inte ditt fel, att männsikor e tröga kan inte du göra något åt,  skönt att kissarna kunde få hjälp, ajg har med råkat ut för besvikelser när jag omplacerat, man lär av sina misstag, men man kan inte på förväg veta hur folk är.

Verkligheten är inte alltid vad den ser ut att vara. Det är inte lätt att se genom "skalet" på folk. Du räddade ju kisarna innan saker och ting gick över styr, och det är det som räknas.   Stor kram till dig.

Pälsbollarna i Höganäs

Det kan allt hända vem som helst att man tar fel…så du ska absolut inte anklaga dej själv…o så skönt för såväl dej som katterna att historien iallafall fick ett så gott slut..

Kram

Det händer nog oss alla, med eller utan katter…

Och det visar också hur viktigt det är att ett katthem/kattförening alltid tar tillbaka en katt. Då ringer folk förhoppningsvisst när det blir problem!

Tur att hon ringde dig. Hon hade ju likagärna kunnat släppa ut till ett liv i misär.

ja men i det här fallet så var det inte en kattförening inblandad utan det var bara jag å Asta. Jag vet att dessa katter hade en otrolig tur att det fanns en plats ledig i karantän precis. Jag är vän med hon som jobbar där och jag har pratat med henne om dessa katter och rådgjort, men som hon sa vad skulle du ha gjort ja jag har ingen aning sa jag. Släppt ut de på Heden igen då vid huset eller avlivat de som Asta tyckte att vi skulle göra till slut. Ja hon har ställt upp till tusen, för katterna och för mig naturligtvis hon på djurskyddet och att hon tog in de även fast det inte var tänkt så.

Nu är det början på ett nytt kapitel men min vän på Djurskyddet tror ju att dessa katter kan bli svårsåld, det är väl det som är dilemmat och jag förstår henne. Många som ringer, stor press och genom att dessa nu fick smita före kön eftersom det var akut så blir kön längre. Men vi får hoppas att det kommer nån å vill ha de :)

Ja jag är glad att de lever än och jag hoppas av hela mittt hjärta att det kommer att gå bra i karantän, de sitter i en bägge två så de inte blir deprimerade. De är ju lite äldre…

Det är ofta svårt att upptäcka psykisk sjukdom. Är man inte utbildad psykolog/psykiater så kan man inte förvänta sig att man ska känna igen den små varningstecknen. Alla med psykiska problem är inte 'tokiga' à la Gökboet. Den här kvinnan hade i alla fall insikt och det tycker jag vi ska ge henne heder för.

Skönt att du lyckades placera katterna även om det hade varit skönt för alla parter om det hade varit ett permanent hem istället för en karantän. Men så myckte bättre än avlivning i alla fall.

Viljan var nog god hos kvinnan men sen märkte hon att det inte gick.Visst kan folk med psykisk sjukdom också ha katter men det beror ju på vad för problem de har.Bra att hon hade insikt.

ja hon ringde dan efter så…. det var positvit det hade ju kunnat gått dåligt detta….

men jag förstår inte är det synd om katten som är 12 år och 8 år att bli instängd på ett djurhem? Vad tror ni? Det är många som anser det, jag vet inte men jag tycker inte det, det handlar ju bara om en kort tid i karantän och sen får de ju vara ute i rastgård med andra katter om det funkar…. Många säger men var det inte bättre att avliva de, de är ju så gamla? Varför säger jag, jag är starkt emot att avliva friska djur ock om man ser att de mår dåligt men tycker de är värd en andra chans till ett bra liv igen… en katt kan bli gammal….

Ankie, hur kan någon vara så taskig och säga att katerna skulle må dåligt på djurhem? fy så lågt!!!! Precis som du säger, de får sitta i karantän i ett tag, visst, men sen blir det ju toppen och varför ska man avliva friska katter om det finns chanser? Vilket det tydligern gjorde nu1 OCh du ska inte anklaga dig själv. Det var hon som var skicklig. Finsn fullt upp av en sortens folk, jag lovar dig!

En katt börjar inte räknas som 'gammal' av veterinärer förrän de har fyllt 10 och de har oftast många år kvar. Kanske kan de här katterna få en chans att bo i stödhem istället för på en katthemsavdelning om det visar sig att de inte klarar den miljön. Katter, som människor är ju först och främst individer.

ja men det är ju det som är det svåra å hitta ett stödhem

Häng upp lappar på en pensionärslokal. kanske finns det någon äldre person som kan ta katterna?

Inte lätt att alltid se vad folk går för. Psykisk sjukdom syns ju inte alltid utanpå så att säga.

Gör som Alexej föreslår, ta kontakt med älder på någon dagcenter, samlingslokal. Det finns många äldre som skulle bli utmärkta för lite äldre hittekatter. Särskilt om man kan finnas i bakgrunden och stötta dem om det skulle behövas.

ja mamma kan ju sätta upp lite lappar hon, här å där hon är ju med i PRO hon…

men vad ska man skriva, ska man bara skriva kort å gott att ett äldre kattpar söker hem helst hos nån äldre seriös kattvän…

#16. Det är väl alldeles utmärkt att beskriva katterna, nämna deras ålder och säga att de skulle trivas i en miljö med litet äldre och seriösa människor som vill ta hand om dem. Om det finns ett äldreboende som kan vara intresserade så kanske du kan erbjuda stöd i form av vägledning.