näring:(

Ikväll hittades katterna. Sonen och hans sambo gick till det mest undangömda buskaget och tittade och därinne låg 3 små kattungar. Mamma katt var dock borta, så de satte sig med varma kläder o filtar och varm dryck o väntade tillsammans med ungarna som var väldigt nyfikna. De var beredda på att vänta lääänge, men efter ett par timmar dök mamma katt upp.

De hade  ställt in mat i fällan men var lite oroliga för att inte alla skulle gå in samtidigt. Och det var lite trixigt, ngn unge ville gärna gå ut en sväng hela tiden, men till slut så lyckades de ha alla inne samtidigt och stängde fällan så som akutgruppens representant visat. Det som de inte räknat med var att det skulle ske med en smäll mitt i mörka kvällen så det bara ekade. Kissarna blev jätterädda och höll på att trampa ner varann och klev runt i maten helt vettskrämda. Som tur är så är ungdomarna kattvana och kunde lugna dem och så la de en filt över buren och då blev de helt lugna.

Hemma hos sig har sonen byggt en stor låda som de har ställt i köket m gosiga filtar och där får den lilla familjen bo nu till de känner tillräcklig lugn och trygghet så de kan vidga vyerna lite i resten av lägenheten.

I morgon åker nog nyfikna jag och tittar på dem allihop:)

Åhh blir varm i hjärtat.  Tack till er.

O vad härligt. Grattis till fångsten och speciellt till missarna. Nalle

Vad bra, och vad duktiga de var som kunde fånga alla samtidigt! Härligt att de är inne!!

Härliga nyheter

Ja, det känns jättehärligt att de fått tag på dem! Men kissarna förstår ju så klart inte att de nu är i trygghet och att det som de befann sig i förut inte var "tryggheten":)

Det har varit en intensiv natt för ungdomarna. De har fått plocka ner ALLT i köket, till och med gardinerna. Det här var inga lugna apatiska kattungar, utan totalt vettsrkämda. De klättrade överallt, till och med upp på ett högskåp som en av dem ramlade ner bakom så Linda slet o drog för glatta livet till ungen gled ner på golvet bakom o de kunde få fram den! Den heter numer Tarzan:)

I morse hittade hon INGEN av kattungarna först - i ett stängt tomt kök…. Efter att hon i panik öppnat allt så hittade hon dem inuti en låda som de måste klämt sig in i bakifrån, de små stackarna. Och där hade de legat o tryckt och gjort sina behov. Mamma katt hade trängt ihop sig uppe på en vägghängd hylla bakom teburkarna.

Det som känns jobbigast för ungdomarna är ändå att inte veta om kissarna har några sjukdomar som behöver behandlas innan de kan låta dem träffa deras egen katt. Två av kattungarna har två identiska sår nedanför ena ögat som de är oroliga för. De har ringt Akutgruppen men de vet inte när de kan komma och ta dem till veterinären och de får inte ta dem själva har akutgruppen sagt. Skumt att de inte kan få göra det.

Mamman behöver ju också ses till. Henne har i alla fall Linda fått tvätta med en fuktig handduk och gosa med. Hon har trippelbeteende - hon fräser, morrar och jamar samtidigt som Linda får gosa med henne. Gissa om ungarna blir förvirrade! Linda sträckte fram handduken som hon tvättat av mamman med mot ungarna och då blev de nyfikna o sträckte fram sig lite o nosade:)

Nu ska i alla fall Feliway inköpas för att sätta i väggen, så får de börja där.

Och jag har en klätterställning med koja i som jag ska åka dit med, så kan de både klättra och gömma sig om de vill - de små pälsiga busungarna:)

Kram på er för att ni finns!!

Om akutgruppen står bakom dessa kissar så använder dom sig av sin egen veterinär, det är nog därför dom inte kan åka själva. Dra ner persiennerna i köket då dessa katter aldrig verkar ha varit inne. Katterna kan göra illa sig rejält om dom försöker hoppa ut genom fönstret. Dom måste även ha någonstans att gömma sig så be dom göra iordning något krypin till katterna.

Bra förslag Jourhemmet. Jag har sagt till nu att de ska lägga en filt över köksbordet eller över en stol så de kan krypa in där. Fönstret är inte öppet - de bor på botten så de vågar inte vädra även  om de själva är i närheten för de är otroligt snabba de små! Persiennerna har de nere för de hade märkt att katterna blev störda av det som hände utanför.

Men de borde kunna åka till akutgruppens vet med dem själva ändå kan jag tycka. De har tillgång till bil och jag har en stor transportbur för bil eftersom jag själv har 3 katter. Katterna är inte friska och de bör nog inte vänta allt för länge med att låta dem undersökas!

Jag ligger själv i feber idag, vilket kom väldigt olämpligt:( Sonen kommer hit sen i alla fall och hämtar bilen och då skickar jag nog med den stora transportburen också så kan de ställa den i köket och bädda i den så kan kissarna ha den som gömställe!

5 kissar i en 1:a är inte alldeles enkelt för dem! Men om de inte tagit emot dem så hade inte akutgruppen gått med på att fånga in dem, och det hade varit katastrof!

Jag har erbjudit dem att ha dem i vår gillestuga, men nackdelen med det är ju att här är ingen hemma på dagarna (vanligtvis) Linda pluggar på distans, så hon är hemma dagtid och det är nog viktigare för missarna än att ha stort utrymme!

Fortsättning följer på detta "drama" MISStänker jag:))

*Tassavtryck*  :)

Det jag menade var att en katt som aldrig varit inomhus kan få för sig att hoppa in i den stängda fönsterrutan för att försöka ta sig ut.

Aha! Var det så du menade jourhemmet:) Ja, den risken vill de nog inte utsätta missarna för!

För en stund sedan kom i alla fall Akutgruppens representant dit och tittade på kissarna och i slutet på nästa vecka skulle de få komma till vet. Såren ser inte infekterade ut, så han tror att de kommer att läka av sig själva nu när de är inomhus.

Idag har Linda fått plocka bort en fästing från mamman utan att hon protesterade det minsta. Det verkar som hon har tillhört någon människa en gång i tiden för hon har snabbt acklimatiserat sig till inomhuslivet. Det är värre med ungarna som är livrädda för människor.

Linda har därför suttit på golvet i köket och läst högt för dem en timme nu och då ligger de stilla ihoptryckta på en köksstol under bordet och lyssnar och tittar. Linda får göra sitt skolarbete och de vänjer in sig vid henne och hennes röst:))

Jag tror att det här kommer att gå bra eftersom mamman är så pass trygg med människor ändå!

Blir så glad över underbara människor som ställer upp och engagerar sig för de utsatta kissarna.

Med den förståelsen som de visar inför kissarna så tror jag det kommer bli väldigt bra och det blir spännande att följa deras utveckling.

Härligt med engagerade människor. Lycka till med kissarna..

*Tass* vill följa detta. <3 <3 <3 <3 <3 hjärtan till ungdomarna=)

#18 Aha då hade dom besök av den mycket trevliga Roland. Han har ett mycket stort hjärta för katter.

Ja, det är Roland som varit hos dem och han var jättetrevlig sa Linda. Han har ordnat med vet tid nu, fast inte hos den vanliga veterinären som de brukar använda, för där fanns inte tid på länge. De ska till en annan i Väsby istället.

Nu har deras egen katt flyttat hem till "farmor" ett tag (mig alltså:) tills hittemissarna blivit av med sin mask och varit hos veterinären och blivit undersökta.

Så bra att ni ställer upp för den stackars kattfamiljen! Förstår att det är mycket att styra med i och med att kattungarna är så pass rädda och ovana vid människor. Det är dock ett stort plus att mamman är så pass tam. Det underlättar. Kattungar brukar vara ganska lätta att socialicera, särskilt när mamman visar att hon har förtroende för människor. Inom en vecka är jag säker på att ni börjar se stor skillnad.

Det viktigaste just nu är att tänka på rymningsrisken. Katter i den här situationen kan nästan ta sig ut genom ett nyckelhål. Detsamma gäller när ni tar dem till veterinären. I den här artikeln kan nu läsa några tips om säkra transporter. Vi har haft flera rymningar i liknande situationer.

En annan viktig sak är magen. Katter som levt ute och inte fått i sig så mycket mat kan bli riktigt dåliga i magen om de får fri tillgång till mat. Man bör därför ge dem mat i små portioner ganska tätt för att magarna och kroppen ska vänja sig vid maten.

När det gäller att vänja skyggisar att bli tama är det bra att använda fjädervippor, penslar med långt skaft (typ sådana man penslar grillat kött med) eller liknande samt leksaker i ett snöre och leka med dem lite på distans. Då blir det inte lika hotfullt. Katterna glömmer liksom bort att vara rädda.

Bra tips Lena, precis så har jag gjort med mina misärkissar från Trelleborg som nu är tama och trygga

Tack Lena! Jag kollade med dem ang maten, och de hade pratat med veterinären och varit där och köpt mat till dem så de hade fått instruktioner där, men det är aldrig fel att dubbelkolla:)

Jag har 3 katter som är hittekatter och det här med att ha långa skaft för "gosegrejerna" har verkligen varit bra för de två som varit riktiga skyggisar. Bra att du tog upp det - jag ska påminna ungdomarna och se om de tänkt på det.

Både Linda och Emil var med mig när jag var i Åkershov och hälsade på vår senaste kisse och då gosade de med katterna där med pälspinnar, så de har sett sådana tidigare men kanske inte tänkt på att använda sådana eller liknande till kattungarna! Man tänker ju inte att det ska vara svårt att få ta i så små ungar, utan de trodde nog att mamman skulle vara den svåraste, men henne får de gosa med hur mycket som helst.

Leksaker på pinne har de i alla fall i mängder. Sådana gillar deras egen kisse också. Men det som är konstigt med de här ungarna är att de verkligen är helt frågande till att leka. De har ingen känsla för bus överhuvudtaget, inte med varandra heller trots att de är så små, ca  10 veckor enl Roland.

Mamman verkar dock vara helt van vid människor. Hon fungerar hur väl som helst! Så det kommer säkert för ungarna också när de ser hur mamma gör!

Jag har ungdomarnas egen kisse boende hos mig ett tag nu så de kan ägna sig helt åt hittemissarna! Så länge de inte varit hos veterinären så får inte deras egen katt träffa dem och i en 1:a är det svårt att hålla deras nyfikna misse borta hela tiden. Hon jamade (läs ylade) och stog i för att ta sig in till de nya kompisarna i köket så ingen fick sova och ungarna blev oroliga!

När de ska iväg till veterinären har Roland sagt att det är viktigt att inte skilja ungarna från mamman, så de har lånat min stora transportbur. Den går att låsa ordentligt så kissarna ska inte kunna ta sig någonstans!

Blir jätteglad för att du och alla andra tar er tid med tips. Även om vi har sett och hört hur man kan göra, så är det så lätt att glömma bort när man inte är mitt uppe i det hela tiden!

MVH Katarina

En tråd man blir lycklig av att läsa

Nu har de fyra missarna varit hos veterinären. Alla katterna är helt friska, ingen skabb eller parasiter eller något annat konstigt. Ungarna är ca 10 veckor som vi trodde, och vi har fått reda på könen, två flickor och en pojke!

Ungarna är fortfarande livrädda för människor och när Roland skulle fånga in dem för att ta med dem till veterinären så hoppade ena tösen upp på gardinstången och balanserade där. OBS! att ungdomarna plockat ner gardinerna eftersom kissarna klättrade upp i dem och satte sig på stången tidigare. Men det behövdes tydligen inga gardiner för att återta den flyktpositionen. Snabb som bara den var hon.

Och eftersom hon visat prov på denna snabbhet tidigare och är störst i kullen så misstänktes hon för att vara pojke och hade fått namnet Tarzan för sina bedrifter. Dock tog veterinären alla ur denna villfarelse och f d Tarzan heter numer Miso.  (fast jag föreslog Jane:)

De övriga, Pimpim och Lilla Grå är en pojke resp flicka. Och mamman har fått namnet Siri. Ska ta några bilder och lägga in så ni får se hur bedårande de är!

Emil och Lindas egen kisse bor fortfarande hos mig så den lilla kattfamiljen får acklimatisera sig i lugn och ro. Och här sätter hon mina tre kissar ordentligt på plats och visar vem som det är synd om som har blivit bortlämnad. I natt vaknade jag av ett väldans morrande. Då hade ungdomarnas kisse lagt sig tillrätta hos mig i sängen och så var min Summa också på väg upp! Detta godkändes dock inte så Summa la sig snällt på golvet nedanför. Gissa om mitt hjärta blödde…samtidig var jag alldeles för trött för att göra något åt det mitt i natten!

De har sina idéer de där pälsbollarna!

Hur går det med kissemissarna, har mamman talat om för sina barn att människor inte är farliga?

Skönt att allt var bra med kissarnas hälsa vid veterinärkontrollen! Det är ju ett himla bra utgångsläge. När det gäller ungarna kan man misstänka att de varit med om något obehagligt förknippat med människor som gör dem extra svårflörtade. Men det kommer att gå över med lite tid, tålamod och tillit.

När det gäller kissen som nu bor tillfälligt hos dig har hon antagligen högre rang än dina egna katter. När man sammanför nya katter med dem man redan har blir det alltid som lite rangordningsstrider där katterna mäter sig med varandra. Efter ett tag har de kommit fram till och accepterat vem som är herre på täppan och då lugnar sig allt.

Hej Jourhemmet! Det går lite bättre. Linda har "fått" klappa Lilla Grå (hon flydde inte i alla fall-men var väl inte alldeles bekväm med det). Jag köpte en grillpensel med långt skaft till dem och när jag hälsade på så kliade jag mamman med den och sedan fick ungarna lukta på den, men de blev helt livrädda. Mamma var det dock inga problem med, henne fick jag klia med både pensel och hand. Men det är bara att fortsätta. De pressar inte ungarna utan är i köket och pratar med dem och ger dem ljummen mjölk på sked som de gärna slickar i sig så till slut så kan de säkert ta ett steg till framåt.

Den lilla kattfamiljen finns på bild nu hos Akutgruppen; Siri, Pimpim, Lilla Grå och Miso.

Ja Lena, Summa är den katt som är lägst i rang hos oss. Iofs bryr sig mina killar inte om henne, utan ser henne bara som någon som finns där.  Hon kom från kattstallet i påskas till oss och hon är väldigt rädd av sig både för människor och katter, så hon har inte utmanat mina kattherrar. Ungdomarnas katt har varit hos oss kontinuerligt sedan hon föddes så hon har en plats i kattgruppen redan och hade väl behov av att visa det inför Summa:)

Jag är Linda som tagit hand kattfamiljen. De mår bra allesammans, men kattungarna är otroligt rädda, dock gör de småsmå framsteg.

Bild på Lilla Grå (v) och Miso (h)!

Och så en bild på mammakatt Siri och den modiga Pimpim

Vilket bra jobb ni gör Vi har samma problem med ungarna i Kvibergsgruppen. De är otroligt rädda trots att det funnits människor i deras närhet. Skam den som ger sig. Ni har en fördel att mamman inte är så rädd. Kram på er.

Mvh Anette

Vad härligt att se bilder på lilla familjen. Ni gör ett toppenjobb

Visst blir man glad i hjärtat av såna här trådar mitt i allt elände! Men det menar jag såklart inte att inte alla här inne gör ett strålande jobb, bara att det finns så många katter som behöver hjälp och inte nog hjälpande händer ibland.

Härligt att kattfamiljen fått komma in. Så fina de är både mamman och hennes små!

Sicken tur dessa katter har att de har fått komma in till er! :-)

Hur har det gått? Har nån av dom fått hem ännu?

Jag funderar fortfarande på om mamman är en dotter till våran katt , känner mej skyldig fast jag inte har gjort nåt ??

Hon är sååå lik Qvinna.

Ingen av dem har fått hem ännu. Det är svårt eftersom ungarna är så himla rädda, vem vill ha kattungar som fräser och bits liksom? Fast det blir bättre, Lilla Grå är numera klappbar! Och alla ungarna äter ur handen, oftast.

Du kan ju inte hjälpa att någon annan inte har koll på sin katt! Det konstiga är att Siri är så kelig och hon vet vad Nej betyder och allt sådant där, hon är väluppfostrad! Man undrar ju varför ägaren inte letar mer efter sin katt =(

Hur gamla tror ni ungarna är nu o kan ni lägga in några bilder på dom?

Ungarnas ålder är uppskattat till ca 14 veckor. Bilder på hela familjen finns några inlägg upp

#39 Ja de verkar onekligen vara mycket lika varandra. Och färgen är ju inte så himla vanlig heller.

Nu har Siri flyttat hem till mig! Hon är färdig med sina ungar och i en lägenhet på 1 r o k funkade det inte så bra med henne. Hon brydde sig inte om dem och så satt hon bara och ylade hela tiden, dygnet runt. Drev säkert grannarna till vansinne och ungarna blev nog mer nervösa av henne än av den nya situationen att bo inomhus. Siri unnade inte sina ungar något, utan närmade man  sig de små med något gott i handen så roffade hon snabbt åt sig det!

Efter samråd med akutgruppens representant så är jag numer jourhem till Siri och Linda och Emil tar hand om ungarna och jobbar på att socialisera dem:)

Nu får vi se hur det går med Siri och mina tre andra katter! Summa, min hona från Åkeshovs Kattstall som bara avgudar mina andra två katter har hittills bara fräst och morrat åt Siri. Något jag inte hade förväntat mig eftersom hon är så kelen med de andra. Gammelmannen Edvin har nosat på henne och sedan var det bra med det. Han bryr sig inte - tänker säkert "En mer eller mindre":) Kasper har inte fått träffa henne ännu. Jag tar in en i taget och just nu är Summa och Siri på väg att lära känna varann.