Vill börja med att tacka dig för att du tog emot alla 3 kissarna. Det är så roligt att få rapport om dem och att de är sååå duktiga med lådan.

Förstår absolut din känsla för kissarna och det är så underbart när man får följa framstegen de gör. Hoppas du vill fortsätta att berätta om dem och deras framsteg.

Alla tre var ganska osynliga ute på Hornbach också, hoppas få se lite mer av dem nu

Underbart att dom är inne i värmen. 

Visste inte att du skulle ta alla tre.    

Men jag ser ingen bild bara en stor svart ruta.

#3 Titta noga så ser du 2 par ögon också.

Ha ha ha ha, jag hade skärmen för mycket lutad bakåt så det blev bara en svart ruta. Nu ser jag de små godingarna när jag lutade fram skärmen.

Tanken är ju att jag ska ha två av dem, Nemo och Mio blir det MEN jag måste villigt erkänna att det tar emot att släppa lilla rädda Nicko. I mitt hjärta har han redan sin plats

Tack för rapport! Ja nu brinner vi efter sådana om dessa kattkillar. Det är ju så härligt det där att få följa kissarna efter att de landat i sina nya hem.

De är som kamelonter vissa kissar. Jag hade en skyggis en gång som gick in och gömde sig inuti en soffa. Vi letade som galningar innan vi kom på vart hän den försvunnit.

Underbart att du öppnat dörren för missarna..tycker så mycket om bilden där ögonen syns så fint!

Jominsann…katter kan då kontsten att försvinna totalt upp i rök…

Håller hårt i tumme o tass för att allt ska gå framåt med dom små liven!

Jaha då ligger även Nicko på samma hyllplan tillsammans med sina "småbröder" Till skillnad mot de små så fräser Nicko rejält när man kommer för nära ! Nemo har jag däremot fått klappa på rumpan

Maten är uppäten!! Jippie yeah!

Vad bra att du kunde ta alla tre!!

 Det är roligt att läsa om dem. Jag har ju en släkting? Kim, sedan en vecka tillbaka.

#0/9 Tack för en fin rapport!

Det känns glädjande att de vill göra sig hemmastadda bit för bit. Trots allt är ju Nemo den av kissarna som varit inne en dryg vecka redan och säkert acklimatiserat sig lite mer än tiger-pojkarna till inomhuslivet.

Nicko såg vi ju redan i bilen att han var rätt osäker och fräsig av sig. Mio var ju alldeles "färsk" och nyfångad så hans osäkerhet borde ju vara större tycker man. Det är bara tid som behövs - de smälter nog så småningom

Du gör ett jättebra jobb och det kommer säkert att gå bra!

(Får väl se hur många som stannar, bröderna vill kanske bo tillsammans)

Vilken underbar rapport! Självklart hoppas även jag att vi får fortsätta följa deras framsteg

Skönt att höra att de verkar finna trygghet hos varandra, det kan de behöva efter all omställning…men det kan inte vara lätt att låta någon av dem flytta då! Har du möjlighet att behålla alla tre?

har fjäskat lite med min man och jag har tagit honom på bar gärning när han har smugit in i rummet och står och pratar med killarna med en något ljusare och barnsligare röst än vanligt.-)) 2 eller fem spelar ingen större roll enligt honom, bara det inte blir fler anar jag.-)

Någon hört något från A?

#13 Hihi.. sicken go gubbe!

(Inget hört)

Hihi…det där känner jag igen från min pappa när vi hade kattungar när jag var liten…"kattskrällen" och sånt hette de…men sen när han trodde att ingen hörde var han inne och gullade med dem

Dessa tre verkar ju nästan vara som en dessutom

Längtar efter en uppdatering om pojkarna!

haha sen såg jag också två kisar……

kommer under morgondagen, nu är det afterwoork,-))

Här kommer en uppdatering om de små grabbarna!!

Mio har vi fått klappa det började med att han var nyfiken och fick nosa på mitt finger och sedan fick man klappa på kinden och till sist låg han och åmade sig medan man kliade på och vips så spann han!! Vilken seger Han rör sig i rummet när vi är inne och han är nyfiknast av de alla, tunn och mager med ett väldigt speciellt utseende, ser nästan ut som en "abissinier" heter de så lite orientaliska drag har han iaf!! Nyfiken som få och absolut den som har lite "kattunge" humör kvar och bara sååå söt!!

Nicko har ju varit den som är räddast trodde jag men även där är framsteg, han sitter lugnt på fönsterbrädan och kikar när man är i rummet och i bland blundar han helt måste någonstans ändå känna sig trygg med oss även om han fortfarande fräser när man kommer för nära. Ögonen är helt okej och han ser helt frisk ut nu! Äter som en häst och slår inte efter en utan fräser mer stillsamt dock fortfarande en liten varning när man närmar sig.

Vackra kolsvarta Nemo lämnar inte garderoben så fort vi är i rummet, han ligger och trycker och och behöver fortfrande tryggheten i sin garderob. Han är ute och rör sig när vi inte är i rummet men så fort jag ska in hör man hur han springer iväg och hoppar in i sitt krypin. Han har aldrig fräst åt oss utan tittar bara med sina vackra gröna ögon

Alla tre kissar och bajsar i sina lådor och i dag är första morgonen som inte vattnet är tokslut! Har ändå tre skålar med vatten som fylls på det sista vi gör när vi går och lägger oss men nu börjar man ana att de börjar få fix på vätskebalansen också vilket är ett framsteg!!

Ska upp och fota lite och lägger in bilder inom en halvtimma om nu killarna är framme vill säga, det är väldigt tyst på ovanvåningen så jag anar att de sover ,-))

Och här kommer Mio….krånglade med att lägga in bilder så det blev dubbla inlägg tyvärr

Mio lite skeptisk .-)

Mio på väg ut

mio äter ,-)

Det var en trevlig uppdatering Lilla Mio som var "sist in och först ut" då.

Skönt att de ändå verkar ta det med ro och börjar anpassa sig successivt. Nicko var ju helt klart påverkad och oroligast när vi reste och han behöver förmodligen lite längre tid på sig kanske. Det blir säkert jättebra - det är jag övertygad om.

Min lilla pekfinger stillade sig och återgick till normal storlek snabbt så där blev det inget galet i alla fall. Tack vare snabbt ingripande av expertisen. Tack för det!

Vilken härlig uppdatering…och vad fort det går för dem

Underbar läsning, det värmer ända in i hjärteroten.

Tack för uppdateringen! Härligt att höra att det har gått så bra. Man får även tänka att det bara har gått en vecka än.

Han är en riktigt snygging Mio! :)

Underbart att det har gått så fort med Hornbachgrabbarna, tyder på att dom inte var så förvildade.

Man blir glad för varenda kise som slipper kämpa för sin överlevnad

Härligt att höra att det går så bra med kissarna och de gör fina framsteg. Betydligt bättre för dem inne i värmen och bli ompysslade än sin tidigare miljö.

Jag älskar såna här trådar där man får läsa hur det går för kissarna som kommit in i värmen.  

Puss på nosen på alla tre! 

Tänkte komma med en liten uppdatering om de tre kissarna från Hornbach. Mio den minsta med orientaliskt utseende är hur kaxig och kavat som helst! Inte ovanligt att hitta honom i soffan,( våran nya divansoffa som han har hunnit pinka in 3-4 ggr….-) eller på matsalsbordet. Rör sig lika mycket på ovanvåningen som undervåningen och har vid ett par tillfällen böstat upp de gamla killarna i huset.)) I morse var lyckan total när han låg vid mina fötter i sängen och sov!!! Han vill inte att man håller fast honom eller lyfter men annars kan man ta i honom hur mycket som helst!

Nicko har vant sig vid oss och älskar att bli klappad och framför allt kliad under hakan, det är super!  Han trampar och spinner och kråmar sig. Han rör sig mest på ovanvåningen det vill säga deras rum som alltid har öppen dörr nu och vårat sovrum. Han kan sitta halvtimmesvis och stirra på husse när vi har gått och lagt oss men hoppar upp i sängen gör han bara när vi inte är på plats! Tog alla på bar gärning idag där de hade gosat ner sig i mitt tjocka duntäcke, håller tummarna för att de INTE kissar där!!

Nicko är dessutom mycket lekfull och som en pappafigur för lilla svarta Nemo. Nemo trivs bra mellan framtassarna på Nicko och det är en härlig syn att se Nicko liggandes på sidan i djup sömn och Nemo tätt intill.

Mio den lilla kaxiga har böstat upp lilla Nemo ett par gånger jag hoppas att det inte fortsätter och att Nemo kan kommer att tuffa till sig lite,-)

Nemo ligger numera stilla i rummet när man kommer in, han har gått halvvägs ner för trappan till undervåningen men vänder när vi är där nere, jag stressar honom inte men jag ser att han funderar när jag gosar med de andra två, han har sträckt sig så långt att han nosar försiktigt på fingrarna när man sträcker fram dem. Han kommer att behöva mer tid, han kommer säkert snart att vara socialiserad också!

Vi har ju ingen brådska, nästa stora steg som ska tas är ju till våren då de ska få uptäcka utsidan, om de vill alltså!! Ladugård på 600 kvm och ängar/tomt på ca 15 ha så de kommer att ha att göra! Är bara rädd för att de piper iväg får se hur vi ska lägga upp det, tips mottages tacksamt!

God Jul på er alla från oss alla!!!

Härligt att höra hur bra det gått….

Det är roligt att höra om Hornbachkatternas framsteg och hoppas att dom alla får ett bra hem, en efter en när dom fångas in. Det som är bra att vi som tar in dessa missar, kan ge varandra bra tips och råd, så att vi lyckas civilisera dessa.

Härligt att det går framåt för pojkarna

God Jul hälsar Mysko af Hornbach med familj!

Härligt att det går så bra, blir så glad

God Jul