Ajaj, risken är att hon känner att den lille inte klarar sig. Jag har haft två kattmammor som gjort så. En kattunge här fick en lättare hjärnskada då hennes mamma inte slickade av hinnan över huvudet på henne när hon föddes. Två första nätterna vaknade vi av att mamman burit ut och lagt ungen mitt på golvet och den gallskrek.

En annan kattmamma fick vara amma till en för tidigt född unge som bara vägde 56 g. I början gick det jättebra men helt plötsligt så vägrade hon dia den. Den ungen dog samma kväll.

Jag har använt mig av en hamsterbur när jag behövt lägga ifrån mig dom små och inte haft någon fostermamma.

Problemet är att jag inte har någon plats över att ställa en kattunge. Bur eller inte. Just nu så bor han i en  korg som jag bär med mig. Men jag kommer att behöva gå utanför dörren.

Jag har ingen bil heller så för mig att åka till affären tar minst två timmar tur och retur. Och det blir ju precis att man hinner tillbaka innan han ska ha mat igen. Och att försöka göra flera ärenden på en gång funkar ju inte alls.

Hans sugreflexer är inte de bästa. Han suger litegrann och sen tar han en lång paus så man får putta i lite mjölk och då suger han lite till och sen blir det lång paus igen.

Försökte visa kattmamman honom förut, hon sniffade på honom, gav honom en slick och sen gick hon.

Man kan ju inte utesluta att någonting är galet med honom för hon tar ju suveränt hand om sina andra bebisar. Men han förtjänar ju en chans iallafall.

Låt den lille bo i en transportbur så länge. Där är tryggt för den och du kan bädda så att den håller sig varm. Jag gjorde så med 2 små kattungar som jag inte ville ha lösa i lägenheten eftersom jag hade hund och jag var rädd att han skulle trampa på dom av misstag.

#3 Återigen, jag har ingen plats att sätta en transportbur på som är säker för bebisen. Förutom valphagen där kattmamman och de andra bebisarna bor.

Provade det men då blev hon jättestressad för bebisen pep i den stängda transporten. Öppnade jag dörren hämtade hon bebisen och la den på vardagsrumsgolvet igen.

I den största delen av lägenheten har jag illrarna. Ställer jag en transportbur där så kan en iller lätt få in en tass och skada en bebis.

Sen har jag ett rum där det bor en mycket frustrerad katt som jag inte litar på för fem öre. Där kan han inte vara.

Och ställer jag transporten högt någonstans så är jag rädd att en katt hoppar upp och välter ner den.

Jag behöver ett rum till!!

Använd samma filt då i transportburen som den mamman ligger på. Katter går efter lukten. Hoppas den lilla klarar sig.

Då den lille har blivit nedkyllt när han låg på golvet så kan det vara pga av det att han har dålig sugreflex. Det viktigaste är nu att han får värma upp sig igen. Lägg en flaska varm vatten e.d. bredvid honom.

Även lågt blodsocker kan göra att sugreflexen är sämre. Lite druvsocker är då jättebra.

Som Crisse skriver kan han bo i en transportbur så länge. Då kan du ta med honom till sovrummet också för att stödmata honom nätterna.

Väg kattungen två gånger om dagen för att se om han går upp i vikt och försök att få  honom att dia hos honan när du är med.

Den har inte fått ner mjölk i lungorna vid flaskmatningen innan, så det är därför den suger dåligt? Om det är lunginflammation på gång behöver den antibiotika. Stoppa bebisen i BHn när du ska till affären!!

#6 Den har aldrig legat på golvet. Jag har ju varit vaken sen han kom hit. När mamma katt har lagt honom på golvet så har jag ju lyft upp honom direkt.

Han ligger på vetevärmare och filtar.

Han har gått upp 3g sedan igår, väger honom morgon och kväll.

Och får ju då tillägga, att jag har inget sovrum, därför har jag problem. Sovrummet är ockuperat av en oreglerlig katt!!

Jag sover i vardagsrummet där jag också har valphagen för katterna och nu också denna lilla. Plus då illrarna. Finns inga rum över.

Den katten som bor i mitt sovrum borde liksom inte vara här, men nu är han det ändå…inte så mycket att göra åt den saken just nu.

Men det betyder som jag skrivit innan att jag har ingen som helst yta över och därför blev det helt plötsligt en småjobbig situation.

Hade ju i åtanke att kattmamman kanske inte skulle dia honom, men hade faktiskt inte tänkt så långt att hon faktiskt skulle lyfta ut honom. Tänkte att han ändå kunde bo hos henne medans jag stödmatade.

#7 Han låter ingenting konstigt, men det är ju möjligt att han fått ner mjölk.

Tänker inte ta en sån liten bebis på en två-timmars tur med buss och spårvagn. Dessutom spöregnar det och blåser ute.

Får se om jag kanske kan få ställa buren hos grannen medans jag är borta. Då vet jag att han är säker iallafall. Och sen får jag väl inte gå utanför dörren mer tills han är avvand.

Ska försöka testa senare ikväll med mamman igen.

Toaletten då om du tar ut en kisslåda till dom andra medans du åker iväg?

Usch ja, så är det när man flaskmatar. Ännu värre är det om man har ett par kullar som ska ha flaska. Man kommer ingenstans.

vad är det med katten i sovrummet? var kommer han ifrån? Är han kastrerad nu? Finns det ingen omplaceringsmöjlighet för honom?

#9 Är så rädd att det blir dålig luft där om man stänger. Men det kanske är ok bara den stunden. Måste verkligen iväg och köpa mer kattmat bl.a.

#10 Jo, tack har väl nappat upp det mesta, chinchillor, kaniner och illrar. Men då brukar jag vara lite mer beredd på att det kanske kan behövas och man hinner göra det man behöver göra innan istället.

Nu blev det lite hastigt och lustigt och jag kom precis hem från Danmark och har inte hunnit någonting alls.

Men det fixar sig på nåt sätt. Huvudsaken är ju att lill-skrutt får en chans här i livet.

Hade inte den andra katten varit så hade allt varit lite lättare. Men svårigheter är väl till för att övervinnas. Som vanligt.

#11 Du får gärna PM:a mig privat om honom ifall du vill veta mer, vill inte ta det på forumet med risk att folk känner sig utpekade.

Det är en rörig historia som inte borde varit överhuvudtaget.

Det såg ju så bra ut igår, lille plutt. Nu är du ju själv igen :(

Ulrika, du får säga till om vi kan göra något mer. Vi bor ju så nära…

Tyvärr kan vi ju inte ta skygghanen men om nån annan kunde ta "Vilde" så skulle det ju vara en välgärning på många sätt. Snälla, kan inte nån  hjälpa Ulrika med det så hon kan hjälpa lillplutt! :(

Vart bor du UlrikaD?

Hon bor i Göteborg…

 jag har ett förslag, stödmata 3 veckorsungarna, så de är tysta och sover i transbortburen som du har på toan så lillungen får vara några stunder själv.  Stryk modersmjölk på ryggen av ungen, så mamma katt  får lust att  börja vårda.  

Många stödmatar de största pigga ungarna i en kull så de svaga små får komma igång.

Men problemet är ju att minstingen har svårt att få grepp om tutten  Och mamman lär ju bara stå utanför toaletten och försöka komma in till sina barn när dom skriker.

Var i Göteborg?

#17

Bra förslag. Kanske inte så mycket för mjölkens skull, men för att amman ska ha en chans att knyta an till ungen.

När Yrsa hade ungar förra året så lät hon alla ungarna dia, men var egentligen bara intresserad av sina egna ungar och de ungarna som var större än hennes egna ungar. Hon tyckte väl inte det var lönt att satsa så mycket på de ungar som var mindre, när det fanns så många stora kraftiga barn, som hade bättre förutsättningar att klara sig.

Han har jättedålig sugreflex. Har suttit i halvtimmar i taget och bara hållt fast honom vid bröstvårtan när de andra ungarna inte är med. Så fort jag släpper så släpper han.

Han tar bättre ur nappflaskan. Så vi växlar, antingen får han ur flaskan eller så sitter jag och håller honom mot mamman.

Nu ligger han och sover med resten av familjen och hittills får han ligga kvar iallafall.

Men saken är ju den att när han kom så tog mamma-katt hand om honom direkt, tvättade honom och gjorde allting hon ska. Det var dagen efter hon började putta undan honom. Han kan ju mycket väl ha blivit sämre och inte lika livskraftig under natten och hon inser att han inte kommer att klara sig.

Men vi fortsätter att försöka och mat får han ju i sig iallafall, men han lägger inte på sig.

kan du pma mig om hanen och berätta?

oj hoppas det går bra…..OCh dålig luft på badrummet, det behöver du inte oroa dig för. Det är inte sämre luft där än någon annanstans i din läghenhet

Mjölken ärr lättare att suga ur en flask än ur en spene, såvida inte tuttarna är så pass sprängfyllda att det droppar ur dem. Så kattungar som matas med flaska blir lite bortskämda med att inte behöva anstränga sig så mycket. Sätter du honom till en spene som har varit använd hela tiden? För de spenarna som inte har varit använda, har kanske inte så mycket att erbjuda så länge inte mjölkproduktionen har kommit igång.

#24 Låter en av de andra kattungarna "suga igång" en spene sen flyttar jag på den till en annan så får liten den första. Det är ju två som används mest.

Du finns i våra tankar hela tiden lille plutt. Orion kallade vi dig här… Orion lyser starkt på himlen och är stor och stark, precis som du! Väx och ät, Liten!Du är 4 dagar gammal idag.

Din bror Triton och mamma hejar på dig från andra sidan!

Usch vad sentimental jag är ibland men vissa små kattliv lämnar avtryck med en gång…

Ja, tyvärr klarade sig inte den lilla:(

Trots matning hela tiden så tappade han i vikt. Har haft honom hos mig hela tiden och för någon timma sedan började han andas väldigt ansträngt. Hade honom under hakan i mina kupade händer och han låg och sov.

Helt plötsligt slutade han bara andas.

Lill-kissen är med sin familj nu och jag är så otroligt ledsen att han inte klarade sig.

#28 Å vad ledsamt - du som kämpade så tappert!! Förstår att det känns hårt.

RIP lille vännen som fick följa med sin familj - det var kanske så han ville ha det

Ibland känns allt väldigt orättvist!

Men alla 3 fick ett värdigt slut … men det är en klen tröst precis just nu.

Vila i frid småkatter ;(

Ni som ställde upp och gjorde ert bästa, tack tack

 De är nu en enad familj i katthimlen. 

 sov gott små katter hos mamma katt

Så sorgligt. En hel familj utplånad. Pga en snål, slarvig kattägare. Så onödigt.

Sov så gott stackars stackars kissar.

Det blir så otroligt påtagligt när man får det så nära.

Visst, man tar in jourkatter som inte har nåt hem, man läser på forumet och det är hur mycket hemskheter som helst.

Men när man sitter med ett litet, litet liv bokstavligt talat i sina händer. Ett liv som inte bett om att få födas. Ett liv som gör allting för att få stanna i denna världen.

Men som inte orkar pga omständigheterna kring sin födelse. Det känns så jäkla orättvist så det blir en fysisk smärta i magen. Just för att man verkligen med viljekraft vill att de ska överleva, för nu är de ju räddade. Varför ska de inte klara sig då liksom?

Satan, vad jag mår dåligt nu:(

Fast å andra sidan kanske man ska vara glad och tacksam för att man faktiskt mår så dåligt som man gör. Det betyder ju att man har empati i kroppen iallafall till skillnad mot alla dessa människor som gör så här mot katterna!

Så jag ska nog sitta här ikväll och vara jätteledsen och tycka att det är ok att vara det. För en liten, liten kisse som jag tyvärr bara fick lära känna i ett dygn.

Visst har man all rätt i världen att få vara ledsen när man gjort allt som står i sin makt, och ändå ska det inte funka.

 Tänker på dej  Stor kram.

Så ledsamt Det är nu det blir så påtagligt vad kissarna har utsatts för när både Mamma och de små liven inte klarar sig, usch vad man blir ledsen. Ulrika, du gjorde allt vad du kunde för att rädda denna lilla ängel

Så fint du skriver Ulrika och så känner vi med! Vi fick ju bara känna dem i ett dygn också men vilket avtryck de gjorde! Vi kommer alltid komma ihåg dem!

Mammakatt som var så vilsen och sjuk, lille Triton som bara blev 2 dagar gammal och Orion som blev 4 dagar.

Vi är jätteledsna men samtidigt vansinnigt arga för vad som hänt pga människors idioti. Vi är glada för att vi fick förmånen att lära känna dessa små liv och vi vet att vi kämpade allt vad vi kunde…

vet hur det känns Ulrika! Natten til igår satt jag och masserade och försökte hålla lit i Triton med ren vilja.

Stor megakram till dig som ställde upp och till Marie som tog hand om lilla mamman.

Tack Marie, Luecca och Ulrika för att ni kämpade. De slapp i alla fall att dö utomhus. Usch vilken ledsam tråd. Stackars lilla  kattmamma som fick ett så kort och smärtsamt liv.

Tur Ulrika att din mammakatt och ungar tar sig så fint och att ni kommit varandra närmare.

Tänker på alla små kissar som lider och dördär ute utan att någon ens vet om det eller bryr sig.

Mvh Anette

glöm aldrig bort att ni har gjort så gott ni har kunnat, även om det inte räcker…

Massor med tröstkramar!

 En så sorglig berättelse. Vila i frid små oskyldiga kissebebisar och lilla mamman! Nu får ni vara tillsammans i katthimlen, friska och glada.

Tack alla ni snälla människor som kämpade för att rädda dem! Undrar om de hade kunnat räddas till ett bra liv när mamman hade en så kraftig infektion. Det var nog en omöjlig uppgift.

Tröstkramar!!

Så sorgligt. Lilla plutten

åh men fy så ledsamt att läsa,, jag som hoppade så att lille kisen skulle överleva.. vila i ro du söta vän. Och jag förstår att du blev fäst vid den lille, du kunde inte göra mer än vad du gjorde….

Vad ledsamt….. MEn som sagt, ni gjorde alla vad som stod i er makt.  Ni gjorde stordåd. Det är inte döden som är hemsk, det kan vara vägen dit.  Ni gjorde vägen dit bättre och värdig. Se det så…..

Ja det är så vi försöker se det men det är fortf ledsamt. Min sambo fäste sig vid båda direkt och har gråtit massor… Det var till och med så jag funderade på att ge honom lillplutten i gåva fast vi inte ska ha en katt till.

och så går han och dör… :(

Men det är så vi ser det. de dog värdigt och vi vet att vi gjorde allt! Mer kan inte någon begära… De var för fina för denna värld!

Tack för alla snälla ord! Betyder mkt!