Som du vet kommer jag att skriva genom TNR men vet ju samtidigt din i Norrköping och katternas  där i Linköping situation.

Annars respekterar människor skygga katter mer när de inte är 50 men 5.Inte många tycker då längre att de stör i omgivningen tex.och med regelbunden tillsyn fungerar det inga nya små kattungar i hemlöshet.Vägen är olika lång beroende på hur många katter det är från början och hur många personer som är delaktiga.

Men det finns ju massvis med information om TNR så det ska jag inte dra.

Det här är verkligen ett problem. Alldeles för få "kan" skygga katter. Jag har försökt att få fler jourhem för skygga katter men det är svårt, folk är rädda när katten fräser för mycket. Och man måste hålla katten på en liten yta och jobbar en del med den.

Jag har nu 4 skygga jourkatter tillsammans med 5 andra katter i mitt sovrum. Jag har täppt till allt så att ingen katt kan gömma sig. De andra 5 är 2 tama och 3 fd skyggisar men det är svårt att hitta bra hem för de. Folk tar hellre helt tama.

Nu bor jag så att en katt i nödfall kan stanna här på gården. Det känns bra fast jag vill få de så tama att jag vet att de stannar på platsen.

En del skyggisar kan förmedlas som stallkatter. Lite jobbigt att det kan ta så lång tid med skyggisar.

Vi måste få ut mer kunskaper om skygga katter. DV Lidköping avlivar inga friska katter men sitter fast med några skyggisar sedan länge och de tar plats för tama hemlösa katter. Vi kopierade mina artiklar om skygga katter till personalen och ska snart dit.

Först måste vi ommöblera allting, inga gömställe längre och schema att alla katter ska tex kelas med en lång pensel flera gånger varje dag.

Men jag måste erkänna att jag skulle tycka det vore tråkigt om jag hade bara tama katter. Jag tar de bara in i nödfall. Utmaningen med skygga katter är mycket större!

Jag tror att det är svårt att höja statusen på skygga katter, när det redan är så problematiskt att omplacera vuxna helt tama katter. Dessvärre tror jag med andra ord att det är en lång process som innebär att antalet katter måste reduceras, vuxna katters status höjas, och sedan kanske man kan arbeta på skyggisar…

Sedan måste man ju också ha utrymme och livssituation för en skyggis, så det är mycket som behöver klaffa.

All ära åt er som lägger ner så mycket energi på att få dem tama!

Min lilla Kajsa Kavat är en liten misse från Malins koloni. 

Lilla kajsa var 5-6 veckor när Malin hittade henne tillsammas med två syskon under en trapp. Kajsa är vildfödd i genarationer och de ränderna kommer aldrig gå ur. Men när jag ser lilla fröken ligga på rygg i en solstrimma blir jag bara så lycklig, att jag sedan inte bara kan går fram och plocka upp henne gör ingenting för hon är min och hon ska få det bästa liv som en katt ska ha.

Att hon mår bra är mätt o glad, känner sig trygg och leker som en kattunge ska är värt så mycket. Utan Malin hade inte Kajsa funnits idag, hon hade frusit ihjäl eller idag vid 6 månaders ålder redan burit på sin första kull.

En skygg katt är en utmaning och som ger hundra gånger tillbaka minsta lilla framsteg är en seger både för dig och katten.

Jag önskar alla den känslan man får när skyggisen tittar på dig med stilla blick utan oro.

Tack Malin för att Du hittade Kajsa Kavat!

Och min största beundran till Er alla som jobbar för dessa skygga katter, och jag önskar att många många vill hjälpa till att ge dessa utsatta katter ett tryggt hem.

//M-H

Ingen annan som har råd…. hur gör ni andra med era skyggisar? Hur höjer ni deras status?

#3. Jag har funderat på hur du menar när du skriver…"Dessvärre tror jag med andra ord att det är en lång process som innebär att antalet katter måste reduceras, vuxna katters status höjas, och sedan kanske man kan arbeta på skyggisar…"

Så vad gör man med skyggisarna under tiden, för de finns ju redan?

Malin som funderar vidare

vet inte,, tyvärr är vi nog aldeles för få som tycker att alla katter behöver ett bra liv o hem även om de inte vill bli klappade,

De flessta verkar vilja ha katt för sin egen skull enbart,, o inte för katten,. Det synsätten behöver ändras så att folk vill ge en katt ett hem för att DEN behöver det, o inte enbart för att människan vill ha en kelkatt,

Men hur det ska ändras det vet jag inte,,..

Genom att föregå med bra exempel. Jag märker att jag har ändrat synen på skygga katter hos många i min omgivning.

Katthemmet jag jobbar ihop med avlivade förut ohanterbara katter. Nu gör vi det aldrig mer. Jag har visat till andra som var skeptiska hur kelig en skygg kan blir-om man har tur…

Mycket händer genom Facebooksidan: Skaras hemlösa katter. Jag skriver om skygga katter, lägger in artiklar om det osv. Jag tror att alla våra medlemmar har nu fattat att också en skygg katt har rätt att leva. Vi hade en insamling bland medlemmar för en skygg katt som inte mådde bra och behövde större veterinärhjälp. Zebbe som har levt ute i många år och som gjorde mig vansinnigt med hans fräsande och att han bajsade och kissade länge överallt, helst i mina kläder. Han är helt frisk idag, rumsrent, lever med en annan katt i ett kärleksfullt hem.

Vår veterinär var väldigt skeptisk när jag kom med fällor och klämmburar och tyckte att katten mår kanske bättre i katthimlen. Nu säger han iaf ingenting längre.

Malin jag förstår och delar dina tankar för jag önskar också att fler skulle våga ta hand om en skyggis. Precis som det skrivs ovan så finns det ett överflöd av tamkatter som behöver nya hem och där är det redan svårt.

Mitt hjärta finns hos de skygga kissarna och alla de vi tagit hand om har blivit adopterade av oss. Den stora skillnaden är att jag har all tid i världen för just mina kissar att finna tryggheten i lugn och ro. Jag älskar dem alla och skulle inte byta bort dem för alla pengar i världen.

Situationen för dig är ju helt annorlunda och ändå har du kunnat hjälpa så många katter till nytt liv glöm inte bort det när det känns motigt.

Precis som du vill jag att dessa kissar skall få högre status och önskar att jag hade något att komma med men det har jag inte.

Det första är att få ut mer information om hemlösa och skygga katter. Gemene man har helt enkelt noll kunskaper på området. Dessutom möts de ofta av attityder från en hel del katthemsfolk och andra i hittekattsbranschen om att skygga/förvildade katter inte går att få tama. Att det är bättre för dem att dö osv. På så vis jobbar vi i motvind. Tyvärr är vi ju inte ens enade inom kåren hittekattsarbetare.

Den som inget vet får ofta för sig en massa saker som inte stämmer med verkligheten. Många människor tenderar att vara rädda för det okända. Man kan nästan säga att skygga katter råkar ut för en slags främlingsfientlighet på samma sätt som människor från andra kulturer kan göra.

För att få en ändring till stånd krävs att vi envist arbetar vidare. Information och att visa på goda exempel är en viktig länk i kedjan. Det är tröttsamt och tar tid, men det finns inte några genvägar. Trots allt har det blivit bättre. För 20 år sedan vara det knappt ingen som ägnade en skyggis en tanke. TNR var helt okänt och avlivning mycket vanligare.

Informerar om skyggisar gör jag till alla som hör av sig och tyvärr ofta försvinner också :) efter att de insett att de inte vågar eller kan jobba med en skyggis. Det spelar ofta ingen roll att jag lovar att ställa upp som stöd 100% eller finnas där som bollplank, eller att det alltid finns en bakdörr öppen för missen som ska komma.

Jag minns när jag hade en katt, Shimena, och när Mamsen kom hit, i tron om att den lilla skyggisen skulle få permanent hem sedan. När hon kom innanför dörren här och när jag såg henne och lärde känna henne så smälte mitt hjärta och hon blev kvar för alltid Hon är det katt som för alltid lever närmast mitt hjärta, hon är min hjärtevän!

Sedan kom kattfamiljen och sedan starten av kolonin och jag kan utan vidare säga att jag inte skulle ha vågat gett mig in i det här med kolonin utan Mamsen som förebild, för hon är den som fick mig att våga!

Visst är jag tacksam över att det har blivit bättre, men jag tror envist att det går att bättra på ännu mer… det är därför jag undrar hur andra gör med sina skyggisar? Hur sker hanteringen med dessa? De som anses "omöjliga" att placera som hemmakatter och som blir stallkatter, hur bedömer man det? Hur lång tid utreder man det?

Jag som hoppas att alla "mina" kolonikatter ska få en egen soffa att sova i, i ett alldeles eget hem…. drömmer vidare och jobbar envist vidare med det jag tror på :) Ett hem till alla skyggisar!

#10 Nej man får aldrig ge upp. Absolut inte! Vad jag menar är att även om man inte märker av det så har det långsamt, långsamt blivit lite bättre på området. Ibland kan det vara en tröst att bli varse att det ändå ger resultat det vi eldsjälar jobbar för.

Här skriver du något viktigt: "… jag kan utan vidare säga att jag inte skulle ha vågat gett mig in i det här med kolonin utan Mamsen som förebild, för hon är den som fick mig att våga!"

Jag tror det är här det sitter nämligen. Man måste få till sig det hela via konkreta erfarenheter. Antingen självupplevda eller genom att ta del av andras.

Stockholms Katthems skyggisavdelning är ett bra exempel på detta. Tror även att vi här på Hittekatter iFokus kan hjälpa till genom att förmedla våra egna erfarenheter om målgruppen skygga katter på ett målande vis. Vet flera som sagt det att de lärt sig av andra här på sajten och sedan vågat.

Ett viktigt ämne du tar upp! Visst går det att få de flesta skygga katter sociala och tama, det tar bara olika lång tid.

Alla kattköpare skulle bara veta vilken glädje det är när en tidigare skygg eller försiktig katt plötsligt börjar slappna av och lita på sin ägare, lite mer för varje dag! Och sedan har man en vän för livet.

Kattstallet i Stockholm har gjort en undersökning av hur lång tid det kan ta och hur vanligt det är att socialiseringen lyckas. Länk här:

http://www.kattstallet.se/kattstallet/artiklar/hurgickdetsen.php

Det var intressant läsning där fr kattstallet. Det finns inga omöjliga förvildade missar, för det tar bara olika lång tid att få dom sociala. Det viktigaste av allt är nog att man har tålamod till max med dessa. Själv funderade jag på hur mycket tid jag själv avsätter på mina vildbasar, är nog ett par timmar om dagen inklusive mitt krypande på golvet med dom. Att man kan närma sig skyggis sakta men säkert på ryggläge en tio centimeter om dagen är en bra metod har jag kommit underfund med. Bra metoder har säkert fler och vore kul att höra om. Man kan säga att varje dag jublar jag av glädje när en av mina skyggisar gör att synligt framsteg.

#12 Men så bra att Kattstallet har gjort en utvärdering över hur de skygga katterna har utvecklats! Det är precis sådant här som behövs. Det är även en mycket tilltalande tanke att de tänker starta en nätverksverksamhet för kattägare till skyggisar.

Intressant enkät!

Men jag skulle inte vilja omplacera en katt innan den är handtam.

Jag tycker folk är dåliga på att vilja ge saker tid. Det är ju ändå levande varelser det handlar om.

Får man hem en skyggis tar det ju först ett bra tag innan katten litar på en själv och omgivningen. Ska den sen flytta vidare så måste man ju "börja om" lite i det nya hemmet. Det kan ju ta tid innan katten känner sig hemma där.

Men folk vill att det ska ske direkt.

En av mina egna katter kom hit som skyggis när hon var kattunge. Misshandlad, och dumpad i en påse i skogen. Jag trodde att hon alltid skulle vara rädd för händer och jag lät henne mer eller mindre vara. Men lite, lite för varje dag blev hon ju tryggare tills hon blev en av mina gosigaste katter.

Men tid och tålamod verkar det vara bristvara på nuförtiden. Allting ska gå fort, genast och omedelbart annars är det inte intressant alls.

För mig räcker det att katten är trygg och lugn hos mig, den behöver inte vara en knäkatt så länge den mår bra och trivs med sin omgivning och sina kattkompisar.

#16 Jättebra skriven!

Ja, är det skyggisar så tar det tid och tålamod och tiden ger tillit i slutänden.

Hade läst Kattstallets enkät och jag gillar den, men att läsa rapport för någon som inte har haft någon skyggis förut gör ingen skillnad, tror jag.

Det jag däremot gillar mer är den här länken från kattstallet, den brukar jag skicka till mina blivande stödhem för den stämmer så himla bra!

Jag brukar säga att det är det bästa jag har gjort, när jag tog hand om Mamsen och det är sant. Utan er här inne så hade jag inte vågat. Jag gjorde en blogg om Mamsen från dag 1 och i den skrev jag och fick alltid peppande ord och stöd i allt som jag undrade över och råd och stöd gjorde också att jag vågade ännu en gång.

Hon är här på sina villkor, men hon är för mig en tamkatt nu och hon kelar på sina villkor och hon älskar att ligga och blinka åt mig och när jag mjauar åt henne så svarar hon mig… då blir jag lycklig! Om 14 dagar ca, har hon varit hos mig i 2 år och hon kommer faktiskt upp i knät ibland om jag lockar på henne… så visst tar det tid och man behöver mycket stöd!

Jag envisas ju med att läsa mycket för kolonimissarna och lära dem att jag inte är farlig. Grynet, mamma till Ruffan, skrämmer gärna sin unge genom att morra och spotta och fräsa och då drar sig Ruffan undan för att hennes mamma säger det, men skam den som ger sig, men kalkon kommer man nästan till himlen! :)

Många vill vara stödhem och de skriver att "katten kan komma ikväll" och när man sedan utbyter några mail och pratar i telefon så inser de att det är en skyggis man talar om och då backar dom, även om man lovar att stötta så förlorar man ett kanske bra stödhem.

Visst är det så att många vill ha helt tama katter och ingen som gömmer sig första tiden - till och med klappbar, vilket inte många av missarna är, trots lång tid :).

Glädjen när en skyggis blir en tryggis (inom sina egna villkor) får inte alla uppleva, men dom som har upplevt det, vet ju känslan, det går ju inte att beskriva… man kan säga att man får hjärtsnörp och man bara dör lite grann på något sätt… haha, vilken dålig beskrivning!

Handtama kolonikatter är en dröm och den ligger långt ifrån verkligheten tyvärr. De här katterna har endast sett människor när de har fått mat, om ens det. Många äter på nätterna också. Så tid kommer det att ta, massor med tid… men bonusen är massor med kärlek!

För 2 år sedan skulle det bli ett studiebesök på Sthlms katthem och deras skyggisavdelning, detta rann ut i sanden, men kanske att det kan komma en sådan chans igen?

Djurhjälpen jobbar också aktivt med skyggisar, de har flera bra youtubeklipp där man kan titta hur man kan göra när man klapptränar en skyggis.

Gillar att vi är många som har skyggisar i alla fall, det gör mig allt lite rörd

Kram
Malin

Det vet ni väl att en skygg katt är en gömd skatt.

#19. Absolut

Älskar man katter  då gör man ingen skillnad på skygga,tama,långhåriga,korthåriga,tama eller skygga.

Risken finns för oss som tar emot skyggisar att de blir för många på ett ställe och därmed svårare att få sociala.Där är det skillnad på katterna hos mig där jag som heltidsarbetar ska socialisera allihop och på Stockholms katthems skyggisavdelning där de är flera som hjälps med skyggisarna.Jag vet flera fall där den skygga katten snabbt har blivit tam i det nya hemmet,medan syskonet som har varit kvar i jourhemmet inte har blivit så social.Beroende på tidsbristJag gjorde "moster Ingeborg" i boden med mina skyggisar som åhörare och efter den sång och dansupplevelsen lekte katterna med mig.De turades om att springa efter grässtrån,förmodligen hade de haft rådslag om hur de skulle förhindra mig från att dansa och sjunga igen.

Ett tag trodde jag att om jag kunde ställa upp som jourhem för så många katter som möjligt flera år och andra med mig då skulle problemet med hemlösa katter vara över.Jag trodde att folk som visste om problemet skulle kastrera sina egna katter och inte att de skulle lösa problemet med att ta en kull kattungar på sin egen katt som de vaccinerar.

Nu är jag inne på TNR,använder man sig av TNR är det inget som säger att katten kommer att leva ute resten av sitt liv.Men det slipper födas ungar ute.Jag har en TNR tråd på Bukefalos och jag märker att det är många som läser den.Jag har själv lärt mig mycket när jag sökt efter svar på deras påståenden.

Vi på Evas Katthem gör det så att jag ta först hand om en skygg katt men att den sedan flyttar till katthemmet. Här träffar de nästan bara mig men en viktig del i socialisisering är kontakten med många andra personer.

Jag kör den allmäna träningen att få en katt handtam men också vardagsträningen, tex damsugningen och hundvana. En stor fördel är att jag har katterna i sovrummet. Jag är mindre farligt när jag ligger och jag har fasta rutiner som är viktiga för skygga katter. Men det blir stor skillnad när de ska träffa andra människor därför är en flytt till katthemmet oftas bra.

Jag tror att huvudsaken till att kunna höja skyggisarnas status är att få allmänheten (och myndigheter!) att inse att, även om en skygg eller förvildad katt inte "uppfyller kraven" som sällskapsdjur, att den endå har rätt till sitt liv. Ett liv som ger utlopp för dennas egna behov, även om de behoven inte är vad som många människor anser stämmer in på deras uppfattning av hur en katt ska bete sig.

Det finns idag så många hemlösa och förvildade katter som förökar sig (och som därmed oftast upplevs som störande för omgivningen) att det tyvärr inte spelar någon roll om man har ett eller tusen jourhem som vill ta hand om en skygg katt. Jourhemmen kommer aldrig att räcka till för att kunna stoppa förökningen av de kvarvarande katterna.

Jag tycker vi måste satsa alla (eller i alla fall fler) kort på att i första hand stabilisera så många kolonier som möjligt (naturligtvis ska kattungar och tama individer omplaceras till jourhem). Dels för att bromsa förökningen och dels för att kastrering ju förbättrar kattens hälsa samt att katterna många gånger inte längre upplevs som störande när kolonin är stabil. Kör man en informationskampanj innan TNR projektet sätts igång så kan man övertyga de flesta om att TNR är den bästa långsiktiga lösning, för både katterna och omkringboende. Det resulterar många gånger i att en del omkringboende engagerar sig i katterna, att de som tyckte att katterna var störande inte längre tycker det (eller i alla fall slutat klaga på det). Genom att man lägger resurser på de förvildade katterna och att omkringboende börjar engagera sig i katterna höjer man automatisk deras status.

En annan viktig sak är att vi vågar "käfta emot" myndigheter som missbrukar sin makt. Jag har sett många förebilder där djurskyddsinspektörer vill trycka igenom sin egen åsikt att förvildade katter ska avlivas, som det vore lag. Man skriver inspektionsrapporter med "brister" som inte har någon stöd i lagen, t ex att hållning av katter som inte är hanterbara inte uppfyller djurskyddslagens krav. Det finns ingen som helst krav i djurksyddslagen eller dess förarbeten att djur ska vara hanterabara.

Vi måste sätta stopp för det! Kommer dessa inspektörer att få tillräckligt med motstånd genom att man bemöter deras maktmissbruk på ett sakligt sätt, så kommer de så småningom att lägga ner skrämselpropagandan. Vi behöver kunna jobba i fred med att höja de skygga katternas status, och har verkligen bättre att göra än att låta oss intimidera av några översittare som har tänkt trycka igenom sin egen agenda genom att missbruka makt och resurser.

Internet är en stor hjälp. "Vår" djurskyddsinspektör är medlem på vår sidan på facebook och är därmed också insatt i hur vi arbetar.

Ett TNR är ju inget alternativ i det här fallet, då vi inte får med oss de som är där. Ingen vill ta på sig ansvaret att mata och se om katterna och dessutom är detta på privat mark, vilket gör det hela svårare.

Jag åker 10 mil ToR varje dag och varje dag hoppas jag att vi ska med oss någon misse i fällan hem. Vi är noga när vi dokumenterar och vi gör vårt bästa för att det ska minska i kolonin och det har det gjort, vi ser tydliga tecken (MASSOR med råttfällor överallt) och inte så många katter synliga heller.

De som är kvar där ska komma in, men till stödhem som förstår att det inte är några tamkatter, att de är skygga och kräver massor med stimulans för att göra dem sociala.

Så jag tänker långsiktigt och har gjort det hela tiden :) så jag är inte förvånad att en del missar är kvar där och en dag ska det ta slut på missar som är hemlösa och skygga just där, det är jag övertygad om.

Det finns ingen misse som inte har ett hem som väntar, antingen så kommer de i vår sluss där vi kan sätta dem i karantän för att se hur de är och att de är friska. Vår vet tar hand om dem inom några dagar och kastrerar, vaccinerar och id-märker dessa och en allmänkoll av kissens status görs, men det finns saker som man inte kan se och som man märker när de är i karantän, såsom kisseriproblem osv.

Vår Ludde som hade diabetes och togs in akut för kass mage. Om han inte hade kommit in så hade han gått en fruktansvärd död tillmötes, han fick komma in i värmen och han fick medicin för sin urinvägsinfektion och han fick mat för sin obalanserade mage osv osv. När inget blev bättre fick han vandra vidare till Skaparkatten och fastän att det gör ont (i mammahjärtat) så vet jag att det gjorde skillnad, att alla katter har rätt till vård när de är sjuka, även de skygga missarna.

Det är också ett sätt att höja kattens status, att låta dem få vård, precis som våra tamkatter, eller hur? Att älska dem med ögonen har jag lärt mig gynnar både mig och katten. Att få en knäkatt är inget som jag drömmer om, jag vill att vi ska kunna leva sida vid sida och kunna trivas tillsammans det räcker alldeles utmärkt för mig, men dock inte för alla, tyvärr.

Kolonier med katter uppstår där det finns tillgång till mat och skydd, så någonstans måste de ju få sin mat ifrån. Så länge man enbart plockar in de katterna man har plats till, och de som är kvar kan fortsätta föröka sig kommer man aldrig tillrätta med problemet… och kommer de att forstätta "störa" omgivningen, dessa "vildkatter", vilket i sin tur innebär att de behåller sin låga status…

Så, om kommunen äger marken där mestadelen av katterna är, så behöver man då ett tillstånd för att göra ett TNR?

Att det finns mat och alltid kommer att finnas tillgång till mat där är för att fiskarna matar katterna och bodar finns det som skydd för dem vid regn och blåst.

Så vem ska då ansvara för katternas TNR, vem står för kostnaderna med nytillkomna katter, kastrering osv?

Var i kontakt med länsstyrelsen för över ett år sedan och de tyckte att avskjutning var det bästa alternativet, trots att katterna alltid har funnits där. När vi talade med flera av fiskarna för att få dem att sluta mata när vi skulle fånga in så berättade de att det alltid har varit avskjutning av katterna där, förutom 2010 då många missar togs in och placerades ut i hem.

En annan man som bor i området vill att katterna ska vara kvar, men han stödmatar bara dessa under vintern, annars får katterna leva på det som de får tag på i matväg. Han anser att han inte har något ansvar, för katterna är ju inte hans, men behövs där. TNR är inte aktuellt för honom och han vill inte ha med "kattfolket" att göra, vilket är så ledsamt!

De andra som har sina båtar där vill inte att katterna är kvar, så det är skilda meningar där.

När man inte kommer fram till något resultat, med hjälp av information så kan i alla fall inte jag bara vända projektet ryggen utan jag tänker att katterna måste därifrån, men jag inser också att det alltid kommer att bli fler och fler katter där, för jag kan inte få människorna där att förstå :(.

2 katter är i omedvetet TNR där just nu, utan att någon fattar det. Nostippen och Fläcken som rymde från sitt stödhem och hittade tillbaka till kolonin :) det blir inga bebbar efter dom i alla fall.

De missar som är kvar är oerhört svåra att få att gå i fällan, det är där det stora problemet är just nu, men det handlar ju om att aldrig ge upp!

Ska man driva ett vettigt TNR projekt så ska ju alla katter som ingår i kolonin kastreras, annars föds det dels nya kattungar och får TNR som metod ett rykte att den inte fungerar…

Det bästa hade varit att de som är inblandade i katterna tycker att TNR skulle vara en bra grej. Göteborgs Katthjälp har mycket info/broschyrer på deras hemsida som man kan avända för att informera om fördelarna med TNR. (Du kan t ex upplysa de som matar om att de har ett juridiskt ansvar för katterna, och ju fler katter det föds destå större blir ansvaret samt att risken på klagåmål blir större och att länstyrelsen då antagligen kommer att låta matarna betala för "saneringen".) 

Om de inte är intresserade i att hjälpa att få katterna infångade hade jag fångat in katterna utan att folk som bor/jobbar där vet om att katterna ska kastreras och släppas tillbaka. Det finns mat och skydd, det enda som i princip saknas är att katterna är kastrerade. Visst skulle det vara bra om det fanns goda hem till, men det vet vi ju är en utopi i dagsläget. Huvudsaken just nu är att kolonin inte växer.

Har du försökt fånga katterna med en s.k. droptrap?
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=blogcategory&id=34&Itemid=117

Just nu är det jag som matar på privat mat. Förr så har företagen gått ihop och betalat för avskjutning, vilket säkert inte är så billigt?!

Jag får alltså bara ställa fällan på den privata marken och ingen annanstans, vilket gör att det blir så mycket svårare att fånga in de sista missarna!

Att kastrera dessa katter som är kvar och bara släppa tillbaka dessa är inte aktuellt för mig, då är det ju inget TNR heller, för det är ingen som vill ta det ansvaret!

Ingen skulle se eller bry sig om, om katterna blir sjuka och då får de alltså självdö, vilket skulle sänka katternas status avsevärt som jag känner det!

Droptrap har jag provat och hade ingen framgång med den :) förutom att Musse kissade ner hela fällan och maten för att ingen annan skulle gå in i den. Nu håller Mison på att bygga en ny åt mig och då ska vi göra ett nytt försök med droptrap igen.

Jag har matat in i stor hundbur också, men Musse är expert på att kissa ner allt och se till att ingen annan går i fällan heller.

Funderar på detta med nät… drastiskt jag vet, men finns det andra sätt förutom vanlig fälla, droptrap, och hundbur?

Kom gärna med råd :)