Humöret var på topp, jag hade verkligen lyckats den här gången. Presenten var klockren! Hon skulle bli så glad, perfekt.

Jag plockade bort från köksbordet för att få plats att slå in mitt fynd medan min katt smekte sig runt mina fötter.

- Hej älskling, sa jag mjukt och klappade honom på huvudet.

Jag gick bort till skåpet där jag hade mitt present papper och öppnar dörren. Jag var till och med riktigt nöjd med valet av papper. Allt skulle bli perfekt!

Jag tog med mig pappret bort till bordet och börjar undra vad katten tog vägen.

*krafs, Krafs*

Jaha, jag går tillbaka och släpper ut katten ur skåpet.

- Här gubben, sitt här. Jag släpper honom på stolen bredvid.

Tillbaka till presenten. Pappret var vackert rött och till det hade jag köpt snöre med silver färg. Jag gick och hämtade kartongen som presenten skulle ligga i och sjöng lite för mig själv där jag gick.

Jag ställer kartongen på bordet och böjer mig ner för att ta upp presenten ur påsen jag fick på affären.

*suck* Jag drar ut katten ur påsen och sätter honom IGEN på stolen bredvid.

Ah! Där är den, försiktigt lägger jag ner presenten i kartongen och går för att hämta tidningspapper för att fylla den med. Aftonbladet och Östran får duga, men var är katten? Jag drar ut sidor och knycklar i hop dem för att sen lägga dem i kartongen. Jag öppnar lådan, Jaha katten! Jag lyfter ur honom ur lådan och tittar på presenten. Ingen skada skedd. Jag struntar i tidningarna och går direkt på presentpappret. Jag drar ut det och räknar ut var jag ska klippa.

Jag försöker rätta ut pappret men inser att katten är under och måste lyfta bort honom. Samtidig som jag lyfter honom sätter han klorna i pappret.

Ända sättet nu är att kasta pappret, klippa till ett nytt efter det att jag satt katten i påsen som presenten kom i.

Så nu är pappret klippt, nu ska vi bara ha tejp! Jag drar ut tejpen.

Suck, Måste nu tillbringa tjugo minuter till att dra los tejpen från kattens svans.

Så där ja, utbrister jag glatt. Papper och tejp klart. Nu ska vi bara ha snöret. Då inser jag att både rullen med snöre och katten är borta. Fan! Jag jagar katten runt huset ett par varv innan jag får tag i honom och kan ta tillbaka snörrullen. Jag muttrar surt medan jag går till köket för att knyta på snöret.

Jag drar runt snöret och då kommer attacken, Katten drar sönder present pappret och jag måste börja om igen! Tillslut har jag bara ett ark papper kvar. Jävla katt, mumlar jag och slänger ner allt i påsen och går in i garderoben och stänger dörren.

Jag öppnar dörren igen och slänger ut katten. Äntligen! Jag lägger ut de sista pappret försiktigt. Vilket är mycket svårt i det trånga utrymmet. Sen inser jag det självklara, Kattkräket har haft sönder det också! Jag går ur rummet, letar igenom hela köket och resten av huset efter mer papper men kommer sen på att katten hjälpte till att slå in förra året också.

Jag suckar tungt tar med mig allt in på toaletten, låser dörren. Jag öppnar lådan och ser att presenten i alla fall är okej. Vilket är huvudsaken. Försöker med mycket ansträngning att få presenten att se okej ut med rivna present pappersbitar. Sätter på en etikett och äntligen kan jag slappna av. Det blev egentligen inte så tokigt.

- Ja, jag fixade det i år också! Och bara på två och en halv timme.

Jag öppnar dörren tar paketet under armen och sätter det på diskbänken. Jag sätter mig belåtet på stolen och kallar på katten.

- Kom kisse kissen… Kissen!

*krafs, krafs*

Suck, jag dunkar huvudet i bordet ett par gånger och går sen bort och öppnar paketet, tar ut katten ur lådan och snurrar in min present i en köks handduk och knyter med snöre. Jag lägger sen presenten i påsen igen så ingen ska kunna se katastrofen.

Ända sättet är att le sött när hon öppnar den, innehållet är ju ändå viktigast. Sen kan man ju alltid hoppas hon får en katt av någon av de andra!

- Nästa år ska affären få slå in den förbannade presenten.

THE END