För 1½ år sedan ringde min pappa till mig.

- Sara, det har kommit en kattfamilj hit till jordbruket, med en mamma och fyra kattungar. Vad ska jag göra?! Ska jag avliva dem?

- Nej, nej! Jag kommer och hämtar dem! säger jag med lite lätt panik i rösten.

Bara någon dag senare var jag på plats och det gick ganska snabbt att fånga in hela familjen med lite mat.

Ungarna var fyra små charmtroll som var ganska tama och en mamma som stod ut med det mesta. Tre av ungarna fick bra hem, medan den fjärde fick stanna hos mig efter ett återbud.

En av mina vänner föll pladask för kattmamman, så även hon kom snart tillrätta. När de skulle kastrera henne, så drog de även ut några ömmande tänder, och när hon väl slutade ha ont, så blev hon både lekfull och kelen.

Inte en särskilt dramatisk historia med andra ord. Inte ens det faktum att min pappa frågade om han skulle avliva katterna - anledningen till att han ringde mig var ju för att han visste att jag skulle göra något åt det.

Anledningen till att jag ändå skriver här är för att jag vill visa bilder på kattmamman. Hur hon sliten och raggig kom hem till mig, och den skönhet hon är idag! …och påminna er alla här, om den goda effekt ert arbete har för många, många hemlösa katter i landet.