Det är sant, samtidigt som jag själv såg brister i hennes engagemang. Senast igår så försvarade jag kvinnan i en diskution om djurplågeri faktiskt. Jag berömde hennes arbete då hon vet vad hon gör. Felet hon gjorde var att ta hem dem, utan tillstånd som man ska ha för att ha vilda djur hemma. Samt att det var för många svanar i hemmet. Men om kunde samarbeta med viltjouren eller liknande så slutar nog folk skratta. Vi är dessutom många som ser hennes arbete som något bra också, även om det blev fel.

Sedan att lagarna är som såll gör mig så besviken, arg, ledsen och en massa andra ord som jag inte ens kan säga utan att bli censurerad. /Vanessa

Bloggade om just det här

Hånad - för att hon räddar liv

Du kan tortera ett djur till döds, skjuta småfåglar och förgripa dig sexuellt på ett djur utan att det ens leder till åtal. Men den som bryr sig om djur och har räddat livet på hundratals svanar hånas öppet i medierna och riskerar att straffas för brott mot djurskydds lagen.Var finns moralen och etiken, undrar Chatarina Krångh debattör idag på aftonbladet.

Och jag och Mojje tycker att hon har en poäng, läs krönikan själv här. Och ståller samma fråga som Chatarina - var finns moralen och etiken?

Varför utsätta sig för omgivningens hån och gliringar, om att man bryr sig och vill hjälpa till om man kan. När det är så enkelt att låta bli, för det är ju inte mitt problem?!? Skulle nog kunna säga att det är inte bara en god gärning man gör när man sträcker ut en hand för att hjälpa till, det är en modig gärning. För det är inte riktigt ok att öppna sitt liv och hem för djur, det är ju bara djur?!?

Jag och Mojje och många med oss struntar i det och sträcker ut en hand där det behövs, hån och gliringar till trots. Och kanske någonstans på vägen så ser någon, hur givande det är att finnas där för någon som behöver någon annan. Och kanske så ser dom att det är mer än "bara" djur och att dom precis som oss har rätt till ett värdigt liv

Ha de bra

Eva & Mojje

#1 ja det är inte ett lämpligt agerande att ta hem svanarna, men min tolkning av debatten i aftonbladet var snarare hur klimatet är runt folk som väljer att jobba för djur. Det kan ju stundom bli ett och annat ironiskt inlägg emot en person som väljer att jobba för djur. Och det var min tolkning av debatten,

Är inte detta typiskt svenskt? Att med ljus och lykta hitte fel på den som är modig och engagerar sig för saker som de flesta andra inte lyfter ett finger för att göra något åt. Kvinnan i artikeln har vad jag förstått gjort massor av bra saker för djurlivet på orten. Sedan gör hon något mindre bra och sågas helt utmed fotknölarna för detta. Man ser bara misstaget och blir blind för allt det andra.

//Lena

Det här är väl ytterligare ett bevis på att vi lever i en bisarr värld.

Offren förnedras och skändas, hjälparna hånas och åtalas - och förövarna går fria!

/Pelusa

5 Precis vilken förljugenhet som råder  man mår mer än illa.

håller med i sak. Men vi får inte glömma, att tanten hade 11 svanar hemma i en etta! Om inte jag minns fel, så var åtminstone en så dålig, så den fick avlivas.

Jag håller med dig Gunilla. Hon hade hjärtat på rätt ställe, men gjorde samtidigt så fel. För 11 svanar i en lägenhet är inte bra. Inte ens en svan. Det menaade jag i #1 att man måste ha tillstånd och därigenom rätt yta för det hela. Så om hon kunde börja arbeta för viltjouren eller liknande, på deras plats så skulle hon hjälpa svanarna på riktigt. Idag blir det fel, och plågsamt för dem. /Vanessa

Men svanararna måste har märkt, att hon ville hjälper de. Jag själv är livrädd för svanar, men att ta med de förbi grannar in i en etta utan att de skrika eller slåss? Och den som blev avlivat var säkert ännu mer dåligt innan. Igentligen är det samma sak som vi gör med katter, bara en etta är fel ställe. Synd att Stockholm inte ställer upp mer och skaffar henne bättre lokaler. För hon är säkert duktig.

Att fånga en svan är inget som man gör hur som helst och det konstiga är ju att Viltjouren på Ekerö tycks ju ha känt till hennes jobb med svanarna så då borde de ju ha kunnat starta något slags samarbete med henne tycker man.

#7 Well, 11 svanar i en etta är naturligtvis lite magstarkt. Vet inte hur hon tänkte där om det var desparation eller vad? Hur länge höll hon svan inomhus?

//Lena

Kan mig skjöna bland människor i allmänhet att det är "okey" att bry sig om hundar, och att alla blir upprörda då man läser i tidningen att någon rispar/knivskär hästar som går ute i hagar och då ska man slå ihjäl den jävlen om man stöter på personen i fråga. Men går du som jag omkring med en liten badge där det står "jag älskar katter"…då har man reducerats till en sån där katt-tokig människa! Kan bara tänka mig vad en kvinna (naturligtvis) som engagerar sig i att hjälpa svanar får höra och utstå. Om hon har gjort rätt eller fel…vet jag alldeles för lite om, men hon har iaf fått ta en j-vla massa skit verkar det som.

Varför är det alltid så okey att peka finger och hacka på människor som försöker hjälpa djur, varför ses det som en svaghet i vårt samhälle, en slags idioti tycks många människor tycka. Vad gör dem så unika att de kan tycka det?! Och vad f-n gör de själva för någon annan varelse undrar jag?

Som hon sa den kloka Drottningen Kristina

-Vissa bör man vägra allt.

Hälsningar Efvis

#12 Ja vad gör de själva som ger dem rätten att klaga och gnälla? Det var en bra fråga.

//Lena

Det är små, enkla människor som har ett behov av att hävda sig själva genom att trampa på någon annan, t.ex djur. Ju mer de trycker ner någon annan desto större känner de sig själva. För att kunna känna med djuren så måste man ju ha förmågan att tänka på någon annan än sig själv och har man inte det - ja då blir man en sån som måste göra sig lustig över andra som är större människor än de själva.