jag tror att det är som med människor: vi har olika behov av saker…en del vill krypa innanför skinnet på folk medan andra trivs bättre ensamma…och när det gäller en katt så är det ju svårare att veta vad den varit med om…så ser du bara att hon trivs så är det finemang… och just det här med att inte stressa på utan låta det ta den tid det tar är det bästa…jag har en rädd liten misse som jag låter bestämma när hon vill bli klappad…det som är min största insats är att vara liggande… då är jag mindre farlig och hon kan komma pinnandes och vill bara tokgosa..

Jag har också en sådan katt här, visserligen får jag klappa och gosa med henne, när hon har lust vill säga, men inte andra människor. Förmodligen är det en kombination av att hon troligen är född utomhus och att hon helt enkelt är en liten bestämd dam som inte låter någon bestämma över henne. Första veckan bodde hon under soffan, fick t.o.m mat där och när hon nån gång var tvungen att komma ut därifrån så smög hon så det såg ut som om hon inte hade några ben. Men sen fick hon syn på min stora hankatt och det var tack vare honom som hon började undersöka nya hemmet och den kärleken blev besvarad och de var oskiljaktiga i de tio år som de fick ha varandra. Det är inget fel på hennes liv här och hon trivs med sitt liv även om hon inte gillar att bli upplyft och donad med så mycket och springer och gömmer sig när det ringer på dörren etc. Så jag tycker inte att en katt behöver vara knäkatt för att anses tam. Av mina tre så är det förresten bara Helge som ligger i knät, de andra ligger helst för sig själva, gärna bredvid mig men inte i knät.

Det där begreppet klappbar är inte kattvänligt.Det om något är att förmänskliga katten till en levande varelse som ska uppföra sej precis efter människans nycker.

Det är viktigt det du skriver. Det väcker även frågeställningen - för vems skull ska en katt vara klappbar?

Många gånger bestämmer vi människor att katter som inte stämmer in i vårt standardmönster av hur katter ska betee sig inte är lyckliga katter och att de därför lika gärna kan dö. Egentligen handlar det väl mera om våra egna rent egoistiska behov att vi inte blir lyckliga om katten inte tycker om att vi klappar den. "Om du inte gör mig lycklig kommer jag att döda dig." När man tänker djupt på saken blir alltihop mycket skrämmande.

//Lena

För min del så är det det viktigaste hur katten mår för övrigt även om jag väldigt gärna vill kunna klappa kissen. Alla katter är sådana personligheter så då är det bättre att de själva visar hur de vill ha det.

Jag har ju Mimmi som är väldigt reserverad samtidigt som hon vill närma sig mer och mer. Det är ju svårt när man inte känner till hela bakgrunden om kissen.

Problemet uppstår väl egentligen mest när man behöver ta katten till veterinären för då underlättar det ju om katten är tam.

En del vill ha goskatter, en del vill ha självständiga katter. En del vill ge dem möjligheten att klättra ur skalet. En del anser att det inte är viktigt för de är inte ute efter knäkatter.Därute finns det en ägare till varje katt, så är det. Därför kan det ta tid innan den rätta ägaren kommer. Men den gör det en dag. / Vanessa

så då kan man enkelt uttryckt säga att om man har flera katter med olika behov så kan ju både kisse och husse/matte vara lyckliga…hade jag bara min rädda kisse så skulle mitt behov att göra henne till knäkatt vara betydligt större… nu med 5 kissar så är det fler att välja på när mattes gosarbehov uppstår…så då kan min Lillan få göra allt i sin takt….numera kan jag faktiskt då och då ta upp henne och klappa henne en kort stund…det för att hon ska veta att det inte alltid är fråga om kloklippning varje gång jag tar upp henne…

Jag har oxå en liten kattfröken här hemma som jag bara får klappa när hon vill o det fungerar jätte bra.. Älskar henne precis lika mycket som den lite mer gosige Zorro.. man har glädje av dem iallafall..bifogar en bild på kattfröken Puma

Jag har flera skygga katter och jag tycker att de har blivit riktigt sociala nu efter flera år hos mig.Maja som länge låg under soffan kan nu ligga avslappnad på ryggstödet till soffan när jag sätter mig bredvid och kan t.o.m leka med mig.Larissa kör sin tassdance med leksaksmus och jagar gärna fjädervippor och långa grässtrån. Hon kan sitta och titta på matte för att se om matte inte vill leka. Maja och Linnea pratar med varann och stryker sig keligt mot varann. Tama Ariel och skygga Milla jagar varann och brottas.Inte vill de skygga kela eller ens bli klappade av mig. jo Larissa har faktiskt tillåtit att jag har kliat henne under magen men då låg hon i en korg under sängen och jag fick sträcka in hela armen så långt jag kunde för att nå henne.Men sen var det dags att åka in till  stan från sommarstugan och Larissa blev sur på mig när hon var tvungen att gå in i buren.

 Det kanske är jag som inte är så social när jag inte kan diskutera tv-serierna på jobbet för att jag tittar på vad katterna gör i stället för att se på tv.

Jag har stort nöje av alla mina katter även de jag inte får klappa.Jag är en av medlemmarna som ingår i flocken som bor här.

#9 Skönt att höra att det finns fler som inte är så intresserade av att se på TV fast nu har jag förstås tittat på Hitta hem (gillar inte programmet riktigt,bara ämnet).

Jag tycker att katter ska få vara sig själva precis som andra levande varelser,en del är sociala till tusen,andra trivs ensamma men de flesta vill nog ha lite av varje.Jag har en kisse Tara som gärna vill bli klappad men hon tycker inte om att vara i famnen.Den nya kissen Tingeling däremot hon jamar ordentligt ibland när hon vill bli upplockad i famnen,hon tycker om att ligga på armen eller på axeln.Det har t o m hänt att hon klättrade upp en gång när jag inte begrep vad hon ville….ajajaj hon har så vassa små klor….så hellre lyfter jag upp henne och litar på att hon visar om det inte var det hon ville (ibland är ju vi människor lite trögtänkta tyvärr).

Tusse har aldrig velat vara i famnen, fast vi har haft honom i 12 år nu. Han kommer upp i knät när han själv har lust. Första året låg han i vår säng under natten, men sen har han inte velat det heller. Tror att han inte var van att bli buren när han var liten. Vi tog hand om honom när han var ca 2 år (hemlös kisse).. När vår andra katt kom Milou ( Örebro katthem) trodde vi att hon skulle vara helt annorlunda än Tusse. Men nä hon vill inte heller bli buren, men hon ligger i våra sängar under natten iallafall..ja i husses säng förståss..Milou vill inte heller ligga i vår knä, men det kanske kommer så småningom. ..

Bild på Milou

En bild på Tusse oxå, så han inte blir avundsjuk.

Tusse har blivit så smal, men det tillhör åldern har jag hört..Han är ca 14 år, men kan vara äldre enligt veterinären..

§12 Fast om en gammal katt magrar så beror det ju ofta på att njurarna fungerar sämre och då kan de må mycket bättre av att äta mat som är speciellt för njursvaga katter.

#12   Han är njursjuk men just nu så är hans värden bra.Har provat med specialfoder för njursjuka, men han vägrar äta den..

#12 Har du prövat med olika fabrikat. Specifics dietfoder för njursjuka katter brukar vara mycket aptitligt. Finns både som torr- och mjukfoder.

Vanligaste orsaken till avmagring hos äldre katter är sviktande njufunktion.

//Lena