Och om du aldrig tar in dem och kollar hur vet du om de är skygga eller inte? Många katter blir ju tama hyftsat snabbt endå, och alla bryrs sig inte om katten blir en knäkatt eller inte. Jag personligen är väldigt tacksam att inte alla mina katter är knäkatter och kan tycka det är skönt med de som nöjer sig mer en stunds kel framför matskålen eller när väckarklockan ringer och inte får ett nervsamabrott så fort man är bort för länge.

Vad får dig att tro att skygga katter har ett så dåligt liv?

Men framför allt vad menar du med hyperskygg? en katt som mår fysiskt dåligt pga rädsla, eller bara en katt som skiter i mänskligt sälskap och inte ser nån anledning att umgås med människor? När vet man om katter är hyperskygg, hur ska du kunna ställa den "diagnosen"?

Skulle någon komma till mig och se hur min Billy har det och om han ska anses som en möjlig eller ett hopplöst fall skulle personen se en katt som var totalt livrädd. Han kanske t.o.m skulle kissa där han inte skulle pga rädslan.

Men om man låter tiden gå i sin lugna ro skulle man kanske få se en skymt av hans riktiga jag som han är med mig och mina andra två missar. En jättego och kelig katt som älskar att klias runt huvudet och sova i sängen med en.

Vad är det som säger att skyggisar är mindre värda än andra?

Det är som att jämföra handikappade människor med fullt friska…

Varför arbeta med utvecklingsstörda barn i särskolor när man vet att de aldrig blir "normala"?

Varför ha psykiska institutioner över huvudtaget?

Nej, den frågan var bara dum att ställa…

…inget illa menat och jag har inte tagit illa upp…

Jag är en av dem som inte "samlar" på skyggisar. Men det har inget att göra med att jag inte tycker de är värdda att leva.

Att jag inte vill ha skyggisar är för att jag har redan en skyggis hemma, och jag har inte tiden till att ha fler.

Skyggissen kommer att få bo kvar här tills den dagen hon går bort, och hon är som de andra katterna jag har och kan inte tycka att hon skulle ha ett sämre liv än de andra katterna.

Den enda "nackdelen" med henne är att hon inte vill ha något med mig att göra, men det kan jag leva med ;)

Med "hyperskygg" menar jag exakt som det låter… alltså en katt som först måste fångas in med viltbur, sedan släpps in i ett jourhem där den genast springer och gömmer sig så långt undan människor det går, bara ligger och skakar, inte går att hantera på något vis, och detta bara fortsätter månad efter månad… En vuxen, kanske tom. gammal katt, som aldrig umgåtts med människor! Är inte det djurpågeri? Dessutom kanske katten är sjuk eller skadad, men den kan inte hanteras av en veterinär!

Jag har en väninna som jobbat som volontär på ett katthem (nämner inga namn) där dom prompt ska rädda ALLA katter, till vilket pris som helst! Resultatet har blivit katastrofalt för katthemmet i fråga dessvärre.

Jag höjer i så fall detta katthem till skyarna och säger så här: om alla andra katthem också hade brytt sig om katter och inte bara deras rykte, så hade inte din väninnas katthem haft det så katastrofalt.

En hyperskygg katt ska inte in på katthem egentligen, utan ska in till en lugn och harmonisk person som pratar med katten, visar respekt för katten och som aldrig tvingar katten till någonting. Om den kommer in till katthem, så ska det ENDAST vara en person som ska arbeta med katten, inte olika som springer där dagarna i ända… Våra hemlösa katter här har jag fått bra tag om. De kommer och kelar och gosar och har sig. Jag tror på att det är för mitt lugna sätt när jag är i närheten av dem… De var förvildade, men de har blivit riktiga mysproppar och de går ändå ute… En katt är som en man, närmaste vägen till hjärtan går via magen, dvs mat. När maten serveras så pratar man i lugn och ro med katten. Man går undan och fortsätter prata med katten när den äter. Röstläget är det viktigaste. Har man tålamod så går det. En "skyggis" kommer bara att lita på en enda människa, "kocken i hemmet", men den kanske inte visar det genom att komma och gosa och kela.

Om en katt inte kan bli undersökt av veterinär pga rädslan, så ska naturligtvis den katten sövas ner. Det finns bedövningspilar till det…

Nej, allt liv är lika värt, friskt som sjukt. Kan inget göras så ska det avlivas för att förhindra lidande. Detta är jag också för när det gäller människor. Istället för att låta någon skrika och vrida sig av smärtor pga tex cancer, nej, vill personen somna in så låt personen få sin sista vilja…

En diskussion som kan pågå i all oändlighet…

Säger som Icna. Jag vill inte ha knäkatter. Jag har inte katter för min skull utan för katternas skull.

Håller med dig att det är oacceptabelt att ha en skygg katt instängt längre tid. Fast det måste man göra i början för att få den handtam.

Jag har utekatter och en del är hyperskygga. Jag ser de knappt. Ska de till veterinären måste jag ta en fälla. Men de har den bästa kattliv de kan ha och jag är säkert att de trivs.

Katten på bilden är Lucy. Hon var skygg men samtidigt väldigt aggressiv. Jag är så stolt över henne nu. Hon är fortfarande rädd men jag kan ta i henne nu. Och hon verkligen njuter av livet:)

OM en katt är sjuk eller skadad och man inte behandlar är det självklart plågeri och självklart bättre att avliva om inget annat går att göra.

Men bara för de måste fångas in med viltbur säger inget, finns ju tamkatter som hamnat fel som är omöjliga att fånga in utan viltbur.

Och bara för att de är livrädda ibörjan eller kanske när främmande mäniskor kommer hem till en spelar inte heller nån roll tycker jag man får väl ge dem lite tid och jag tycker inte det spelar nån roll om mina katter inte tycker om främmande folk på besök, huvudsaken är att de trivs i övrigt. Men visst om en katt mår så psykist dåligt att man inte kan ge den ett bra liv utan att den ligger och skakar av rädsla dagarna i ända måste man tänka om situtationen för den katten, den kanske skulle må bra som kastererad utekatt på nått lämpligt ställe.

Att bara säga avliva alla skyggisar tycker jag är en tråkigt inställning, man får som med allt, titta lite från fall till fall vad som är lämpligt. Jag tor endå inte att det är ett stort problem med "hyperskygga" katter och det vanligaste är nog att katter bara är skygg, men vad vet jag.

Men du pratade ju om en utrensning, hur hade du tänkt att den skulle gå till?

Avskjutning av katter har varit mycket framgångsrikt när det gäller att öka antalet hemlösa katter.

Avskjutningen visar på att katter är värdelösa och ledsnar man på katten så är det helt ok att slänga ut den.Antingen tar nån annan ömhjärtad människa hand om den eller så skjuts den.Problemet löst.Man kan skaffa en söt kattunge istället.

Sen tas alla skygga katter inte in utan det jobbas med TNRM+ att den jobbigaste jourkatt jag någonsin haft var en social mycket trevlig katt, men hon skulle bestämma över mina egna tama katter.Det kan vara mycket lättare att ha 9 skygga/halvskygga katter än 2 tama katter som båda vill bestämma och ingen ger sig.

Från We´ve had enough

How is it that you get to choose
Who will live and who will die
Did god say that you could decide

Visst, skjuter man av alla hemlösa katter så är ju problemet löst. För ett tag iallafall.

Sedan har någon ny idiot dumpat sin katt som är början av en koloni som växer och växer och så är man tillbaka på ruta ett igen.

Tror mer på att ändra folks attityd gentemot katten än på avskjutning.

#1 Ute för att provocera månne? ;)

Förstår av vad du skriver att du inte har någon erfarenhet av skygga katter. Din beskrivning stämmer nämligen inte alls överens med hur det brukar vara:

"en katt som först måste fångas in med viltbur, sedan släpps in i ett jourhem där den genast springer och gömmer sig så långt undan människor det går, bara ligger och skakar, inte går att hantera på något vis, och detta bara fortsätter månad efter månad… En vuxen, kanske tom. gammal katt, som aldrig umgåtts med människor! Är inte det djurpågeri?"

Att katten är så skygg som du beskriver det brukar nämligen bara hålla i sig under en kortare tid. Däremot är det inte alla katter som blir knäkatter. För riktigt förvildade katter finns den utmärkta metoden TNR - trap neuter return - som är överlägsen de avlivningsmetoder du förespråkar.

1"Katter som är som dom ska vara i huvudet"?

Hade du skrivit kattägare som inte är som dom ska vara i huvudet hade jag förstått. Varifrån kommer alla skyggisar annars om inte genom kattägares försorg och där passar begreppet "Inte som de ska vara i huvudet"bättre för de som dumpar skiter i att låta kastrera och lämnar katterna till att föröka sej utan tillsyn.

Nej katthem ska inte uppmuntra till ,slit och släng katter hur ni behagar människor.

En skadad och eller sjuk katt ska ha vård oavsett om den är tam eller skygg det är oförsvarligt att lämna ett sjukt eller skadat djur utan åtgärd dömt att lida sej till döds.Dessutom finns absolut inte skäl till att anta att en skygg katt måste vara utan veterinärvård det finns klämfällor och det finns sedativa medel och smärtstillande medel bla. ämnat både till tama som blyga.skygga katter.

Måste bara påpeka att jag inte anser att de katthem som enbart ägnar sig åt sociala katter och avlivar alla andra katter fyller någon bra funktion. De motarbetar arbetet med att höjja kattens status genom att vidmakthålla "slit och släng mentaliteten. Synen att katter inget är värda. Jag respekterar att vissa katthem inte anser sig ha kompetens och möjligheter att arbeta med skygga/förvildade katter. De behöver dock inte avliva dessa katter och/eller motarbeta andra som kan och vill arbeta med den målgruppen. Sedan tycker jag att det borde ligga i alla som arbetar med hittekatters intresse att förkovra sig, öka sin kompens och hänga med i utvecklingen. Det förvånar mig att så många försvarar förlegade synsätt och styvnackat håller fast vid gamla värderingar från en svunnen tid.

#5 Jag har en väninna som jobbat som volontär på ett katthem (nämner inga namn) där dom prompt ska rädda ALLA katter, till vilket pris som helst! Resultatet har blivit katastrofalt för katthemmet i fråga dessvärre.

Då kan jag bara konstatera att det är katthemmets brist på organisation. Det är aldrig kattens fel att katthemmen inte kan organisera sin verksamhet.

Jag vet att det finns organisationer som fångar in skygga eller förvildade katter och kör de direkt till jourhem utan att jourhemmet har informerats i förvag om hur att jobba med skyggisar eller att katten först har varit hos veterinär för hälsokontroll, kastrering mm. Känner till fall precis som du beskriver, där förvildade katter släpps ut i oförberedda jourhem och där katten inte gör några som helst framsteg och ibland går med obehandlade sjukdomari  månader eller år då den inte har varit hos veterinär direkt efter infångning.

MEN allt detta det är inte kattens fel. Det är katthemmet som inte lägger tillräckligt med tid på att informera och förbereda jourhemmen om hur att jobba med skyggisar samt att de inte följer upp hur det går för katten och jourhemmet.

Det är otroligt viktigt att de organisationer som väljer jobba med skygga och förvildade katter har kunskap om dessa katters behov samt att man inser att det kan kräva mycket resurser vad gäller vägledning av jourhemmet.

Finns även Trap Neuter Return till de katterna som inte är socialiserade. I så fall tar katterna inte upp platser i jourhem/katthemmet och kan de leva sitt liv så som de är van vid.

TS…. ditt nick kanske visar att du har fått för mycket av den varan???????

Djurhemskampanj, visst är det så, jag har väl aldrig påstått att det är KATTENS fel!!! Precis som du skriver, så har jourhemmen i dessa fall inte blivit informerade om vad som väntar, de vet bara att en katt som är "lite rädd" är på ingång, men det ska gå såååå bra, enl. katthemsansvariga!

Och du Hawknestgrove… har du inget vettigt att komma med, så låt bli…

Men vad är då en skyggis? Jag kan kanske sympatisera med att den katt som många månader efter infångning ligger och skakar av skräck under en säng (förutsatt att den inte bara ligger där och skakar just när jag går för att titta på den, det är en normal reaktion för en skygg katt och säger inte så mycket om dess liv i övrigt) kanske mår bäst av att i lugn och ro få vandra vidare alternativt att ingå i ett TNR-projekt.

Men att Sam, min nuvarande stödkatt, skulle avlivas för att han är rädd för människor verkar faktiskt att dra resonemanget för långt. Han är absolut ingen kelkatt, jag har aldrig fått röra honom trots att han nu varit inomhus i 9 månader. Det kan låta oroväckande. Men han är också en stor glänsande pojke som fullkomligt avgudar min egen sphynx. Han ligger en halvmeter ifrån oss och väntar på att min katt ska komma igång och leka. Han spinner och tvättar på min katt. Han ligger i sängen på kvällen (han verkar inte ha fattat att mina ben också tillhör mig) och är på det stora hela en mycket glad katt. Inte ligger han och skakar av skräck. Han bryr sig inte om att jag rör mig i lägenheten, så länge det inte ser ut som att jag tänker ta i just honom. Men ska han till veterinären blir det nästintill infångning i viltbur inne i min lägenhet. Men samtidigt är detta en oerhört liten del av Sammies liv. Resten är glädje.

Dessutom vill jag påpeka att även den skyggaste katt kan bli tam. Både Geisha och Snussa, mina tidigare katter, kom till mig som kattungar. Snussa lärde sig att tycka om mig eftersom hon nappades - men var rädd för alla andra. Betedde sig mer skräckslaget än Sammie. Idag, 7 år senare, lever hon i en barnfamilj och sover i barnets säng. Geisha blev också "min" ganska snart, inte förrän vid 5 års ålder var hon en katt som mina bekanta kunde betrakta som "tam". Jag hade kunnat avliva dem båda efter några månader för att de inte blev tama. Och förlorat de underbart sociala varelser som de utvecklades till. Ingen skulle ha förordat ett sådant förfarande om de mött den 6-åriga Geisha som lustfyllt knödde in sig mellan gästerna i soffan och vände upp hela gosmagen för kli. Men 5 år tidigare hade hon avlivats om hon hamnat på ett mer nogräknat katthem än det som blev hennes räddning.

#11 vad menar du? tyckte du mitt inlägg var provocerande?

Egentligen skulle detta inte bemötas så skulle vi kanske slippa sådana inlägg framöver med nicknamn  som är skapade för att slänga skit, fegis säger jag bara

Vissa borde inte arbeta med hemlösa katter, med en sådan konstig syn.

Vissa tar bara hand om dräktiga katter och sen kommer med allehanda ursäkter för att en avlivning av Mamman gjorts eller att Mamman blivit sjuk och måste avlivas p.g.a det.

#16 Om skyggisar tas om hand av seriösa katthem och om man jobbar med Trap Neuter Return metoden, tycker du då att det fortfarande är bättre att avliva katterna?

Alla mina tama katter har varit skyggisar och tillhör den kategorin som vissa anser ska avlivas och inte kunna leva ett behagligt liv.Dom är idag hur keliga och goa som helst. Har även fångat in katter med fälla som folk kallat vildkatter och som visat sig vara hur tama som helst.Hur ser skyttarna skillnaden och vet vilken katt dom ska skjuta.

Visst är dom rädda i början och ligger och trycker, men det kan det kanske vara  värt , lida lite ont för att sen kunna leva ett värdigt kattliv.

Kan man ändra folks synsätt på huskatter tror jag att dom även kan få en bredare syn på förvildade tamkatter och förstå dom är i behov av dubbelt så mycket hjälp som en tamkatt  och vilja ge den hjälpen,kunna känna empati.Hur tror folk det kan bli förvildade katter???

"Nu får jag väl hela sajten på mig, men jag måste ändå fråga hur ni resonerar när ni anser att hyperskygga katter, som kanske aldrig haft kontakt med människor och knappast kommer att kunna utplaceras och anses som hopplösa fall, prompt ska omhändertas och därmed ta upp platser i jourhem för sociala katter som är som dom ska vara i huvudet, och därmed har en chans till ett bra liv??"

Ditt resonemang haltar avsevärt och det avslöjar dessutom en okunnighet om katter överhuvudtaget. Människor som inte vet speciellt mycket om djur brukar tyvärr tro att det är fel på de individer som inte låter sig hanteras hur som helst. Med ditt resonemang skulle dessutom alla vilda djur vara onormala psykiskt.

Tamkatter har lätt för att förvildas. Beror antagligen på att det genetiskt inte finns någonting som skiljer tamkatten från sina vilda förfäder. Trots en lång tid av domesticering har katten kvar alla sina "vilda" egenskaper.

En skygg katt behöver hamna rätt när den ska vänjas och omvändas till ett tamt liv. Där ligger problemet. Det gäller att hitta de rätta människorna som kan göra det. De finns men är inte alltid så lätta att hitta. Man behöver ha en enorm känsla för djuren. Ett sort sjätte sinne. Även den "svåraste" katt kan bli tam om den hamnar hos rätt person. Här på Hittekatter finns troligen ett antal sådana människor som har fått gåvan att förstå sig på individer som är skygga och som ofta är skadade i själen pga sina upplevelser. De är dessa katters enda hopp och deras skyddsänglar. Lyssna till vad de har att säga, de vet vad de talar om. Att som du gör, döma ut hela den förvildade kattstammen på en enda människas åsikter, håller inte.

Jag vill passa på att önskar alla er som hjälper katter "oavsett om de är som de ska vara i huvudet eller ej" en riktigt, riktigt härlig midsommar.

Ja, det är nog ingen idé att försöka diskutera vidare med er, de allra flesta här är ju en samling fanatiker dessvärre!

#5 Citerar dig: "katthem där dom prompt ska rädda ALLA katter, till vilket pris som helst!"

Inget katthem kan rädda alla hemlösa katter. För att lyckas med den uppgiftern behövs det hela 2000 nya katthem. Det är dock inte detsamma som att man ska avliva de skygga katterna.

Som #20 skriver finns det bra alternativ i form av TNR. Sedan får vi inte glömma bort den förebyggande biten att jobba stenhårt med information och attitydförändring. Det handlar om att få presumtiva kattägare att förstå vad som krävs av dem innan de tar steget att bli kattägare. Det handlar om att inte skänka bort katter och att var noga till vem man säljer "sina" kattungar. Att få folk att kastrera och ID-märka sina katter. Det handlar om att höja statusen på katten. Att påverka makthavarna till att förändra lagstiftningen.

När det sedan gäller jourhemmen är det naturligtivs viktigt att de får ordentligt med information och handledning för sin uppgift. Man måste få veta vad det är man ger sig in på.

Hu tänker du när du skriver att "sociala katter som är som dom ska vara i huvudet "? En katt som en gång varit som den ska vara i huvudet blir utslängd och blir då förvildad varefter och enligt dig inte som den ska vara i huvudet. Då lägger du all skuld på katten och inte p åden människa som orsakat detta och sen ska katten dö för den sakens skull.

Det är ganska få katthem som tar sig an skygga katter så det är nog bra att vi fanatiker finns som gör detta. Vi har ju dessutom alla en mängd egna erfarenheter att det går bara man har tålamod. Det är detta som fattas på de djurhem som inte tar sig an skygga katter. Dom anser att det ska gå på några veckor och att det inte ska krävas något jobb av personalen där.

Som sagt det flesta katthem tar ju in de sociala katter du pratar om och fixar hem åt dom så då kan jag tycka att du inte behöver kritisera oss som också ägnar sig åt de skygga.

# 23 du kan ju i alla fall svara på min fråga i inlägg nr 20 om du själv startar en tråd där du undrar vad som ska göras med förvildade katter?

#23 Fanatiker!? Vem är det som är fanatisk egentligen?

Jag tycker faktiskt att katthem och enskilda så kallade kattälskare som styvnackat vägrar ta till sig nya kunskaper, som struntar i att ta till sig andras erfarenheter, som envist hävdar att skygga katter är hopplösa fall, som slår dövörat till i en diskussion och som försvarar sina åsikter med att gå i hårdnackat försvar och i vissa fall till personangrepp är de riktiga fanatikerna.

Trollen kommer fram sommartid också, tror vi inte det, alla fanatiker?

#27 Bra inlägg Lena !

Jag samlar på skyggisar som blir tama, om jag är fanatisk, det känns inte som jag direkt. Jag gör så gott jag kan och det tror jag att alla gör! Var och en på sitt vis!

Du behöver inte "samla" på skyggisar, för det finns alltid andra människor som är mer ämnade för det, som ser katten med både hjärta och huvud.

I det här läget, vem har rätt att leka gud och tala om vem som ska leva och vem som ska dö? Jag tycker att alla katter har rätt att komma in och bli bedömda i vanlig vardagsmiljö. En katt som aldrig har haft kontakt med människor, det är klart att den är rädd, det skulle jag med vara!

Som Lena skriver, för de allra skyggaste-blygaste finns ju TNR att tillgå.

Och dessutom, handen på hjärtat - hur många av oss kan egentligen samla på skyggisar - enligt min erfarenhet blir det varken hackat eller malet. En skyggis i taget kan väl knappast räknas som att jag har någon samling härhemma? Men en skyggis tillsammans med en supersocial bästis är en rätt god kombo för både skyggisen och mig. Jag - som egentligen inte tål skyggisen - har bara närkontakt med sphynxen som jag tål. När skyggisen börjar komma tillrätta och vill klappas - då är han redo att komma till ett vanligt hem och bli någons älskade katt. Alternativt när han blir mer trygg (och där är han ju redan) och kan vara en superbästis till en alltför ensam katt. Som jag ser det tar Sammie ingen plats för en trygg hittekatt, för såna finns både katthem och stödhem som är betydligt bättre för deras utveckling. De katter som faktiskt behöver mig, är de skygga. De som har ganska få intressenter och som kräver lång tid innan de kan hitta sina permanenta hem. Ändå ser jag mig inte som det minsta fanatisk. Jag har två egna katter - raskatter dessutom gubevars - och en skyggis som en dag ska få sitt eget hem. Och jag har en tämligen pragmatisk inställning till svårt skadade katter och till dem som faktiskt mår dåligt av att vara infångade - och inte bara skyr sina människor utan hela livet som innekatt. Däremot tror jag att TNR är ett alternativ för dessa, inte främst för deras egen skull utan för att hålla kolonierna i schack.

#26, jo, TNR är en jättebra metod anser jag! Men det är inte många katthem som jag känner till som använder sig av den metoden och det är synd!

Och #28, det var värst vad du tycks hänga upp dig på mitt nick! Men låten är ju bra….

"Det finns så otroligt många hemlösa katter, varför inte göra en utrensning och avliva sådana?"

Så först tycker du att man kan rensa ut bland hemlösa katter och avliva dom men sen är TNR bra

Hur och vad menar du egentligen ? Får dom leva bara dom inte tar upp plats på ett katthem för en social katt som är ok i huvudet  ?

Pia

9Liv Östergötland

Fråga till TS:

Varför inte hellre börja med att låta ägare som vill det avliva sina katter gratis så slipper de bli hemlösa?Då lär det bli platser över på katthemmen…(OBS!Ironi)

Nordann… gillar din ironi :)

Mamsen kom hit som en blygare kisse men nu är hon tam på sina villkor. Hon kommer fram precis som tamkatten och hälsar och vill ha gos när jag kommer från jobbet. 1 år har gått och hon har blivit tam på sina villkor.

Hon kommer till mig när hon vill det och jag tvingar inte fram något. Nu har tamisen här hemma hjälpt henne, för Mamsen älskar Shimena

En bild på Mamsen som är det absolut bästa som någonsin hänt mig, hennes kärlek är ovillkorlig och det är för mig mycket vackert!

Sedan tycker jag det ett friskt betende för en hemlös att vara skygg.

En katt som lever ute har ett hårt liv och måste jämt vara på vakt för faror. Klart att en katt blir skygg. Då kan man inte förväntar sig att katten efter intagandet tänker: jaha, nu är jag på ett katthem men snälla människor. Nu ska jag vara tam och förtroendefullt med en gång. Det funkar bara inte.

En katt har rätt att vara rädd!

#36

Så sant så, tänk om alla hade resonerat som du

#23 Jadu, om man går in på ett forum där man har som huvudändamål att hjälpa hemlösa katter, värna om liv samt om den hemlöse kattens väl får man definitivt räkna med att inte få medhåll till 100% när man presenterar sådana här åsikter. Det tror jag säkert att TS har haft med i beräkningen när h*n lade ut tråden. Sveriges hemlösa katter (som medlemmarna på detta forum brinner för) är till mycket stor del såväl skygga som förvildade. Att ägna sig åt verksamheter där dessa katter inte är välkomna strider naturligtvis mot de flesta av våra medlemmars grundinställning. Det har säkert TS räknat ut redan innan vederbörande gjorde entré här vilket får mig att misstänka att inlägget är gjort som en ren provokation.

Fanatiker eller ej - tyngdpunkten på hittekatter.ifokus ligger naturligtvis där som namnet bekräftar. Vill du få större gehör för de åsikter du besitter bör du nog vända dig till någon annan sajt.

#38

#38

Helst inga procent alls

Ser man lite mellan raderna på vad trådskaparen skriver så finns det en poäng i att alla katthem inte är bra på skyggisar. Infångande vettebesök , och många människor och katter, blir stressande och kan göra en del skada faktiskt. Som nån  skrev så måste man veta vad man gör med skyggisar då bör någon ta ansvar och vara med katten så mycket som möjligt. Avlivning är aldrig ett alternativ, karantän kommer man inte undan men ett jourhem kan vara vettigare alternativ. TNR verkar ju också vara bra, har ingen större erfarenhet själv av det. Men det är ju många här som drivit framgångsrika projekt.

#38

Min Lucia kom hit som skyggis..o låg den första tiden i en garderob eller bakom soffan..men efter mycket arbete med henne..där jag inte blandade in fler än mej själv..har hon utvecklats till en riktig kelgris i kontakten med mej..idag väntar hon regelbundet i trappen på att jag ska komma upp till sängen där hon helt enkelt pressar hela sin kropp mot min, trampar buffar o blir alldeles överlycklig av att gosa..i övrigt vistas hon idag i hela lägenheten, och hon trivs med tillvaron utan att vara knäkatt…sen kan man heller aldrig veta hur pass skygg en katt är..den mest tillgivne, knäsjuke misse kan få panik över att komma in i en transportbur alternativt fälla…..

ja min vänsterhand är ett tydligt bevis på det. De två katterna som vi tog in är hur snälla sojm helst. MEn transportbur??? Nä du. Så jag vet inte hur vi ska få dessa kissar att få sin andra vaccinationsspruta. HAr  Nozinan liggandes, som är 3 år gammalt, katterna är ju inne, så de löper ju ingen risk om man ger dem det.

Hellre en skyggis i mitt hem, än en människa som inte kan se när det är deras fel att djuren blivit skygga..För vem beror det på, att alla dessa skyggisar finns därute, ja inte kattens i varje fall..Är så less på människor som inte ser verkligheten, bakom alla dessa katter…

Så lätt att dömma…..Se verkligheten i vitögat istället..

Är så glad för alla snälla å goa människor här inne som hjälper alla dessa skygga hemlösa kisser….Kram till er,,…

#44 Fick tips om Zylkéne som visst skall fungera bra mot oroliga katter. En kompis bilade just upp från Göteborg till Storlien med 3 skönsjungande siameser… Trion hade blivit serverade Zylkéne några dagar innan och det var tyst och lugnt i bilen hela vägen.

http://webbutik.viskadalensdjurklinik.se/zylkene-75-mg-30-st-p-71.html

ja vår vet har sånt också.

Hmmm jag har tämjt två riktigt skygga och aggresiva ( pgr av rädsla) katter. Från början får jag lov att säga att jag också hade mina tvivel att dom någonsin skulle bli tama men det blev dom. Dom blev dessutom väldigt gosiga. Så bara för att katten är en skyggis från början betyder det inte att dom inte kan bli trygga med oss människor.

Denna lilla fröken var den argaste och räddaste katt jag någonsin träffat men tillslut vann jag henne förtroende och hon började hoppa upp i sängen och gosa med mig.