Behöver hjälp och råd ang innekatt
Hej alla!
Jag har haft en kattunge i en månad nu, det är en hane och han är 5månader nu. Jag bor i en etta på 37kvm (ska eventuellt flytta ihop med min pojkvän till 44kvm)
Mitt problem är med katten, han jamar väldigt ofta och jag uppfattar honom som väldigt social då han alltid ska vara i närheten och är väldig gosig. Rätt ofta jamar han jämt och ständigt och ibland låter det lite som att han piper/skriker. Jag tror att det beror på att han är så social men min pojkvän säger att han är understiumerad och att man inte ska ha innekatter egentligen.
Han har leksaker såsom möss, bollar, två klösmöbler och en vippa med en mus på som jag måste hålla i och leka med honom. Jag får väldigt dåligt samvete och undrar om jag är helt fel för honom? Jag tror inte att jag har pengarna till att köpa en till katt och min pojkvän är skeptisk till en katt till och även jag faktiskt.
Jag har en möjlighet att lämna över honom till min syster som bor nere i Skåne men det är också i en lägenhet, visserligen större men jag undrar om det är rätt? Jag är lite egoistisk eftersom jag känner att han kommer att lämna ett stort tomrum efter sig..
Hur känner ni spontant när ni läser det här? Vill gärna ha hjälp och råd.
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Kastrera honom, han kan vara på väg att bli könsmogen. Lek och gosa mycket med honom. Kan rekommendera laserpekare. Skaffa ett rejält klösträd som går ända upp till taket. Fundera på en kattkompis till honom. Näta in balkongen om ni har en sådan. Överväg koppelpromenader. Släpp inte ut honom! Det ska man bara göra om man har en uterastgård alternativt bor långt ute på landet med i princip inga bilar omkring, annars blir han lätt överkörd, offer för kattplågare etc.
#1 Kan kastreringen hjälpa trots att han har varit sånhär sedan jag fick hem honom? Hans förra ägare sa att han hade fått vara ute 2ggr när hon lämnade av honom i min lägenhet..Finns laserpekare i djuraffärer eller köper man dem i någon speciell affär? Om vi får den lägenheten vi kanske ska bo tillsammans i så har den en markaltan men den kan man nog inte näta in..
Kan man ha koppelpromenader fast det är snart vinter? Ursäkta alla mina frågor men vill bara hans bästa och om han kan stanna kvar hos mig så vore det guld värt.. Min syster sa förresten att Mjau's torrfoder är giftigt, hon hade läst det någonstans. Det stämmer väl inte?
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Jag tror att en kattkompis kunde göra susen.
Men först och främst är han kastrerad ännu? Om inte tror jag att han börjar bli könsmogen och därför blir lite mer "skrikig" och orolig i kroppen. En kastration lugnar hormonspelet och gör katten mer harmonisk.
Sedan är det ju en ungkatt (nästan bebis) fortfarande vilket gör en aktiv katt som behöver mycket bus och lek. Där kan kattkompisen komma in i bilden.
Se bara till att ni är överens om hur katten skall ha det när ni flyttar ihop. En pojkvän som inte är villig till innekatt eller en katt till kan innebära lite trassel om det går stick i stäv med dina tankar.
----------------------------------------------------------------------
Kattassen/- medarbetare på Hittekatter.ifokus och Katter.ifokus
Har man en markaltan kan man bygga en rastgård vilket är ännu bättre frö katten men lite mer jobb för er givetvis. Laserpekare finns säker på öb, biltema eller liknande billigt. Köpte min på biltema men har sett lite överallt. Koppelpromenader går nog året om egentligen men jag skulle inte rekomendera att gå ut första gången en vinter då katten inte är van vid kylan heller. Däremot av egen erfarenhet vet jag att min Thindra började skrika när hon fick koppelpromenader och satt vid dörren så vi slutade mestadels. Har varit ute enstaka gång på sommaren och nu skriker hon inte.
En kattkompis är ju att rekomendera då de stimulerar varandra har ju själv 3 st i en etta på 42 kvm och allt är frid och fröjd.
Mjaus torrfoder har jag inte hört är giftigt men det innehåller nog inte så mycket viktiga saker som en katt behöver skulle jag tro. Jag kör med royal canin och sen mjaus tetrapack i blötmat istället.
//Pia
#3 En kattkompis har jag också funderat på men jag tänker på ekonomin.. Jag har en ganska hög hyra och jag studerar på högskola så CSN är min enda inkomst.. Men egentligen borde det väl inte bli SÅ mycket dyrare med en till..? Hmm..
Och nej han är inte kastrerad än..
Ja, alltså när han är hemma hos mig har han kelat med katten och pratat med honom och sådär men han kommer med lite kommentarer såsom "han kommer aldrig få några muskler för att det är en innekatt" och när han jamar/pratar så säger pojkvännen att han är understimulerad..
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

#2 Koppelpromenader är jättebra. Vi bor i radhus med liten altan och stor gräsmatta utanför uterummet och där har vi tränat alla våra katter genom årens lopp att vara ute i koppel. Fungerar jättebra - även hittekatterna som varit utekatter förut har anpassat sig bra till inneliv med koppelvistelse ute.
----------------------------------------------------------------------
Kattassen/- medarbetare på Hittekatter.ifokus och Katter.ifokus
#4 En rastgård? Med nät och liknande eller? Hans förra ägare hade haft honom ute två gånger men nu har han ju varit inne i min lägenhet i en månad så det kanske inte är smart att ha koppelpromenader nu då? Okej, ja alltså om vi får lägenheten så får vi 44kvm och det är ju ganska stort.. Men det är nog mer min pojkvän som är skeptisk..
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
#6 Vilken söt bild! Tror du man kan börja med koppelpromenad nu? Han har varit ute två gånger innan enligt förra ägaren.. men nu har han ju varit inne i min lägenhet i en månad.. Det kanske är för kallt?
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
Var medveten om att det risker med koppelpromenader. Alla katter fixar inte det där utan du får en kisse som jamar ännu mer och börjar kissa innanför dörren för att markera att han vill gå fler gånger än man kanske har tid att gå ut med den.

#8 Han har ju päls
Det är värre att stå med kopplet i handen och frysa, nej jag ser inga problem med lite koppelträning. Men kastrera honom först så han inte är hormonstinn när ni kommer ut!!
Du kan ju träna lite med sele och koppel inomhus först. Inte alls säkert att han gillar när det "drar på nosen" den första vistelsen ute
. Förmodligen blir han lite rädd när han kommer ut så ha buren med så han kan krypa in om det känns lite kymigt. Selen måste vara säker för han kan mycket väl bli rädd och få totalflipp när han kommer ner på marken.
Vi har 4 katter och alla är vana vid detta. De två syskonen är födda i augusti och sprang ute under hösten vind för våg innan vi tog hand om dem. De fick sedan vara inne hela vintern fram till våren då vi började med koppelträning ute. Inga problem. Dock vill de inte gå någonstans utan sitter gärna på altanen och spanar. De två andra är vuxna hittekatter som vi omvänt till innekatter och går fint i koppel. I synnerhet vår storkatt som gillar att "gå fot".
----------------------------------------------------------------------
Kattassen/- medarbetare på Hittekatter.ifokus och Katter.ifokus
Alla katter grejar inte det. Då kanske det blir som någon skrev här att han står och mjauar och vill ut i tid och otid sedan. Jag röstar starkt för att han definitivt behöver en kattkompis. Helt klart understimulerad. Könsmognad tror jag inte på då jag tolkar det som att han gjort så här sedan han kom dit. Säljer aldrig kattungar som ensamkatter.
#11 Har fått höra att dem kan börja kissa och bli förändrade i beteendet om man tar in en ny kisse och när vi flyttar.. Kan det stämma?
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
Han har även börjat med att lägga sig under badkaret. Kan det ha något med detta att göra eller det är bara en ful vana han lagt till med?
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
Jag har tagit in ca:120 stödkatter hos mig och mina egna eller någon av dessa har någonsin kissat på andra ställen eller fått ett annat beteende. Så det går säkert kalasbra. Din katt kommer att bli överlycklig 
Min Thindra gillar ju inte grabbarna så värst men de håller sig på sin kant så hon är nöjd bara hon får ha matte för sig själv. Hon har aldrig visat missnöje genom att kissa där hon inte får. Enda gångerna som någon gjort det är Billy som har en tråkig historia och de gångerna är det mitt fel så jag kan nog inte säga att mina kissat inne för att en ny kattkompis kommit in i bilden. Så jag tror inte du behöver vara orolig.
//Pia
En kattkompis är alltid bra. 5 månader är inte gammal, de är fortfarande barn då och saknar säkert syskonen.
Jag skulle inte börja med koppel så länge han inte "mår" riktig bra. Bätter med kastrering och en kompis. Och en katt mer kostar inte mycket och ni slipper dåligt samvete när han är ensam.
Sedan finns det ju katter som jamar mer än andra.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
13 Hur har det gått med din katt?
Vad vore livet utan en katt,,,Inget liv alls,
Myse missar