Bill o Bull o kalas
Jag har varit frånvarande länge. Orsaken har varit att jag har mått dåligt. Helt plötsligt upptäckte jag en knöl i mitt bröst. Gick, från att vara en rationell Eja till fullständigt kaos. Kalla det irrationell men: DETTA INGÅR INTE I MITT LIV…..BASTA!!!!!
Har läkare på jobbet men valde att tiga och knölen växte fort. För första gången i mitt liv så grät jag mig igenom nätterna, ville inte lämna Bill o Bull. Dessa två som e mitt allt.
Ser jag tillbaka på de senaste veckorna så bör nog båda missarna få kollat sina njurar så mycket "saltvatten" som de har slickat i sig.
Jag har mått så dåligt.
Tog mod till mig och fick tid för mammografi. Satt på Sahlgrenska sjukhuset och insåg att: VAD E JAG RÄDD FÖR???
Cancer? Döden? NEJ! Döden kommer tids nog men inte nu! Var mer rädd för att något skulle äta upp mig inifrån, nu när jag mår så bra. Mina missemånsar, allt jag inte gjort och sagt och det jag gjort fel och inte skulle sagt.
Självklart! Jag vill leva.
Innan resultatet kom så fanns så många tankar i mitt huvud.
Där satt jag, glad i mina räddade missar, vad skulle hända?
Bill- den fege, som insett att tryggheten finns under mitt överkast. Den "korkade" som jag e så fäst vid. Han o jag pratar jämt. Fortfarande fastnar han i omöjliga situationer. Han e helt otrolig. Denna katt gör mig tokig. Drar iväg med min telefon som jag har som väckarklocka och när den sedan ringer så studsar han på den, jättenöjd. Upp i sängen och: Kolla jag tog den.
Jag som alltid e halvdöd muttrar, ler och vet att snoze-knappen e på och så upprepas samma ritual.
Vem skulle ta hand om honom??????
Bull- lismaren, en huligan som skyller det mesta på Bill. Verkligen en gosekatt som s-t-r-y-k-e-r sig för att visa hur rar han är. Det finns ingen som lurat mig så. Eländigt jamande för - han har inte fått någon mat, Bill bråkar o.s.v.
Han är den som öppnar alla dörrar men låter Bill gå in först! Sedan sitter han med en helgongloria på huvudet.
Smilfinken Bull. Vem älskar honom mer än jag????
Jag blev inkallad på extra ultraljud och resignerade. Lugn, saklig insåg jag att nu e det kört.
Blev lovad svar och ett:Det är nog inte farligt.
Svar: Kallad till biopsi för uteslutande av cancerogena bla bla bla.
Jag har aldrig rannsakat mig själv som då. + konto och - konto. Det märkliga är att mitt i eländet så kom jag fram till att jag älskar min kropp (och mina katter). Skulle det bli tal om operation så….Nej tack!
Idag kom svaret! Knölen är en förkalkning, ofarlig:)))))
INGEN CANCER och det mest underbara är att just idag hade jag bestämt att mina huliganer fyller ett år!
Bill och Bull. Mina hjärtesnörp. Min lycka idag är inte bara att veta att det inte var cancer. Största lyckan är att vi, Bill o Bull o jag får mera tid tillsammans.
Ikväll kommer sonen med sambo och jag har gjort en smörgåstårta med tonfisk.
Lite urlakad e jag men så lycklig.
Grattis kompis!
Jag vet precis hur du kände dej, jag gick igenom samma sak för bara cirka sex veckor sedan. Bet ihop som muren, sa inte ett pip till nån, var som ett tomrum inuti. Hur kattsingen skulle man ta något om…. Den där knölen i bröstet var det enda som hjärnan tog in fram tills den blev undersökt.
Så var det världens underbaraste kvinnliga läkare som gjorde mammografi både med plåtar och med ultraljud.
Plus en blyg manlig läkarstuderande så väldigt allvarligt frågade om lov i fall han fick vara med, känna och klämma etc. Jag tänkte "vad fasen, nåt får man väl bidra till läkarvetenskapen om det skulle vara så…." särskilt blyg har jag aldrig varit.
Hon förklarade grundligt vad som kollades och sa direkt att plåtarna visade inget. Sen fick jag kika självpå ultraljudet och hur de kan läsa ut något av de där grå linjerna är rena undret. Då hittade hon min knöl - en inflammerad mjölkkörtel som kapslat in sig. Helt ofarlig, försvinner av sig själv med lite antiinflammatoriskt. Jaha…
Eja, kände du också att du liksom klev i luften med svävande steg när du fick beskedet? Jag gick på molnkuddar när jag gick ut därifrån… och vände mig om i dörren och tittade på läkarstudenten och sa:
"Du vet kanske inte om att du har ett väldigt stort plus i din framtid som läkare?" Han tittade förvånat på mig. Jag vände och gick tillbaka in i rummet, båda läkarna tittade forskande på mig. Jag sa: "Ta varandra i hand!" Förvånat lydde de mig och så log de plötsligt och förstod. Jag nickade mot den kvinnliga läkaren: "Du har fullständigt iskalla händer och jag har märkt att du är medveten om det och gör vad du kan för att det inte ska kännas, alltså måste du ha ett väldigt omtänksamt hjärta." och så vände jag mig till studenten: "Och du så varma varsamma händer… var rädd om dem!"
Ibland, i utsatta stunder, kan ett par varma händer rädda ens liv…
Kram Mew2
PS Klappa Bill & Bull från mig!
Orkar inte svara idag. Är helt stumm nu. Tack att du-ni vågar att berätta.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Fick också en idiotiska kallelse från Mammografiavdelningen efter senaste undersökningen.
Ny undersökning måste göras. Inställ dig på att det kan ta hela dan´.
Hoppsan då.
Kompisarna grät o kom med blommor. Men knasig som man ju är så sa jag bara att det var en dålig fotograf den dan varför måla fan på väggen?
Sån är jag när det gäller mig.
Inte hittade dom nåt trots diverse undersökningar och så ville jag lämna blommorna tillbaka. Det fick jag inte.
Pussa på Bill o Bull.
Kul att höra lite från dig igen.
Nalle
Grattis till att det inte var något allvarligt! Men din historia lär oss också att det är dumt att gå och oroa sig för att det kan vara något men ändå inte kontrollera det. Många onödiga sömnlösa nätter blir det. Framför allt när det gäller cancer är tidig upptäckt viktig för att man ska kunna bota, så låt oss lova oss själva att aldrig, aldrig, aldrig skjuta upp det där samtalet till läkaren när vi upptäckt någon förändring i vår kropp. Och tacka aldrig nej till mammografin när brevet från landstinget kommer.
Medarbetare Hittekatter iFokus
ja jag har själv två ärr ett på vardera tutten efter knölar som är bortopererade. Man blir lite spak innan man får veta….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Kram till er alla.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Starta ny diskussion