Oscar? är det din son?

#1

Japp, en färsking på 3 v.

Men va jobbigt

   Hur visar Oscar reaktion ? Är killen tungandad

#3

Först trodde vi han höll på att bli förkyld, för han låter jättetäppt i näsan och sedan vibrerar hela bröstkorgen på honom, låter som att han har vätska i lungorna typ.

Så igår städade vi lägenheten i en 8 timmar kanske, vädrade ur, tvättade allt osv. Katterna fick vara i vardagsrummet.

Blev mycket bättre och i natt har han inte rosslat något alls knappt.

Igår kväll gick vi in i vardagsrummet med katterna och kollade på tv en stund, och då började han rossla nästan på en gång igen.

Pratade med BVC idag och de sa att nästa gång han rosslar sådär måste vi åka akut till sjukhuset.

Omplacera Oscar istället.

MEn Josefa, man omplacerar inte sina barn……

#5

Katterna må betyda mycket för oss alla, men barnen går före, även om inte alla tycker det borde vara så.

Barnen går alltid före det är ju självklart.

Men usch vad jobbigt för er.. Djuren är ju oxå familjemedlemar..Jobbigt om ni måste lämna bort dem. =(

Massa kramar från oss och vi håller tummarna att allt ska lösa sig!

#5 den kommentaren hade gjort mig vansinigt ledsen om det hade handlat om mig, mina katter och mina barn..

Det värsta är, att oavsett om det är allergi mot något annat, elelr astma, så är de flesta läkare helt rabiata på katter och säger alltid bort, bort bort……

#10

Jag är väldigt allergisk själv emot katter, som dessutom i det långa loppet har gett mig astma. Osch så kul är det inte alla gånger att inte kunna andras :/ Men jag har ändå gjort det valet själv, att ha katt, och medicinera emot det. Men et är ju inget man kräver av små barn.

Läkaren på VC var en riktigt*piiip*stövel som vägrade ge mig medicin så länge jag hade katterna kvar.

Men efter mycket bråkande fick jag en tid hos allergi mott. och de var jättebra att ha och göra med. De resonerade som så att den enda som kan bestämma om jag vill ha katt eller ej är enbart jag själv och ingen annan, men för det ska jag inte vägras hjälp när den finns.

Tråkigt Imasy att Oscar reagerar på katterna.

Vore jag allergisk men ändå kunde hantera det är en sak men skulle mina barn (om jag hade några) må dåligt så skulle jag få tänka i andra termer. Speciellt om de vore så små som lilla Oscar med.

Klart barnen måste komma först och det går ju att lösa på ett relativt bra sätt får man hoppas.Annonsera direkt och i värsta fall pensionat ifall det inte går att hålla katter och barn isär.Lycka till!

Det finns fler än man tror som kan tänka sig skyggisar, det vet jag av erfarenhet från Stockholms Katthem. Dom gör ju inget väsen av sig direkt och har man redan en social katt som känner sig lite ensam kan en skyggis vara ett bra sällskap. Katterna är ju som regel skygga för katter, inte människor.

Hänvisa gärna till www.katthemmet.nu under "Solkatter" för inspiration om du har någon som kan vara intresserad. Just nu kan man bland annat läsa om Vilda Mathilda och Solise, två av våra skyggare katter som har hittat en underbart förstående husse.  

Hoppas det ordnar sig. Självklart måste du prioritera lille Oscar hur jobbigt det än känns!

sånt här är alltid tråkigt och det emd att omplacera oscar var ju lite roligt samtidigt =)

men att städa jämt och jämt för att ha kissarna kvar håller ju inte i längden =( , men tror du löser detta till det bästa så håller tummarna för er =) och skänker en varm kram

Jennie!

En tanke bara: Vid allergi-astma rosslar man inte alltid. Man blir tät och får svårt att andas ut. Du vet nog av egen erfarenhet hur det känns. Låter Oscar astmatisk? Om du har minsta misstanke,( det kan ju faktiskt vara en infektion) om allergi så ta tag i detta nu! Städningen var okey men jag vill tro att frisk luft fick Oscar att andas lättare. Har du kollat hur han mår utomhus?  Har han snuva? Feber? Låter han tät på in eller utandning? Är han påverkad?

Vet att det e jobbigt med litet knyte, Grattis förresten, mitt i allt! men försök kolla möjligheterna.

#16

Utomhus, på Ica etc märker man inget alls. Bara här hemms med katterna.

Ja oavsett hur mycket man än städar så tar det ju en evinnerligt lång tid att bli av med alla hår, de har ju satt sig lite här och var hur man än vrider och vänder på det.

Jag trodde också först att det var en förkylning, då jag dessutom har en till som går på dagis, och där är det ju en redig bakteriehärd som alltid envisas med att följa hem.

Han verkar inte ha svårt att andas på så vis att han inte får luft. Bara väldigt rosslig, som om man har vätska i lungorna eller hur man ska beskriva det.

Men vad jobbigt Imasy! Klart lillpojken måste komma i första rummet. Så är det ju alltid. Ni får försöka ha kattfritt i delar av lgh tills en lösning står för dörren. Hoppas någon kan vara jourhem för katterna tills ett permanent hem har hittats. Kan tyvärr inte hjälpa dig då vi har huset fullt redan, annars hade jag gärna ställt upp.

Har inga barn men detta är min fasa om jag skulle skaffa barn. Mina katter är en stor del av mitt liv och jag skulle ha svårt att byta bort dem tom mot ett barn, ledsen men så är det! Nu för tiden finns det bra behandlingar och medicin mot allergier säkeert även för små bebisar. ta kontakt med en bra allergiavdelning. Lycka till!

#19

Jag kommer aldrig att ge mina barn medicin emot allergier om det inte behövs för att överleva typ, så länge de är så pass små att de inte kan avgöra detta själv.

Katterna är ju min "hobby" om man får uttrycka sig så, utöver att de är våra familjemedlemmar. Men jag har svårt att känna en glädje i att hålla på med en hobby om detta ska gå ut över andras hälsa.

Det hade varit skillnad om de var äldre, omkring 15 år kanske, då är de medvetna om vad medicinering innebär, om de vill det själva dvs. Sedan så är de så pass gamla att de faktiskt kanske flyttar hemifrån inom kort pga skola mm, och kanske kan stå ut under tiden.

Jag medicinerar ju emot katterna själv, dels emot allergin och dels astman. Visst blir det bättre såklart, men inte tipptopp. Men det valet har jag gjort själv för min egen del, men det känns fel att tvinga någon annan till det för mitt nöjes skull.

#20

Det finns ju inte bara medicinering som behandling nu för tiden det är därför det är bra att hitta en allergiavdelning med senaste behandlingsmetoderna. Du kan gå att bli av med allergin för gott!

# 20 All behandling är medicinering såvida det inte är kirurgi.

Jag är övertygad om att Imasy har kontakt med en kompetent allergiavdelning. Vad imasy verkligen behöver är medkänsla av oss här när hon står inför att kanske snabbt tvingas omplacera sina kära katter. Som alla vet är det inte gjort i en handvändning att hitta bra lösningar för så många katter som det gäller.

Därför ber jag er att tänka efter om någon här på sajten kan eller någon man känner kan ta en av Imasys katter mer eller mindre permanent. Med lite tur kanske hon kan ha kvar någon av katterna för ju färre katter ju mindre av de ämnen som ger hennes lille son symptom blir det då.

Om alla hjälptes åt så kanske hon kunde få huset kattfritt omgående och sedan kunde efter ett par veckor kunde hon kanske försöka ta in en katt i sänder och se om det är någon speciell katt som orsakar problemen.

Själv kan jag inte för jag fick inneboende igår så reservrummet är upptaget.

Imasy resonerar helt rätt i # 20, tycker jag.

Men jisses så jobbigt för er Imasy……en situation som måste kännas helt åt fanders…

Tänk om det är just en, eller ett par katter som din son reagerar mot..vet att i vissa fall kan vissa katter vara mer "allergisvåra" än andra…

Önskar man kunde hjälpa till på något vis, men har ju fullt hos oss med alla sju..

Imasy har verkligen gjort många goda kattgärningar men nu är det hon som behöver hjälp här och nu. Av alla som läser detta måste det finnas fem sex personer som skulle kunna ta hand om en eller två katter i alla fall två veckor och på så sätt ge Imasy lite andrum. Att sitta med en nyfödd bebis och ha detta problem över sig förstör ju för henne att njuta av den lille.

Så kom igen! De som kan ställa upp kan ju skicka PM till Imasy.

en treveckors bäbis är det klart man inte ge mediciner,. inte ens jag skulle göra det, men kanske sjukhuset kan ta blodprov o kolla att det verkligen är katterna så det inte är något helt annat.

så ledsamt imasy, värsta mardrömmen, kram o lycka till med både pojken o kissarna,

Hoppas det ordnar sig med några som kan hjälpt till att vara jourhem. Alla har det förhoppningsvis inte lika fullt som vi.

#21

Den enda behandling jag känner till utöver medicin är akupunktur eller flertalet sprutor, vilket jag heller inte vill utsätta ett barn för.

Dessutom så finns det ännu inget att behandla ännu heller, då inte allergin är utvecklad ännu.

Har fortfarande inte grattad till son nr 2! Gör jag nu…

Det bästa är ju om du kan göra en egen tråd med bilder och sedan Blocket och allt det.

Hoppas allt blir bra!

Imasy  har du ingen släkting som kan ta hela din katthög så du kan kolla och plocka in någon katt då och då och på så vis kolla om han tål någon av dem. Det kanske skulle gå bra om dom inte va så många.  Hur många har du ? Tål pojke nr 1 djuren du har ? har han aldrig visat allergi ?

Hur har det gått, är katterna kvar hos er?

#30

Svar ja.

31 Vad jobbigt men hár du inte lyckats att nån kan hjälpa dig ännu?

#32

Det var som så, att vår minsta reagerade troligen på katterna som nyfödd, men det blev bättre med tiden.

33 Men vilken tur,Vilken tur att den lilla blev bättre

#34

Ja men eller hur :) Inte var det en rolig sits att befinna sig i om jag säger så.

35 Nä djuren blir ju som en familjemedlem,

#36

Nej, det kändes ju lite i hjärtat om jag säger så, lite ole dole doff över vem som ev inte skulle få ingå i familjen längre.

37 Håller tummarna nu då att den lille håller sig frisk nu då

Håller också tummarna. Fy vilken svår sits.

Mvh Anette