Det verkar ju inte klokt men stämmer säklert. Har själv sett liknande blocket annonser tidigare. Men blir bedrövad. :(

Och så påstår de flesta uppfödare att raskattavel inte bidrar till "överskottet" av antalet katter…

#2

Men vad har seriösa uppfödare med huskattsupfödare att göra? Jag har ju svårt att ro att denna kull efter MCO:n tillkom med uppfödarens goda minne.

vad då seriösa uppfödare? kan lika väl vara huskatt som raskatt, tycker jag iaf, allt handlar om vilket ansvar man tar.

God min eller inte, hennes val av ägare till sina raskatter var ju inget lyckosamt val, när en som hjälper hemlösa katter säljer sin ungar och de råkar hamna hos en familj som avlar så ifrågasätt varför kattungen inte var kastrerad eller om det fanns kontrakt på kastering osv…

Det låter som ett solklart fall av "backyardbreeding". Main Coon honan kanske är oregistrerad, har RX-stamtavla eller defekt. Många oseriösa människor gör sig en hacka på sina långhåriga katter på blocket.

"-Perser! Ja, men hon är ju 25 % Perser! 1000 kr styck! "

En katt utan stamtavla är alltid en huskatt. Att låta sin raskatt gå fritt ute och utsätta henne för främmande katter, är riskfyllt och ytterst oseriöst.

Vi har haft några sådana inlägg på Siames iFokus, där ägare till Siames utan papper sökt partner för kull. Sådant tillåter vi inte på forumet och det tog så att säga "hus i helvete" bland uppfödarna. Mannen menade, att honan "längtade efter kattungar"…

Vi rådde honom, att kastrera katten och njuta av henne istället.

Att låta sin raskatt gå fritt ute är lika illa som att låta sin huskatt gå ute och utsättas för främmande katter, vad är skillnaden? Sen längtar väl honkatter efter ungar oavsett ras.

På sitt sätt kan man väl ge rätt i att raskattsaveln som den kanske seriösa uppfödaren som sålde honan till ägaren, i nästa led gett bidragit till fler huskattskullar. Men, är det inte lite felriktat att som hittekattsfolk slå mot dem som faktiskt arbetar för att höja kattens status, som verkligen planerar och gör allt det som jag önskar att huskattsägare ens kom på att göra (jag får alltid frågor när jag tex HCM-scannar en huskatt, för det har veterinärerna aldrig sett någon annan göra utan misstanke om sjukdom)? Vi vill väl egentligen att alla katter skulle få födas och växa upp som de flesta raskatter faktiskt får (inte alla, men det är en fråga om vanvård inte om uppfödning i sig)? Och att alla katter skulle ha ett värde så högt som våra raskatters? Att de skulle omplaceras som vuxna till samma pris som en raskatts (tänk hur annorlunda världen varit om en 6-åring kunde få säljas för 1500kr istället för att krisartat reas ut)

Jaha…..? Hur går det ihop sig egentligen…?

Om alla kattungarna är syskon så är väl dom korthåriga lika mycket Main Coon som dom långhåriga…?

#6 Jag menar naturligtvis uppfödare med fertila katter. Som köpare vill jag inte ha en unge efter en hona som gått fritt ute, nej.

Naturligtvis är det illa med ALLA fertila katter som går ute utan uppsikt. Tror att jag håller mig till min "hjälptråd", jag…

# 2 tycker du det är seriös uppfödning att låta en renrasig katt para sig med katt av annat ras/huskatt och på det viset bidra till "överskottet" katter? Vill man inte att avkomman ska gå i avel så ska den antingen kastreras innan den säljs eller så avtalar man om kastrering med köparen. Precis som seriösa katthem gör.

Om man nu tycker man är en seriös uppfödare och därmed anser sig "berättigad" att bidra till antalet katter, så ser man väl i alla fall till att avkomman inte parar sig hejvilt med katter av annat ras? Eller har bara katthem ett sådant ansvar, att förmedlade katter inte förökar sig?

Har uppfödare ett mindre stort ansvar?

Det har ju varit en trend i flera år nu att alla vill ha kattungar med längre päls. Vad man inte täker på är en katt med lägre päls också kräver pälsvård och resultat blir att katthemmen får ta reda på fler dumpade katter som kommer in i ett bedrövligt skick. Vi fick nyligen in en stackare som gått på en soptipp mycket mager och totalt ihoptovad som pansarplåt. Katten kunde inte gå ordentligt på bakbenen för tovorna utan trippade på tårna. Veterinären visste inte var han skulle börja få att få bort detta. Han hade aldrig sett något så bedrövligt. Många skulle aldrig skaffa sig katt med längre päls helt klart.

#10 Vare sig katthem eller uppfödare kan gardera sig mot att sålda katter inte får ungar, oavsett avtal. Ja, givetvis genom kastraktion - och det är tämligen sällsynt att uppfödare säljer vuxna katter okastrerade förutsatt att de inte är tänkta till avel (huskattsavel är nog aldrig vad som avsetts). Däremot är det vanligast att både katthem och uppfödare säljer okastrerade ungar fortfarande. Sedan förra året har också en del veterinärer som tidigare utförde tidig kastraktion backat pga nya direktiv från veterinärförbundet (har jag för mig att det var i alla fall). Eftersom konsumentköplagen gäller så betyder det att även om katthem/uppfödare skrivit kontrakt på att kattungen ska kastreras när den kommer i ålder - är det inte giltigt eftersom det inverkar på "användbarheten" i juridisk mening och man får aldrig göra sämre avtal än konsumentköplagen. Man är alltså rätt körd om en köpare väljer att bryta avtalet. Det enda man kan göra är att försöka göra ett bra urval av köpare, men uppenbarligen går det fel ibland. Ingen har sagt att den som avlat på en raskatt genom att låta den para en annan ras/huskatt är raskattsuppfödare. Det är den ju inte. Det är en BYB/huskattsuppfödare.

jag har läst att långhåriga katter är dyrare för att dom är mer sällsynta eller vad man nu ska kalla det… men på blocket tycker jag nästan att man ser fler långhåriga än korthåriga iaf i sthlm… folk tycker väll att dom är vackrare och vill ta mer betalt för dom än korthåriga.. hmmm???

#12 kan intyga att vi på Göteborgs Katthjälp inte har haft en enda kull kattungar efter våra adopterade kattungar som vid adoption var okastrerade. Det handlar ju väldigt mycket om att se till att katterna hamnar hos folk som är införstådd i under vilka villkor man säljer katten samt att man skriver både avtal och lämna kasteringsintyg som ska undertecknas av veterinär och skickas in när katten är kastrerad. Det kostar mycket tid att sålla bort även de intressenter som i första hand verkar bra men det lönar sig i längden, även om man får ta en del skäll att man ju inte vill bli av med några katter ;). Sen är det klart att man får tjata hos vissa att få katten kastrerad ;)

Jag förstår att det inbland blir galet men oavsett om man anser sig vara raskattuppfödare/BYB/huskattsuppfödare så bidrar varje okasterad katt som får föröka sig till "överskottet" av antalet katter. Jag ser inte varför detta inte gäller renrasiga katter. 1 +1 = 2 och katt som katt kan jag tycka.

Därav tycker jag att även raskattuppfödare ska ta sig en tankeställare om det är okej att forstsätta avla på katter. Har själv sett uppfödare försöka "bli av" med deras kullar på rätt så desperata sätt. Jag tror att även där marknaden har börjat mätta sig.

Vad gäller tidig kastering kan veterinärförbundet inte lämra några bindande direktiv, det är högst en rekomendation. Intressant dock. Tack för tipset :)

Jag undrar om inte resonemanget blir lite förenklat. Jo, givetvis blir det fler kattindivider i stort, men frågan är vilken påverkan det har på populationen hemlösa katter och antalet potentiella hem för dessa katter?

När jag som 1996 blev kattägd - fö av en hel hemlös familj då min familj började sitt kattägande som stödhem - var det faktiskt inte så att vaccinationer sågs som något helt normalt även om kastraktioner blivit mer norm. Utekatter var fortfarande det vanligaste. Medan jag idag, delvis för att jag är storstadsbo ser att det är mycket mer sällsynt att jag ses som en udda individ som inte låter mina katter gå ut. Jag ses fortfarande som en aning udda när jag låter mina sjuka katter gå igenom lika mycket medicinsk behandling som mitt barn skulle fått (utom det faktum att jag till slut tar ett sista beslut som absolut inte en människa skulle få) - men däremot är det inte alls udda att faktiskt ta en sjuk katt till veterinären.

Jag tänker att det faktiskt är raskattsägare som delvis varit ansvariga för detta skifte i tänkande om katter. Kattens status är fortsatt inte särskilt hög, och det finns en lång väg att gå - men ser man till de katter som har ägare så har ägandet de sista 20 åren ändrats en del, och till denna förändring har raskattsägarna bidragit genom att andra upplever vilken syn dessa har på sina djur. På min arbetsplats är det känt både att jag är raskattsägare och att jag har kontakt med förvildade katter. Jag får aldrig ifrågasättanden längre, men oftare frågor om kostnader och vad jag tycker att man bör kolla innan köp tex. Vad man bör göra. Och inte minst frågor om när katter är lite krassliga. Få skulle kanske vårda sitt hjärtsjuka djur så som jag gjort, men allt fler i min omgivning försäkrar sina katter. så att inte någon skada måste innebära avlivning. Fastän jag själv är raskattsägare - och det bara är en och annan stödkatt som passerar här - kan jag tänka att jag ändå bidragit till ett minskat kattöverskott genom att sprida det naturliga i kastraktion omkring mig tex. Och att det nog väger upp att båda mina katter, om än före jag blev deras matte, fått två kullar var hos sina föregående ägare. Jag kan också tänka att mitt bidrag som raskattsägare, har varit att bidra till att fler katter i min omgivning är vaccinerade och försäkrade. Mest genom att spräcka uppfattningen om hur dyrt det är - insikten att man kan försäkra sina två katter till den låga kostnaden om sisådär 100kr/mån (mina är väl något mer försäkrade än så dock…) och slippa pesten för 350kr om året, har gjort att åtminstone fyra kollegor som jag vet faktiskt har valt att skaffa försäkringar. Man kan tänka sig att det också gör att deras katter löper mindre risk att både få vara sjuka för länge (vilket jag ser är ett problem med oförsäkrade katter, deras ägare väntar gärna för att se om katten blir frisk av sig själv för att vet är så dyrt) och att bli avlivade för något som hade varit möjligt att bota.

Varje generation verkar ändå bli en aning bättre på att ta hand om sina djur, inte minst märks det på att media idag förfasas över när människor inte tar hand om djuren - normen är att man ska ta hand om dem trots allt. De 4 kollegor som idag har försäkrade katter - har alla barn som kommer att växa upp med att katter ska försäkras (precis som jag gjorde trots att mina klasskompisars katter definitvt inte var det). Och de barnen kommer att sprida det vidare.

Om man ser till det faktum att hundar nu ska märkas, är det ju en fråga som SKK ställt sig bakom. På så sätt har de renrasiga hundarna fått bidra till att de icke renrasiga åkt med på tåget.

Jag vet att världen inte är perfekt, jag vet att vi har massor av hemlösa katter och att alltför många katter inte ses med rätt respekt av de ägare de faktiskt har. Skyggisen Sam som just nu sitter och äter framför mig är ett bevis på hur eländig världen faktiskt är. Just för att problemet är så stort behöver vi gemensamt hitta sätt att speeda upp statusförändringen. Katterna kan inte vänta två generationer till innan de får ha bra liv. Det skulle om inte annat innebära en formidabel sanitär katastrof. Men vi behöver jobba tillsammans, inte mot.

Blandrasavel är aldrig något som förespråkas (och du kan ge dig på att de halva skogskatter som säljs i 99% inte kommer från någon äkta skogkatt - utan s). De olyckor som sker är förhållandevis små, alltså där en fertil raskattsuppfödares hona smitit, problemet är de som kommit över en fertil katt och skiter i med vem de får ungar för ungar är sööööta… Olyckorna kommer vi kanske aldrig slippa (min lille sphynx lyckades en gång producera huskatter med en oriental och det var definitivt inte avsikten - hans söner lever nu sina liv som kastrater hos vänner till den uppfödare som råkade ut för missödet) men synen på vad som är värdefullt måste ändras. En halv sphynx/halv oriental har liksom inget högre värde än den huskatt som hittades på en bondgård. Däremot är det ju ingen skillnad på Sam och Alonso i omvårdnad…

Detta blev ett väldigt väldigt långt svar, men jag vill bara förklara min syn på "ringar på vattnet" som även raskattsägare är del av. Och på vilket sätt en sån ägare som jag kan bidra trots att jag inte äger någon huskatt (bortsett från att jag är en blödig en som trots allergi inte kan riktigt säga nej till en hjälplös skyggis)

Det är kattens olycka att de är söta som kattungar, särskild de lite mer långhåriga. Då ropar alla: Oh, vad söt…

Jag vet inte hur vi kan få bort den inställningen.

Men katthem borde ta mer ansvar och förmedlar kattungar tex till fullpris med krav på kastreringen.Vi har höjt priser nu på vuxna katter och säljer kattungar till samma pris med ersättning sedan av halva kastreringskostnader. Och katthem borde inte göra skillnad i priset på kort-eller långhåriga katter. Då tror ju folk att långhåriga katter är bättre.

Även rasuppfödare skiljer på priset mellan kattunge och kattunge när de säljer sin kull, vad sänder det för budskap? Alla raskatter är ju inte ens lika mkt värda.

Jag har en hjärtsjuk katt som jag räknar med kommer kosta minsta 10 000 kr i veterinärvård/medicin i år, hon är kostade inte mig ett öre och jag är ingen raskattsuppfödare, men lägger pengar på min djur endå. Vi fick vår första katt ca 1989, en vanlig huskatt men en hemlös mamma, hon fick vaccineringar och hade försökring från början, (tills nått pucko fick mamma att tro att det var menigslöst att ha försäkringar på katter över 6 år), vi var varken raskattsuppfödare eller kände raskattsuppfödare. Men vi räknas väl inte…

Det som man mest hör på denna sida för hittekatter är hyllningar till rasuppfödare när man talar om uppfödning överlag, man talar inte om deras problem eller dåliga sidor och allt som är bra inom kattvärlden är tack vare raskattsuppfödare.

När man sen tar fram raskattuppfödningen fula sida då är det byb och de är ju inte seriösa raskattsuppfödare, så de räknas inte…

Katt som katt, stamtavla eller inte, varje planerad/oplanerad katt som föds tar en plats från en hemlös katt.

Sen kommer de trevliga argumenten, ja men de som skaffar raskatt skulle inte skaffa en hemlös huskatt eller ens huskatt så den platsen tas ej från  de hemlösa, nehe varför inte det, undrar jag då? Är en huskatt inte lika mkt värd som raskatt i deraqs ögon? ska de ens ha en katt då överhuvudtaget eller är det bara en statutssymbol de vill ha?

Blev fruktansvärt besviken på en väldigt god vän som i våras som skaffade kattunge från en planerad kattungekull, som sedan skänktes bort. Hon vet om att det finns hemlösa kattungar, hon vet efter som jag pratat så mkt om det och hon vet om att jag har flera fd hemlösa, men hennes svar var att hon inte ville ha en kattunge som bott på gatan, hon gjorde ett medvetet val, att hon ville ha en "vad roligt med söta kattungar"-kulls katt. Men med tidigare resonemang så är det ju okej att göra så och därmed finns ju plats för "vad roligt med söta kattungar"-kullar. Jag är dock väldigt besviken över det, men å andra sidan varför ska jag vara mer besviken över det än när nån väljer en raskatt framför en hemlöskattunge i nöd?

fast nu är vi inne på samma diskussions som i artikeln om backyardbreeding

Även raskatter smiter ut och skaffar ungar. Det är ingen skillnad mot 'husisar'. Däremot blir jag upprörd över att man som kattägare gör skillnad på avkomman! Vilket jag till min stora förvåning och avsky uppmärksammat att det finns katthem som gör också. Surfa runt litet så ser ni själva.

Förstår inte heller varför man skaffar raskatter istället för huskatter. Resonemanget om att man medvetet avlar fram goda exemplar tycker jag inte håller. Titta på hur perserkatten, för att ta ett exempel, under åren har förändrats utseendemässigt. Och inte på ett för katten positivt sätt med problem med andningsorgan och ögon.

Möter som volontär ofta den underliga inställningen att man 'formar' katten efter sin egen familj om man tar en kattunge. Rent nonsens, anser jag! Även en katt som passerat 5-årsåldern är anpassningsbar och har dessutom ofta förmågan att få sin nya ägare att förstå och kunna kommunicera.

nu gör väl inte raskattsuppfödarna skillnad på ungarna i den bemärkelsen.

Men en unge som på något vis är defekt och därmed kanske inte lämpar sig för avel och utställning brukar vara kanske en tusenlapp billigare, just för att den har "tappat användningsområde".

# 15 Jag undrar om inte resonemanget blir lite förenklat.

Det ÄR så enkelt :). En okastrerad katt som får para sig bidrar till överskottet av katter, en kastrerad katt inte. Raskatt, blandras, huskatt, sak samma.

#19 "tappat användningsområde", "defekt" ????

Du tycker inte själv att det låter illa om rasuppfödare resonerar så?

Och vad är skillnaden menar du, den är inte användbar för att den är defekt?

Och vad är skillnaden i resonemanget långhåriga i kullen är mer värda för det är vad de själv att kanske tycker är fint?

Eller när en uppfödare/normen som utställningsbedömmare bestämmer vilka som passar för avel/tycker är fint?

Allt handlar ju bra vad man själv föredrar, långhår/korthår/naken/krullig, sällskap/avel/utställning, grå/svart/vit/brun, solid/spräcklig/tigre/maskad osv

Alla katten i sig ska väl ändå vara lika mkt värda, oavsett hur de ser ut eller kommer ifrån?

Jag gör ingen skillnad mellan min raskatt eller mina långhåriga och korthåriga huskatter, oavsett inköpspris, utseende eller bakgrund.

Som antik Helig Birmauppfödare så håller jag med i sak IMasy. på Birmor var det ju väldigt enkelt att via teckningen även som amatör veta  exakt hur teckningen skulle vara för att vara perfekt. Och i utställningsyfte, så var ju en katt med en inte så fin teckning på tassarna, klart billigare än en med perfekta kilar och sockor. Sen ögonfärg och ansiktstyp, det är ju svårt för en amatör att bedöma, särskilt på små. MEn jag vet, på den tiden tog vi 1000 kr för en "normal". En som hade helt fina sockor och kilar i bak, den sålde vi för det dubbla. OCh vi var ju väldigt glada  åt att folk ställde ut och lät släktet gå vidare, rasrent, förstås……på den tiden var det inte fullt så vanligt med kastrering, men vi rekommenderade i alla fall dem, som köpte ungar med inte snygga tecken, att kastrera och inte avla vidare på. Givetvis, var alla våra katter innekatter och såldes enbart som det. 1000 kr för 35 år sen var ju ruskigt mycket pengar. OCh Birmorna blir ju för mörka om de går ute. De ska ha ett gyllene skimmer över pälsen, inte mer….

Så en som säljer raskatter har rätt att göra skillnad på sin ungar i kullen som ser olika ut? Men inte en som säljer huskatter eller ett katthem? Bara för att, ja varför är ju det jag inte förstår… för att vissa utseende är mer värda än andra?

#23

Jag tror inte du riktigt hänger med här. Låt oss säga att en uppfödare tar 8000 kr för sina ungar i normala fall.

Dessa ungar är då dugliga till avel och utställning.

Ingen vill då betala 8000 kr för en defekt katt som du varken kan avla eller ställa ut.

Med "defekt" så menas det tex en birma som har en mörk fläck på sina vita socker, svansknick eller navelbråck, en perser med kanske för lång nos eller en katt som har för liten öronbas. Alltså något som gör att de "tappar i användningsområde".

Men bara för att en katt är defekt så kastas den inte bort som skräp till första bästa för det.

Dessa katter kan vara hur underbara som helst som individ, men jag som är intresserad av avel/ utställning skulle aldrig köpa en sådan katt som stoppar mig för just dessa två.

precis Imasy. Tack…..

om det var så, att vi hade en kisse, som var behäftad med skönhetsfel, så sålde vi dem för 800 kr då, alltså…..

Ja Icna, så är det. Uppfödare får göra skillnad på "avelsresultaterna" medans detta är not done bland huskattkullar.
Även om uppfödare alltid går i försvar med att ropa att alla katter är lika mycket värda så uttrycker de själv inte i de pengarna de olika kullsyskonen sälljs för… där är det uppenbart att visa utseenden är mindre värda än andra. Höjer man så kattens status?

En annan sak som jag tycker är märkligt är vad som heter inavel bland "vanliga" katter i raskattsvärlden plötsligt heter "linjeavel".

Gunilla, en nyfiken fråga: hur gjorde du för att se till att dina kattungeköpare inte avlade på kattungen?

#27

Med tanke på hur många tusenlappar en raskattsuppfödare går back kan jag nog vara benägen med att hålla med om att det inte handlar om pengarna.

Men vad många verkar missuppfatta att om jag säger att jag säljer en ful katt så syftar jag på katttens utseende gentemot rasstandarden, jag tycker ju inte att katten är ful ful.

En huskatt har ju ingen rasstandard och kan se ut hur som helst.

Gällande inavel/linjeavel, så är det ju ändå en tanke bakom denna parning för att den har ett syfte. Inte för att man helt enkelt glömt kastrera brorsan.

Är inte så insatt i detta med linjeavel, men måste man inte ibland söka tillstnd för detta? Sedan kan jag tänka mig att linjeavel sker mer i de små raserna, till antalet alltså, just för att avelsbasen inte är så bred.

JAg lämnade aldrig ut stamtavla/regbevis innan kastreringen var gjord.  OCh skillanden mellan 1000 kr då och 800 kr är ju hårfin. Det är ju samma sak, som om jag köper envara i en butik, som har en liten repa. Då får jag ju nedaättning på priset. Nåväl, min era som raskattuppfödare är ju för länge sen slut, men det har faktiskt varit kul att kunna följa katterna även nu.

OCh vi strävade i alla fall inte efter linjeavel. Vi hade två st hanar och tre st honor, varav en dog i den då obotbara kattinfluensan. OCh de var inte alls släkt med varandra. Möjligen, så låg det längre tillbaka i leden, men vi ville inte ha något sånt.

Det är just det där med 'rasstandard' som äcklar mig, om uttrycket urssäktas. Den standarden är ju satt för någon fullständigt oförståelig nyck. Annars skulle perserkatter kunna andas och inte ha ögon som ser ut att trilla ut. Alla ni raskattsuppfödare/älskare får ursäkta, men jag tycker inte ni har en särskilt etisk verksamhet. En katt är en katt är en katt. Framförallt så länge aveln bara är en märklig estetisk sida. Jag skulle ändra mig 100% om det vore så att aveln syftar till att få katter som är fria från sjukdom.

Yepp, jag vet att jag nu kommer att få mängder av ilskna kommentarer men jag står för min åsikt att raskatter inte är svaret på kattproblematiken. Vare sig ur den antalsmässiga, hälsoaspekt eller statussynpunkt.

Ok,,, detta var i min ungdoms glada dagar, jag var 25 år, jag är 59 nu, jag har bytt både bostadsort och gube, är jag förlåten då?

#30

Att persern inte kan andas är en seglivad myt med lika stor sanningshalt som råttan i pizzan, så den köper jag inte ;)

Självklart vill väl varje uppfödare ha en katt som följer standarden så klart, men bara för det tummar man inte på hälsan. En katt som är sjuk eller är bärare av något tas ju ur aveln, så att man ska få fram friska katter.

#24 jo jag hänger med, men jag håller inte med.

Och som jag blev tillrättavisad i tråden backyardbreeding, så kan en rasstandard "tolkas" och då är det väl är uppfödare och utställningsdomarna som väljer att tolka bort individer för mer eller mindre stora "skönhetsfel".

Sen vet jag inte vad du menar med små raser, eftersom det förekommer linjeavel  i bla maine coon, tror inte man kan säga att avelsbasen är direkt smal där.

Inavel tycker jag är vidrigare när det finns en mening/tanke med det än när det är ett misstag.

Ledsen, men det finns gott om perserkatter som snörvlar. En frisk nos är ljudlös när den drar in luft. OCH jag vill påpeka att katterna har kollats av veterinär för att utesluta sjukdom. Det är den 'fantastiska' rasstandarden som är boven i dramat. Och handen på hjärtat, Imasy, när hörde du en uppfödare tala om att få fram en så frisk katt som möjligt? Det är ALLTID exteriören som nämns. Jag missunnar ingen att föda upp katter, men skippa dubbelmoralen med att det görs för katternas bästa. Det görs för prestige och skitfula bucklor och rosetter.

#33

inavel och linjeavel är väl som sagt samma sak.

Dock skulle jag vilja påstå att det ändå är två skillnader där endå. Inavel tycker jag mer är lite av stuket när två besläktade katter parar sig utan någon som helst kontroll, oavsett orsak.

Linjeavel har ju en tanke bakom vad dessa två katter tillsammans kommer bidra med för positvt vs negativt iom att dessa egenskaper kan bli förstärkta genom dess släktskap.

Huruvida detta förekommer på mco (eller annan ras)n vill jag inte uttala mig om då jag faktiskt inte vet bakgrunden till den/dessa parningar.

Jag citerar dig:

Och som jag blev tillrättavisad i tråden backyardbreeding, så kan en rasstandard "tolkas" och då är det väl är uppfödare och utställningsdomarna som väljer att tolka bort individer för mer eller mindre stora "skönhetsfel".

Har detta något med en annan tråd att göra? Har isåfall  missat och vet inte vad du pratar om då ;)

#32 "Att persern inte kan andas är en seglivad myt med lika stor sanningshalt som råttan i pizzan, så den köper jag inte"
SKOJAR DU?!?!

Här är en hemsida med samlat (delvis vetenskaplig) information om hälsoproblem hos djur med "platta" ansikten, som perser:
http://www.worldofdani.com/healthproblemsextremepersiansen2.htm

The main problems when looking at the feline nose regarding the complex alterations in brachycephaly arise from the highly shortened facial bones and the resulting dislocation of nasal structures caused by the dorso-rotation of the teeth. Concomitant with increased stages of brachycephaly, the nares and the nasal entry get narrower; the rostral ending of the respiratory duct, the nasal conchae and the whole ethmoidal bone are pushed into an increased upright position; and the nasolacrimal drainage system is characterized by an increased angle and a steeper course. N**asal conchae material is pushed into the respiratory duct in some animals of the stage III category and thus hinders respiratory air flow.

Brachycephalic airway syndrome**

Brachycephalic airway syndrome is defined as partial blockage of airflow through the upper respiratory tract, which consists of the area from the nostrils to the throat. It is seen more frequently in animals with typical brachycephalic ('pug-nosed') conformation consisting of a flat face, round head, and thick, short neck.

Brachycephalic airway syndrome typically occurs in specific breeds of dogs (such as the bulldog, pug, and boxer) and cats (such as the Persian and Himalayan).
Brachycephalic airway syndrome is caused by compressed or narrowed air passages, which are typical of dogs or cats with brachycephalic conformation. In addition, diseases of the respiratory system, environmental factors (such as stress, exercise, or extreme temperatures), and some types of systemic disease can intensify the signs associated with brachycephalic airway syndrome.

The signs of brachycephalic airway syndrome include noisy or open-mouth breathing, snoring, panting, exercise intolerance, vomiting, and difficulty eating. An exaggerated movement of the animal's abdomen during respiration is seen commonly in more severely affected animals.

*******

Om du är uppfödare av Perser så borde du faktiskt skämmas att påstå att perser inte har problem med andningen…

#34 jag har haft en exotic som är en korthårig perser som ej hade problem och jag har läst att perserna hade andningsproblem redan innan näsan blev kort.
(Konstigt vilket liv det blir på vissa forum om persern medans vissa hundraser är helt felavlade och såååå söta för att det har platt nos eller underbett som bara den. ni vet nog vilka raser jag pratar om.)

För mig är katter som är friska det viktigaste. sedan att de ej ser exakt ut som rasstandarden bekommer mig inte. för mig är inte det det viktigaste. Nu har du hört en som säger att det viktigaste är en frisk katt

håller med att ingen avel görs för katternas bästa egentligen. Katterna har inget att säga till om oavsett det är ras eller huskatt. De har en instinkt som gör att honan löper för att få ungar. Sedan att raskattuppfödare, (de flesta) väljer en hane som är testad mot sjukdommar som finns för katter till skillnad från många(inte alla) som släpper ut sin hona för att få kattungar utan att veta något om bakgrunden, det är stor skillnad.

Våran skogis snorar ibland och han har lång näsa

Enligt min åsikt ska alla katter som släpps ut ensamma vara kastrerade. Att jag sedan anser att det finns få tätbefolkade områden som är lämpade för en katt att fritt ströva omkring i är en helt annan sak.

#37 att jag inte tog upp stackars felavlade hundar som t ex boxer, boston terrier, mops och många fler beror uteslutande på att det här är ett forum för katter. Men du har helt rätt. Idiotin med rasstandarder som enbart bygger på exteriör finns bland alla uppfödare oavsett vilken djurart det handlar om. Belgian Blue, någon?

#36

För det första så föder jag inte upp perser/exot, men jag äger katter av den rasen. Och de andas, helt utan problem, 100 % säkert. Likaså deras föräldrar, kullsyskon och ungar.

Persern och exoten kan andas precis lika bra som norska skogkatten. Precis lika bra som huskatterna.

Orkar inte läsa texten av den anledningen att den är på engelska, men jag tror inte att Fife/ Sverak skulle godkänna en ras som inte kan andas. Skottish folden är väl inte godkänd av fife om jag minns rätt, just för att den katten har ledproblem tex.

I denna tråd finner du ganska bra info om hur det har gått till för att perser har blivit en friskare ras.

#38 Håller helt med. de ska vara kastrerade om de måste vara ute.

Jo tyvärr är det så med många djur. Chihuahuan är väl också ett exempel. vissa får stora problem vid födsel., och stora hundar som får problem med höfterna osv. Hemskt
Men de är ju så söta…

#39 helt rätt.scottish fold är ej godkänd då den kan få problem med skelettet.

#34

citat av dig:

. Och handen på hjärtat, Imasy, när hörde du en uppfödare tala om att få fram en så frisk katt som möjligt?

Om jag säger att alla uppfödare testar emot olika sjukdomar beroende på ras, skulle du tro mig då? Eller är du fortfarande inne på att alla som föder upp raskatter är ute efter sk*tfula bucklor?

Bara ett litet axplock som det testas emot är PKD, HCM, GSD IV, FIV, FeLV och detta handlar om tusentals kronor. Skulle då den där importerade katten för 40.000 sek visa sig ha något av detta åker den troligen ur aveln, även om den så hade vunnit alla fula bucklor i världen.

#40

Aha, det var skelett problem den hade och inte med lederna alltså? Jag minns iallafall att den inte kunde röra sig riktigt iallafall.

#35 nje har med och göra och göra, men menar bara att man kan tydligen tolka en rasstandar, och den disskussionen fanns i en annan tråd om backyardbreeding och då var det  någrasom tyckte man kunde tolka rasstandard, vilket jag tycker låter konstigt i sig,

men vad jag ville få fram var

kan en rasstandard "tolkas" och då är det väl är uppfödare och utställningsdomarna som väljer att tolka bort individer för mer eller mindre stora "skönhetsfel".

det var rätt onödigt att ta med det första i meningen igentligen, det tillförde knappast nått till disskussion, lite dumt av mig.

På tal om just hur rasstandar tolkas lite som de vill, så länkade jag  i backyardbreeding tråden till en sida där siamesen förändrats i utseende pga av tolkningar(?), här är länken

Linjeavel/Inavel kan aldrig bidra med nått posetivt för hälsan snarare tvärtom. vad jag tycker om det har jag nog redan fått fram.

#42 nej de får problem (inte alla) och därför är det ingen godkänd ras som tur är.

#36

Jag var in och kikade lite på den sidan du länkade till, och jag undrar hur detta är vetenskapligt bevisat?

Som jag har förstått det som så är detta en privatperson/uppfödare i Nederländerna som har en uppfödning under namnet Yeri Shaes.

För det första, hur ska vi i Sverige kunna stå till svars för vad som sker i Nederländerna (eller något annat land med för den delen?) ?

Den faktan du visar, vilka studier är den grundad på? Jag ser att dessa föder upp "klassisk perser", och dessa har jag sett brukar "försvara" sin avel genom att hävda att ALLA ANDRA persar är så sjuka, kan inte andas bla bla bla utan att egentligen ha en vettig grund att stå på.

Angående linjeavel/inavel så är det ju faktiskt så att många raser uppstått genom att t.ex. en husis fött en kul med ungar som haft lockig eller krusig päls och sedan har man tillbakaavlat och spätt ut med tiden. Läs gärna historik om hur raserna uppkommit. Man ser också annonser i vissa raser där man beräknar % inavel.

#46

så rätt så. Var det bland annat inte så tex Don sphynx och Peterbald kom till?

#45 varför skulle de behöva försvara sin avel överhuvudtaget?  Själv tycker jag de klassiska perserna är i min smak men gillar inte de som går bra på utställningar. Är inte de klassiska perserna mer lika de som föddes fram förr än dagens utställningexemplar? Iså fall finns det knappast nått att försvara, snarare de som förändrar en ras som har lite att försvara/motivera.

Är det någon som känner till en artikel av nån som skrev att sverige inte klarar av att kunna ha alla raser vi har idag och kunna avla på ett bra sett, eller nått i den stilen.

Har ett väldigt svagt minne av den artikeln, men kommer inte igåg vart jag läste den eller vem som skrev, hade vart intressant att hitta den igen med tanke på disskussionerna

#48

Som jag har fått höra, så är det dessa med lång nos som är snipigare/trängre i nosen än de som är platta och därmed har öppnare andningsvägar som har problem.

Huruvida detta är någon studie bakom detta eller inte vet jag inte, eller om det helt enkelt är så att de uppfödarna som varit med i många år har märkt att det är så.

Jag menar inte att de behöver försvara sin avel på så sätt, de gör naturligtvis hur de vill. Det jag menar är att de gärna kastar paj på de som föder upp plattnosade persrar för att göra sin egen avel mer okej när det kommer till diskussion.

Det är väl inte andningsproblem som är perserns stora problem utan bettfel, trånga tårkanaler och infektioner i de övre luftvägarna och i ögonen?

Infektionerna kommer väl pga den korta nosgången som gör det lätt för bakterier att komma upp?

Som en förklarning till varför perser är tilllåten men inte skotisch fold, kan vara att det är lätt att inte godkänna en ras men svårt att utesluta en, persern har förändras, vem säger att persern helt säkert skulle bli godkänd idag om den poppade upp? Lite samma som rökning, hade ciggaretterna kommit idag hade de blivit olagliga(visserligen en långsökt liknelse, men teoretiskt). Bara en tanke…

hittade artiklen jag pratade om, den var inte riktigt som jag kom ihåg men intressant endå

en intervju med Rina Matthiessen i kattliv

# 45 Några undersökningar som hänvisas till:

Nöller, Claudia
Klinisch-funktionelle Anatomie und computertomographische Darstellung der Nase bei normo- und brachyzephalen Katzen
2007

Feline dystocia: prevalence, and association with cranial conformation and breed
DA Gunn-Moore and MV Thrusfield, Department of Companion Animal Studies, University of Bristol, Langford, Avon.

Detta är alltså en tysk och en engelsk studie.

Även information hämtad från the Merck Veterinary Manual, antagligen världans mest använda uppslagsbok för veterinärer och material från The Veterinary Information Network, en populär organistation bland veterinärer.

Finns säkert mycket mer att hitta om man söker i ScienceDirect e.d.

Du gör som att det inte används "avelsmaterial" från andra länder i Sverige. Jag antar att så inte är fallet då man annars har en rätt begränsad genpool.

Jag antar, när jag läser tråden efter några timmars flyttstök, att jag får inse att jag helt enkelt inte passar in här. Jag ser inte mycket av raskattsuppfödarnas lov just i detta forum får jag påstå, oavsett vad du Icna upplevt - vi upplever nog olika saker. Tvärtom har jag flera gånger känt att jag är "lite sämre" för att jag inte tagit in en hemlös katt istället för de två omplaceringar jag köpt (och ja - jag önskar att alla omplacerade katter kunnat rendera det pris jag betalt för mina)

När det gäller raskatter undrar jag om inte prissättningen är "tvärtom" - det är inte rabatt för att det inte är utställningskvalité, i alla fall har jag inte sett det i mina raser. Däremot är det ofta påslag när en uppfödare köper katt av en annan uppfödare för att katten ska anvädas i avel. Inte för att katten alltid är bättre än sitt syskon men för att man då inte tex säljer fler för avel (strävan inom de flesta raser är att få bredd i avelsbasen och inte behöva ha linjer alltför välanvända, alltså ytterligare ett steg bort från linjeavel som är grunden till de flesta raser. De ska inte bara vara så obesläktade som möjligt, utan också ha så lite använda syskon som möjligt). Det finns rabatt för rena "fel" som navelbråck, men det handlar också en del om att navelbråcket kommer kosta ägaren pengar att korrigera.

Jag säger aldrig i mitt inlägg att inte de som redan under 80- och 90-talen kastrerade, vaccinerade och försäkrade sina huskatter inte räknas, utan att det var då det var nästan "pionjär-anda" i att göra det, om man inte hade raskatt där det redan var norm. Utan att människor som din familj börjat göra just detta även med husisar hade vi inte haft en situation där alltfler katter faktiskt har det skydd de behöver. Även om alltför många katter står utan.

#17 undrar om raskattsägare inte ser huskatter som lika och jag kan ärligt säga att jag aldrig gjort någon skillnad på den individer som varit mina. Jag hade samtidigt en hjärtsjuk raskatt och en njursjuk huskatt och deras vård har aldrig skiljt sig åt. De har kostat det de kostat att vårda och jag maxade ut båda deras försäkringar. En hel del alltså… Den dyraste katten i starkostnad har inte varit mina två cornishar eller min sphynx, utan Wille (i artikeln "En hittemattes farväl") som under sitt första dygn hos mig lyckades kosta över 4000kr i veterinärvård. Men frågan du ställer är också om raskattsägare egentligen skulle ha katt alls? Tjaa… visst har jag valt katter som ser ut som jag vill att de ska göra, katter som är rätt extrema och som jag dessutom tål. Kanske ska jag tänka att de för mig bara är statussymboler och jag borde inte leva med katt alls. Jag kan inte tänka så. Jag bryr mig om katter överlag. Men på det stora hela skulle jag önska att inte huskatten fanns, att allt detta slit med katter som slängts ut och som får föröka sig fritt var för evigt och alltid över. Att de katter som föddes alla tillhörde en "ras" och inte bara "liknar den och den rasen" och att de kostade så mycket att folk inte bara släppte dem ifrån sig. Jag önskar att det faktiskt var en statussymbol att äga en frisk, välvårdad, vacker och social katt. Och att det var tabu att släppa ut och låta sina katter sköta sig själva. Jag har ingen alls nostalgisk syn på huskattens förmåga att se ut hursomhelst och kunna vara hursomhelst, jag har älskat mina husisar och jag älskar stödisen härhemma - men på det stora hela är dessa vackra katter sin egen olycka i att just vara söta små bebisar en gång.

Så jag hoppas på en tid när katter, liksom hundar, ska vara obligatoriskt märkta. När katter, liksom hundar, tas omhand om de kommer springande lösa - hur välnärda de än är. Just för att vi inte ska vara vana vid att se det. Och jag hoppas på att det en dag bara ska vara möjligt att köpa katt hos människor som faktiskt fött upp dem och tar betalt för vad de är värda.

#54 Klart du passar in här. Jag tycker också att man ska tänka på att uppfödare av raskatter är en guldgruva att få kunskaper av gällande diverse åkommer och problem. Jag är också perserägare (och jobbar oerhört med hårt med hemlösingar) och haft en väldans nytta av min uppfödares råd och kunskaper. Har man hållit på länge har man dykt på både det ena och andra och kan ge råd eller hänvisa.

Hänger inte med i diskussionen men en sak är klart, det finns för många katter redan. Kastrerar, punkt slut.

#54 Alla passar in så länge man bryr sig, men man behöver ju inte hålla med alla om allt heller, dessutom jag har ju själv en raskatt så då är jag lika "dålig" som dig i såna fall ;) sen kanske vi läser olika trådar eftersom vi upplever olika.

Det var inte meningen att trampa nån på tårna och definitivt inte att få nån att känna sig sämre än andra, bara ifrågasätta vissa uttalande.