Jag har hjälpt en vän att leta efter köpare till hennes styvmors kattungar. En kille som ville skaffa en katt tillsammans med sin tjej hörde därför av sig för två veckor sen. De har aldrig haft katt förut men han lät snäll och trevlig. Alla katter va då tingade, men sen blev en ledig och jag kontaktade då killen igen. Hon vill ha 300:- sa jag (varken vaccade eller id märkta eller avmaskade) Han tyckte att det va jättemycket för "bara en katt", men  vi  bestämde att han skulle komma och titta på katten som va ledig i nästa vecka.

Inatt klockan två ringde han på fyllan och sluddrade. Jag undrade vad han ville…"bara kolla läget" sa han. När jag sa att jag måste lägga på gav han luren till en polare som började fråga saker om mig, så jag sa att killen fick ringa när han va nykter istället och lade på. Jag fick stänga av min mobil för att de ringde igen!

Jag sa till killen idag att jag inte vill att han tar katten pga uppvisande av oseriositet och oansvarighet. Han förstod inte så jag sa: "Tänk om du skulle adoptera ett barn. Tror du att du skulle kunna ringa upp personen som avgör om du får barnet, på FYLLAN mitt i natten och sluddra…och sen få barnet???"  Då sa han att jag va sjuk i huvet som kunde jämföra ett barn med en KATT.

Tycker ni jag va för hård? Hade ni sålt katten till honom?