Väl "talat" kloka ord som gäller det mesta här i livet.

Essim

Jag instämmer i att man måste samarbeta. Tyvärr kan det finnas olika synsätt på hur man ska ta hand om katter och det kan leda till stridigheter inom och mellan kattföreningarna. Det kanske är många som har erfarenhet av att kattvänner inte håller sams och det leder ju till misstro.

Vi kanske jobbar på olika vis men man får väl tänka på att alla jobbar ju för katterna(även om alla inte jobbar för de skygga katterna).

Visst märks det att kommunen vill samarbeta.De första saluhallskatterna togs in i samarbete med kommunen, Det fanns inte jourhem men en tog 11-12 katter akut för att de senare skulle placeras i jourhem.Jag tog två. Sedan visade det sig vara svårt att hitta jourhem till dessa katter och kom de ut till nya jourhem så blev det ofta problem med kisseri och diarre m.m så de kom  tillbaks.Det var inte kommunen nöjda med  så sedan har det inte blivit fler sådana projekt ihop. Det har inte varit några problem med att få låna kattfällor av kommunen och ett par gånger har de ringt till Samvetet som har sagt nej och sedan har de vänt sig till Musses vänner som har tagit emot 5 klappbara katter som annars skulle ha varit avlivade nu.

När inbjudan till Husbyprojektet kom visste vi inte vad det gällde men en teori var att Stockholms kasteringsgrupp skulle berätta om hur ni gjorde när ni drog igång era kastreringskampanjer och sen kunde vi -med stöd och hjälp- dra igång något liknande i Uppsala.

Så sant, Trullis. Vi vll ju alla att katterna ska leva vidare och bör många gånger hantera saker på andra sätt. 

Man ska alltid förutsätta att människan är intelligent och ska därför vända sig till dem som intelligenta varelser. Kommer man med bössan i hand så slår de ut taggarna direkt och så går det åt skogen. Så det rabiata hos kattälskare bör tonas ner, för alla vill vi ju att djuren ska leva vidare.

Därför försöker jag alltid vara lugn även när jag är arg. För först då når man resultat. Det är genom vettiga diskussioner man når någon vart. Annars blir det en boxningsmatch, där en knockas och det är ofta de som kämpar med hjärtat på rätt stålle men med fel teknik. Så sant Trullis. Något för alla kattkämpare att tänka på. 

Sedan så är det upp till alla att försöka sprida detta vidare i Sverige som ni gör. Då kanske vi når ett stopp för de hemlösa. /Vanessa

 jag instämmer också att man måste samarbeta!
Men här i Göteborg gäller tyvärr djungelns lag. Kommunerna och de flesta bostadsbolagen gör allt för att INTE behöva samarbeta.

Göteborgs Djurskyddsförening har funnits här i mer än 100 år….de är seriösa och har en mildare inställning än Göteborgs Katthjälp (framförallt ordföranden i GKH är väldig uppkäftig ;) ). Men i alla dessa 100 år har de (så vid jag vet) inte en enda gång fått hjälp, varken ekonomiskt eller praktiskt från kommunen eller ett bostadsbolag. Kommunen tycker att hemlösa katter inte är deras ansvar, punkt slut.

Som går att läsa i Djurskyddets senaste nummer anser de flesta djurskyddsinspektörer (även de i Göteborg) att hemlösa katter ramlar mellan paragraferna i djurskyddslagen eftersom "de saknar ägare och lagen är skriven med utgångspunkt utifrån djur i fångenskap". Detta är INTE sant, de frigör sig från ansvaret för dessa djur med oriktiga uppgifter.

_Citerar Shalini Persson, jurist:
"Den bestämmelse som snarast blir aktuell i fråga om en katt som är övergiven (utan tillräcklig tillsyn) är 32 § i djurskyddslagen där det sägs att ett djur som är utsatt för lidande ska omhändertas om det är befogat ur djurskyddsperspektiv, t.ex. då ägaren är okänd inte går att nå.. Enligt uttalanden i motiven ska enbart det faktum att ett djur är övergivet innebära en presumtion för att djuret lider. I den situationen aktualiseras kommunens (kommunen är enligt 59 § djurskyddsförordningen kontrollmyndighet) ansvar för djurskyddet.
Miljönämnden har alltså definitivt ett ansvar för de hemlösa katterna." 
_
Att även en övergiven katt omfattas av djurskyddslagen framgår bl.a. 1 § djurskyddslagen enligt vilken lagen avser vård och behandling av husdjur samt andra djur om de hålls i fångenskap eller används som försöksdjur. Husdjur, som t.ex. hund och katt, omfattas därmed även om de inte hålls i fångenskap (se t.ex. prop. 1987/88:93 sid. 49 och prop. 1989/90:118 sid. 17 samt Statens jordbruksverks yttrande 29/1 1996 i ärende 34-4107/9.  Även i förarbetena till 23 § jakträttslagen gör man en tydlig skillnad mellan vilda djur respektive hund samt katt (Prop. 1963:136 sid. 42).

Även jag (!) har försökt vara snäll men man får bara höra "detta är inte vårt ansvar" eller man får inget svar alls. Jag tror att 90% av våra mail inte blir besvarad,  ett svar minns jag väll: "om vi kunde vara snäll och sluta vidarebefordra anmälningar om hemlösa katter till miljöförvaltingen?"  Då tappar man lusten att vara artigt.

/Miranda

Det ligger mycket i vad du skriver Helen. Ert sätt att arbete är  ett utmärkt exempel som visar att det går att komma framåt och hitta samförståndslösningar på en bred front.

Många gånger är det bra att lägga känslorna på hyllan och försöka bli lite mer affärsmässig när man ska kommunicera med myndigheter och företag. Att försöka vara så proffesionell som möjligt helt enkelt. Som du skriver så klokt har vi kattfolk mycket kunskaper som behövs för att det ska bli bra lösningar för katterna. Men då gäller det också att vi kan sansa ner oss lite så att inte känslorna kommer i brand och vi blir omöjliga att ha att göra med.

Det här med upprörda känslor är naturligtvis många gånger befogat med tanke på hur det ser ut när det kommer till hittekatter. Dock kan det få en konserverande effekt om vi inte tänker oss för. De blir ett hinder för fortsatt utveckling då de skrämmer iväg samarbetspartner som vi faktiskt behöver för att komma tillrätta med problemen.

Det här kan även bli ett problem på det mellanmänskliga planet. Jag tänker då på människor som inte vet så mycket om katter och som av den anledningen inte tar sitt ansvar på det sätt de borde. När vi möter dessa kattägare gäller det att vi inte går på för hårt och är dömmande. För vad händer då? Förmodligen inget som är av godo för katterna i alla fall.

Bra skrivet Helen! Vi behöver ha den här formen av rannsakande diskussioner mot oss själva ibland. Kritiskt granskande och att få tänka efter lite leder oftast till att man kommer ett steg längre.

//Lena

En varning, påminnelse och viktig tankeställare i rättan tid, Trullis.

En jättesvår sits många gånger. Att trots stor ilska, ångest och frustration försöka rationalisera, vara kall och bibehålla fokusen på de små försvarslösa missenosarna därute. Att göra allt för att inte de ska fara ännu mer illa, hur kränkt och nedvärderad man själv än blir bemött av potentaterna med rätt att döda. 

Att inte låta sig stressas, ta tid på sig och dra 80 djupa andetag från diafragman varje gång man snackar med diverse markägare och myndighetspersoner om det hemlösa kattproblematiken.

Att upprepa sitt mantra om och om igen…. håll huvudet kallt och hjärtat varmt (som vi sa på 60-talet). Gäller speciellt personer som representerar kattföreningar. Alla möjligheter till möten och samförstånd, om än inbjudna med armbågen, är väl bättre än total polarisering och konfrontation.

"Inte en enda hemlös katt mår bättre av att vi människor inte kan komma överens. De är helt beroende av att vi kan samarbeta"

Jättebra sagt, Trullis!
(Finns det några kurser i ämnet som man kunde anmäla sig till?)

/Pelusa

#4 De här goda exemplen som sker i Stockholm borde väl ändå kunna användas på ett konstruktivt sätt även här nere i Göteborg. Om andra fastighetsbolag kan så borde ju även de i Göteborg kunna ändra sig.

Annars håller jag med dig om att situationen i Göteborgsområdet är bister värre.

#2 Synd att det inte fungerade med jourhemmen. Det är naturligtvis nog så viktigt att man har ett heltäckande backup system när man väl sätter igång ett större projekt av den här arten så att inte katterna faller mellan stolarna när väl det hela är i rullningen. Då kan jag tänka mig att fatighetsägarna backar ur och inte vill satsa på något fortsatt samarbete. Det är mycket att tänka på helt enkelt och man behöver vara många som hjälps åt precis som det är nu i Husbyprojektet.

//Lena

#6 Ja det borde vi ha kurser i ämnet hur man bär sig åt! :)

//Lena

Jag håller med er att man inte ska gå för hårt mot ovetande kattägare, där tycker jag verkligen att tålamod och lugn och ro är livsviktigt!

Men jag har inte tänkt vara snäll mot tjänstemän som systematiskt skiter i lagarna som gäller. Detta betyder inte att jag inte är proffsigt, man kan vara sakligt istället. De ska jobba efter dessa lagar oavsett om jag är snäll eller ej!

Jag lägger helst min energi på att säkerställa att lagarna efterlevs av alla inblandade parter och alla som anställs på framtiden hos kommunen mm. genom juridiska insatser,  än att vinna en och annan tjänstemäns sympati….

Som jag skrev i mitt förra inlägg har Göteborgs Djurskyddsförening varit snäll i mer än 100 år och det inte blivit ett dug bättre i Göteborg.

/Miranda

"Men jag har inte tänkt vara snäll mot tjänstemän som systematiskt skiter i lagarna som gäller. Detta betyder inte att jag inte är proffsigt, man kan vara sakligt istället. De ska jobba efter dessa lagar oavsett om jag är snäll eller ej! "

Kan inte annat än hålla med dig, Miranda. Lagar ska följas, vilket gäller speciellt personer i myndighetsställning som är satta att kontrollera att lagar följs.

Föreningarna behöver proffsiga och sakliga personer så in i vassen, personer som kan lagen, som har kurage och som kan riva i och peka på tjänstemännens lagbrott och kackande i sitt eget bo.

Föreningar behöver även självklart personer som på ett rationellt och sakligt sätt kan konsten att prata sig blåa och öppna tidigare stängda dörrar och därmed försöka nå ett visst samförstånd.

Jag tror ni klarar det bra och gör ett gott jobb just på Göteborgs katthjälp! :)

/Pelusa

#9 Snäll behöver man inte vara precis. Det kan många gånger vara ett utryck för att man är rädd att ta konflikter. Men att vara saklig och proffsig och att om det går hålla känslorna i schack är taktiskt.

När myndigheterna systematiskt bryter mot gällande lagstiftning  hjälper det nog tyvärr inte med allt prat i världen. Då behövs det andra hårdare metoder där lagen får ha sin gång.

Det kan med andra ord behövas lite olika former av taktik och färdigheter i olika situationer. Många gånger känns det som att "Göteborgsläget" är något som ligger vid sidan om det normala. Snällhet är defintivt inte lösningen på problemen i denna del av landet.

//Lena

Jag håller med om det. Många gör sitt bästa, vi på DV gör vad vi kan (utan onödiga avlivning) och jag har jättestor respekt för de som jobbar med skyggisar. Här hemma tar jag hand om de som inte går att förmedla till ett hem eller har blivit återlämnad flera gånger. Rädda och ej rumsrena. Eller för gammal…Har en liten kattunge som det tog flera veckor att inse att den kan gå ut eller på lådan. Men den behåller jag, blivit nån mama för den.   

Men jag har märkt, att det är svårt att vara trevlig när folk ringer och vill bli av med sin katt. Eller att de har sett en jättemager katt rund huset sedan flera veckor (ofta skadade). Då blir man förbannat att de inte hörde av sig tidigare eller själv åkte till veterinären. Men är man inte trevlig, då ringer de kanske aldrig mer och det hjälper inte andra katter, Vi är beroende att folk hör av sig om hemlösa katter.

Men jag drömmer om ett land, där vi inte behöver alla katthem mer, för att alla katter har ett hem!

Det landet vill jag också flytta till, som också är med i Stockholms kattkastreringsgrupp, och har Husby som destination lediga stunder, ett pussel, när man jobbar heltid, men blir så glad för varje katt som kommer in, och Helene har verkligen förhandlat fram en bra funktionell lokal, där man kan haruppsikt över kissarna, utan att dom alltid ser dig, en del är inte så jätteglada att komma in, trots värme och mat, är ju helt nytt för dom och okänd mark att tassa på Maggan47

#12 & #13 Visst längtar man till ett annat land där katterna har det bättre. Efter att ha bott i Nederländerna i några år kan jag säga att jag nästan varit där - i ett sådant land. Fast katthem finns det där också, men de ägnar sig mest åt omplaceringar. Det är inte tillåtet att avliva friska sällskapsdjur där nämligen. De får istället hjälp att komma till ett nytt och bra hem.

#13 Förstår att det är en omställning för katterna som kommer in. Inte lätt att förstå att det fått det bra så där helt plöstligt. Måste vara omtumlande….

//Lena

När jag skrev - drömmer om ett land utan hemlösa katter - då menade jag Sverige…Kanske är vägen lång, men det gäller att har ett mål. Inga okastrerade och id-märkta katter mer.

#15 Jo det förstår jag - det är ju det man hoppas på att Sverige också ska bli ett sådant land. Det var tanken jag hade när jag startade Hittekatter i Fokus. "Kan de i Holland så kan Sverige".

Lena

Och det känns som om vi är på väg!

jag tror det börjar blir pinnsamt att berätta att man har kattungar hemma. För några år sedan var folk stolta över det, nu är dom mer medveten att det kanske vore bättre att kastrera sina katter.

Holland har nog alltid varit mer öppet och då visar man sina känslor istället för att som här i Sverige drar sig tillbaka. Då är risken stor att man inte bryr sig om andra (eller om katter). Mår man inte bra, orkar man inte engagerar sig.

#17 Framförallt har holländarna alltid haft ett nära och fint förhållande till sina djur. Det gäller även boskapsdjuren.

//Lena

Vi förtydliga mig - detta handlar inte om att tala om hur duktiga vi i Stockholms Kattkastreringsgrupp är. Husbyprojektet lyfte jag upp bara för att visa på vilja till samarbete. Denna tråd är föranledd av någonting helt annat och en djup besvikelse över en total brist på vilja att samarbeta hos en part där de andra åtminstone har öppnat dörren och är villiga till ett möte. Hela syftet med tanken om samarbetet var att rädda ett antal katter som lever under hot. Men om inte alla parter vill diskutera så faller hela idén. Påstår inte heller att det är enkelt och förtar inte heller att det är hopplöst när det gäller vissa förvaltningar eller miljökontor i vissa städer. Men varför inte ta chansen när en villja till samarbete dyker upp? Det finns tillräckligt med bevis på ovilja från bostadsbolag och miljöförvaltning till att hjälpa hemlösa katter. 

Helene

#19 Jag tycker det är jättebra att du öppnat den här tråden! Husbyprojektet är ett sådant bra exempel på vad man kan åstadkomma när de olika parterna lyckas nå varandra i diskussionen. Ibland kan det handla om små detaljer som gör hela skillnaden. Det är viktigt att samla alla goda erfarenheter och använda och utveckla dem vidare. 

Förstår att det känns motigt de gånger det inte går hela vägen. När någon sviker på vägen……

//Lena

Puttar upp! / Lena

Får jag lov att kopiera lite text härifrån och lägga på vår hemsida? Tänkte på #4, Shalini Perssons uttalande.

Helen

Puttar upp. /Vanessa